…
Jag önskar jag kunde hitta hem,
dit där jag inte behöver vara rädd
hela tiden.
Rädd för ensamheten jag alltid befinner mig i,
rädd för att få mitt liv förstört igen.
Att vara rädd nästan hela tiden är hemskt.
Att oroa sig för saker som ännu inte hänt,
är inget nån vill.
Men fråga krigsoffret vad han tycker om explosioner,
fråga våldtäktsoffret om hon är orolig bland män,
fråga den övergivne om han är rädd för att
tro på kärlek och vänskap.
Jag önskar jag kunde hitta hem,
men min familj försvann så fort jag
öppnade min djupt bruna ängsliga ögon.
Sedan dess har jag letat, och letat,
efter något som finns i det förflutna.
Hoppats och längtat efter kärlek
och hållit utkik efter mitt hem.
Jag älskar, räds och hatar den här världen,
Jag älskar, räds och vreds över människorna i den.