Duktig flicka


”Duktig flicka”

…är ett av alla uttryck som nu används i media
för att beskriva hur svårt den svenska kvinnan i nutid har det
i jämförelse till män. Uttrycket har ett historisk ursprung,
till en tid då det faktiskt i mångt och mycket troligtvis,
i större utsträckning än idag, såg ut på det viset att kvinnan
skulle veta sin plats, att kvinnor inte hade rösträtt, att kvinnor
skulle stanna hemma vid spisen och föda barn.

Men även den historiska bilden av kvinnan och männens
förtryck är troligtvis kraftigt förenklad. Ytterligare en dimension
av den historiska sanningen var att inte heller alla män hade
rösträtt under större delen av historien.

Det fanns troligtvis även då ett större antal ”toffelhjältar” som
inte hade det minsta att säga till om i hemmet och familjen,
många gånger inte ens hur de skulle klä sig.
Och spår av detta lever kvar än i dag, som med
alla gamla traditioner.

Jag hävdar o det bestämdaste

Så ”duktig-flicka-begreppet” har blivit ett av e verktyg
framförallt feministiska mediekvinnor och politiker använder sig
av för att beskriva det orättvisa i att de inte likt män i toppositioner
får förskansa sig makt och pengar och föra pengar utomlands,
på arbetares, pensionärers och sjukskrivnas bekostnad.
Livet är orättvist, speciellt för ”duktiga flickor” tycks det.

Jag hävdar o det bestämdaste att den svenska kvinnans situation
inte är mer prekär än någon annan grupps särintressen.
Men att det finns de som vill att det ska låta så. jag hävdar o
det bestämdaste att kvinnor över lag inte är mjukare, snällare,
klokare bättre lämpade för maktutövning än män.
Ej heller sämre lämpade.

Jag hävdar att det finns lika gott om ”duktiga pojkar” som det
finns ”duktiga flickor” dvs sådana som vänder ut och in på sig
själva för att vara duktiga utan belöning utan att göra något
väsen av sig.


Fru ordförande vill du låna ut ordet !?

Jo då…
medierna fortsätter envist att pumpa ut
den numera enda läran som inte tål granskning
eller ifrågasättande: feminism och Metoo.
Och man beskriver det fortfarande som en positiv
kraftfull revolution som enkom gör gott.

Om media fortsätter i en outtömlig ström sprida
myter och generaliseringar, kring kvinnor, män, kvinnligt
och manligt, så fortsätter jag att kritisera och belysa
det som kritiseras och belysas bör.

Kan hända några har uppmärksammat att inlägg på min blogg
med kritik mot metoo-rörelsen metoder, har ökat
procentuellt senaste året. Men faktiskt inte i paritet
med hur mycket den offentliga mediala metoo-propagandan
har ökat… så ur den aspekten skulle jag behöva skriva mer om det.
För att det ÄR så viktigt med öppen debatt, till skillnad från likriktad
propaganda som nu tyvärr är fallet.

Konsten att få det att låta värre än det är

Sverigedemokrater har ju i ett årtionde nu pratat om att
de ”inte får tycka som det tycker” alternativt ”får säga eller
skriva vad de tycker” … detta trots att just deras åsikter
dominerat sociala medier och deras hjärtefråga om att stoppa
invandring, inte bara har dominerat nyheter och politiska samtal
under årtionden.
Utan nu har även den restriktiva hållningen till invandring,
och hårdare mer inhumana politiska förslag,
mer eller mindre anammats av åtminstone 5/8 av riksdagen.

Men vad gäller dessa frågor som påstås behandla jämställdhet,
men egentligen handlar om något så politiskt banalt som egen makt,
så är den mediala bilden näst intill monopolliknande.
Men mediala likheter finns, och offerrollen är slående lik,
mellan högerextremismen och feminismen.
Och bägge inriktningarna har som metod att i ord förstärka bilden
av sin utsatthet, då verkligheten inte tycks slå hårt nog för den
förändring de så starkt önskar sig: färre invandrare och färre män…
… ja färre män i makten dvs.

Det uttryckte tex Rossana Dinamarca med all tydlig önskvärdhet,
när hon vägrade gå med på dubbelt ledarskap, eftersom detta skulle
innebära att en man satt vid partiledningen för all framtid.
Nu hade Rossana inte det stöd i partiet som krävdes,
utan det stödet tillhörde rätt så nesligt en man.
Det viktiga var alltså inte att en kvinna skulle fått vara partiledare,
utan att en man INTE skulle få vara det.

”Kivens icke bröder”

… sa Carl Bildt i desperation när hans ”lagkamrater”
kivades/bråkade inbördes. Sedan dess har högern lärt sin läxa
till viss del, och låtit vänstern kivas sinsemellan.
Medan högern kivas bakom lykta dörrar i den mån de behöver kivas,
för det ger dem makt när valurnorna öppnas.

Och en av de största pådrivarna för bilden av en oenig
vänster är FI och Metoo. Att Socialdemokraterna klivit till höger,
fast halva deras parti inte håller med, är givet oxå ett problem
för det som en gång var arbetarnas röst, de sjukas röst,,
pensionärernas röst, nysvenskarnas röst.

Det är svårt att uppnå jämställdhet, tänker jag om man har som
första mål att skuldbelägga 50 % av befolkningen, för något
ett par ynka procent i bästa/sämsta fall gör sig skyldig till.
Det blir svårt att uppnå vänsterregering när S står med ena foten
på Lidingö och fortfarande försöker övertyga oss andra att de
till skillnad från moderater står på de svagas sida.
Det blir svårt att uppnå en humanistisk solidarisk regering,
när det allenarådande ljudet från propagandamaskinen är
att män över lag är dåliga människor, och att kvinnor i näst intill
alla situationer, som utgångspunkt är offer.

Jag föreställer mig att om fler kvinnor vid makten skulle innebära
mer jämställdhet, humanare politiska beslut, vilket är en av
de saker många feminister hävdar, ja då torde det väl
vara idé att rösta på Alliansen, där fram till nyligt
3/4 partiledare var kvinnor, men nu har reducerats till något så
ojämställt som hälften kvinnor, hälften män.

En bitter gubbe

Det går bra att kalla mig för det om så önskas,
som följd att jag inte går med på att förminskas utifrån
att jag har snopp istället för snippa.

Men jämställdhet är alldeles för viktig för att överlåtas åt
dagens form av feminism. Och politik är alldeles för viktigt
för att överlåtas åt politiker.
Och det fria ordet är alldeles för värdefullt för att överlämnas
åt faktaresistenta invandrings-politik-kritiska element,
eller för den delen den tredje statsmakten, när de delvis försummar
sin skyldighet rapportera verkligheten så opartiskt det går,
och låta olika röster göra sig hörda !

Och sist men inte minst, så är våra skattepengar alldeles för
värdefulla för pensionärer, vård, landsbygd för att överlåta
hanterandet av dessa till högerkrafter som vill placera dessa
pengar utomlands på egna bankkonton, till följd av tillåtande av
vinster i välfärden.

Mvh/En sur gubbe

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *