…
Det går inte att vrida tillbaka tiden.
ibland saknar jag dock vissa saker från förr.
Jag saknar min far.
Jag saknar att ha enkom två kanaler på TV.
Och livet utan internet kan verka lockande ibland.
Jag kan sakna tiden då rött var rött, och blått var blått.
nu har alla politiska partier förlorat färg, och allt är bajs-brunt,
grumligt ill-rosa eller likt the dark side of the force,
mörkt, mörkt blått.
Jag längtar tillbaka till Stordegersjön och morfars stuga,
med abborrfiske, granriseldning, bärplockning,
roddturen, gäddfiske i viken. Där regnet snattrade
på plåttaket på stugan, medan vi värmde oss vid
öppen-spisen, från ved vi själva huggit och burit in.
Kolbullar, havresoppa eller nystekt abborre.
Jag kan sakna min naiva tro på kärleken.
och sakna när jag inte visste något om politikers svek
och lögner och privatiseringens cyniska rovdrift på
människor.
Jag har garanterat passerat halvtid,
men man vet aldrig när ”domaren” blåser
av matchen. Men jag har börjat sakta in och reflektera,
jag har börjat göra mig av med mer än jag skaffar mig.
Jag har bytt ut tron på min framtid, mot insikten
över att allt har ett slut kärlek, vänner, livet.
Jag ger sakta, sakta upp. Det kan ta 30 år till,
men jag har börjat ge upp. Och jag kan ännu få
uppleva många lyckliga stunder,
men jag har påbörjat vandringen,
mot horisonten och evigheten.
Jag blir mer desillusionerad kring människor,
samtidigt som jag kan förundras över människors styrka.
Jag förstår att ingen vän varar för evigt, eller
är så mycket på din sida som du drömt om,
när du behöv er dem som mest.
Inte heller jag.
Vi lämnar alla våra vänner i sticket i olika
utsträckning, av olika orsaker.
Jag längtar tillbaka till när morfars ådriga hand,
pekade på jordgloben när vi snurrade på den och
drömde oss bort på den grå heltäckningsmattan,
vid Gumåsvägen 67 i Kramfors.
Men jag längtar inte tillbaka till det mörker
jag blev lämnad i …. under 18 år,
som sedan objuden följde med mig
under delar av mitt vuxna liv,
och golvade mig fyra gånger,
och ringdomaren hann räkna till nio,
innan jag kröp ut ringen.
Nu …. längtar jag lite till sommaren,
och kanske nå’n sommardans,
och att min vän Ulf ska bli frisk från
de elaka små celler som gjort honom sjuk.