Månad: juli 2018

…
Blir tvättstugan ofta i sommar

Hjärnan kokar av värme utifrån,
av värme i lägenheten… och nu även feber.
Ja just nu när jag skriver har jag ingen feber,
för då hade jag inte mäktat med att skriva.
Men fortfarande rätt hängig. Svettas så mycket att
jag inte kan ha en T-shirt inomhus i 30 minuter
utan att behöva byta den.

Härom dagen svimmade en kvinna utav värmen,
och hon kom ursprungligen från mellersta östern eller
området kring Irak, Iran.

Lämplig inomhustemperatur på nätterna ?

Senaste månaden har jag haft 28-29 grader
inomhus, oavsett natt eller dag,
och tom oavsett om temperaturen ute de senaste
nätterna gått ner till ”svala” 21 grader.
En temperatur vi en sval normalsvensk sommar hade
småjublat lite över, mellan skurarna.

Men det var samma vaktmästare som ….

Vaktmästaren sa att det går inte att få ner
inomhustemperaturen mer än så.
Men det var samma vaktmästare som lovade att de skulle fixa
mina badrumsväggar som stått omålade i flera år,
sedan det läkt in vatten från yttertaket.

Samma vaktmästare som föreslog att jag
skulle ha bajs och kiss flytande på mitt badrumsgolv i två dygn
när jag fick stopp i avloppet på nyårsafton.
Med motiveringen att:

– ”det inte gick att få ut nån rörmokare under nyår”

Självklart fanns det rörmokare som har jour, men det
kostar extra pengar. Och hyresmarknaden går ju ut på att
få in pengar och sälja verksamheten som rik, nu för tiden.
Så det är klart att man då hellre låter skiten flyta omkring
på mitt badrumsgolv, än att ringa efter dyr rörmokare på jour

Hals över huvud förkylt… hoppas jag hinner

Jag försöker sköta om min hals,
så att den kommer fungera vid spelningen om 8 dagar.
Det blir en strid på strupen … typ eller nåt.
Rösten måste bära då, eller helst dagen innan,
då vi missar träningstillfällen i feberyran,
och dessutom behöver ändra repertoaren drastiskt,
pga av att en bandmedlem har fått personliga
förhinder. Så är livet, och i värsta fall får vi väl
ställa in då. Men bär bara rösten, så gör det inte så
mycket om jag är LITE hängig.

”De smarta och kloka” kallas de för

Världen och alldeles för stor del av människorna
är fortfarande galen/galna. Så har det nog alltid varit.
Men nu har vissa människor alldeles för stor makt över
alldeles för många människor, över växter, över djur, fauna,
flora, och hav, och bryr sig inte en millimeter om vad obegränsad
profit gör med folk, natur, och…..klimat.

…och det är dessa som samtiden kallar ”de smarta”
”de framgångsrika”, de kloka och intellektuella.
De som styr skutan in mot en horisontlös öken.
Värmen har varit exceptionell, för att det varat
HELA sommaren, och att regnet uteblivit.
Men fortfarande går folk i allmänhet omkring
i sina stugor och lägenheter fullt med fläktar och omställda
luftvärmepumpar och kallar klimatbekymrade för ”miljömuppar”,
bensinskatten ses som idioti. Trots att våra skogar brinner.
Trots att nya tropiska arter i form av sjukdomsbärande
myggor nu kan etablera sig här,
trots att det blir vattnings-förbud i stora delar av landet.
Trots att våra björkar fäller gulbruna löv i Juli,
trots att de flesta gräsmattor är ökenlikt gula.

Jag ger er…skapelsens krona:

Homo sapiens …människan !

Själv funderar jag på ….

