…
Sakta ser jag morgonens ljus sippra in, och en ny dag
har börjat. Och jag tänker på 6-årige pojken som
varje morgon förväntansfullt och barnsligt, lyckligt naivt sa:
”Mamma … ny dag ny morron”
22.46 in i programmet
(Ring så spelar vi länk)
Nå …riktigt så hurtigt och positivt underbart
är det väl inte när jag slår upp mina mörkbruna,
men det är definitivt bättre än dåligt.
Utanför fönstret duttar de lite till med arbetet att
sätta neonlyktor och asfalt längs strandpromenaden
vid älven på Djupövägen. Och lever om så jag kliver
förväntansfullt upp och hoppas på asfaltering. ..
men inte än … den som väntar på nåt gott…
kan få vänta….
Insikt om utsikt
Och jag inser plötsligt…
…att jag i 30 år haft en underbar utsikt, vilket jag iofs ofta
påtalat, glatt mig åt … men aldrig riktigt tagit del av.
Så jag flyttar på kökssoffan, som tidigare mest fungerat
som förvaringsutrymme till saker jag aldrig använder eller
behöver, samt avlastningsplats för saker jag använder,
men inte haft nån bra plats för…
… Jag flyttar soffan på andra sidan köksbordet,
och det egenhändigt 30-åriga furu-köksbordet
bordet alldeles intill fönstret. Sen diskar jag som varje morgon,
och mal kaffe och gör mig en presso, och sätter mig vid fönstret
och tittar ut, medan jag dricker den i lugn och ro.
Det är nästan jobbigt underbart
Det är nästan jobbigt underbart.
jag menar så här…. För en sån som jag som större
delen av mitt liv ägnat mig åt att på olika sätt fly från jobbiga
känslor och saknad. Stressa vidare till nästa ögonblick,
aldrig ha nån tid för att bara vara. Då kan det vara lite stressande
när man väl sätter sig, och unnar sig tid och skönhet.
För då kommer … iaf lite … känslor fram som man sprungit ifrån.
Men rätt så mycket handlar det om att vänja mig vid tanken
att unna mig något gott, och att jag både får det,
och är värd det. Och det är träning som gäller.
Bli van vid att jag även får må bra ibland.
En frivillig vana till
Det kan bli början på en bra vana till,
att ta morgonkaffet med Älv-utsikt.
Sedan är det helt okej att slå på datorn och äta frukost
till internetnyheter och … ja .. just … Facebook.
Jag skulle gärna banta Facebookanvändandet.
Faktum är att jag iofs redan gjort det…. men gärna lite till.
Det är inte så viktigt att få ”lajks” längre.
Det är kul att folk visar att de läst mina inlägg,
men de måste inte gilla dem nödvändigtvis.
Inte för min del.
Att äta framför datorn är för egen del rätt bra,
för då kastar jag inte i mig frukosten lika lätt.
utan fastnar mellan tuggandet vid diverse läsning.
Lite nyanser skulle väl inte skada ?
Idag börjar rättegången mot Arnault/kulturprofilen.
Diverse artiklar i pressen ang detta, och eventuellt utfall.
Metoo-rörelsens mest galna anklagelse-fas har åtminstone
lyckligtvis tillfälligt stannat av. Pressen kan ju givetvis inte låta
rätten ha sin gång, utan måste förstora upp och tjäna pengar
på elände, rykten, och hat.
Under Metoo, var det väldigt viktigt att straffa folk,
anklaga, och känna efter i minsta lilla cell, om man nog
inte kanske trots allt blivit ofredad eller våldtagen
på något vis. Det var inte så viktigt med relevans, sanningshalt,
bevis eller rättssäkerhet.
Man kan väl avvakta med kastrering hörrni,
tills man har fått nån klarhet ?
Kommentarer som: ”Han borde kastreras”
och dylikt var/är inte ovanliga. Långt innan dom visste om
”han” var skyldig, och i så fall VAD ”han” de facto var skyldig till.
Folk går säkert än idag och hoppas på att Arnault blir hårt straffad
och kanske fängslad. Själv går jag omkring och hoppas på att domen
blir så rättvis som möjligt och att sanningen om vad som hänt
kommer fram.
… det är en markant skillnad … eller hur ?
Tänk ändå om alla nyanser fick plats.
Så mycket bättre folk skulle må !
Och SD hade då ännu varit hälsosamt små !
Boule som oftast berikar
Igår var vi 22 st som spelade boule i boulehallen
på Nipan-området. Nu har vi ”flyttat in” igen
eftersom kvällsmörkret kommer innan vi hunnit färdigt,
om vi skulle spela ute. Många har jobbat hårt för att
återställa inomhusbanorna i spelbart skick, efter
vattenskada efter mänskliga faktorn slog till.
Många trevliga människor på boulen, och på det stora
hela en bra gemenskap. Sätter man ihop stort antal människor,
så förekommer det givetvis gnissel och lite tjafs.
Men vart gör det inte det ?
Några av bouleklubbens medlemmar ser jag upp till,
och lär mig en hel del från, som människa betraktat,
inte i första hand boulespel då.
Men visst blir jag nöjd, glad och stolt,
när jag som igår lyckades vinna kvällens tävling.
Det går inte att förneka .. och varför skulle jag det ?
Nä hörrni … ny morgon … ny dag !
Nu jett jag slute nöte på dator-stolen en stunn !