…
Jag har jätte-o-manligt smällt upp en tidningshylla
åt mig själv och fyllt den med Hemmets Journal, på väggen.
Jag sitter, utan att skämmas, på café och har dubbla
glasögon på mig och ser konstig ut, men ser bra UT.
Jag är näst intill ensam om att våga ifrågasätta den
mediala laglöshet som rått under höst och vinter,
och likes uteblir totalt.
Jag ringer inte längre upp de som inte respekterar mig,
eller blir glad att höra min röst. Jag slutar höra
av mig till de som inte behagar höra av sig till mig,
och det gör att det blir mer tid över för mig själv,
och då får det bli så då….
Jag är rätt bra sällskap så.