Månad: april 2018

…
Jag sitter här med ännu en Derbyförlust,
och känner att det gör faktiskt ingenting,
det är faktiskt en fis i världsrymden att det lag
man hejar på förlorar i fotboll.
Och att våren tvekar är inget nytt,
det är också en fis i rymden. Ett i-landsproblem

Så sent som för två år sedan bara,
fans inget ljus, fanns ingen värme
och ensamheten var förödande.
Nu finner jag stunder av lycka när
lilla Aria 1 år gammal, med två tänder
skrattar, ler, klappar händerna och dansar
till kurdisk och svensk musik på Lilla Caféet.

Nu finner jag frid i att diska varje morgon,
mala och koka gott morgonkaffe.
Nu finner jag mig i att ha tråkigt en stund,
och tänker att det går bra det också.

Korta, lyckliga stunder, blandat med bekymmer och
även tristess… det är livet.

Det vackra, sköra, spröda livet vi alla tar för givet.
Den rikedom vi har utanför våra fönster i naturen
och luften, och vattnet. Vi hyllar den i dikter och musik,
men skäller tex ut Miljöpartiet som vore de terrorister,
för att de vill höja bensinskatt.

Det sköra vackra livet, ser jag i de glada Syrisk-svenska barn,
och andra nationaliteter, som istället för att dö i gasattacker,
eller bli utan ben av minor, nu istället leker och skrattar i
stadsparken. Och då känner jag en stund av lycka,
och är mycket, mycket lycklig att de kommit hit till Sverige
…Mycket, mycket lycklig.

Jag blir så varm i hjärtat av de skratt
jag hör när de bekymmersfritt gungar i lekparken, springer
och leker kull i lekparken. Och förstår inte ett ögonblick de
som vill stänga Europas och Sveriges gränser… jag kan inte för
min värld förstå detta, då jag ser dem leka i parken.
Då får de prata pengar och politik hur mycket de vill,
jag fattar det bara inte.

Det sköra, värdefulla livet,
som 3 män och 1 kvinna varje dag,
i Sverige väljer bort. Det är tyst om det
större delen av året, och det kommer bli tyst
igen om någon vecka bara.

Nu i efterhand, tävlar kändisar,
och människoflocken om att vara post-empatiska
till Tim Bergling, som få brydde sig om innan han
tog sitt liv. Men som miljoner ”älskade” och hyllade som Avicii.
Några passar tom med på i tidens anda att skuldbelägga
manlighet och män för Tims val, för att vi är känslokalla.
Och det förstår jag bara inte, jag kan för min värld inte
förstå hur man kan vara så cynisk och fördomsfull,
så enögd och kärlekslös, att man några dagar efter en
ung mans självmord gör feministiska propaganda av det.
…jag fattar det bara inte, då får det prata kvinnolöner,
rumpa-klappningar och politik hur mycket de vill, jag fattar det bara inte
…kommer aldrig att fatta

Stunder av lycka när två, ibland tom tre dansgudinnor
bjuder upp mig samtidigt, och jag känner spår av
att vara lite eftertraktad. Stunder av lycka när dansen
flyter samman med tonerna i melankolisk dansbandsmusik,
när kropparnas och själarnas kommunikation, för en stund
är rent poetisk.

…Jag dansar, jag lever ….nu !

Den mest undersköna av alla dansmiljöer,
är fortfarande Gussjönoret, där har jag upplevt några av
mitt livs mest harmoniska stunder.
Det är i samspel med den natur
som det ”hemska miljöpartiet” vill skydda, och den
Lejonska dansorganisation som är byggd på, kunskap
och ren kärlek till dans och människor, som magin uppstår.

Det är fortfarande Gussjönoret, trots att taket rasade
in på logen i vintern som var. Men möjligheten finns nu
att göra den platsen ännu vackrare, med en dansaltan
mot vattnet likt den på Kåvlands dansbana.
Och det är i skenet av det som jag som ändå tillhör
den av svenska medborgare sämst bemedlade,
tänker skänka minst 200 kronor till återuppbyggnaden.