Själv funderar jag på att tillverka en disktvaga
som morfar visade mig när jag var liten.
Men jag minns inte hur.
Svetten rinner ner på tangentbordet fast klockan
är 22 och fast jag har fönstret öppet.
Jag googlade på det. Tänkte att det kanske finns nån som
e lika tokig som jag och vill inte vill köpa allt som man behöver
i plast. Och jo … visst fanns det många, många träffar på
disktvagor …. ATT KÖPA … men ingen beskrivning hur man
gör själv. Eller jo det kanske finns mitt i havet av skrikande
försäljning profit och reklam, men är som att hitta en nål i
en höstack. Kanske blir jag varse av någon som läser detta
inlägg ?! Jag tänker oxå på att göra fler saker i björktemat
som jag gjort tidigare.

Men mitt liv är nu…

Men mitt liv är nu.
Och jag ser det jag ser, och därför tvivlar jag,
därför vredgas jag, därför sörjer jag.
Men mitt liv är nu… mitt i denna galenskap,
där det viktigaste tycks vara att få billig bensin.
köra ut människor i nöd från vårt land, samt rätten
att få bli rik på andra människors bekostnad och hela
vårt klimat och hela vår jord.

Men mitt liv är nu….
så när jag blir frisk, letar jag åt mig en björk,
att göra fler vackra ”konstverk” i naturlig stil.
Och se om nåt enstaka lingon har överlevt torkan
För jag inser att folk är idioter i mångt och mycket,
o de kan jag inte göra mycket åt….

….mellan de alltmer sällsynta regnskurarna

…
Jag är så lycklig,
när tårarna skingrar
den grumliga dimman.

Jag blir så levande,
när min sorg …
…får finnas, och synas,
från den ljusa sidan

Jag blir så glad
när jag ser
en faders kärlek,
en annan moders ömhet

…även om det påminner
om ett tomrum, en saknad,
som är där inuti.

Men utan sorgen vore jag död,
Bara i sorgens mylla,
kan hoppet växa.
Bara där blommar kärlek.

…bara där finns det liv

…
Japp … det handlar om väder,
fast djupare än vardagsgnället.
Här är prognosen för 10 dagar,
så så som det i princip sett ut sen 1a Maj
värme, torka, värme, torka
och utlovat regn …som inte kommer

Det har regnat i Långsele, det har regnat i Björksjön,
det har regnat i Källsjön, och Tunsjön, i Bollstabruk,
,men skurarna har alltid lyckats leta sig förbi Sollefteå.
Och då har det ända bara rört sig om just skurar.
Normalt sett brukar vi Svenskar känna oss lyckligt lottade
av sådan väderutveckling. Men det finns inget normalt
över att ha varmare än Portugal och Spanien under flera
månader.

Världens bästa väder … no more !?

Vi har länge varit förskonade från väderorsakade
naturkatastrofer som härjat i värden och suttit i våra solstolar
och gnällt ihjäl oss över ”den svenska sommaren”, när det
regnat i två dagar i streck, och värmen stannat vid 23 grader
som högst.

– ”Men vi har ju inte haft nån sommar än”...låter det oftast

Förra sommaren hävdade jag min idiot att det var en
alldeles fantastisk sommar vädermässigt, eftersom det var
både regn och sol, och 30 grader max några dagar.
Givetvis fick jag inget medhåll, förväntade mig heller inget.
Jag blev ju givetvis mer eller mindre idiotförklarad över att
ha varit nöjd med en sån ”skitsommar”
Det kan vara ensamt att ha rätt ibland.

Nu har vi fått som vill, och det vill vi inte .. eller ?

Nu verkar svensken, vad gäller vädret ha fått som han har
velat denna sommar. Men tro för den skull inte att svensken
slutat gnälla på sitt favorit-samtalsämne.
När det var ett rekordvarmt Maj, utan regn, så hette det:
”Jaha, nu är väl sommarn slut då !? Och i juni då ist ”blåser det för
mycket”, och när det slutat blåsa så är det ”ett h-vete
att det inte blåser”, eftersom då kommer knott och mygg och
diverse fram … kan det röra sig om världens mest bortskämda folk,
…di svenske.

