Månad: januari 2018

…
Om du fanns …..

…som med din blick, utan ord,
talade om för mig att jag inte är
det monster jag tror mig vara,
och ibland känner mig som.
Om du fanns

Om du fanns…
som kunde få mig att känna hopp,
tro på framtiden, och omfamna
den jag är.

Om du fanns…
som känner att jag ger dig
allt det jag vill att du ger mig,
och jag inte förstår hur,
men ändå ger dig det.

Och om vi sen hade en eller två små,
som gav oss fullt upp med bekymmer,
och fullt upp med mening,
och ganska många leenden.
Om du fanns, om de fanns.

Jag har åkt på nåt influensa-liknande.
Och jag har feber. Ser lite dimmigt nu.
Kanske för febern.
Ibland när jag blir sjuk,
landar jag känslomässigt i en värld
långt, långt tillbaka i tiden….
Feber och ångest…yrade
Jag var ofta sjuk då för länge se’n.
Och det var tomt… det var ingen där.
..då heller.

Men jag fick saker när jag blev sjuk.
med dagens mått mätt inte så mycket.
Men jag fick saker … kassettband, lego,
tidningar… och försvann in i min
fantasivärld där jag överlevde,
….men försvann.

Och nu letar jag det försvunna barnet,
som gömde sig i dimman då för 40-50
år sedan. Jag vet att barnet finns där,
och mitt 51-åriga jag behöver barnet i mig för att
bli hel. Och barnet behöver bli
omhändertaget.

Men det finns ingen tablett,
ingen skrynklig psykologpanna
som kan hela det övergivna,
fylla tomrummet…
Endast kärlek än i vilket format det kommer,
kan hela människor,
Endast beröring… endast kärlek

Om du fanns …..

…som med din blick, utan ord,
talade om för mig att jag inte är
det monster jag tror mig vara,
och ibland känner mig som.
Om du fanns

…
Som publicist för större tidning hade jag nog
valt att vänta med att fundera kring Kamprads
gärningar för familj och släktens skull.
Men nu läser knappast de min blogg,
Vidare är Kamprad inte huvudspåret i det jag vill
resonera kring, utan bara en del i det.

Läser lite löst i DN-artikel om Ingvar Kamprad,
vars gärningar aktualiserats iom hans bortgång.
91 år gammal blev smålänningen med tyska anor.
Och det är inte till honom slutdelen av rubriken på
mitt inlägg syftar… vill jag klargöra med en gång.
Även om han då stöttade och var medlem i
organisationer och rörelser som har utrensning
och rasbiologi inbyggt i sin politiska grund.

I artikeln tas upp hans medlemskap i nazistiska
och fascistiska rörelser, samtidigt som en av hans
bästa vänner är jude vars föräldrar mördats i
kriget av nazisterna.
En paradox av stora mått kan jag tycka.

Om jag förstått saken rätt är han också en kapitalist
i någon mening. Men även här finns stora paradoxer,
då han sällan eller aldrig unnade sig lull-lull i tillvaron
för egen del, och donerat stora summor till bl.a FN.
hur behjärtansvärt just FN är går ju iofs att diskutera.

Så gniden ur egoistiskt, personligt perspektiv, ha-begär
eller trampa DIREKT på andra blir svårt att anklaga
Kamprad för. Och han är dessutom en *arbetsköpare
av rang. (*ålderdomligt: arbetsgivare) vilket gynnade/gynnare
Sverige och hans hembygd.

I kommentarsfältet under artikeln

…
Aaaaatchhhiii !!
Snörvel och fräs och snyt,
och snyt och snyt igen.
Feber och yrsel.

Det är svårt att hålla nå längre och djupare
resonemang för tillfället. Bara att gå upp till Konsum
tog musten ur mig helt. Men jag var i stort behov
av snyt-servetter så inte näsan skulle nötas sönder
av toapapper, Aaaaatchhhiii !!

vänta … ska snyta mig igen
Fräääääs

Så där ja, nu står jag mig snyt-
fri i två minuter igen.
Nä det blev en minut.
Fräääääs

De e så mycket dumheter i världen jag skulle vilja
kommentera och fundera kring,
men jag orkar inte nu.