Är inte sommardansernas Mecka värt att skänka
EN extra dansbiljett (200 kronor)?
Om 500 personer gör det, så blir det 100.000 kronor,
EN enda extra inträdesbiljett ?

…Jag dansar, jag lever ….nu !

Fram till sommarens danser får jag glädja mig
åt dans på Ramviks folkets park, och lilla ettåriga
Aria som dansar, klappar händer och ler
på Lilla caféet i Sollefteå.
Och de små barnen som leker och skrattar i vår stadspark,
långt bort från Erdogans, Trumps, Putins och Assads
mördande av barn.

….
Inuti kokar jag av ilska,
men jag behärskar mig !
Jag är man… jag behärskar mig,
skriker inte runt omkring och slår hämningslöst
omkring mig, beskyller inte kvinnor för vad några
kvinnor gör.

Locket åker på, och kommentarsfälten
till mitt skriftliga motstånd mot detta hat har övergetts…
nästan helt tomma…på kommentarer från tex kvinnor.
De som ofta sägs ska vara bättre än män på att uttrycka sig.
Varför så tyst då ?

Idag skriver en viss Greta en artikel i DN,
som mer eller mindre håller män och manlighet
ansvariga för Tim Berglings självmord.

… först blir jag arg, sen tänker jag orkar inte bemöta
all denna ignorans och allt detta hat,
all denna skuldbeläggning.

Det verkar aldrig ta slut. Helt omdömeslöst,
helt utan empati, helt utan helhetssyn.

Och ingen vill prata om det faktum att det är
övervägande män som tar livet av sig.
Och när det talas om, så är även det männens fel.
Det måste vara enkelt att hata så,
det måste vara enkelt att skylla allt ont på en grupp.
Fråga Greta, fråga Jimmie Åkesson, fråga Ulf Kristersson,
Fråga Gudrun, fråga Zara !

Helt utan självinsikt, fortsätter majoriteten av det senaste
årets journalistik gå ut på att det som är fel med den här
världen är män, och det som är gott med den här världen
är kvinnor. Kvinnor är ur alla synvinklar offer för mäns ”brutalitet,
sexism och mansplaining”. Det finns bara ett sorts hat som står i
paritet med senaste årets drev… och det är högerextremismen.
Och till o med dom står i skuggan av medieutrymmet.
Det finns snart ingenting som inte är männens fel,
enligt den nya vågen. Precis som det för högerextrema
och Sverigedemokrater inte finns någonting som inte är
invandrarnas fel, invandringens fel.

Till en början vill man inte skriva att det rör sig om ett självmord.
Man går som katten runt het gröt.
Och den vanliga R.I.P.-karusellen sätter igång,
och hyllningarna vill inte ta slut, över vilken fantastisk artist,
låtskrivare han var. Sen drar det igång …. ”männens fel”.

Vilka är det som uppfostrar våra barn egentligen,
så att de blir så känslokalla som Greta påstår att
Aviciis omgivning var,
och att det beror på att de var män ?

Vad är det för sorts människor som uppfostrar oss män
till att bli så känslokalla ?
vilket kön har de ?
….är det viktigt ?

…
Livets foxtrot, när man snurrar åt fel håll

Ett steg bakåt och två steg framåt,
och nåt enstaka tillfälle tvärtom,
då är det ändå rätt bra liv med mina mått mätt.
För livet är sådant att det går upp och ned.
hur skulle man annars kunna glädjas när nåt
är bra.

