Månad: mars 2018

…
”Domen är väldigt fördomsfull”

Ja så långt jag kan se med min begränsade insyn,
och utifrån vad som framkommit av domen,
så anser jag oxå att domen är väldigt fördomsfull,
om det stämmer att man i huvudsak dömt utifrån
vilken som har den ”finaste familjen”.

Nu tycks då media unisont förmedla det självklara
i att detta är en fördomsfull dom,
vilket det också troligtvis är.
Skillnaden är att det är en kvinnas som utsätts för
okontrollerade uppgifter, fördomar som grund för domslut,
för vi har ju under året som gick, lärt oss att i Sverige ljuger
inte kvinnor och barn, det har mer eller mindre kommit att
bli en slags rättspraxis.

Jag kallar det för ”rätts-praxis” eftersom stora delar eller hela
”rättegångar” mot vissa män, förts i media och inte bara
godtas av feminismen, och drivits av Metoo,
utan hävdas som en rättighet. Det har varit viktigt att hålla
män i allmänhet ansvariga. När inte ens män i ”synnerhet”
dvs de specifika fall och anklagelser som utgjort grunden
för Metoo-rörelsens agenda, varken kunnat bevisas,
eller styrkas.

Därför reagerar tydligen i Sverige på när en kvinna blir utsatt
för denna typ av fördomar och icke rättssäkert beteende
i Solna tingsrätt, men inte när Lasse, Martin, Staffan, Urban,
Lars, Julian m fl, hudflängs i media-rättegångar, med livstidsstraff
som följd, dvs en livstid av skam och rykten som påverkar arbetsliv
och allt framtida socialt liv.

Alldeles oavsett om tex Martin Timell är skyldig till någonting
över huvud taget, så är han troligtvis körd för all framtid i
svensk TV, och många andra anställningar.
Han är nu nästan hela Sveriges största hatobjekt,
och tidningar och TV, turas om att kölhala honom och frossa
i eländet, och har ingen som helst ånger, ty det är
inkomstbringande. Inte ens mannen som körde lastbil
på Drottninggatan i Stockholm 7e april, får den negativa
mediala uppmärksamhet som Timell fått, trots att han med
all säkerhet mördat 5 personer och hade för
avsikt att mörda fler.

Och vad VET vi egentligen om Fallet Timell ?
vad VET vi ? Svaret på den frågan är nära nog: INGENTING!
Och därav troligtvis den desperation som de som de facto
blivit drabbade av brott visar, när det ofta så är fallet,
att det är svårt att bevisa det som sker mellan två personer,
i en privat miljö. Men Metoo-rörelsen har satt sig över rättsväsendet,
och struntar blank i sanningshalten i anklagelserna
”för den goda sakens skull”. Och skördar i sin tur än fler offer.
Dessvärre förstör de riktiga offers framtida möjligheter
att bli trodda och få rätt.

De uppgifter som florerar i media om att Martin
ska ha fört in ett finger i skötet på en kvinna i en
vattentunna har jag svårt att förstå hur det ska ha gått till.
Det påstås ha skett bakom ryggen, och samtidigt ha tryckt
ned henne, inför andra människor, och med bikini på.
Återigen, jag påstår, till skillnad från de flesta inte att jag
vet vad som skett och inte skett i den badtunnan.
Man jag får inte till hur det ska ha gått till. Det ter sig
fysiologiskt väldigt svårt att genomföra.

Det finns ju många varianter som skulle vara möjliga.
Tex att han kan ha medvetet tafsat. Men då går det inte att
driva anklagelsen våldtäkt, och då får man inte bort M
från sitt jobb, och då straffas han inte lika hårt som man önskar.
Nä jag får inte ihop berättelsen från ”Assistenten”
Det betyder inte att M är en schysst kille, eller oskyldig,
men VAD är han skyldigt till isf, och är det straffbart ?
Jag har personligen ingen åsikt om skuld eller icke skuld,
jag är bara fly förbannad över acceptansen av godtycklighet,
rykten och ”hur det känns”, som grund för anklagelser,
vilket i förlängningen drabbar ALLA, både brottsoffer,
och oskyldiga människor. ALLA !

