…
Att försöka tänka i en värld där många skiter i allt
Det är jobbigt, oerhört jobbigt ibland, att vara en
tänkande människa. Det händer att jag önskar att jag vore
som den här stereotypen som jag ibland skämtar om.
En ”encellig” varelse med snus under överläppen,
och bränner bildäcksgummi på parkeringar i stan om kvällarna
genom att sladda runt, runt, runt i hög fart.
De som aldrig tänker en ny tanke, aldrig ifrågasätter
nåt hos sig själv eller de de alltid trott på.
Vilken vilsam tanke att bara skita i allt och alla.
Jag skulle på ett generaliserande vis kunna
räkna upp ganska många fler sorters ”encelliga”
amöba-liknande stereotyper i alla samhällsklasser, kön och etnicitet
för det humoristiska i det hela… men … det är andra saker
jag i första hand vill uttrycka.
Igen, igen och igen … suck
Ännu en gång har jag stött på åsikter hos människor,
som är mer eller mindre ett avhumaniserande av vissa
grupper. Jag är helt uppriktig när jag säger att det i olika
grader sker dagligen. Och jag önskar att jag vid dessa
tillfällen alltid kunde bibehålla lugnet. Men när jag blir
avbruten innan jag hunnit säga två ord, då blir det svårare.
Jag lät mig bli indragen i en politisk diskussion, där frågan
om vad vi skulle rösta på blev ställd. Flera gånger tills hen
fick svar av nån. Jag svarade iaf till sist att: ”det är ju kanske olika
beroende på vilket val man pratar om. Men i riksdagen
blir det utan tvekan vänsterpartiet för mig”.
(X) – ”Hur fan kan du rösta på dom, dom gillar ju invandrare?”
….sade en annan då.(låt oss kalla hen för X) Och då förstod jag väl varthän det barkade
och att jag i vanlig ordning skulle stå ensam i på den humanistiska,
argumenterande, ifrågasättande ringhörnan. samt att få en syl
i vädret skulle bli minst sagt en utmaning, och lika svårt som att
få A-syl för en flykting.
(T) – Nja … ’gillar invandrare’ är väl kanske fel uttryckt,
men de är väl inte emot invandring per definition
….sa jag (mina kommentarer = T)
Då regnade det fördomar och hitte-på-argument
Och då började det hagla fördomar, och direkt felaktiga
påståenden ur X talorgan, och några som upprördes
med X … fast lite mer överslätande och diskret. som
(X) – 98 % av alla som sitter i svenska fängelser är invandrare
– Det finns ju inte jobb åt dom (annan mer återhållsam ”invandringspolitikskritiker)
(X) – Dom kommer ju hit o får en massa bidrag, vi svenskar får ju inga bidrag
(X) – De kostar ju pengar
(X) – ta hem dom till er då och ta hand om dom
(X) – dom begår ju våldtäkter hela tiden
Och då blir det svårt att vara tänkande argumenterande
humanist, och försöka nå fram till denna människa,
ställa frågor kring påstående hen kommer med,
ifrågasätta påståendena att att likt de ofta gör ifrågasätta
människan.
Men naive Tomas han….
Men i min naivitet om människors inneboende godhet,
och att inte underskatta eller förminska människor,
än hur motsägelsefull, inkorrekta resonemang de måhända
kommer med… i min naivitet gjorde jag ett dödsdömt försök:
(T) – Men svenskar får ju också bidrag, barnbidrag, studiebidrag,
skatteavdrag, bostadsbidrag, rutavdrag, rotavdrag, och allt som
oftast går de även till den rikaste delen av befolkningen
(X) – Psst våra ungdomar får iiiingenting
(T) – Du säger att de kommer hit och får bidrag,
vet du hur mycket ”A” har att leva på varje månad ?
(X) – Det skiter väl jag i
Och så var det med det ! 
Exakt just de orden uttalades för några år sedan
av en ganska framgångsrik, ”väl ansedd” lokal företagare,
när jag påpekade att hen skrev osanna
inlägg om invandring och invandrare på FB
”Det skiter jag i”
…och då tänkte jag på honom
”A” är en kille jag lärt känna, 27 år gammal,
som kommer från ett krigshärjat land.
En människa jag finner oerhört ödmjuk och sympatisk.
Jag tänker på honom nu i efterhand, samt
då under diskussionen som eg inte var en diskussion,
utan hatisk propaganda utan att låta andra komma till tals.
Man bör nog ändå som husmor alltid sa, inte prata
med hat i munnen.
Jag pratade med honom nyligt, bara härom dagen om
hans situation medborgarskap och kontakt med hemlandet.
Första dagen jag träffade honom och bjöd in honom till vår
förening, så frågade han mig om jag kände nån som kunde
ge honom jobb. Han hade som vanligt solglasögon på.
Men jag såg hur det rykte i underläppen och mungiporna
och en tår skymtade vid kanten av solglasögonen,
när han kortfattat på mycket begränsad svenska sa:
(A)- Det är mycket svårt… inte prata med dom. Går inte.
De har nämligen ingen mobil täckning där de bor på landsbygden
Och han var ledsen över att väntat i tre år, och i värsta fall måste
vänta i flera år till på besked från Migrationsverket.
Ett faktum som ”invandrings-politiks-kritiska” ofta utnyttjar
i syfte att påpeka att man ska ”skicka hem dem fortare”
och lägga ett påhittat humanistisk fernissa på sina fördomar
och sin egoism.
I en annan dager
Saker kommer i en helt annan dager när man
pratar med människor och lyssnar.
Skulle X kunna säga dessa saker
rakt i ansiktet på A ?
Och isf så skulle man då på Vanheden-vis (Jönssonligan)
kunna yttra funderingen ang Xs värderingar:
– ”vad är min människa för en sorts människa egentligen?”
Men som sagt … det ski….
Nu kanske nån tar åt sig när jag hänger
ut deras kommentarer, förvisso utan att namnge dem.
men va fan,…
skulle inte jag då kunna säga att
– de skiter väl jag i !?
PS jag gillar inte invandrare.
Inte svenskar heller … jag gillar tänkande
humanistiska människor med hjärna och hjärta.
Sen får de komma precis va fan varifrån som helst !