Men jag har orkat laga Lax och pommes frites
Aaaaatchhhiii !! Fräääääs
Gjort några koppar kaffe, gått ut med soppåsar,
och tom diskat i morse.

utöver kaffe har det druckits vatten, juice, öl,
ingefära-honungs-vatten,
varm choklad.
Fräääääs

Osså ett varmt bad på eftermiddan då.
Sen mest TV.skidåkning, handboll,
”Flight plan” med Jodie Foster.
En thriller, men jag visste det skulle sluta lyckligt,
annars har jag nog valt bort den.

Nä nu ska jag nog gå o suga på en bit färsk ingefära,
för att motverka eventuell halsinfektion. Och kanske
en intelligent och en ointelligent värktablett,
för att få ner feber och sova.

Fräs på er !

…
Tänk att få stå där stor och stark och arg,
inför en stor liten kvinna, som jag vet
kommer stå kvar bredvid mig.
En kvinna som litar på mig, så att jag vågar lita
på henne.

En kvinna som inte viker sin blick när jag behöver den,
en kvinna som inte blir arg på mig,
som inte vill förändra mig.
En kvinna som vill att jag ska vara lycklig.

Tänk om resten av livet kunde få bli så,
Då skulle jag kunna dö i lugn och ro
när den dagen kommer.

Tänk om hon trodde på mina ord,
och trodde på mitt hjärta,
och var redo att ta mig i försvar,
tänk om….

Tänk om hon inte brydde sig om min status
inte brydde sig om pengar,
Tänk om hon vore lika fattig som jag..
tänk om ….

Tänk att få stå där stor men liten och rädd
inför en stor liten kvinna, som jag vet
kommer stå kvar bredvid mig.
tänk om….

…
Att röka eller inte röka,
det tycker jag är upp till var och en.
Och det är därför jag tycker att det är ett helt okej
beslut för de som valt att inte röka,
att slippa dra in andras rök

Nu är Steffo arg !

Han är rädd att han inte längre ska kunna
puffa rök i ansiktet på folk offentligt med sin cigarr.
Och kommentarsfälten exploderar åter på
sociala medier.
Ja menar det här är ju nästan lika upprörande som
att gilla eller hata Zlatan Ibrahimovic.
Hu och ve så de gör mot de stackars rökarna,
en riksangelägenhet verkligen.

Det är märkligt vad som upprör människor.
En av Sveriges miljonärer Steffo Törnqvist som
sitter i TV4s morgonsoffa och jäser tillsammans
med Strömstedtskan som var upprörd
i valtider över att sjukskrivna inte pressades tillräckligt
till att börja jobba. Det krävs ett rökförbud på
offentliga platser för att uppröra puffande pösmunkar.

Att sjukskrivna mister sin inkomst,
att gravida får föda i bilen,
Att massor av män tar självmord …
berör inte pösmunkar avsevärt.

Att röka eller inte röka,
det tycker jag är upp till var och en.
Och det är därför jag tycker att det är ett helt okej
beslut för de som valt att inte röka,
att slippa dra in andras rök

…
Det är redan ett faktum att så sker.
Kvinnor omyndigförklarar kvinnor i stor utsträckning,
I speciellt stor utsträckning hösten som gått.
Med tvivelaktig fortsättning under vintern.

Lagen finns redan

Lagen som säger att ett nej är ett nej,
vid sexuella närmanden finns redan.
Det är en lag som redan den är svår att
lagföra människor och bevisa fakta.
Fakta och bevis, något som de flesta i
Sverige bara för ett halvår sedan tyckte
var självklart, men inte alls har någon prioritet
efter höstens anklagelser, av vilka INGA ännu
bevisats !

Gränser JA

Men jag kan köpa att den finns där som
riktlinje till vad som är tillåtet och inte,
mer än så kan den inte vara. annars skulle
Göran Persson fått ca 50 domar mot sig
när han tydligare än någon tidigare
som finansminister sa Nej, nej, nej och åter
nej när han blev tillfrågad om att bli statsminister.
Vilket han till slut som alla vet sa ja till.

För att förstå ett nej

Nej, detta är givetvis inte ett jämförbar exempel
på det viset. Men det visar på att på att ett nej
i praktiken faktiskt inte alltid är ett nej, att det inte riktigt är
så enkelt i praktiken som det är i teorin.
Men det är helt i sin ordning att gränsdragningen
skall ligga så att ett nej är ett nej, och det ska
respekteras.

