…
Jag sitter här med ännu en Derbyförlust,
och känner att det gör faktiskt ingenting,
det är faktiskt en fis i världsrymden att det lag
man hejar på förlorar i fotboll.
Och att våren tvekar är inget nytt,
det är också en fis i rymden. Ett i-landsproblem
Så sent som för två år sedan bara,
fans inget ljus, fanns ingen värme
och ensamheten var förödande.
Nu finner jag stunder av lycka när
lilla Aria 1 år gammal, med två tänder
skrattar, ler, klappar händerna och dansar
till kurdisk och svensk musik på Lilla Caféet.
Nu finner jag frid i att diska varje morgon,
mala och koka gott morgonkaffe.
Nu finner jag mig i att ha tråkigt en stund,
och tänker att det går bra det också.
Korta, lyckliga stunder, blandat med bekymmer och
även tristess… det är livet.
Det vackra, sköra, spröda livet vi alla tar för givet.
Den rikedom vi har utanför våra fönster i naturen
och luften, och vattnet. Vi hyllar den i dikter och musik,
men skäller tex ut Miljöpartiet som vore de terrorister,
för att de vill höja bensinskatt.
Det sköra vackra livet, ser jag i de glada Syrisk-svenska barn,
och andra nationaliteter, som istället för att dö i gasattacker,
eller bli utan ben av minor, nu istället leker och skrattar i
stadsparken. Och då känner jag en stund av lycka,
och är mycket, mycket lycklig att de kommit hit till Sverige
…Mycket, mycket lycklig.
Jag blir så varm i hjärtat av de skratt
jag hör när de bekymmersfritt gungar i lekparken, springer
och leker kull i lekparken. Och förstår inte ett ögonblick de
som vill stänga Europas och Sveriges gränser… jag kan inte för
min värld förstå detta, då jag ser dem leka i parken.
Då får de prata pengar och politik hur mycket de vill,
jag fattar det bara inte.
Det sköra, värdefulla livet,
som 3 män och 1 kvinna varje dag,
i Sverige väljer bort. Det är tyst om det
större delen av året, och det kommer bli tyst
igen om någon vecka bara.
Nu i efterhand, tävlar kändisar,
och människoflocken om att vara post-empatiska
till Tim Bergling, som få brydde sig om innan han
tog sitt liv. Men som miljoner ”älskade” och hyllade som Avicii.
Några passar tom med på i tidens anda att skuldbelägga
manlighet och män för Tims val, för att vi är känslokalla.
Och det förstår jag bara inte, jag kan för min värld inte
förstå hur man kan vara så cynisk och fördomsfull,
så enögd och kärlekslös, att man några dagar efter en
ung mans självmord gör feministiska propaganda av det.
…jag fattar det bara inte, då får det prata kvinnolöner,
rumpa-klappningar och politik hur mycket de vill, jag fattar det bara inte
…kommer aldrig att fatta
Stunder av lycka när två, ibland tom tre dansgudinnor
bjuder upp mig samtidigt, och jag känner spår av
att vara lite eftertraktad. Stunder av lycka när dansen
flyter samman med tonerna i melankolisk dansbandsmusik,
när kropparnas och själarnas kommunikation, för en stund
är rent poetisk.
…Jag dansar, jag lever ….nu !
Den mest undersköna av alla dansmiljöer,
är fortfarande Gussjönoret, där har jag upplevt några av
mitt livs mest harmoniska stunder.
Det är i samspel med den natur
som det ”hemska miljöpartiet” vill skydda, och den
Lejonska dansorganisation som är byggd på, kunskap
och ren kärlek till dans och människor, som magin uppstår.
Det är fortfarande Gussjönoret, trots att taket rasade
in på logen i vintern som var. Men möjligheten finns nu
att göra den platsen ännu vackrare, med en dansaltan
mot vattnet likt den på Kåvlands dansbana.
Och det är i skenet av det som jag som ändå tillhör
den av svenska medborgare sämst bemedlade,
tänker skänka minst 200 kronor till återuppbyggnaden.
Är inte sommardansernas Mecka värt att skänka
EN extra dansbiljett (200 kronor)?
Om 500 personer gör det, så blir det 100.000 kronor,
EN enda extra inträdesbiljett ?
…Jag dansar, jag lever ….nu !
Fram till sommarens danser får jag glädja mig
åt dans på Ramviks folkets park, och lilla ettåriga
Aria som dansar, klappar händer och ler
på Lilla caféet i Sollefteå.
Och de små barnen som leker och skrattar i vår stadspark,
långt bort från Erdogans, Trumps, Putins och Assads
mördande av barn.