…
Jag har just tagit mig en dusch,
känner mig fräsch när jag tar min
alkoholfria Staropramen och reflekterar.
Mitt 5e liv är gott än så länge.
Jag är inte lycklig som prinsen på film,
som träffat prinsessan och lever lyckliga
i alla sina da’r. Men som Harrison Ford
sa till Donald Trump:
”It’s a movie Donald, it’s not like this in real life”
(länk)
Men jag tyckte om idag att spela gitarr till Khawar Momenais
flöjt idag, trots att ”undrar-om-jag-duger-skivan”
spelas upp på hårddisken/hjärnan igen.
Och jag tyckte om att bjuda Bertil och Jea på fika
fast ”undrar-om-jag-luktade-armsvett-skivan”, satte igång,
när hon reste sig upp och gick runt lite i lägenheten.
Och här kommer det tragikomiska, hon har tappat mycket av
luktsinnet vid ett fall för nåt år sedan. Och det är henne jag
oroar mig för om jag luktar armsvett.
Bertil sa flera gånger att han tyckte speciellt mycket om
kaffet jag gjorde åt dem, det gjorde mig glad.
Men ändå är det en bra dag,
lite melankolisk., och det är helt okej.
Jag minns och saknar pappa ikväll.
Pappa som till slut lät mig veta att jag
var önskad, genom att sen jag blev 30 år,
alltid ta sig tid för mig när jag ringde,
vare sig han var nykter eller för
onykter för att inte sluddra. Jag förstår dig mer och mer
för varje år som går pappa, jag saknar dig.
Jag känner mig lite ensam, utan dig.
Jag såg ”En oväntad vänskap” ikväll,
en ny favoritfilm att se om och om igen.
Det är tur, då jag slitit ut ”the bucket list”
genom att somna till den hundra nätter.