Ett steg till vänster och två steg åt höger
däremot, från den som för. Det blir det en mycket avig
och spegelvänd foxtrot utav.
Men det är vad som nu sker i politiken och i samhället,
…två steg åt höger

I skuggan av könskriget, och rasismen…

….dansar utsugarna på det runda bordet

De mörkblå hänsynslösa borgerliga krafter bryter
ner miljön i vår värld, genom att tvinga på nationer
det man kallar ”frihandelsavtal, men i själva verket
handlar om att de tar sig laglig rätt att köra över
demokratiska miljöbevarande beslut.

Och bryter ner sammanhållningen i vårt
samhälle. Och de kan nu verka i det dolda i skuggan
av hatet mot invandrare, kvinnor eller för stunden män
i synnerhet.

Dessa splittrande borgerliga krafter får nu möjligheten
att framstå som det ”normala” när männen ställs mot
kvinnor enkom utifrån vilket kön man är född till.
Dessa splittrande borgerliga krafter får nu möjligheten
att framstå som det ”normala, när svenskar ställs mot
invandrare.

Ställ er alltid frågan: vem har miljoner att tjäna på konflikterna?

Och om vi nu ser vilka som tjänar på osämja i den
ekonomiskt svagare delen av befolkningen kanske
vi borde ställa oss fråga vilka krafter/vilka politiska
åtgärder som gärna skapar och underblåser könskrig
främlingsfientlighet och rasism ???

Även om svaret på den frågan för mig är uppenbar,
så får min syn på det hänga i luften några rader.
Men föreställer mig att det är som med krigsindustrin,
att de länder och företag som tjänar miljarder på att sälja
fruktansvärda vapen, gärna är med och underblåser
stridigheter i konfliktzoner, och ”kastar bensin på elden”,
så att vi i väst kan leva gott på de vapen vi säljer,
och sedan stänga gränserna till EU och Sverige,
när offren för våra vapen flyr krigets fasor och en trolig död.
Jag vet iaf att V motsäger sig vapenexport till krigszoner.

Som vi röstar får vi ligga…

…som vi behandlar vår nästa, blir vårt samhälle

I princip 7 av 8 riksdagspartier tar kraftiga steg mot att
rika och fattiga blir mer åtskilda och segregerade, att
invandrare och svenskar blir mer segregerade, och att fattiga
EU-medborgare med pappersmugg i handen blir ”olagliga”
Medan rika EU-medborgare bla i Sverige placerar dina
och mina inbetalda skattepengar på ett konto i nåt
skatteparadis, helt eller halvt lagligt, och kommer undan
med det utan att vi medborgare vänder upp och ned på
jorden i ilska, som vi gör när Miljöpartiet vill höja
bensinskatten för att värna om dina barns framtida luft
och mat.

Så mycket för den ”fria rörligheten inom EU hörrni !
Även den friheten gäller bara de rika, makthavarna oavsett kön.
Tänk på det när högern och ny-högern (S) pratar om frihet för
”individen”
Och allt DETTA stöder vi idag när vi röstar som opinionsläget visar nu.

…något är väldigt galet mina vänner, väldigt galet !

Många dansare blir trampade på fötterna…

… och får armbågar i bakhuvudet, när man dansar åt fel håll,

Det är, utifrån min dans-metafor tragiskt nog rätt
symptomatiskt att även den riktiga styrdansen som företeelse
för en tynande tillvaro. För att man styr åt olika håll, och ”dansar
åt fel håll”.

Att skattesatsen är högre för dansarrangören än annan konst
eller liknande, bidrar inte till dess blomning till exempel, när
dansbanden tar mellan 20.000 upp till 100.000 i betalning
för en kväll. Ej heller att det har blivit vanligt att några sitter
kvar i bilen och tittar om ”rätt danspublik löser in sig” eller
om tillräckligt många kommer. Det är också en form av
segregering, en dansvärlds-segregering mest i åldrar då,
som faktiskt vi dansare själva är skyldiga till,
när vi sitter kvar på parkeringen och inte löser in oss.
Det är rätt enkelt, om alla löser in sig, kommer alla ha någon
”i rätt ålder” att dansa med.

