Månad: augusti 2018

…
Nu när hösten äntligen knackar på dörren,
flyger sista tre överlevande bananflugorna förvirrat omkring
som undernärda sockerknarkande skelett runt ångorna från
mina söta sylter.

Ännu inga lingon i kastrullen eller frysen,
men jag tar det med ro, än kan det ske under.
Igår erbjöd sig tex mycket generöst mina grannar
att följa med dem (som har bil) på lingonplockning.
Min ork-status anknuten till sömnbrist natten innan,
gjorde dock att jag gav återbud.

Men jag har däremot pallat äpplen i femtielfte timmens
sextiförsta minut, när de flesta äpplen fallit till backen
och luktade jästa … som dåligt äppelvin, hos brottsoffren
som äger äppelträdet i fråga.

Animal onykterhet ?

Det får mig att fundera kring om huruvida rådjur och småfåglar
som äter av den förbjudna frukten går/flyger omkring
salongsberusade… eller kanske det heter människogårds-
berusade för dem. Så det kanske var så det var för min FB-vän
som förskräckt konstaterade att småfåglar i mängder flög
rakt in i hennes fönsterrutor.
( ja hon sade faktiskt att de gjorde det)

Den som inte upplevt doften av ….

Jag hävdar: …att den som inte upplevt doften av äppelsylt
under uppkok, inte fullt ut tagit del av en av livets absoluta
höjdpunkter. Att skala, klyfta och kärna äpplena
är väl inte liiiika kul.
Men…. att hitta äppelsylten, som är resultatet av höstens
uppoffringar och ”stölder” undangömt i en smockfull frys, en mörk
kylig vinterdag. det är som att hitta en skatt i form av att
få en stunds sommar mitt i vintern.
Den upplevelsen kan inga pengar köpa,
eftersom om det är köpt, är inte sommaren förpackad
i äppelsylts-burken.

Sommar i P1 tillhör

Till bär-rensning, och äppelskalning på sensommaren,
hör definitivt att under rensandet använda mig av SR-play
via datorn och lyssna på ”Sommarprat i P1”.
När de instrumentala tonerna från sommar, med den
outsjungna texten:

”Sommar, sommar, sommar,

det är dans i Folkets park.

Sommar, sommar, sommar,

hjärtan skärs i trädens bark.

Jag vill viska i ditt öra

just de orden du vill höra.

Sommar, sommar, sommar,

då en mild och smeksam vind

fingrar på din bruna kind”

….då kommer jag i syltnings-stämning ordentligt och får vandra
iväg med någon annans tankar, kloka som galna, jordnära som
spännande berättelser, och glimtar och sammanfattningar av deras liv.
Berättelser och tankar som jag annars aldrig skulle kunnat veta
nånting om. Det är toppen, bättre än skönlitteratur !

En stark svensk tjej med mod och hjärna

Idag fick jag ”följa med” en 27-årig smart svensk tjej vid namn
Suad Ali, till USA, Somalia och hennes uppväxt i Sverige.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1077320?programid=2071

Utöver att det finns anledning att bli imponerad både av hennes mod,
och hennes kraft, vilket nog i första hand många kvinnliga lyssnare blir,
så berörde hennes berättelse jättemycket vid två andra punkter.

Styrkan att ändra sig …är beundransvärd, speciell i hög ålder

Den första när hon sitter på ett tåg, där det pratas fördomar light
ang hur bra flyktingar skulle ha det i närheten av sitt hemland.
Där hon på et väldigt starkt vis till slut bemöter de tre ”gubbar”
som pratar om det de inte vet. Iofs ganska harmlöst ignorant bara,
men ändå. Men det som berörde mig mest, var när hon berättade
att en av dessa ”gubbar” kom fram EFTER tågresans slut
och frågade om han fick ta henne i hand,
som stod upp mot gubbarna på tåget”

Jag vet inte om just den berättelsen är kryddad för sändning på
radio eller inte, men den berörde mig av den anledningen att
dessa gubbar, i synnerhet, tog till sig, lyssnade,
och ändrade sig, och till och med uppskattade det modet.
Han är för mig lika stor hjälte i sammanhanget som Suad var,
som tog sig modet att berätta hur det faktiskt är i flyktingläger,
eftersom hon varit på plats.

En Amerikansk polis som gjorde mig tårögd

Den andra punkten som gjorde mig fuktig i ögonen,
och gråt-harklande och rörd, var när hon som representant för
Sverige vid ett konvent där Kofi Annan var närvarande, och hon
blev stoppad pga av fördomar vid flygplatsen, och uppmanad att
ta av sig slöjan, för fotografering. Vid vägran, fick hon veta, blev
hon tvungen att bli förhörd av polis. Men när en annan polis då dök
upp till förhörsrummet (jag tårar nu när jag skriver just detta)
så undrar han vad hon gör där.
hon berättar som det var. Och han sa:

”I’m so sorry miss, this is not the way
it should be done – please come with me””

Han ber henne visa honom vägen till mannen i kontrollen som
krävt av henne att hennes slöja måste tas av.
Och han spärrade av hans kö, och följde henne till disken.
Denne fantastiske man (enligt mig) säger att det inte var rätt
av vakten att be henne ta av sig sin slöja till fotograferingen.
Det är inget som krävs för fotografering.
Och att vakten är mycket väl medveten om det.

Polisen som kom till Suads försvar, följer henne sedan ut
till ankomstterminalen. Han ber om ursäkt flera gånger under
vägen. Och innan hon hoppar in i Taxin ropar han:

”Hey miss best of luck representing Sweden”

Helt fantastiskt underbart. Jag blir tvungen att flytta äpplena
ifrån mig så att de inte blir salta av mina känsloyttringar.