”Drömsommar”

Nu har stora delar av skörd torkat bort för svenska bönder,
nu är det mesta av blåbären små som knappnålshuvuden
och mera sällsynta än en invandringspositiv svensk,
eller icke särskrivande resonabel medborgare. Lingonen
har gått och gömt sig,
och gräsmattorna knastrar under fötterna på semestersvensken
på väg till ”uteplatsen” vid husvagnen, dit de tagit med hela sitt
bohag , för att ”få komma hemifrån en stund”.
En drömsommar med andra ord ?

Sverige brinner

Sverige brinner dessutom, vilket mycket väl skulle
kunnat få Donald Trump att, utan någon som helst insikt
hosta till och säga:

”Sweden ?… who would have belived this”

och skyllt detta på invandringen.

För det mesta anses i dag i Sverige vara antingen invandringens
fel, eller miljöpartiet som skadeglatt sitter och höjer bensinpriser
så att världens rikaste lands innevånare inte längre klarar sig
ekonomiskt, eller så är det män över lag som står för allt ont.
Dessa är vår samtids trosläror. Härom dagen fick jag höra en tidstypisk
svensk resonera:

”Men hä ut bärplockarna ut i skogen och låt dem hjälpa till och släcka,
det är ju dom som startar bränderna”.

Man ska nog inte prata med hat i mun

Och jag oooorkar inte ens bemöta. Huuur ska man nå fram till
den som tror att det är Thailändska bärplockare som orsakat
de svenska brandkatastroferna och tre månaders torka.
Andra är arga på regeringen för bränderna.
Men då icke på regeringens klimatpolitik,
utan att man valt att ta emot invandrare istället för att lägga
pengarna på att köpa in flygplan till det nu den vardaglige
svensken givetvis påstår sig veta att det skulle ske
klimatmässigt och brandriskmässigt. Trots att det är samme
svensk som fullkomligt haaatar miljöpolitiska åtgärder som
motverkar just extrema klimatförändringar …låt os säga, som
torka i tre månader uppe i norden och Sverige.

Vår tids hatobjekt, är de obväma

Det finns ingenting som är så tillåtet att hata i vår tid, som en
miljöpartist eller en svensk man som blivit anklagad
(inte nödvändigtvis dömd) för något
något otäckare än mord nämligen obevisade snuskfasoner.

Jag har länge hävdat att det är tur att inte varken marknaden,
politiker eller folket får bestämma vädret, för då skulle det bli …
… ja typ som det blivit nu, bränder och torka.
Nu kan ju faktiskt ingen beställa dagens eller morgondagens
väder. Men det är vi som genom egoism och kortsynthet,
beställer framtidens väder. Och framtiden hörrni, den är här nu.
Och det är INTE ”miljömupparnas” fel kan jag lova er.

Till och med nu

Till och med nu sitter folk i sina stugor och säger,
när jag ödmjukt påstår att det skulle inte göra nåt
med en veckas regn, så säger de ändå:

– ja om det regnar på nätterna så

Till och med när Sveriges skogar brinner, och skörden förstörs !!?

Nu skyller man gärna på regeringen över dålig beredskap
i brandflyg, fast det aldrig någonsin sett ut så här klimatmässigt
i Sverige. Skyll gärna på regeringen, och tidigare regeringar,
men skyll på klimatpolitiken !!!!!!

SOM NI VARIT MED OCH RÖSTAT FRAM !

”Och vems fel e de, vems fel e de”

Eftersom allt detta anses vara regeringens fel, och miljöpartiets,
kommer svensken istället, som det verkar vända sig ett parti
som öppet flirtar med nationalism, främlingsfientlighet
och blir stormrika på sin egen politik.

Men folk är väl för upptagna med att stapla pengar till
vackrast gravsten i Sverige, och jaga Thailändare i skogen,
eller klippa gult torrt gräs, utanför sin husvagn, gräs som inte
längre växer pga av torka och klimat.