*Metafor*
”Dansar man åt fel håll” så blir det armar i bakhuvudet,
Tar man ingen hänsyn på dansgolvet, blir det tår som
trampas på. Och ska alla slåss om att få styra samtidigt
för egen vinnings skull, så kommer man faktiskt ingen vart.

Och det är lite just detta som är min röda tråd i detta
blogginlägg… både politiskt och på dansbanan.
Och i dansen är det viktigast att man kommunicerar
kroppslig, lyssnar av varandras signaler om färdriktning,
danskapacitet och månar om varandras tår och bakhuvuden,
kanske inte lika viktigt vilket kön det är på den som styr.
Men om den som styr, styr utan att lyssna, funkar det inte
att dansa, och om den som följer, inte följer utan dansar för sig
själv på nåt vis, då blir det oxå en pina i ca 6-7 minuter.

Tänk om världen styrdes av kvinnor?

… ja tänk om ?

Det florerar så mycket ogenomtänkta teser och teorier,
faktaresistenta och historielösa tankar kring
könsmaktsordning, och även kulturer och religioner.
De främlingsfientliga krafterna i Sverige försöker att
lura i oss att vi snart kommer leva under Sharialagar om
vi inte stoppar invandringen. Borgarna skriker alltid om
ekonomisk kris,medan de forslar ut sina miljoner till Schweiz.
Och sist men definitivt inte minst nu då framställer feministerna
män som jordens avskum och potentiella våldtäktsmän
Och de förvanskar statistik, omfattning och definition
kring det iofs MYCKET ALLVARLIGA problemet/begreppen ”våldtäkter
och ofredanden.

Myterna kring könens karaktärer, myterna kring det goda
och det onda, det starka och det svaga, har utnyttjats både
av de bakåtsträvande krafter som förtryckt kvinnor som det har
av makthungriga feminister i vår samtid.
Om och om igen utmålar feminismen uteslutande kvinnan
som det ständiga offret,kvinnan som de mjuka fredsbevarande
i världen. Som om det skulle bli fred på jorden om enkom kvinnor
styrde världen.

Chockerande ”nyheter”

Jag har lite chockerande ”nyheter” för det som tror på detta.
I många länder styr kvinnor lika mycket som män,
men inget har förändrats kring makt och krig, annat än att
de som styr står eller sitter ned när de kissar.
I historien har samma grymheter och död uppstått under
Margaret Thatcher, Kleopatra, Katarina den stora,
Mary Stuart etc etc.
arbetsplatser med bara kvinnor är inte heller överlägset manliga
arbetsplatser i fredsbevarande harmonisk kärleksstämning,
snarare än tvärtom.

Jag skulle vilja hävda att de som hävdar att kvinnor
skulle vara mjukare än män, mindre konfliktbenägna,
bättre lämpade att styra, inte bara far med osanning,
utan bidrar precis lika mycket med de fördomar i samhället
som orsakar ojämställdhet och klyftor, som de makthungriga
förtryckande män de påstår sig bekämpa.

Vägen till makten, totalförändrar många gånger människor
till det sämre, och då hjälps det inte om du ”kallar” dig socialist
eller feminist om du beter dig som kapitalist eller rasist.
Makten släpper inte in mjukhet och solidaritet.
De släpper in dig om du blir som dem,
vare sig de är kvinnor eller män.

OM !!??

…. som Niklas Strömstedt sa
Men det är klart, om vi säger ”OM”
och vi tänker oss den mysiga bakande,
jordnära tanten vid makten, jag då kan vi prata om mjukhet.
Eller den unga livskraftiga tonårstjejen med höga ideal och
stora drömmar om fred på jorden och en ren miljö. Ja då kan
vi tala om mjukhet och humanism.

Men grejen är den hörrni, att det finns precis lika mycket
fantastiska, mjuka unga idealistiska killar, och gamla mysiga
farbröder… så kära ni, släpp ert fokus på vad vi kissar med,
när vi pratar om makt, det handlar nämligen inte om det.
Det är inget annat än fortplantningsorgan,
och avfallsutgångar.

