…
Nu när hösten äntligen knackar på dörren,
flyger sista tre överlevande bananflugorna förvirrat omkring
som undernärda sockerknarkande skelett runt ångorna från
mina söta sylter.
Ännu inga lingon i kastrullen eller frysen,
men jag tar det med ro, än kan det ske under.
Igår erbjöd sig tex mycket generöst mina grannar
att följa med dem (som har bil) på lingonplockning.
Min ork-status anknuten till sömnbrist natten innan,
gjorde dock att jag gav återbud.
Men jag har däremot pallat äpplen i femtielfte timmens
sextiförsta minut, när de flesta äpplen fallit till backen
och luktade jästa … som dåligt äppelvin, hos brottsoffren
som äger äppelträdet i fråga.
Animal onykterhet ?
Det får mig att fundera kring om huruvida rådjur och småfåglar
som äter av den förbjudna frukten går/flyger omkring
salongsberusade… eller kanske det heter människogårds-
berusade för dem. Så det kanske var så det var för min FB-vän
som förskräckt konstaterade att småfåglar i mängder flög
rakt in i hennes fönsterrutor.
( ja hon sade faktiskt att de gjorde det)
Den som inte upplevt doften av ….
Jag hävdar: …att den som inte upplevt doften av äppelsylt
under uppkok, inte fullt ut tagit del av en av livets absoluta
höjdpunkter. Att skala, klyfta och kärna äpplena
är väl inte liiiika kul.
Men…. att hitta äppelsylten, som är resultatet av höstens
uppoffringar och ”stölder” undangömt i en smockfull frys, en mörk
kylig vinterdag. det är som att hitta en skatt i form av att
få en stunds sommar mitt i vintern.
Den upplevelsen kan inga pengar köpa,
eftersom om det är köpt, är inte sommaren förpackad
i äppelsylts-burken.
Sommar i P1 tillhör
Till bär-rensning, och äppelskalning på sensommaren,
hör definitivt att under rensandet använda mig av SR-play
via datorn och lyssna på ”Sommarprat i P1”.
När de instrumentala tonerna från sommar, med den
outsjungna texten:
”Sommar, sommar, sommar,
det är dans i Folkets park.
Sommar, sommar, sommar,
hjärtan skärs i trädens bark.
Jag vill viska i ditt öra
just de orden du vill höra.
Sommar, sommar, sommar,
då en mild och smeksam vind
fingrar på din bruna kind”
….då kommer jag i syltnings-stämning ordentligt och får vandra
iväg med någon annans tankar, kloka som galna, jordnära som
spännande berättelser, och glimtar och sammanfattningar av deras liv.
Berättelser och tankar som jag annars aldrig skulle kunnat veta
nånting om. Det är toppen, bättre än skönlitteratur !
En stark svensk tjej med mod och hjärna
Idag fick jag ”följa med” en 27-årig smart svensk tjej vid namn
Suad Ali, till USA, Somalia och hennes uppväxt i Sverige.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1077320?programid=2071
Utöver att det finns anledning att bli imponerad både av hennes mod,
och hennes kraft, vilket nog i första hand många kvinnliga lyssnare blir,
så berörde hennes berättelse jättemycket vid två andra punkter.
Styrkan att ändra sig …är beundransvärd, speciell i hög ålder
Den första när hon sitter på ett tåg, där det pratas fördomar light
ang hur bra flyktingar skulle ha det i närheten av sitt hemland.
Där hon på et väldigt starkt vis till slut bemöter de tre ”gubbar”
som pratar om det de inte vet. Iofs ganska harmlöst ignorant bara,
men ändå. Men det som berörde mig mest, var när hon berättade
att en av dessa ”gubbar” kom fram EFTER tågresans slut
och frågade om han fick ta henne i hand,
som stod upp mot gubbarna på tåget”
Jag vet inte om just den berättelsen är kryddad för sändning på
radio eller inte, men den berörde mig av den anledningen att
dessa gubbar, i synnerhet, tog till sig, lyssnade,
och ändrade sig, och till och med uppskattade det modet.
Han är för mig lika stor hjälte i sammanhanget som Suad var,
som tog sig modet att berätta hur det faktiskt är i flyktingläger,
eftersom hon varit på plats.
En Amerikansk polis som gjorde mig tårögd
Den andra punkten som gjorde mig fuktig i ögonen,
och gråt-harklande och rörd, var när hon som representant för
Sverige vid ett konvent där Kofi Annan var närvarande, och hon
blev stoppad pga av fördomar vid flygplatsen, och uppmanad att
ta av sig slöjan, för fotografering. Vid vägran, fick hon veta, blev
hon tvungen att bli förhörd av polis. Men när en annan polis då dök
upp till förhörsrummet (jag tårar nu när jag skriver just detta)
så undrar han vad hon gör där.
hon berättar som det var. Och han sa:
”I’m so sorry miss, this is not the way
it should be done – please come with me””
Han ber henne visa honom vägen till mannen i kontrollen som
krävt av henne att hennes slöja måste tas av.
Och han spärrade av hans kö, och följde henne till disken.
Denne fantastiske man (enligt mig) säger att det inte var rätt
av vakten att be henne ta av sig sin slöja till fotograferingen.
Det är inget som krävs för fotografering.
Och att vakten är mycket väl medveten om det.
Polisen som kom till Suads försvar, följer henne sedan ut
till ankomstterminalen. Han ber om ursäkt flera gånger under
vägen. Och innan hon hoppar in i Taxin ropar han:
”Hey miss best of luck representing Sweden”
Helt fantastiskt underbart. Jag blir tvungen att flytta äpplena
ifrån mig så att de inte blir salta av mina känsloyttringar.
Ingenting är större för mig
Vissa ord, vissa handlingar följer mig resten av livet.
Så väl trauman, som de människor som någon gång stått
upp för mig vid något tillfälle, och gjort det fullt ut.
Och de människor som gjort det, och menat det,
är i mina ögon mina vänner för livet, alldeles oavsett om vi
kommer att umgås eller sammanstråla.
Jag har några sådana ögonblick,i livet som jag minns med
rörda tårar, bara härom dagen sa en vän till mig just de orden.
… tänka sig, nån som STÅR UPP FÖR MIG”
ingenting, INGENTING, slår den upplevelsen för mig.
Ingenting !
Som Doc Holiday sa i Kevin Kostners version av Wyatt Earp,
”det är inte lätt alla gånger att vara min vän, men jag kommer
att vara där för dig, när du behöver mig”
Ps: Om någon går i tankar om att ta detta mitt ”äppelbrott” seriöst,
så kan jag meddela att jag faktiskt frågade om jag fick tjuva äpplen,
och det till och med var uppskattat ist för att se dem förfalla.
Men det känns ju så mycket mer spännande om man får….
…..”palla äpplen”