…

….allt som jag upplever och tänker på just nu.

Jag har så mycket som jag ser det,
tänkvärda tankar som
bara vill ut i etern. Kring dans, kring musik,
kring brand, politik, om män och om kvinnor,
om fördomar och hat, om flyttar, om väder
och hat mot miljövänner. Om sommarbad
och vattenslöseri, boule och golf.

Pricken över i:et

Jag har ju varit på dans nu på Gräsmyr, på Gussjö,
och på Hanssons loge. Och jag har haft roligt,
väldigt roligt stundtals.
Men inte sådär lyriskt hänförd som jag kunnat bli
förut om åren. Just på dansgolvet, precis i danstillfället
så ÄR jag så glad att kunna dansa, få dansa.
Men pricken över i:et lixom uteblir.
Det här dansleendet som varar i veckor,
som gör en självlysande, och blir galen i dans o
vill ut igen, och igen, och igen. Det infinner sig inte riktigt

Det kan delvis vara värmen och orken.
När jag blir trött …helt urlakad på energi,
blir det väl lite mindre kul, kan jag tänka.

Kanske hjärtat behöver vara med

Kanske är det att jag för närvarande stängt av hjärterummet,
och tron på kärlek, som tar bort pricken över i:et ?
För dans är väl kanske oxå sensuellt, erotiskt …och ..typ
kärlek ? Kanske det bara blir teknik och dans-clowneri
om detta utlämnas ?

För jag tror inte ens att uppbjudning från en savannens
drottning, som jag väl i smyg förut gått och hoppats på,
hade gjort annat än kortvarig, glädjefylld
danspoesi, och dansvärme.

Det är nåt annat … det är
tron… det är hoppet… det är kanske tro på romans,
som saknas. …. eller så är det tok-värme-klimatet,
som fuckar upp hjärnan.

Vackra Gussjö väger upp allt, utom i:et

Nåja, …men ändå. Det är ändå så pass vackert att dansa
längs efter vattnet på en norrländsk dansloge vid Gussjö,
att man kan leva med den uteblivna pricken över i:et.
Och man får leva med, och acceptera nån kylskåps-dans
per kväll, bara inte kylskåpet brottas med en.


”får jag lov…att nobba”

Jag skrev ju tidigare, nyligt ett inlägg om
”får jag lov…att nobba” efter att återkommande
ha blivit uppbjuden av taktlös kvinna, som gjort
mig totalt fysiskt orkeslös att styra runt.
Jag har ännu inte ställts inför den för mig
svåra uppgiften att nobba henne, och vet ej om jag
klarar av det …. jag är ju så förbenat snäll jag.
onödigt snäll många gånger, skulle jag vilja hävda.

men hon har dykt upp på danser efter det att
jag stillsamt via min blogg undrade om
man har rätt att nobba en som absolut inte fungerar att
dansa med.

Malplacerad applicering av dansproviant

Och nu senast, på Gussjönoret, i strålande sol,
hade jag med mig ryggsäck in till danssalongen.
Med diverse proviant i form av extrakläder, handduk,
och viktigast av allt; egenhändigt, hemkokt vätskeersättning,
så jag inte skulle torka ut, invändigt i hettan.
Denna ryggsäck placerade jag, tyckte jag,
väldigt lägligt och strategiskt under en bänk ut mot
den öppna sidan, mot sjön.

Och under ett par danser så styrde jag dansen så att
jag kunde fylla på vätskedepåerna för en halvsekelgammal
dans-gubbe, med förstärkning för knäet.
Det blev liksom mitt vattenhål. Men efter bara några danser,
blev min till synes briljanta vatten-balans-plan, tillintetgjord,
då jag upptäcker att min ryggsäck med ork-uppehållande
vätskeersättning i, har blivit ”belägrad”

av …?

Gissa vem ?

Och där satt hon sen, när hon satt !