Ingenting är större för mig

Vissa ord, vissa handlingar följer mig resten av livet.
Så väl trauman, som de människor som någon gång stått
upp för mig vid något tillfälle, och gjort det fullt ut.
Och de människor som gjort det, och menat det,
är i mina ögon mina vänner för livet, alldeles oavsett om vi
kommer att umgås eller sammanstråla.

Jag har några sådana ögonblick,i livet som jag minns med
rörda tårar, bara härom dagen sa en vän till mig just de orden.
… tänka sig, nån som STÅR UPP FÖR MIG”
ingenting, INGENTING, slår den upplevelsen för mig.
Ingenting !
Som Doc Holiday sa i Kevin Kostners version av Wyatt Earp,

”det är inte lätt alla gånger att vara min vän, men jag kommer
att vara där för dig, när du behöver mig”

Ps: Om någon går i tankar om att ta detta mitt ”äppelbrott” seriöst,
så kan jag meddela att jag faktiskt frågade om jag fick tjuva äpplen,
och det till och med var uppskattat ist för att se dem förfalla.
Men det känns ju så mycket mer spännande om man får….

…..”palla äpplen”

…
Stängde av telefon nyss,
det blev en upptagetsignal för mycket.
Orkar inte ….

Melankolin smyger på, och jag ska bejaka den.
Jag sätter på min melankoliska, finska spellista på
Spotify… och vältrar mig i melankoli.

Ibland går luften ur mig, och jag blir
innerligt trött på hur människor beter sig, trött på egoism.
Less på den galna kommers alla tycks dras med i.
Kräkfärdig på all rasism, kapitalism och feminism,
som alla på varsitt vis har ett enda särintresse: ”jaget”

Det är bara att hålla käften och befinna sig i för dagen
”rätt gruppering”, eller bli en besvärlig norrländsk lone ranger,
som ingen grupp tillhör… utom det ensamma förnuftets grupp,
och mannen i ständig opposition, och evigt tvivlande.

För att vara ensam, är att vara ensam, när man väl
känner sig ensam. Par med barn ser ensamtid som lyxvara,
medan jag kan bada i ensamhet. Och många gånger ÄR
det en lyx att vara ensam, få rå sig själv, inte rätta sig
efter någon, inte kompromissa, eller behöva stå ut med
nån som säger att de älskar en,
men ska bara förändra en först.

Så när ensamheten, den mörka jobbiga sorten griper tag
om ens bröst, då är det förvisso nitlott att vara
ensamboende. Då har familjemedlemmen, trots tjat o gnat,
trumfkort på hand, med chips och snacks i soffan framför tv:n.
Men när de måste sitta på toa i 30 minuter för att få vara i fred,
då känns det som jag har det rätt bra. alltid två sidor på myntet.

Men just nu grep den jobbiga sorten av ensamhet tag i mig.
När alla motgångar kommer på en gång, om än små och världsliga
så som att jag saknar att nån ringer och säger att de saknar en.
Jag vet inte när det skedde sist.. jag minns inte ens.
Och intellektuellt vet jag att det inte beror på att jag skulle
vara en dålig människa på nåt vis.

Och visst är jag rätt populär, när nån behöver min hjälp med nåt.
Då är jag en ”toppenkille”
Men är jag ledsen och behöver någons tid,
… då är jag ingen toppenkille” längre. Då är jag bara:
”Det är så mycket att göra nu”. Då är jag bara:
”Vi får höras framöver nån gång” Då är jag bara:
”tuuut – tystnat – tuuuut – tystnad tuuut – tystnat – tuuuut – tystnad
tuuut – tystnat – tuuuut – tystnad – hej jag kan inte svara just nu,
men du vet vad som gäller efter pipet”
Då är jag bara ”sluta gnäll din offerkofta”
För det anses nämligen i synnerhet män med känslor vara:
offerkoftor.

Japp då tar jag väl på mig min offerkofta då,
den värmer då bättre än dekal-positivism på Facebook,
eller ett övertrasserat bankkonto i Schweiz.

Undrar om eldningsförbudet är upphävt,
så jag likt Penti Varg kan sätta mig ensam vid en brasa
i de djupa skogarna … fast i mitt fall då vid Ångermanälven
istället … o då får ingen annan följa med.
För då ska jag och min offerkofta njuta av eldens flammor

Ensam !

…om det inte är nån som ringer och säger att de saknar mig förstås,
..då kommer ´ju saken i en helt annan dager

…
Att försöka tänka i en värld där många skiter i allt

Det är jobbigt, oerhört jobbigt ibland, att vara en
tänkande människa. Det händer att jag önskar att jag vore
som den här stereotypen som jag ibland skämtar om.

En ”encellig” varelse med snus under överläppen,
och bränner bildäcksgummi på parkeringar i stan om kvällarna
genom att sladda runt, runt, runt i hög fart.
De som aldrig tänker en ny tanke, aldrig ifrågasätter
nåt hos sig själv eller de de alltid trott på.
Vilken vilsam tanke att bara skita i allt och alla.

Jag skulle på ett generaliserande vis kunna
räkna upp ganska många fler sorters ”encelliga”
amöba-liknande stereotyper i alla samhällsklasser, kön och etnicitet
för det humoristiska i det hela… men … det är andra saker
jag i första hand vill uttrycka.

Igen, igen och igen … suck

Ännu en gång har jag stött på åsikter hos människor,
som är mer eller mindre ett avhumaniserande av vissa
grupper. Jag är helt uppriktig när jag säger att det i olika
grader sker dagligen. Och jag önskar att jag vid dessa
tillfällen alltid kunde bibehålla lugnet. Men när jag blir
avbruten innan jag hunnit säga två ord, då blir det svårare.

