…
För oinvigda dansare/läsare bör för metaforisk
läsförståelses skull nämnas att dansarrangören
som ofta hänvisas till i inlägget heter L-E jonsson: ”Lejonsson”
Urlakad
Jösses anamma så trött kroppen var,
när jag stapplade ur bilen ca 02.30 !
På nå’t sätt lyckades jag stappla in i rätt port
och rätt ytterdörr, hitta tandborsten och gnugga
den några drag, utan att somna med den i munnen.
Trött efter att under kvällen styrt runt ett st okänt kylskåp,
givetvis då till kvällens längsta låt.
Trött efter att i mina armar fört naturligt undersköna dansälvor,
och dansgudinnor, och kört slalom mellan 3-4 manliga
hundratiokilos bulldozers med trasigt roder.
Fascinerad av att som hastigast betraktat en liten skara fagra
porslinsdockor som var lite föör medvetna om sin
ytliga skönhet.
(Jag ger under danskvällen inte den senast nämnda
kategorin så hemskt mycket uppmärksamhet nu för tiden,
det har jag inte tid till)
… så lite tid, så mycket lagom mogna kvinnor …så lite ork.
Bilden nedan är Lars Erik Jonssons, som jag lånade i reklamsyfte,
å hans vägnar:
Den portade forne följeslagaren
”Dåligt samvete” en inre ”demon” vi alla under stundom
burit med oss,försökte tränga sig på när det stod
en lång rad uppklädda förväntansfulla damer, pga av den
för styrdans ”mycket ovanliga” företeelsen
kvinnligt överskott. Dåligt samvete försökte även
på andra vis,..men är portad hos mig! Schaaas !
När jag blundar, kan jag se dem dansa igen
Lika för stunden lycklig som jag blir när ja ser dansgolvet
fyllas av allehanda modeller, och dansstilar.
Fyllas av människor som gör sin grej för att glädjas,
sin grej för att bli sedd. Lika mycket kan jag känna saknad
av Dans-Egon, Mr styrdans, den graciöse seniorens
slowmotion-bugg. Och lika mycket kan jag drömma om att få
se lejonflockens ledarpar, lejonet och lejoninnan åter få göra det de
älskar, det de gör så bra: dansa !
En gång dansade jag med Lejoninnan i Hällesjö,
det var en följsam dans bland mygg och jämtar som var
värd att minnas.
Den dag Lejonen inför mina leende guldbruna ögon,
äntrar dansgolvet.
Då ska jag sätta mig ner och beskåda och unna !
ge rampljuset till Norrlands stora danssjäl:
Herr Lejon och fröken Lejoninna !
Flock-motion
Nåväl , jag är väl inget outtröttligt fantastiskt lejon
men jag och alla ni andra strävsamma dansvänner
är även vi en stor lejonpart av Norrlands danssjäl,
utan flock, heller ingen magisk dans !
Men jag måste börja gubb-jogga eller nåt hörrni !
Musklerna i denna gubbe tar slut en timme innan
slutsignal och för kroppen plågsamma extranummer.
Och när det är sånt underskott på dansanta män, så
blir det ju svårt att påkalla ”domaren” för byte som
i fotbollsmatcher. Det är bara att härda ut kramper
och dålig kommunikation mellan kroppsdelar och hjärna.
Det här går ju inte, nå’t måste göras.
Stackars Eva som jag dansade min
sista dans med, agerade i det närmaste stöttepelare.
Asså inte kylskåpsnivå, men att kalla det för spänst från
min sida sett, vore att ta i.
Och ändå är jag inte mer än ca ett halvt sekel gammal.
Och att dansa sparsamt för att orka hela kvällen,
det finns inte ! Varför dansa överhuvud taget om man inte få
lägga sitt allt i varje danssteg och varje danssnurr?
Att dansa ”sparsamt” är som att…
Att ”dansa sparsamt” är som att köpa och dricka billigt
Gevalia-kaffe istället för att som sig bör köpa hela bönor
av Zoega skånerost alt Arvid Nordqvist,
och mala och göra presso.
Att ”dansa sparsamt” är som att bli miljonär och spara
pengarna till en vacker gravsten, eller som att leva efter
de klassiska svenska Jante-ordspråken:
”Det är en dag i morgon också”, eller:
”Nä så roligt ska vi inte ha”
Varför ska vi inte det ?
Nä, jag bränner nog mitt krut på dansgolvet
så länge det räcker,och när det är slut får jag väl
spela bingo och mata svanarna. Alla utom Sean
Connery i James Bond, lever bara en gång.
Hoppet om ännu en sommar lever vidare !
När lejonet (Lars-Erik Jonsson)
under kvällen avbryter grandiosa Jannez,
äntrar scenen för att delge flocken att DET BLIR DANS
PÅ GUSSJÖNORET även i sommar, och att dansbanan
SKA BYGGAS UPP IGEN. Då får jag efter danspublikens
reaktioner flashbacks till den gamla underbara reklamen
för MER:
Om en hockeydomare varit på plats:
För min del erhöll denna danskväll i hockeyterminologi
även 3 st checking from behind (från 110-kios bulldozers)
2 bentacklingar (från snurrande buggare)
10 st lätta kroppstacklingar
1 armbågstackling i ryggen
1 st time out (fika-paus kl 23)
gjorde mig skyldig till oräkneliga ”fasthållningar” (man jett ju håll i kring dom)
Men jag ”scorade” inte ikväll……….heller !
…och därför blev det ej heller nå’n ”holding the stick”.. gud bevars
sån’t man bara inte gör ! …(offentligt)