En ny taktik att hitta offer vid vattenhålet,
det är ju som tillbaka till savannen.
Fast det är inte Lejoninnor jag oroas över,
tvärtom

…
Jag tror inte vi behöver oroa oss så mycket
över apokalyptiska meteorer och vulkaner,
som tar död på mänskligheten…. vi gör ett rätt bra jobb
på det alldeles själva. Men vi är alldeles för smart-korkade
och självupptagna för att se det, och att vi är mitt
uppe i det hela.

Sådana här funderingar som jag nu skriver,
avfärdas oerhört snabbt av människor som gynnas
på kort sikt av nuvarande sätt att leva och förbruka
våra liv, avfärdas som foliehatts-profetior.
Och det inkluderar en absolut majoritet av västvärldens
befolkning …. som på kort sikt gynnas EKONOMISKT
av nuvarande levnadssätt.

Och det är klart

…
Den tropiska trettiogradiga svenska
värmen har letat sig ner till svala 23 grader.
Måsarna skriar utan för mitt fönster, som jag öppnat
i hopp om att få ner min inomhustemperatur,
vilken för närvarande ligger på 28 grader dygnet runt.

Det är en högsommar utan dess like.
3-4 dagar med några skurar regn på sedan första maj,
och ända till mitten av juli. Och det fortsätter,
och det fortsätter, blåbären ser ut som
knappnålshuvuden, och gräsmattorna är ljusgula och
dammar när man går på dem.

Vid strandens kant

Jag tog ett dopp i älven för tre timmar sedan,
för att svalka mitt överhettade huvud.
Och såg några förgätmigej vid steniga strandkanten,
vars vattenkant inte legat så lågt sedan jag flyttade
till Sollefteå 1987… en vinter då det var minus 39 grader,
när Rolf tog med mig på promenad.

Tycks aldrig hitta hem

Men kärleken i mitt bröst,
tycks aldrig hitta hem. Den lilla pojken
tycks aldrig hitta hem, och få finnas jämte
den empatiske godhjärtade mannen.
Blir inte älskad som varje människa vill,
vill uppleva innan den dör.

Ett hån mot den lille pojken

För den som jag är, som har öron, ögon,
och ett blödande bankande hjärta. För mig
är varje hatiskt ord mot män, en knivdolk
i den lille pojkens hjärta, han som aldrig blev kramad,
inte fick höra att han var efterlängtad och älskad.

För mig är nutidens tävlan om att ha det bäst ekonomisk,
och samtidigt låta som man har det sämst….
i ett av världens rikaste länder… det är ett hån mot
mig och alla övergivna flickor och pojkar som aldrig
fick vara barn, som aldrig fick vara trygga.

Som tur är kommer en höst

Men det kommer en höst snart, och den skall jag välkomna,
när höstregnet strilar ner dag för dag och åter ger
växter, djur och människor det livs-givande vattnet.
Då ska jag dansa under regnbågens färger,
i genomblöt T-shirt och dyngblött hår.
När nätterna återigen blir nätter, och dagarna fortfarande
ljusa, med färggranna löv.

Ingen är rikare

Men kärleken i mitt bröst, tycks inte hitta hem,
Saknaden av en mor jag aldrig haft, lämnar ett ekande
tomrum i mitt hjärta. Tänk de vuxna som någon gång
under sin uppväxt fått höra att de var älskade….
ingen är rikare än dom…. ingen.

Jag kan inte få det jag aldrig fick,
men jag kan inte heller låtsas som jag fått det.
Det hjälper lika lite som att gräva ner sig varje dag
över det faktum att jag inte var älskad,
och därför har ofantligt svårt att känna mig älskad.

Måste hälsa på ibland

Nej jag måste då och då hälsa på i mitt inre,
känna på den sorg som finns där.
Hälsa på det vilsna försummade barnet,
som längtar efter det han aldrig kan få.
Jag måste trösta honom. ,… och ge honom hopp,
fast jag inget har att ge.