Jag lät mig bli indragen i en politisk diskussion, där frågan
om vad vi skulle rösta på blev ställd. Flera gånger tills hen
fick svar av nån. Jag svarade iaf till sist att: ”det är ju kanske olika
beroende på vilket val man pratar om. Men i riksdagen
blir det utan tvekan vänsterpartiet för mig”.

(X) – ”Hur fan kan du rösta på dom, dom gillar ju invandrare?”

….sade en annan då.(låt oss kalla hen för X) Och då förstod jag väl varthän det barkade
och att jag i vanlig ordning skulle stå ensam i på den humanistiska,
argumenterande, ifrågasättande ringhörnan. samt att få en syl
i vädret skulle bli minst sagt en utmaning, och lika svårt som att
få A-syl för en flykting.

(T) – Nja … ’gillar invandrare’ är väl kanske fel uttryckt,
men de är väl inte emot invandring per definition

….sa jag (mina kommentarer = T)

Då regnade det fördomar och hitte-på-argument

Och då började det hagla fördomar, och direkt felaktiga
påståenden ur X talorgan, och några som upprördes
med X … fast lite mer överslätande och diskret. som

(X) – 98 % av alla som sitter i svenska fängelser är invandrare
– Det finns ju inte jobb åt dom (annan mer återhållsam ”invandringspolitikskritiker)
(X) – Dom kommer ju hit o får en massa bidrag, vi svenskar får ju inga bidrag
(X) – De kostar ju pengar
(X) – ta hem dom till er då och ta hand om dom
(X) – dom begår ju våldtäkter hela tiden

Och då blir det svårt att vara tänkande argumenterande
humanist, och försöka nå fram till denna människa,
ställa frågor kring påstående hen kommer med,
ifrågasätta påståendena att att likt de ofta gör ifrågasätta
människan.

Men naive Tomas han….

Men i min naivitet om människors inneboende godhet,
och att inte underskatta eller förminska människor,
än hur motsägelsefull, inkorrekta resonemang de måhända
kommer med… i min naivitet gjorde jag ett dödsdömt försök:

(T) – Men svenskar får ju också bidrag, barnbidrag, studiebidrag,
skatteavdrag, bostadsbidrag, rutavdrag, rotavdrag, och allt som
oftast går de även till den rikaste delen av befolkningen

(X) – Psst våra ungdomar får iiiingenting

(T) – Du säger att de kommer hit och får bidrag,
vet du hur mycket ”A” har att leva på varje månad ?

(X) – Det skiter väl jag i

Och så var det med det !

Exakt just de orden uttalades för några år sedan
av en ganska framgångsrik, ”väl ansedd” lokal företagare,
när jag påpekade att hen skrev osanna
inlägg om invandring och invandrare på FB
”Det skiter jag i”

…och då tänkte jag på honom

”A” är en kille jag lärt känna, 27 år gammal,
som kommer från ett krigshärjat land.
En människa jag finner oerhört ödmjuk och sympatisk.
Jag tänker på honom nu i efterhand, samt
då under diskussionen som eg inte var en diskussion,
utan hatisk propaganda utan att låta andra komma till tals.
Man bör nog ändå som husmor alltid sa, inte prata
med hat i munnen.

Jag pratade med honom nyligt, bara härom dagen om
hans situation medborgarskap och kontakt med hemlandet.
Första dagen jag träffade honom och bjöd in honom till vår
förening, så frågade han mig om jag kände nån som kunde
ge honom jobb. Han hade som vanligt solglasögon på.
Men jag såg hur det rykte i underläppen och mungiporna
och en tår skymtade vid kanten av solglasögonen,
när han kortfattat på mycket begränsad svenska sa:

(A)- Det är mycket svårt… inte prata med dom. Går inte.

De har nämligen ingen mobil täckning där de bor på landsbygden
Och han var ledsen över att väntat i tre år, och i värsta fall måste
vänta i flera år till på besked från Migrationsverket.
Ett faktum som ”invandrings-politiks-kritiska” ofta utnyttjar
i syfte att påpeka att man ska ”skicka hem dem fortare”
och lägga ett påhittat humanistisk fernissa på sina fördomar
och sin egoism.

I en annan dager

Saker kommer i en helt annan dager när man
pratar med människor och lyssnar.
Skulle X kunna säga dessa saker
rakt i ansiktet på A ?
Och isf så skulle man då på Vanheden-vis (Jönssonligan)
kunna yttra funderingen ang Xs värderingar:

– ”vad är min människa för en sorts människa egentligen?”

Men som sagt … det ski….

Nu kanske nån tar åt sig när jag hänger
ut deras kommentarer, förvisso utan att namnge dem.
men va fan,…

skulle inte jag då kunna säga att

– de skiter väl jag i !?

PS jag gillar inte invandrare.
Inte svenskar heller … jag gillar tänkande
humanistiska människor med hjärna och hjärta.
Sen får de komma precis va fan varifrån som helst !

…
Det blåser kraftigt, och vindarna tar tag
i Ångermanälvens yta och krusar den
kraftigt. Jag tycker om att titta på skådespelet
på vattenytan som uppstår av vindarna.
Det påminner mig om när jag liten, och satt inne i
sommarstugan vid Stordegersjön och tittade på
vattnet, medan öppenspisens gran-ved knastrade och
small, och varm choklad var upphälld i koppen.

Dans-tapp

Efter tre timmars styrdans igår kväll,
och en pytteliten dans-motgång
så rasade alla fasader och all ork.
Och några andra små
motgångar under eftermiddag och kväll.
Och mitt i natta blev jag dålig i magen,
och läckte i bägge ändar.