De enligt mig riktiga feministerna, med rätten på sin sida
som slåss för den utsatta kvinnans situation, gör samma
misstag som många småföretagare… de lierar sig med
makthungriga hänsynslösa kvinnor och män, som påstår sig
slåss för dem.

Småföretagare röstar tyvärr många gånger borgerligt,
i tron om att borgarna typ av skattesänkningar gynnar
småföretagare,när de i själva verket gynnar de som bara
äger kapital, och handlar med kapital,långt i från småföretagarens
verklighet,med byråkrati, bokföring, arbetsgivaravgifter
med 10-12 timmars arbetsdag, höga lokalhyror och snedvriden
konkurrens.

Lika är det med de sanna feministerna med hjärtat på rätt plats,
de lyssnar till, och röstar dessvärre på och lierar sig med
konfliktsökande, könssegregerande karriärister, istället för med
män i deras egen utsatta situation, istället för att de lierar sig med
alla de miljoner kvinnor som utnyttjas runt om i världen som gratis
arbetskraft och prostituerade.

Dags att skaffa nya vänner ?

…
När jag någon gång
i framtiden sluter mina ögon,
för sista gången.
När jag gått mina sista steg,
När jag andats mitt sista andetag,
då klockorna ringer för mig.

Då jag lett mitt sista leende,
och gråtit min sista tår,
tänkt min sista tanke…

När löven faller av sin gren,
för att aldrig mer spricka ut.
När rosen som är livet,
vissnar och blir till jord

Håll då den hand,
som smekte bort dina tårar,
Le då ditt varma leende
för kärlekens skull,
och lev sen livet varje dag,
efter du lämnat över mig till Gud.

Minns mig i mitt allra
mest skimrande ljus, mina vackraste
handlingar, och förlåt min
otillräcklighet och kyss ömt tårarna på
de sårades kinder.

När musiken tystnar,
då solen slocknar,
när änglarna hämtar
mig hem.

…
I min lilla, lilla hjärna, och mitt stora, stora…

Det är så lite kring det här livet jag förstår,
så lite om den här världen.
Jag i likhet med Nalle Puh, har nog en mycket
liten hjärna.
Men förstår båda att viktigast av allt är vänner
och kärlek.

Idag hade jag ynnesten att få hjälpa en liten
pojke vars cykelkedja hakade upp sig.
Och även grannarna vars cykel frusit fast
i vår-isen.

Trots alla till synes relativt kloka välformulerade
inlägg jag gör på min blogg, så blir denna galna värld mig
övermäktigt att förstå många gånger.
Och trots en rätt så allmänbildad och smart hjärna,
så känner jag att hjärna är rätt liten ändå,
men hjärtat … kanske något större.
’
Tack gode gud som lät mig hjälpa medmänniskor idag,
rikare kan man inte bli.

…
Jag försöker ju vara en god människa.
Varför … varför försöker jag det ?
För att bli accepterad och älskad ?
Dvs delvis av egoistiska behov och skäl.
Ja visst är det delvis så.

Men oxå av ren empati, förståelse och
insikt i hur det känns när det gör
ont i kropp eller själ.
Att jag släpper allt jag har om en gammal tant
ramlar och slår sig utanför entrén till
kommunhuset, beror inte på egoistiska
tankar om att bli omtyckt som konsekvens
av att jag hjälper damen upp och plåstrar
om henne… det är en omedelbar reaktion,
och jag tror det är, … förlåt mitt storhetsvansinne – av
ren hjärtlighet och omtanke.