Att längta utan hopp

Fast jag inget hopp har om att
nånsin känna mig älskad,
så slutar jag aldrig längta.
Fast tanken på att förbli ensam,
har börjat rota sig allt djupare,
så finns en liten, lite intensiv glöd,
långt inne i mitt bröst …

… som hoppas, som längtar… som …

…
En gång i tiden så var den stående frågan på ett dansgolv:
”får jag lov?”

Byttes senare ut eftersom till ett mer informellt:
”ska vi dansa?”

Och till det kunde då följa ett avsnoppande ”näää”,
eller ”jag har ont i foten” (som sedan ibland gick över
när en alfahanne sedan nästa dans bjuder upp.
Så det är inte bara Ronaldo, Suarez och Neimar som filmar
för att vinna fördelar)

Sofistikerad nobb av sofistikerad snobb

Men nu har några av damorna kommit på ett lite mer
sofistikerat sätt att be oönskade mindre vackra,
mindre ekonomiskt framgångsrika herrar,
att dra åt skogen.
Så när jag nu frågar ”ska vi dansa”
eller kommer rakt framifrån och sträcker ut
’min dansanta famn, kan man faktiskt ibland
mötas av svaret:

”Nä jag är redan bokad”

Så kära vänner, glöm ”ska vi dansa”
eller ”får jag lov”…
nu bör du fråga… är du bokad?

Männ änte könschtit ?

Men det konstiga är att det även kommit från tjejer
som tycker om att dansa med mig, tom älskar det.
Men nu blir det lite svårt att förstå…
hjälp mig någon… att förstå ?
Tror de att det gynnar dem att bli uppbjuden igen ?
Jag har både i dans och utanför dansen, slutat ägna mig
åt att söka upp folk som inte respekterar mig.
Och jag förväntar mig att de som upplever att jag inte
respekterar dem, eller ger dem den tid de önskar,
att göra samma med mig.

Mig icke alfahanne

Eftersom jag inte alls är någon alfahanne ,
varken på dansgolvet eller utanför,
så bjuder för övrigt aldrig alfahonor upp mig.
Detta trots att jag av en del anses vara en
klassdansare, och kontinuerligt faktiskt visar
upp mina danskunskaper… på dansgolvet.
Vissa har tom kallat mig dansgud,
vilket iofs är smickrande.

Faktum är att alfahonorna tittar inte ens åt mig.
Och det kan jag helt klart leva med.
Men visst är det ändå fascinerande.

Känns igen på långt håll

Under 30 år av styrdans har jag dock med stor
precision lärt mig med en enda blick vilka de är.
Igår på Gräsmyrs loge knallade in en dam
med skinnbrallor och begynnande tant-rumpa.
Men skinnbrallorna och hennes kaxiga självupptagna
anletsuttryck fullkomligt skrek att hon åtminstone
i egna ögon var en alfahona.
Men jag fann henne inte alls attraktiv,
kanske just därför.

För det är mycket det som det handlar om,
I mina ögon är du aldrig alfahona om du är en empatiskt,
snäll, trevlig, hjälpsam människa… inte ens om du har
gott självförtroende. För gott självförtroende
och självupptagenhet är oftast varandras motpoler.

Däremot ….

Däremot, eftersom jag inte är så hänsynslös,
att jag lättvindigt nobbar någon som bjuder upp,
så söker ju, utöver min stora klan av underbara trevliga
dansgudinnor, även alltid damer som inte kan dansa upp mig.
De som normalt inte är snyggast och populärast på
dansgolvet…. Alltid ! De vågar ju naturligtvis inte bjuda
upp alfahannar.
Men han som har snäll-stämpel i pannan, luktar fattiglapp,
och ett i bästa fall, högst alldagligt utseende, honom
kastar de sig över.