(fortsätter blogginlägget nu 23.59 sön)

Men nu har jag hämtat mig något, och landat.
Bangolf-säsongen är nu i det närmaste till ända.
Och varje år är det lika skönt när det är slut,
som det är roligt när det börjar på våren.
Det kan så lätt bli för mycket av det goda
för typer som mig, som inte alltid orkar
allt man vill, men ändå gör.

På eftermiddagen gjorde jag en prototyp
för en egen översättning av en av mina favoritlåtar
när jag behöver tröst men ingen får:
Ciquitita:

”Du och jag vet”

”Vill du berätta vad tänker du på ?
när ingen lyyssnar, vad gör du då?
O din blick, den säger att du längtar, önskar så
Jag kan se hur du gömmer dig,
iii-bland sorger och tankar
Meeeen jaaag, kan se bortom dina mörka tankar

Om du vill ska jag vara din vän,
Göra deeeet som står i min makt
näääär heeelst jag är den, av oss som är stark o kompakt
Nyss var det du som bar på din vän,
Men nu förkrossad och sliten
Oooom jag fåår, ska du och jag, bygga upp tilliten

Bästa vänner , som du och jag vet,
Att efter mörker kommer det ljus, det finns plats att sjunga
Alla sorger dom glöms bort, och vintern kort,
Och våra hjärtan blir åter unga
Vi delar tårar, som vänner gör
För tårar är regnet som gör att solen kan hela
Och då sjunger vi igen, min bääästa vän,
… på en lycklig refräng

Så när alla masker har fallit av,
finns det inget, som håller dig kvar
Nu är du fri, min vän, och framtiden vackert oklar
Så flyg dit vindarna bär,
o solen stiger mot himlen
Jaaag fiiins kvar i ditt hjärtas minnen

Bästa vänner , som du och jag vet…”

Kan hända nån lite justering tillkommer senare.
Men det blev ganska så mycket som jag kände för den
underbara trösterika originaltexten.

Besviken …lite grann

Lite besviken på ett antal människor fn.
Ibland hoppas man på lite respons,
lite feedback och lite vanlig jävla mänskligt beteende.
En bekant/vän, gick över gränsen, och blir därmed
hädanefter en som jag inte tänker lägga nån energi på.
Väljer bort helt enkelt, då hen inte bidrar till mitt välmående.
Det finns andra, och gör det inte det, så är jag själv hyfsat
sällskap… åtminstone en stund. Sen kanske det blir enahanda.
Men då kan man som Povel
”skaffa nya vänner, ty de gamla har tatt slut”

Snorkiga dansöser och dansare

Även om jag bidrog, och fick ett par riktigt bra danser
igår kväll, så blir jag mer och mer less på att fara på dans.
Snorkiga attityder är väl den vanligaste orsaken till
att jag tröttnar. Men även på ett personligt plan, att jag
kan känna mig rätt så ensam bland alla vackra människor
i par, med jobb, bil och hund.

Mer hemma här …

Känner mig mer naturlig hos öldrickarna i parken,
som han D, som alltid bemöter mig med respekt.
Känner mig mer naturlig med pensionärer,
som inte var vaken minut frågar vad jag jobbar med
eller om jag har semester.
Eller omkring glada fördomsfria barn.
Likt hon den lilla syriska prinsessan här på gården,
som ser så oerhört glad och stolt ut när jag håller upp dörren
och ger en lekfull hovnigning.

Men ändå …

Men jag känner mig ändå lite allmänt utanför i livet.
Och det var en sådan kommentar som fick mig att känna mig
än mer utanför, som gjorde att jag inte längre vill ägna nån
mer energi eller vänlighet åt hen som jag nu hädanefter
faktiskt skiter i.

Med grusiga ögonlock, och nyborstade tänder
drar jag täcket över huvudet och knoppar in,
i morgon är en annan dag.

…
Jag hade ett jättebra – tyckte jag – inlägg
om värderingar och dylikt på gång.
Men iom att klockan är 23 nu när jag kommer igång att blogga,
så orkar inte hjärnan reda ut alltför komplicerade
resonemang, som jag behöver kolla fakta kring.
Dagen har varit fullspäckad från morgon till kväll,
och både hjärnceller och gubb-muskler går på
reservtank. Timmarna räckte inte till idag.

Men min dag, och mina känslor,
känner jag att jag har hyfsad koll på 🙂
Jag har städat förråd på bangolfen, o klöfft gräse.
Träffat trevliga människor där oxå.
En gube från Uppsala, Sven-Erik besökte våran anläggning
och tyckte det var väldigt fint och fina banor.
Och han borde veta. Han har vid pensionsålder
tagit som mål att spela på alla bangolf-anläggningar i Sverige
som är registrerade hos svenska bangolf- förbundet.
Han hade 14 kvar nu, och varit på ca 60 st.

Jag avbröt min gräsklippning för att bju på kaffe och visa honom
hur banorna gick…. man eju typ lite sympatisk 🙂

Sen när det bara var en timme kvär skull ja vila hadd ja tänkt mä.
Eftersom jag planerat hjälpa Carola att snickra veranda vid
sommarstugan hennes. Men då dök kassörn upp o va spelsugen,
o hadd vä sä minsting-terroristen (en av tre söner)
så då gatt jag ju spele vä´n

Så det blev snickeri direkt ättepå.
Och samarbetet gick otroligt bra, och det var rent-utâ
roligt att snickra i-lag med skrå-skruvarn Carola.
Med kaffe, saft, vattenmelon i paus,
och tillfälligt frihetsberövade getingar,
som senare släpptes i det fria,
… de hade ju inte gjort oss nå’t.
annat än druckit vår saft.
Och straffet för det blev 30 minuters glas-arrest.

