Månad: januari 2018

…
Jaha ja ett halvt sekel gammal dansgubbe
for iväg på dans i Ramvik, med fantastiska Lejonsson
som dansarrangörer, Blender och Jannez som dansband.
Jag hade tom sett fram emot det, och känner mersmak
efteråt, det var längesedan. I might just be back !

Underbara uppbl… ja menar underbara Carola och Gunilla
var högst delaktig till en återuppstånden dansglädje,
en fd dansgud, numera en Gösta gigolo med på slutet av
danskvällen smärtande benmuskler.

För ovanlighetens skull var det ett överskott på tjejer/kvinnor,
på dansgolvet … så vi fick väl ligga i extra mycket, vi gubbar
som ändå räknas till någorlunda dansanta.

Jag är för trött för att skriva så mycket mer för tillfället,
kanske blir mer sen, eller inte.

…
Den våldtagna dottern

Om vi ställer oss frågan hur man skulle reagerat
om egen dotter blivit utsatt för våldtäkt,
så blir ställningstagandet på en millisekund
uppenbart. Vi reagerar med vrede,
vi vill inte bara hitta den skyldige, utan vi vill oxå hämnas !
Känslan, reaktionen är nog en av de mest mänskliga
man som anhörig kan ha i en sådan fruktansvärd situation,
tillsammans med känslor som sorg, uppgivenhet.

Är vi överens så långt ?.. jag tror det!

Finns det risk för att en enskild
far till en våldtagen dotter helt tappar
besinningen och utpekar fel person, eller
rent utav hämnas i hämndbegär och desperation ?

Ja det förefaller sig inte så svårbegripligt,
men är det rätt ?

Den misshandlade sonen

Om vi nu föreställer oss en ung tonåring, någons son,
bli gäng-misshandlad en mörk kväll,
och nätt och jämt kommer undan med livet i behåll.
Hur reagerar vi då ?
Givetvis med förskräckelse väl ?
Givetvis med avståndstagande väl ?
Men med handen på hjärtat, blir reaktionen lika stark,
som i fallet med den våldtagna dottern ?
Reagerar vi med ens att vi ska hämnas, att peka ut
en gärningsman i vredesmod och hämnd?

Jag tror faktiskt inte det,
eller rättare sagt jag vet faktiskt
att det inte är på det viset, av egen erfarenhet.

Nu är nog förvisso inte längre alla läsare med mig,
Men ni som är kvar, och förstår att vi ser olika på män
och kvinnor, pojkar och flickor som offer.
Vad tror ni detta beror på ?

Vilka är det som uppfostrar pojkar och flickor ?

I grunden tycks vi alla, inkluderat kvinnorna,
skrivit under på de könsideal som nu splittrar
ett redan splittrat samhälle.
Kvinnor och män uppfostrar tragiskt nog, flickor som sköra
porslinspjäser när de är riktigt små, och pojkar att inte gråta
och bara borsta av dem gruset när de ramlar.

Detta banar sedan väg för hur vi ser på större pojkar och
flickor, oftast mer överbeskyddande mot flickor,
och än mer hårda mot pojkar för att härda dem.

Och sedan när vi blivit vuxna, bär vi med oss detta i både
vår självbild, våra normer, och vårt rättspatos.
Kvinnor anses skörare men ska vara chefer lika mycket som män.
Män ska vara känsliga mot kvinnor, men när de visar egna känslor
sätts ofta offerkoftor på dem av arga kvinnor som blivit bestulna på
på ensamrätten på känslor och och att vara offer.
Detta visas av Metoo-kampanjen bland annat.

Huvudorsaken till dessa problem, sitter inte först och främst
mellan benen på män.
De sitter i huvudet på vuxna kvinnor och män.

…
Första dagen på året,
en dag som alla andra,
men närmare hjärtat,
och det som värker i det.

Jag kan bara fly en kort stund,
från mig själv, från döden,
från tristessen och hjärtats ensamhet,
och från ensamheten i att alltid stå på
de svagas sida, och samtidigt vara
en av dem.

…sen måste jag tillbaks till
ett liv utan kärleken.
…sen måste jag tillbaks till
en grå vardag utan mening,
utan att vara behövd,
och utan att ses på med respekt,
utan att höra till.

…och sen blir det uppenbart hur ensamma vi är,
när vi lämnar datorn, och de små blå tummarna
som pekar uppåt, när vi skriver nåt positivt och ytligt,
och hur tomt det blir på kommentarsfältet,
när vi står upp för något, eller säger nåt
med innehåll.

Och på nyårsafton blir det tydligt hur ensamma vi
egentligen är.
Varje ”Gott-nytt-år-önskande” ekar tomt
ute i cyberspace långt från min tysta
lägenhet och reprisfilmer på tv.

Vart är alla kompisarna på nyårsafton ?
Sitter ni oxå ensamma hemma och
funderar med mörka tankebubblor ?
Eller har ni bara glömt oss i de tysta
lägenheterna med våra reprisfilmer ?

Var är du som ser på mig med kärlek,
som ser in i mitt hjärta och förstår.
Vart är du som älskar mig utan pengar,
utan jobb, utan saker ?
Finns du bara på film ?
… nyårs-repris-film ?

Mörker är mysigt om det är fullt med
ljus snö omkring,
om det är fullt med vänner,
om det är fullt av kärlek.
Annars är det bara

… mörker

Gott–tt nytt-tt år-år-år
(eko)