Det blev tre – fyra såna igår,
med följd att man blir pådansad, stämplad, trampad på
tårna och tacklad. … av tex icke danskunniga alfahannar
som buggar och visar upp sig med sina alfahonor, och tittar
förnärmat och nedlåtande på mig och mitt kylskåp,
när de kastat in alfahonan i ryggen på mig.
Det blir ofta ryggen eftersom jag är så korkad att jag
försöker skydda min danspartner från smällar.
Vilket ju iofs blir svårare om hon inte går att styra.

”Vad gör de på min parnings-dans-area” ?

Alfahannen ser ut att fundera över hur jag kunde vara så
fräck att befinna mig på den fläck av dansgolvet där har gör
sin parningsdans, visar upp sina stolta påfågelfjädrar
samt alla dyra attiraljer som skvallrar om att han har det
gott ställt ekonomiskt och kan ge alfahonan
vad hon pekar på i juvelerarbutiken.

”Men ja ä inte bitter”
Nä de e jag faktiskt inte. I mina sämsta stunder
av trötthet och eländes-peak, kan jag tillfälligt irritera
mig på människors självupptagenhet.
Men i övrigt kan de som är självupptagna faktiskt
dra åt helvete !…utan musik !
här slickas inga Alfa-rövar inte


Ibland funderar jag dock

jag har ju länge levt efter policyn att hoppas på 4 bra danser
på en kväll och sedan vara nöjd, och på så sätt aldrig bli
besviken på en danskväll. Kanske jag ska korrigera det till
att dansa 4 danser som jag vill dansa, och sedan sätta mig
och se ut att vara ”bokad”

Men mycket var mer än bra

Mina två medresenärer Carola och Eva
bjöd på 5 jättebra danser, likaså bra danser med
Åsa, Lotta, Ewis och ett gäng till med dansälvor.
Eva stod för fordon och bjöd på kaffebönor,
Carola hade med sig go-fika.
Då kan man inte klaga ändå.

En kvinna som berömde mig för att jag
rakat kinderna så man inte rev sönder hennes
mjuka kvinnohud under danserna, dansade dessutom
lika bra som jag. Just då den dansen var det när dans
är som bäst.

Vi träffade lite kossor o kalvar på vägen hem,
vid Sid’nsjö, närmare bestämt i Å. Och dimman dansade
vackert i sommarnatten, över Ångermanländsk
skog och sjö.

…
Inte heller ikväll,
brydde jag mig om att bjuda upp
tjejer/kvinnor som verkar vara lite märkvärdiga.
Det finns alltid nån eller några varje danskväll.
Och om jag bjuder upp någon ny, bjuder jag hellre
upp någon med vänligt leende som möter blicken,
som är vacker inifrån lixom.

Och jag står så gärna nån dans nu för tiden
för den delen, då jag får chans både till kort paus,
och se sådana graciösa dansare bugga, som hon
med hästsvans och i rött ikväll, som visade sig
vara tävlings-buggare…. och dessutom trevlig.

Lite nageltrång och Ischiaskänningar, är inget att
klaga på. Gubben fyller ju 52 i höst.
Och knäet var bra ikväll. Och jag lyckades smita från
dansgolvet 2 gånger till och med.

Kanske finns det nå’n som tycker att jag
verkar vara lite märkvärdig… vem vet ?
Jag bjöd en jämttjej på kaffe i pausen,
då hon inte hade kontanter,
och hade rest dit själv.

Där var oxå en hög små töser i flätor som var jättesöta
när de lyckligt dansade runt med varann i nåt som
liknade bugg

Det var en 8½ av 10 möjliga i betyg på hur
kul kvällen var… o det är inte dåligt

Dans är återigen …livet
Det är kärlek, det är glädje, närhet, motion,
socialt …och kroppslig poesi i sina bästa stunder

…
Efter det att Sverige vunnit VM i fotboll,
vilket jag utgår ifrån, så börjar väl en historisk
valrörelse att ta fart ordentligt.