Men jag har kvar stödord och noteringar,
för det inlägg jag tänkte skriva,
med energifylld fullt fungerande hjärna.
Så det blir en annan dag kanske.

”En bra dag” summerade skrå-skruvaren Carola
det hela. … o jag gatt håll vä na

Men nu jett ja Zlagga ZZzzzz

…

Sommar i Sollefteå … det går tokfort det.
Sakta men säkert börjar upptrappningen av aktiviteter
i början av Juli och får sin kulmen på laxfestival-helgen,
då allt ska hända. Dagen efter ligger det diverse typer
av skräp, krossat glas och spyor i parken
och på gågatan…. och så folktomt att man får
lappsjuka light.

Och nu tar även bangolf-säsongen slut,
efter en intensiv sommar för alla oss inblandade.
Och det tar i princip slut samtidigt som
Sollefteå-sommaren får sina sista dödsryckningar
i början av augusti.

Det blir ett antiklimax efter sommardanser, minigolf,
boule utomhus och bad. Men alltid när något tar slut,
så börjar någonting annat.
Och jag har faktiskt längtat efter hösten i sommar.
Svala sköna, friska dagar, med bär-och-frukt-skörd,
syltning, saftning, gula och röda löv, ljusa dagar och
mörka nätter. och underbara relativt svala 23 grader
inomhus på natten, istället för 29.

Och till slut ska väl eldningsförbudet hävas också,
så jag får lov att mysa vid en öppen eld vid
älvkanten i godan ro med moder natur.

Någon ny snubbe på kommun som heter Kristoffer tror jag,
var till mig på golfen och surrade lite. Väldigt tillmötesgående
och trevlig, härligt med såna kommunanställda,
det ger en lite kraft att fortsätta med verksamheten.

Och likaså han som kom och bytte filt och platta på bana
17, var lättsam och bra att ha att göra med.

Kom hem 22.30, och hann inte handla på Coop.
Det var mörkt ute när jag klev in i min lilla enkla
ungkarlslya. Lånade ut slagborren till kompis,
som tyckte den var tung… för tung.
Imorron blir det kanske kompishjälpning igen
den som lever får se
.

G´natt

…
Nu är det snart val – ”fy fan” !

Jo jag vet, ni är inte intresserade av politik !
Inte ens trots att politik förändrar världen och
era liv.
Så för all del, sluta läs här !

Men jag har ändå viss förståelse för att man som
väljare blir förvirrad och desillusionerad när både politiker
och marknaden allt som oftast,inte talar sanning och vilseleder
för egen vinning.

Men DET ÄR JUST DÄRFÖR det är så viktigt att engagera sig ,
åtminstone så pass att man ifrågasätter lite av det man hör,
tar reda på vissa saker genom partiprogram och synar
påståenden via några minuters Googlande.

Nyttan med spöken och selektiv dövhet

Visst blir man trött när tex socialdemokrater som Patrik Björk
fortfarande uppmanar folk att ”hålla koll på kommunisterna”
Och hävda att V försöker tiga om sin historia.
Det är iofs rätt talande att det enda parti som år efter år
inte bara fått ta stryk för sin egen historia, utan även för
andra länders partiers historia… är det parti som blir anklagat för
att inte ra ansvar för sin historia.

Det så kallade ”kommunist-spöket” är historiskt sett
en oerhört effektiv strategi att få folk att överge sin egen
slutledningsförmåga och tro på spöken.
Och att det är Socialdemokrater som skapat spöket och hållit
spökhistorierna vid liv, kanske förvånar några ”vänstersossar”.
Men så är faktiskt fallet. Det är tom så att det är sossar
som registrerat och övervakat medlemmar i VPK,
långt in på 1900-talet.

Man gör givetvis vad man kan för att berätta spökhistorier
och idka politisk selektiv dövhet kring sitt eget parti.
Och inget parti är exkluderat i det beteendet,
men näst intill endast ETT parti, har blivit dömd pga sin tidiga
historia…. och ändå blir konstant anklagat för att inte ta ansvar för
den. Trots att det inte finns några som helst spår
spår av totalitär i Vs politik. Vilket faktiskt går att hitta i tex
både S, M, och SDs NUVARANDE politik.
Men som sagt var spökhistorier är vad de hoppas ska hålla S
vid makten. Jag vet inte jag…. nere på 25-27 %
och V växer… kanske S måste ha en egen vänsterpolitik istället
för att ta äran av de genomdrivna förslag V har ordnat.

Skandaler är bra … för SD

Skandaler är också oerhört effektivt för att
splittra regeringar och stjäla röster rent historiskt,
ja mot alla partier utom SD då förstås, de växer ju fler
skandaler och brott deras ledamöter begår.
Be mig inte förklara hur det kan gå till.
För då blir jag otrevlig i språket.

Annie Lööf blev hyllad för ett smart bostadsklipp,
när hon gjorde i princip det samma som blev Juholts
politiska undergång. Och Jimmie Åkesson erhöll arvode
samtidigt som han tog ut sjukpenning. Inget som störde varken
Centerns eller SDs väljare nämnvärt.

Juholt var nämligen ett hot, för han var en Socialdemokrat
Med demokratiskt socialistiska värderingar, i ett småborgerligt
nutida Socialdemokratiskt parti.

MP … tänkt om de har rätt om klimathotet !!!???