Men jag är ingen ängel.
Jag är i högsta grad mänsklig.
Och jag sviker människor jag oxå.
Eller alternativt, att de känner sig svikna pga mig.
I franska filmen ”Pojken med cykeln” kan jag känna
igen mig känslomässigt lika mycket med pojken vars far
inte kan ta hand om honom, som med fadern.
I filmen framställs inte heller fadern som en kallsinnig
egoistisk mansgris, utan som en ofullkomlig man
som inte fixar det ansvar det innebär att vara förälder.
Det hade kunnat vara jag, om jag varit förälder.

Jag räddade och bar min älskade morbror Rolf i ett antal år,
men jag svek honom också, när jag inte längre
klarade av det. Jag räddade och tog hand om min älskade
moster i ett antal år, och bar henne, men svek även henne,
när jag själv brakade ihop i bitar, och inte längre orkade vara
hennes klippa varje dag… och inte ens längre orkade med
mig själv.

Precis som de räddade mig, men inte orkade fullt ut.
Vi är människor… bara människor. Och vid flera
tillfällen i livet, sviker vår styrka och vårt mod.
Andra tillfällen agerar vi över vår förmåga,
och är tillfälliga änglar…. men vi är i slutändan
trots allt bara människor, och gud förlåter oss
nog för våra svek och misstag.

Frågan är bara om vi kan förlåta oss själva,
och förlåta andra för deras misstag. Det är inte helt
lätt, och där är jag inte heller fullkomlig på den punkten.
Men jag märker allt eftersom åren går, och alla tusen tårarna
räddat mitt förstånd, att det blir lättare att förlåta andra,
när man börjar så smått börjat lyckas förlåta sig själv.

Min far bar skuldkänslor hela livet, över när hans bror Sture
drunknade i hamnen i Kramfors. Och han bar skuldkänslor
inför sina söner. För han fanns inte för oss, trots att hans
hjärta var av guld… hans också.
Men han var bara människa, och gud förlåter honom.
Jag förlät honom för länge sedan.
Men jag har haft svårt att förlåta mig själv genom åren,
för de hjärtan jag sårat, för de vänner jag svikit.
Och jag har haft svårt att förlåta min mor,
även om jag yttrat orden, eller skrivit ner att
jag förlåtit henne… så hade det inte landat i mitt hjärta.
Man jag närmar mig.

Och på det stora hela gör jag mycket gott,
och tänker ganska många kloka tankar.
Och om Gud förlåter mina tillkortakommanden
och rent utav synder.

Vilken människa har då rätten att döma mig ?
Den som själv är utan skuld …
…kastar första stenen

…
”Vad är din favoritfärg Tomas?”

De två solstrålarna Sam och Solin kommer utspringande
från sina rum, skiner upp hela rummet med sin entusiasm,
och sin barnatro. En timme senare, erhåller jag dessa, i
papper hårt igentejpade presenter:

Solin erbjöd sig att kasta ”omslaget”, efter jag öppnat dem
men även om konstverken i sig är fantastiska,
med pärlor i vackra mönster, så är det orden i grönt
på den hårt tejpade lappen som fångar mitt
fattiga hjärta. ”Till Tomas, från Solin”

Jag nämnde ju att lillebror Sam också hade gjort något,
men han ändrade sig och tyckte att det skulle bli orättvist
om jag fick tre presenter och deras mamma ingen,
så den gav han till mamma. Pappa var dock bortglömd
i sammanhanget, vilket jag påminde barnen om innan jag gick.
Så då började de planera vad han skulle få.
Det första de kom på var en ”Nalle Puh”

– Gillar du Nalle Puh Pappa ?

– ”Vad är Nalle Puh”? svarar Adam

Så de funderar nog än på vad de ska ge till pappa.

…
Jag har kommit långt med mig själv,
tagit mig igenom mycket.
Men jag har inte kommit någonstans
med kärleken.

Varför Gud ?
Varför kommer aldrig kärleken till mig ?
Vad är det för fel på mig?
Har kärlekens att göra med
om du är arbetsför eller inte Gud ?