Min uppfattning om Metoo har kommit att bli att på alla
fronter har man överdrivit både siffror, och förstorat upp,
graden av det påstådda, letat långt tillbaka i historien,
för att legitimera det hat mot män i allmänhet,
de verkar tycka är rättfärdigat.

#tystnadtagning: Det första uppropet. 456 kvinnliga skådespelare

#sistaspikenikistan:
4 627 kvinnor i byggbranschen

#givaktochbitihop: Undertecknat av 1 730,Försvarsmakten.

#sistabriefen: Fler än 2 000 kvinnor pr-branschen

#deadline:
Fler än 4 000 kvinnliga journalister

#utanskyddsnät
och #intedinhora:
prostituerade, drogberoende

#nykterfrizon: plus 100 kvinnor inom
nykterhetsrörelsen

#visjungerut: 653 sångare

#närmusikentystnar:
1 993 kvinnor i den svenska musikbranschen

#tystdansa: Drygt 620 dansare

#medvilkenrätt:
4 445 kvinnliga jurister

#ickegodkänt:
3 853 av Sveriges kvinnliga lärare

#tystiklassen: 1 700 elever protesterar mot sexism

#räckupphanden: 8 000 gymnasielever vittnar

#underytan: Uppropet för hedersförtryckta kvinnor.

#visparkarbakut:
1 000 skrivit på.

#vårdensomsvek: Patienter

#imaktenskorridorer:
1 300 kvinnor inom svensk politik,

#teknisktfel: 1 139 kvinnor i teknikbranschen

#larmetgår:
Kvinnor inom räddningstjänsten

#akademiuppropet:
2 400 kvinnliga akademiker

#vardeljus: Fler än tusen kvinnor inom Svenska kyrkan

#vikokaröver: Restaurangbranschens kvinnor

#timeout:
2 290 kvinnor inom svensk idrott

#utgrävningpågår: 387 arkeologer

#utantystnadsplikt: I det
största uppropet hittills slår 10 400 kvinnliga läkare

#skiljagnarnafrånvetet: 978 kvinnor inom det
gröna näringslivet,

#metoobackstage: Fler än 1 600 kvinnor
bakom scenen

#listanärstängd: 444 nattklubbsbranschen

#skrattetihalsen: Ett upprop undertecknat av 80 kvinnliga komiker.

#theshowisover: 873 kvinnor som arbetar på cirkusar

#killtheking: 1 381 hårdrockare

…
För tillfället, när man efter bästa
förmåga försöker ta del av omvärlden,
så känner jag en frustration. Det är så mycket som
är galet, helt galet, och de flesta tycks vara helt
resignerade inför de flesta av alla galenskaper.

Och jag försöker sammanfatta mina tankar, mina tankar
kring allt i en blogg som nästan ingen längre vågar kommentera
eftersom jag styrt kommentarerna till Facebook, där de inte
kan tycka i lönndom, kritisera utan att behöva stå för sin åsikt.
Konflikträdsla ? Jag skulle säga JA på det.
Feghet ? Jag skulle nog säga JA på det oxå.

När man är mitt uppe i sina karriärer, sina dag-slavs-jobb,
sitt konsumerande så reflekterar man antagligen inte över
det stora sammanhanget, där vi genom vår flathet och egennytta
till slut bidrar till världskonflikter, krig, svält, sjukdomar.

Man tenderar istället att fokusera på ”de orättvisa miljömupparna”
som genom höjd bensinskatt ”förtrycker människor”
Att Östersjön är döende, med de framtida konsekvenser det
får för hälsan för bensinförespråkarnas barn, tas liten och ingen
hänsyn till. Det är kortsiktigt och egoistiskt mest hela tiden,
och ju rikare du blir desto mer spottar du nedåt, och nu har vi en
befolkning som är så pass rik att de flesta kan unna sig att spotta
nedåt och se till sitt eget bästa i alla skeenden.