Framtill i våras var det i princip uppmuntrad spottloskning
och verbalt mobbing och rena kränkningar och hot mot
MP-politiker. Men efter sommarens bränder har åtminstone
Några få till förstått att klimathotet faktiskt inte är påhittat,
och att INGEN svensk går under ekonomiskt pga av att skatt på
bensinpriset höjs med en krona för att bidra till
att motverka klimatförändringarna. Men det krävdes 60 skogsbränder
runtom i Sverige för att MP skulle öka med 1,5 % till 5,5
i en opinionsundersökning. Resten ojar sig fortfarande över bensinen
och tycker att det är andra som ska skärpa sig i Kina och USA

Men det är faktiskt vårat fel att det ser ut som jag beskrivit det ovan.
För allt vi kan göra är att leva som om vi vill att våra barn ska få leva,
på en oförstörd jord, och rösta därefter.

Och dessutom har inte SD och Sverigevännerna ännu lyckats
bevisa att ”det faktiskt är invandringens fel att det är så mycket
skogsbränder och att det varit extrem torka i sommar”,
men de jobbar säkerligen på det. .

…
Klockan är ett på natten,
Det börjar bli mörka nätter, och det
är välkommet. Det börjar bli svalare dagar,
och det har kommit regn, och det är välkommet.

Inte så ensam nu när jag är mer ensam

Jag är oftare ensam nu för tiden, sen jag förändrade
mitt liv, genom att stå upp för mig oftare, genom att
ge dem tid, som ger mig av sin tid, ringa de som ringer mig
och så vidare… jag är alltså oftare ensam,
men jag känner mig mycket mindre ensam,
sen jag accepterade att några eller flera helt enkelt
väljer annat … väljer andra, och det är okej.

Man inte bara får vara ledsen, man bör

Och det är okej att sörja vänskaper man förlorat,
familjer man aldrig fick. Det är helt okej,
man behöver inte låtsas vara glad jämt.
Man får vara ledsen, irriterad och arg.
För det är att vara människa.

Just nu är det jag

Många fina stunder får jag för tillfället uppleva i livet,
och ingen av dem har med pengar att göra.
Jag kommer ur ett mörker sen några år tillbaka.
Men för tillfället är jag den starke, som stöttar
människor ibland. Idag står jag upp för mina
värderingar, för vem jag är, för tillfället orkar jag det.

Men även om jag inte känner mig lika ensam som förut,
så visst finns det stunder då jag känner mig ensam,
och längtar efter en vän. Men jag har också genom många prövningar,
många mil i mörker lärt mig fånga upp varenda liten stråle av ljus
som kommer i min väg, och värdesätta dem, och leva på dem.

En av de finare gåvorna jag fått

En av de finare gåvorna jag fått på länge,
fick jag härom dagen, av ett äldre par jag känner via boulespel.
När jag hade feber erbjöd de sig handla åt mig,
och gesten och frågan var mer värd för mig än honungen de
handlade åt mig.
Men den verkligt stora gåvan jag upplevde, var när jag
inte hört ringsignaler till telefon, i febern, samt även
stängt av ljudet nån natt då jag inte fick sova pga värmen
ute och febern inuti. För då ringde hon och sa att de blev oroliga
då jag inte svarade….. jag skriver det igen, de blev oroliga för mig
en stund…

Få saker har värmt mitt ensamboende hjärta mer
än de orden, de tänkte på mig !
Och lät mig veta det !

”De odödliga”

De odödliga svischar förbi i tillvaron då och då.
Som allt kommer ordna sig för, som tar helt vansinniga
risker … för de är odödliga.
Ett annat ord för de odödliga, är de unga.
Dvs ungdomen beter sig och lever som de vore odödliga,
resonerar som de vore odödliga… men en del
dör unga …i tron på sin odödlighet.

Själv vet jag inte om jag varit en sån naiv
odödlig tok-optimist …odödlig, då jag aldrig riktig
kanske fick vara barn, fick vara ungdom.
Men jag bär med mig mitt inre barn,
och släpper ut det ibland, men glömmer det inte längre,
lämnar det inte längre.

Men ju längre åren går, desto mer förlikar jag mig
med att jag en gång ska dö. Och jag förstår i större
utsträckning att ett evigt liv inte bara vore impossible
…utan även ett outhärdligt straff.

Ett möte i sensommarkvällen

En annan fin stund i mitt liv var ett möte
jag var på härom dagen. Det sägs att det var 40-50 stycken
på mötet, jag hann inte riktigt samtala med alla,
Men jag mötte alla, och alla mötte mig.

Jag fick dela med mig av mitt liv, mina tankar,
min humor, min glädje min sorg, och alla satt och lyssnade
andäktigt på mina ord som kom ut i toner tillsammans
med Per-Åkes gitarrsträngars samstämda sång.
Jag fick beröra med min berättelse om mitt liv genom val av
texter, och egenhändigt skrivna texter med mina ord,
mitt hjärta … mitt liv.

… och de lyssnade andäktigt.

Vi kramades och tog i hand, innan, under och efter
vårt möte vid lyriskt vackra Örbäcks hembygdsgård,
Och för en stund kände jag mig inte ensam,
jag kände en mening med mig.

Dansen inspirerar inte

Just för tillfället ger mig inte dansen
den självlysande glans den en gång gjort.
Lite besviken på uteblivna danser med vissa personer,
Omafallt mä skjutsannonsering.
Det finns ingen riktig dansgnista för tillfället,
varken inuti mig, eller omkring mig… känns det.

Men jag är ju mästare på en sak i livet.
Och det är att hitta ljus, vart än det finns att finna.
Ljus nog för att överleva, och näras av det.