Solen torkar just nu ut vårt Sverige, tills gräs och grödor
har dött helt, och alla vattenförråd och grundvatten
är plundrade och borta.

Och detta väder gör svensken nöjd, ty det passar
dennes behov av att jäsa i solstol och närma sig den
hudfärg som paradoxalt nog fler och fler svenskar föraktar
och vill få bort från Svea rikes gränser.
Eller ska jag säga ”nästan nöjd”
För jag tror att det är lika svårt
att hitta en nöjd svensk,
som det är att bringa fred i Israel,
Palestina och Syrien.

Med gräspollen i rinnande näsa och livet ännu i behåll,
lunkar jag dock på i den rekord-torra svenska sommaren,
som hör och häpna många av svenskarne då häpnadsväckande nog
väljer att fly nu när den äntligen kommit…. för vaddå ?
… jo för utlandsresa med … sol och värme.

Punkteringen på min cykel, det enda fordon jag har råd
att förflyttas med är lagad, efter minst tre veckor av gruvande,
och ilska över glaskrossrikets förlovade stad som orsakar minst
3-4 punktering per sommar. Men snart är det laxfestival och annat
fylle-firande som garanterat kommer göra sitt bästa för att krossa
glas för min nya cykelslang.

Och på väg mot VM-guldet, som är vigt åt den svenska granen,
stolt som en fura, blir kvinnliga sportjournalister slickade på
halsen och tilltalade som knull-objekt av ETT engelskt fotbollsfans,
och ETT svenskt fotbollsfans. Men det är vi andra som ska gå hem
och prata med våra söner för att komma till rätta med detta otyg.
Låtom oss strunta i att detta beteende i princip ALLTID uppstår
i samband med spritförtäring,
och istället lägga fokus på vad vi som sitter hemma framför tv:n
har för kön. Heja Sverige !

David Ahlin, opinionschef på Ipsos gästskriver nu under valåret,
för DN, och gör ytterligare ett försök att förklara Åkessons
framgångar i opinionen. Den är kanske något av det bättre jag läst
som förklaringsmodell till det nya politiska landskapet med
nationalism och protektionism som norm. Och det är rätt klokt
att läsa den om man får tillgång.

Många kommer dock bli förvånade när Sverige vunnit VM guld,
och Sverigedemokraterna kommit till makten, över att kanske
inte allt ont på jorden var svenska män och invandrare.
Och att gemene mans situation inte alls tas på allvar av
Sverigedemokraterna, så som utlovats.

Och vad gör vi då ?
Röstar fram Vänsterpartiet,
det enda parti som aldrig fått chansen i regeringsställning ?
Nä gud bevars, då kommer vi ju att väcka Stalin i sin grav,
tvinga på alla mustasch och införa diktatur.
För så är det ju om man är emot att ett fåtal förskingrar
våra skattepengar till skatteparadis.
För det blir ju liksom självklart diktatur om man vill att alla ska få
likvärdig skola och vård, och att vi inte ska gå med i en global militärmakt.
Det säger ju sig själv… det blir ju liksom diktatur om man värnar
om flyktingars rättigheter och motsäger sig Israels utplåning av
Palestina. Det blir ju liksom diktatur … det vet ju alla.

hur vet vi det då…
Jo för att det var diktatur i Sovjet för 40 år sedan.
Heja Sverige !

…
Jag försöker vara mig själv.

Och det är egentligen inte så svårt,
men ändå inte alltid helt lätt.

Jag är Tomas,
så enkelt är det egentligen.
Om man inte krånglar till det och lägger till egenskaper,
och värderar dessa utifrån vad nån annan har bestämt,
vilket jag tror tyvärr för många gör,
och jag var en av dem.

Men nu försöker jag bara vara …. Tomas,
och det får räcka.

Det är möjligt att jag kanske inte räcker till
för andra människor jämt.
Det är möjligt att jag inte är moraliskt fullkomlig,
men jag ÄR …. Tomas …och är rätt hygglig ändå.