Man tenderar istället för att fokusera på att 80 personer äger
hälften av världens tillgångar inte berör så illa som när utsatta
rumäner tigger för sin överlevnad utanför Konsum.

När man mår psykiskt dåligt,
kan man göra det av många olika anledningar.
Det kan bero på val man själv gjort,
vilket är den enda biten man kan påverka själv.
Men det kan oxå bero på att du råkat ut för saker
från andra människor, och från samhället och världen.

Och när man är svag, och ganska ensam om att ifrågasätta,
då kan man lätt känna det som man håller på att bli galen.
Men när styrkan växer inombords, så kan man fundera
om man snart är den enda vettiga människan på jorden ?

”It takes a fool to remain sane”

Historien är full av händelser vi låtit ske,
som i av efterföljande generationer ter sig
helt omöjligt att förstå hur människor kunde stå och se på.
Och ändå står vi nu här, intelligentare än någonsin,
och ser på ….

….ser på när den förut så rättfärdiga feministiska kampen
förvandlas till könskrig och hets mot folkgrupp,
baserat på anklagelser, ”känslor”fördomar,
istället för att ägna sig och ett jämställt hållbart,
samhälle (Och där försvann några procent läsare)

…ser på när det rika ökar klyftorna,
när media ägs nästan helt av högerkrafter,
när vi låter ”handelsavtal” köra över
befolkningens valda demokratiskt valda.
(Och där försvann några procent till läsare)

…ser på när kurderna som stod upp mot Islamiska statens
våldsvälde, i sin tur blir slaktade vid Turkiets gränser,
…ser på när näst intill alla politiska partier i riksdagen
antar de folkdräktsklädda populisternas protektionistiska,
rasistiska och främlingsfientligas problembeskrivning,
och fortfarande låtsas som att det bara är de som är
främlingsfientliga
(Och där försvann ytterligare några procent läsare)

Jag skulle kunna hålla på länge, och tappa i princip
alla läsare, av de få som ens kommit förbi klicket på
länken till min blogg, eftersom de oftast inte är lättsmälta.

Nej jag är givetvis inte den enda vettiga människan på jorden,
och visst är även jag full av brister och otillräcklighet.
Men problemet är att alla ni andra vettiga håller tyst
och då vinner ondskan, då vinner galenskapen !

…
Det är inget särskilt med mig.
Och ändå är allting speciellt med just mig.
Ingen har gjort det just jag gjort med sitt liv,
och det är inget särskilt med det.

…
”Jag tror det finns någon för alla,
huruvida man hittar den personen, är en annan sak”

Ja kanske det är så.
Att se gamla människors långvariga kärlek,
är något som berör mig djupt. När de håller varandras
skrynkliga händer, och älskar varje rynka.
och ser på varann med varma ögon som om de
visste att de går in i evigheten tillsammans.

Jag prioriterar nu de stunder,
som jag känner mig mest levande.
En sommardans på Gussjönoret,
med älvor som tar min hand och leder
mig ut på dansgolvet, och för en stund får mig
att känna mig önskad, känna mig levande.
Där vattnet är spegelblankt och solnedgången
speglar sig på dess kvällsbädd.

Jag känner mig levande när jag har
möjlighet att betyda något för en vän,
eller för en främling. Allra mest levande
när jag får ett barn att skratta eller krama om en.
Som lilla Iris som efter att ha fikat färdigt med sin mormor
vände sig om och gick tillbaka till mig och gav mig en puss
på kinden. Det var några år sen, men är för evigt fast i mitt
hjärta. Eller när min dansvän Carola säger att det jag
sagt henne, betytt mer för henne än jag förstått.
Då känner jag mig levande.

Jag känner mig levande när jag hjälper Karl med ved
på bruket, och när Åsa gnider sin fiol till Per-Åkes bas
och min gitarr. När jag fick äran att stötta Martin med
både snöskottning och lyssnande öron.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

I do not drink, or eat or walk or talk the way you do.
I don’t breath without a machine, helping me day and night
I can not move my arms and legs.