Personligen har jag oftast inte svårt att lyssna
på de som har det jobbigt, de som har smärta och beklagar sig
över den ofta. Jag lyssnar hellre på en som säger ”ont, ont,ont”
hela dagarna, än en som säger: ”jag, jag, jag”

… nu jett jag sussa ett par timmar,
jag är ju som sagt inte ”odödlig”

…
19 grader ute, och blåsigt.
Det är toppenväder enl mig, även om förmodligen
samma minigolfspelare som i det närmaste hade,
en mot mig anklagande ton angående den höga
knott-koncentrationen på anläggningen, ….nu säker-
ligen sitter på sin solstol och gnäller över hur
blåsten som blåser bort knotten är kall och otrevlig,
och att det ”borde regna på natten”

Jag känner mig dans-mätt också för tillfället.
Och man skulle lätt kunna leta orsaken till det hos andra,
och vid annat. Och det ska jag göra oxå!
…delvis

Dans kommer nog knappast dö ut tror jag,
inte ens om man förbjöd den. Den kanske tom skulle
växa sig större underjordiskt om den förbjöds.
Men i nuvarande form, med dans till levande musik
och lokala dansarrangörer lever den en tynande tillvaro
Och jag känner av det hela, det känns i luften,
det känns i stegen och det känns i hjärtat.
Jag tappar sakta dansglädjen,
jag blir inte längre självlysande
av dans.

”Flitiga biet” tex …. (En danskompis, som fick det smeknamnet
då hon for och dansade på allt som gick att åka på)
…har träffat ett annat bi,
och blivit mindre ”surrig” offentligt. Som
om bisamhället blivit besprutat med sövande
rök som gör bina slöa. Har nog blivit mer som tjuren
Ferdinand, och bara vill sitta under sin ek och lukta
på blommorna.

Min ”spaning” säger mig att ”dans-bin” tenderar bli mindre
intresserad av styrdans när de nyligt träffat någon ny
kärlek. En annan vän Mr X, som inte är Bi-sexuell, och hans ”bi”
som förövrigt för några år sedan dansade mest i hela
Ångermanland, där har han slutat helt, och hon syns
knappt på dans.

Ett annat par ”bin” jag känner har nyligt delat på sig,
och är ute och dansar mer än nånsin.
Så det var väl både bo-delning och bi-delning !?

Själv lever jag inte i bi-laterala förhållanden,
är mer av en vilsen pälsbeprydd snäll, hjärte-förvirrad humla,
som inte förstår att den inte kan flyga,
så jag påverkas inte på det sättet.

Så nog är en stor del av dansen ”parningsdans” alltid.
Så är det bara ! Och kanske det är en del av min egen
dansmättnad, att jag börjat planera för att förbli
singel, inte riktigt tror på L’amour !?

Men det förklarar ju bara några få individers bristande
dansentusiasm, inte den upplevda nedåtgående trenden.
Jag vet inte om jag har svaret på den stora frågan.
Men jag har funderingar som tål att vädras.

Kan det vara så att allting har sin tid, och av olika
anledningar är dömda att försvinna ? Jag menar dansmomsen
försvårar visserligen för dansarrangörer, men kan knappast vara
hela orsaken till minskande dans.

Det faktum att det är överskott på tjejer nästan varje dans,
och att en medelblyg donna då knappt kommer
åt att dansa alls då, om hon inte är våldsamt ytligt vacker,
självsäker näst intill dryghet eller enormt duktig danserska.
Vad beror underskottet på män på ?
Finns det ens en analys att göra där ?

Vino-tinto-dans, eller vattenflaska, dansnördighet och
showdans …. här splittras dansgolvet upp.
Och det blir färre vino-tinto-dansare, medan vi nörddansare
inte växer i antal. Vissa går tom på dans och dansar med sin
partner kvällen rakt igenom, men panel-bin står med sorgsna
stora falsettögon och slaknade antenner och hoppas.

…
Det vore nåt det !
Inga fler våldtäkter, inga fler krig,
inga fler ofredanden, ingen mer maktfullkomlighet
osv… om man får tro Matriarkatet !
en bättre värld helt enkelt !

https://www.expressen.se/nyheter/fem-man-om-forslaget-om-en-mansfri-festival/

En mansfri festival ? hur vore det ?

Och nu har väl då den här Knyckare, i denna anda,
kanske kommit på en utmärkt idé … med en ”mansfri festival” !
Emma Knyckare heter hon ja … coolt namn !
Folk kommer väl förresten snart aldrig kunna heta något
alldagligt, så som Lundin eller Hansson.
För man måste liksom sälja sig själv som nå’n speciell
i en värld där man måste synas var sekund.
Och om man ändå behåller sitt namn, så drar man till med
nå’n läskigt ovanlig bokstav: ”Hanzon, eller Lunhdhin”
Eller ”Zara” så alla förstår hur märkvärdig man är.

Men för all del, inte mig emot.
Om folk vill ha en egen festival, så go for it!
Om grejen är att ha kul så visst !
Däremot är jag inte helt övertygad om att det får
några övriga positiva effekter, än att röja järnet,
tvärtom faktiskt.

Jag tror det skulle vara mer effektivt att plocka
bort faktorn ”sprit” än faktorn ”män”
ur ekvationen… men vad vet jag ?
det kanske är en jättetokig idé

När det ”passar sig” och när det ”inte passar sig”

Det är ändå något märkligt hur en viss dubbelmoral
smyger sig in, mest i de grupperingar, rörelser som delvis
anser sig vara moraliskt, empatiskt och solidariskt
överlägsna andra rörelser, överlägsna andra människor.
För jag tror mig veta att det är samma grupp som tänker att
det här vore bra att separera män och kvinnor på festivaler,
som å det starkaste fördömer att kvinnor och män sitter på
olika avdelningar i en moské. Då kan det många gånger
kallas för ”kvinnoförtryck” av samma människor.
En åsikt de paradoxalt nog har gemensamt med gruppen
”Sverigevännerna” …. fast med olika agendor då.

