…
Ibland händer det att man betraktar folk
som betraktar annat folk. Så var fallet då jag betraktade
Bänke, Bänke och Bänke på bänken utan för biblioteket,
här i Sollefteå. Jag vet inte vad de heter egentligen,
men eftersom samma gubbar året o, ute som inne sitter
ett urval bänkar, skvallrar och betraktar människor,
så får det bli Sollefteås ”Bänkar”: Bänke, Bänke och Bänke.
I min inre värld småler jag lite åt bänknötningen och att bara
sitta dagarna i ända. Men så igår kom en annan gube, en som
ser ut att under en längre period, typ ett helt liv, ha tillförskansat
sin kropp diverse ohälsosamma preparat.
Han visste nog inte riktigt vart han var på väg,
för han gick förbi mig på uteserveringen, och ”Bänkarna” utanför
biblioteket, 4-5 gånger på 3-4 minuter, åt vardera håll.
Vilket roade ”Bänke, Bänke och Bänke nånting väldigt,
som satt fastgjutna i sin gröna bänk, som de nog betalt
årskort för. Och det i sin tur roade betraktaren av betraktarna,
som såg ut att göra sig lustiga över en som gick så mycket…
…i onödan… kan tänkas. 
Vitvins-vinäger-soppa
Ja det är inte lätt, det bli ju faktiskt inte alltid rätt,
inte ens när man gör en rätt. Hur låter det med vitvins-
vinäger-soppa ? … tveksamt va ?
Men om man tar 7 hekto broccoli, två gula lökar,
2 st vitlökar, crème fraiche, buljong och lite olivolja,
och ska ”smaka av med vitpeppar, salt och vitvinsvinäger.
Och i en ingivelse dubblar måttet med vitvinsvinäger,
ja … då blir det inte en rätt, det blir inte rätt,
det tog över alla andra smaker. Ursprungligen var det
menat att bli broccolisoppa, men det blev vitvins-
vinäger-soppa. Lärdomen, följ receptet om du inte har en susning
om smaksättning i matlagning.
Nu var det klippt – hur kan dom ha stäängt !!!??
Det gick för övrigt förbi en gube till några gånger… förbi,
Bänke, Bänke och Bänke…och mig. En som upprörde sig
väldeliga över att den billiga frisören på Salong Esrin hade
mage att ha stängt, när han ämnade korta av håret en aning.
”Dä va juu stääängt” klagade han högljutt
”Hur faan kan dom ha stängt”???
Han gick rådlöst fram och åter på gågatan och skakade på
sitt huvud över detta tilltag.
”Dom gör som dom vill dom där verkar det som”
upprepade han, och skakade än en gång på huvudet.
Vem vet han kanske skakte på huvet så mycket att han
inte behövde klippa sig till slut.
Han frågade upprört en intet ont anande person, som såg ut att
inte tillhöra Sverigedemokraternas mall för en svensk:
”Vet du nånting om dom här”
…och pekade upprört på frisersalongen. Han frågade inte mig
när jag gick förbi, trots att jag känner honom lite sen förut.
Så antagligen så tänkte han att om man är av annan härkomst,
vilket även frisören var, så borde de ju vet.
”Dom där”
Så vilka han inkluderade i ”dom där” kan man gissa sig rill,
men det får man väl inte säga i det här j-a landet”
…. ”jäkla frisörer” ”man kan inte lita på den yrkesgruppen”
Han avslutade i alla fall lite urskuldande och överslätande med:
– ja men dom är ju billig i alla fall” … dom där.
Maaaasen
Livet är ju som ett lotteri, sägs det ibland.
Och inte fan vinner man per automatik mer
för att man köper fler lotter.
Nä rå…. och man kan ju oxå diskutera hur mycket
man egentligen vill ha. Vissa är aldrig nöjda. Många av dessa
ställer sedan upp i tv-programmet ”lyxfällan”
och förnedrar sig i sin stupiditet över att inte förstå att man måste ha
pengar för att kunna handla. Trots relativt feta inkomster i vissa fall.
Sen har TV då anställt numera 4 stycken som ska läxa upp,
och uppfostra deltagarna …I TV. Det är bara för pinsamt.
Både hur idiotiska och ignoranta vissa människor är,
men även den skamfilade idén att göra tv-program av skiten.
Så det blir ju svårt att känna empati med dessa blåögda
shoppingoffer. Och det är inte heller meningen.
Så som med det mesta i TV-väg är det meningen att skratt ÅT
och förnedra. Jo rå … såna är vi… såna har vi blivit.
Sen finns det även människor som för det mesta har lite svårt att
få det att gå ihop ekonomiskt. Inte för att de är shopoholics,
utan för att det är skralt med inkomster, hamnat lite utanför
samhället, eller kan vara lite original.
Men de försöööker verkligen, och ligger ständigt LITE efter.
En sådan berättade min vän A om härom dagen,
med värme och kärlek,
som kallades för ”maaaasen” där han levde och verkade.
När någon som hade ekonomiska fodringar på maaaasen
(som då givetvis var från dalarna)
så sa masen bara på gnälligt dalmål:
”Jamen ni har ju tuuur om ni får va med på draaagningen !”
För bredvid en mycket gammal radioapparat hade masen
nämligen samlat ihop obetalda räkningar.
Så när han väl fick någon krona över,
så drog han i blindo
ut den högen med räkningar.
och då hade man fått vara med på ”draaaagningen”