And yet …I’m still a man

I’ve lost so much, and yet, I’m still here.
I feel everthing, the slightest feathertuch any where
on my body. My heart is alive, to meaning,
to values, to love. That is all it’s ever been about.
I realize I have a choise, I can let this life crush me,
wear me down until I’m dead, or I can bear the weight,
and live !
There is no surviving, there is living, and there is dying,
There are no gates to the suffering. No liberator will come.
I must deside …to live
…or die… to live …. to live!

(från filmen ”En glimt av ljus” UR Play

…
Är du älskad ?
Det är ett så stort och obegripligt begrepp.
Kan du hävda att du är älskad ?
Är det då att du upplever dig älskad,
eller får du bekräftelser på det,
eller just orden ”jag älskar dig” ?

Jag känner mig tex inte älskad,
innebär det att jag inte är älskad ?
Det känns så storslaget för en svensk,
medan Amerikaner, som jag upplever det,
ofta använder orden ytliga bekanta.

Jag har nog aldrig ens känt mig älskad,
någonsin. När jag försvinner,
föreställer jag mig en tom kyrka,
med en präst som försöker hitta ord inför
det faktum att ingen tycks sakna detta liv,
så till den grad att förtvivlan tillsammans
med kärlek fyller Guds hus.
Har man varit mer älskad i livet,
om det kommer många på begravningen ?

Eller går många bara omkring och visar upp
sina troféer, sina partners, för att visa omgivningen,
att de minsann är älskade ?
Men är tomma inombords, när de går och lägger sig
bredvid varandra, och drömmer om riktig kärlek?

Jag drömmer iaf om riktig kärlek,
jag vet inte om den finns, men lever
för att jag någon gång innan jag dör
ska ha känt mig älskad. Men jag är klentrogen,
jag är tvivlande. Och ändå längtar jag, som det
vore det enda som betyder något.
Det kan definieras som något korkat möjligtvis,
men sån är jag just nu, och sedan år tillbaka.

För mig betyder tex inte det per automatik kärlek,
när någon uttryckt att de ”vill ha mig”.
För mig blir det tolkat som kättja och behov
att bli sedd, att i första hand
få sina egna behov tillfredsställda.

Min dröm om att vara älskad,
är respekt, att vilja ge, och den utomordentligt
svåra konsten att kunna ta emot.
Min naiva dröm, är att bli älskad för den jag är.
I min drömvärld vill jag bli berörd och känna värme.

Älskad.
Jag vet inte, det är inte det jag ser på film med
Julia Roberts jag drömmer om. Det är en blick
och en beröring som inga ord kan åstadkomma.

Men angående begravningar som måttstock,
för om du varit älskad i livet. Så har jag iofs sett
många gråta på begravningen för att slåss om
arvegods som porslin efter begravningen.
Så jag vet inte jag… är du älskad ?
känner du dig älskad ?
Och om du känner så, gör du det egentligen
för att du blir älskad av din käresta vän,
eller för att du som barn lärt dig att du är värd
att älskas ?

…
Bollsta Bruk
Bandet lockade inte, Black Jack.
några återbud på danstjejer,
ganska seg i kroppen.

Men jag behövde komma ut lite,
det får bli som det blir, tänkte jag.
Och det blev som det blev faktiskt.
Nere vid garderoben hördes de spela nån låt,
som fick Flamingokvintetten att framstå
som hypermoderna. Och till en början
var det majoritet äldre dansare, tom
äldre än mig.

Men så får jag i trappen på väg upp till
dansgolvet syn på H, och springer fram
och hugger tag och släpar ut na på
dansgolvet… o sen är det dans precis
hela kvällen, till och med en dans under pausen
till inspelad pausmusik. Och det var gott om
dansutrymme mest hela kvällen, så jag fick ta ut
svängarna ordentligt.

Och jag klarar inte av att dansa på sparlåga,
det är full gas hela tiden. Egentligen orkar jag
inte dansa efter paus, men gör det ändå.
typ. Tack alla dansälvor.