Separera män från kvinnor där övergreppen begås ?!

Med tanke på att av de övergrepp och de våldtäkter som begås
av män mot kvinnor är det en överväldigande del som begås
i hem och liknande miljöer, av för offren kända gärningsmän.
Med tanke på det… hur gör vi då ?

Om, och om, och om igen

Om, och om, och om igen, nästan än vad det rör sig
om för avarter, för brottslighet, för samhällsproblem,
så angrips oftast symptomen, istället för orsakerna.
Och som om inte det vore nog, utan som med den mesta
av kemisk medicinering, så angriper man friska delar,
och ger ”biverkningar”. som har så starka effekter att
de skapar nya ”sjukdomar”

Och det är nog det vi gör allesammans,
skapar nya ”sjukdomar” genom att låta hatet styra,
genom att leta snabba lösningar, genom att fjärma sig
från andra människor som vi upplever problematiska
och inbillar oss att de upplevda problemen försvinner då.

Saker som inte syns

Det är lika dåligt genomtänkt som förbud mod homosexualitet
eller förbud mot fattigdom (tiggeri).
Homosexualitet är för det första en läggning,
som är av privat angelägenhet, inget annat.
Det finns lika många homosexuella i Ryssland oavsett vad
Putins homofobi och galenskap tillåter honom göra och hur
mycket han försöker hindra det.

Och fattigdom försvinner inte från jordens yta, för att man
förbjuder människor att tigga. Om du städar bort den från
Konsum eller Ica, så är de fortfarande fattiga… kanske ännu
fattigare då.

Varför operera bort det friska ?

Så … när en liten procent män sysslar med ofredanden,
så tar man bort 100 % män på den festivalen, istället för tex
spriten, som gör både män och kvinnor mer än lovligt huvudlösa ?
Rätt tänkt Knyckare ?

I grunden löser man problem i själva grunden

De flesta problem i världen och samhället löses bäst innan de
uppstår, resten är bara kosmetika och ”hostdämpning”
(symptomdämpning). Som förut i den Kinesiska medicinläran,
där man betalade doktorn i byn så länge man var friska,
när man blev sjuka var all vård gratis, då ansågs nämligen
doktorn misslyckats med sitt jobb. Lite som det var tänkt med
vår svenska sjukvård innan borgerligheten och den ljusblå
socialdemokratin tänker mer i vinster o sånt.

Sverigedemokraternas riksdagsparti gör i princip samma typ av
galna åtgärder, på en än galnare verklighetsanalys.
Att om det uppstår procentuellt sett några få problem i samband
med immigration, så vill man opererar bort immigration,
och opererar då även bort den övervägande majoritet som är
närande på alla sätt och vis för en nation, för ett samhälle.

Men tillbaka till oss män då

Det finns inte mycket gott att läsa om män som grupp
i vår samtid, i media eller annorstädes.
Men ger det en rättvis bild till att börja med ?
Och framför allt vart leder det att demonisera
män som grupp ?

Fortfarande ligger djupt nedärvda könsroller,
som kvinnor och män är precis lika delaktiga i att
ha skapat, och bibehållit. Föreställningar om kvinnor
som mjukare, humanare, känsligare än män har till och med
ökat i omfattning, driven till stor del av den rörelse som hävdar
de slåss för jämställdhet mellan könen.

Marginalisering lösningen ?

Jag tänker att all exkludering, all gruppering,
all marginalisering, all segregering alltid har, och alltid kommer
att leda till mera hat, mera dålig uppfattning om hur ”dom är”
mera bråk, mera krig och mera klyftor i samhället
Jag tror att till viss del om något, så kan just dessa föreställningar
om kvinnan som det oskyldiga, empatiska könet,
och mannen som demoniseras, kan skapa en självuppfyllande profetia
i större utsträckning ser på sig själva som offer per automatik.
Och att män blir arga, beter sig macho, aggressiva ”monster”
Eller tar livet av sig.

Berörd

All beröring från män nu för tiden är misstänkliggjord,
Och misstänk tafsning, medan man inte hör ett ord om
när kvinnor tafsar ovälkommet på män.
Våra gemensamma könsroller underskrivet även av kvinnor,
säger då att det är omanligt att anmäla sånt.
Ergo den stora skillnaden i antalet anmälningar mellan kvinnor
och män. men oxå för att många kvinnor är mycket rädda om den
känslomässiga gräddfilen. Jag upplever det så själv att jag vågar
knappt vidröra människor längre, så vida det inte rör sig om en
gubbe i min egen ålder, eftersom ”gubbar inte kan ofredas”

Metoo viftar bort det som oviktigt, och tycker svinnet som blir
effekten av kampanjen som kollateral damage.

”Det handlar bara om en festival Tomas”

Mmm … jag tror det handlar om mer, i det stora hela.
Synen på människor, att öka segregeringen,
att gruppera sig, att driva drev.

I slutändan tror jag mer på att betala doktorn så länge vi
är friska. Och att leta rätt på orsaker ist för att spraya
på nånting som lindrar smärtan, och ger biverkningar.

Det enda som funkar

Det enda som funkar, är att återgå till moder natur,
Att skapa gemenskaper istället för grupperingar.
Att få ett mer ekonomiskt homogent samhälle som
hindrar utslagning och marginalisering.
En mer homogen jord. Men jag har låg hoppfullhetsgrad
just nu, i detta.

Jag har vänner som röstar på SD, Jag har vänner som röstar
F!, kanske tom nån moderat. Och de förblir mina vänner
Men jag tänker inte finna mig i att vara tyst
när män, invandrare, fattiga, homosexuella marginaliseras,
lika lite som när kvinnor blir det.

Och förresten, jag går hellre på dans än festival ändå.