Jag förstår inte…
kan du inte förklara för mig ?
Även om jag är bäst på att dansa,
så är det bara det och inget mer.

Vad är kärlek Gud ?
Jag trodde det var en varm känsla
av att vilja vara med varann,
att göra varann starkare,
längtas och kramas….
Jag trodde det var att tycka om
varandras konstigheter.

Jag förstår inte?
är jag inte värd kärlek ?
Är jag inte lika värdefull,
lika vacker, lika älskvärd?

Jag har kommit långt med mig själv,
tagit mig igenom mycket.
Men jag har inte kommit någonstans
med kärleken.

…
Min diskbänk har under större delen av mitt liv,
varit ett smärre kaos. Ofta med smutsig disk,
som växer på hög, i veckor, tills jag var tvungen
att ta mig igenom den, för att kunna äta nåt tex.
Och för att jag till slut mådde så dåligt av att se den,
och skämdes lite, i fall det skulle komma besök.
Vilket det ju iofs aldrig gör i Sverige,
om man inte bjuder in folk…
har jag upptäckt.

Men det är inte duktiga ordningsamma människor,
med pekfingret och piskan, som nu när jag under ett
års tid njutit av en ren diskbänk, har rätt att säga:
”vad var det jag sa”.., eller ”äntligen har du lärt dig”
eller nåt annat nedlåtande och självförhärligande.

Och det är inte för att jag ”skärpt mig eller blivit ordningsam”,
som jag kan njuta av en ren diskbänk.
Det är betydligt mer revolutionerande än så.
Det är ett lååååångt arbete med min självkänsla,
som gör att mitt hjärta och min själ till slut förstår,
att jag gör det för min skull, och att jag är värd det.

Och det är till störst del jag som åstadkommit det,
nästan helt uteslutande jag, som åstadkommit detta.
Men i den mån några andra kan ha åtminstone
gett en liten putt i rätt riktning.
Då är det människor som Alvar Gullersbo, som i min
svartaste depression såg mig stint i ögonen
och sa: ”Du vet väl att du är värdefull Tomas”
Människor som Patrik Hertzberg som ställde sig emellan
mig och en 110 kilos biff som skulle fylle-spöa mig,
och sa: ”honom rör du inte” var på biffen sa: ”Men han har….”
”Spelar ingen roll, honom rör du inte”
Och människor som Stellan Winterqvist , som när ingen annan
såg den djupa sorgen i mina ögon, lade armen om mig,
och såg på mig med värme. Och i alla dessa tre exempel
av värdefulla vänner, har en stor del i detta att göra med
att jag är en värdefull vän för dem !

Det finns fler …många fler.
Men det är dessa ord och handlingar som hjälpt mig till
den självrespekt,som sedermera lett till att jag numer har
en ren diskbänk.

Inte förmaningar, nedlåtande och pekpinnar.

Och i väntan på den ”sanna lyckan” kan jag ju ändå diska
lite 🙂

…när en kan stå kvar nâ’n stönn i duschen,
å vräk på varm-vatten-krana, barra så där på okynnes ?

Visst gnjöt man när vårsolan värm i nacken,
trots kallgradern

Å änte falit gôtt, nä kaffet ä nymalt å nykokt.

Å visst blin’t en gla när nâ’n man känne,
eller inte känne, gör sä för å ävles å ampes över en,
så dä rakkt knottres längs nackskinne?

Int så tokit ä nä att va ny-sketen,
om de ha vridd om i mâgan, nå så inni vassen.

hä’lit att gå bârfot första-ganga på sommar’n.

… att na’n stärn å, och sörre en stunn,
när e känns ensamt å

…när barberar’n sörr så’n få skavsåra
i öra sine, men fli tell håre så man se annstänni ut.

…å månomt att håll ikring varann,
dä gå’nt av för hacker de häller

Männ, bäst â âllt ä o få hjäLp en annan kârl eller mänisch
Gôsse , stinta, då må ja prima liv !