Samtyckeslagen omyndigförklarar kvinnor,
och försvårar

Förslaget till den nya sk ”samtyckeslagen” däremot,
är ren juridisk skuggboxning ur aspekten att det är
än mer omöjligt att bevisa att båda partners försäkrat sig om
att den andra är villig dvs fått ett uttryckligt ”JA”
Givetvis gäller inte dessa rättigheter i praxis av den föreslagna
lagen även män, utan mannen är på förhand misstänkt.
Så för att den ska få konsekvenser krävs att man per automatik
litar på kvinnors ord före mäns. En man har givetvis inte rätt att
kräva samtycke dvs att kvinnan försäkrar sig om att mannen
verkligen vill. Ganska mycket i likhet med höstens och vinterns
fullständigt galna jakt på män…. utan krav på bevis.
Hela lagen bygger på att kvinnor alltid talar sanning och är
värnlösa omyndiga individer som inte vet sitt eget bästa,
inte ska behöva säga nej och ska kunna ändra sig efter
eventuellt samlag. Hela lagen bygger på att kvinnor inte
kan förmå att förmedla ett ”nej”
Och då har kvinnor och män som föreslagit denna lag
definitivt tagit ett stort steg mot att omyndigförklara kvinnor.

Kan aldrig ha idkat älskog

Den som föreslår en samtyckeslag utformad på det sätt som nu
föreslås kan aldrig ha varit i en situation när det tänder till,
och två personer börjar flirta, röra vid varann, mötas i blickar som
är något dimmiga av lust. Eller så blåljuger de om hur det gått till
när de haft sex tidigare i sitt liv. Det fungerar inte så.
Och det vet alla inblandade, män som kvinnor,
politiker som lagstiftare, Socialister som femi… nja feminister
blir jag osäker på faktiskt.

Kommer inte ha verkan på dessa

På den oerhört lilla del män som begår våldtäkt.
kommer lagstiftningen med 100 % säkerhet ha
NOLL verkan. allt annat är drömmar.
På övergrepp kommer lagen ha Noll verkan.
På trakasserier kommer den ha noll verkan.
För de individer som är så ”borta” i pallet
att man begår dessa brott, oroar sig med all säkerhet
inte över eventuella straff.

Däremot !!

Däremot kommer det mycket troligt påverka män som är
påverkbara,och det är med all säkerhet de män
är lyhörda, goda, snälla män. De som som i den
riktiga verkligheten utanför Metoo-bubblan, är i en förkrossande
majoritet. Många av dem påverkas troligt negativt av detta.
Är det detta vi vill uppnå ?

Utöver den godtyckliga och generaliserande svartmålningen
av män i allmänhet som pågått alldeles för länge nu,
så är det även skrämmande att vissa kvinnor har så
låg uppfattning om kvinnor.

Det som KAN förändra

De problem kring trakasserier och ”ofredanden”
vilka i sig inte längre på grund av språkmissbruk är
så tydliga begrepp… de kommer ALDRIG att lösas
med fler lagar än de vi har…. ALDRIG !
De är betydligt mer komplicerade än så,
handlar om värderingar vi får med oss i ett samhälle
där vi uppfostrats att sköta sig själv och skita i andra.
Ett samhälle där vi omfamnar klyftor och går med på att
ekonomiskt och socialt svaga grupper marginaliseras
för skattesänkningar och privata förmögenheter.
Det handlar om uppfostran, det handlar om hur mycket
vi bryr oss om varandra,även män, inte bara
kvinnor och barn.

Men likt svårigheten att övertyga rasister om att invandrare är också
människor, så är jag pessimistiskt för tillfället inför att övertyga folk om att sammanhållning, integrering, minskade klyftor är svaret.
Nu är det män som är samhällets avskum.

säg nej !

Säg det högt !
Skrik nej, slåss och sparkas om det inte respekteras ett nej,
gå självförsvarskurser.
hjälp din nästa !

För lagen hjälper ingen för det som sker i mörkret i sovrummet
och ingen gynnas av omyndigförklarade kvinnor
som kräver makt.

…
När man står utanför ett skeende,
utanför en plats, utanför vad som helst,
så kan du betrakta det på ett sätt som du
aldrig kan när du står mitt i kalabaliken.

Det är fördelen med att vara socialt ”utstött”.
Man ser som vandrings-myra saker som de
rättfärdiga duktiga arbetsmyrorna deras ”Drottning”
inte ser.

Nackdelen är att ingen lyssnar på det man har att berätta
om vad som sker i stacken, som bara syns utifrån.
De samlar barr, barr, och mera barr, tills de dör,
för det är vad de tvingas göra, och präglas från första
vaken stund att göra. Köpa, arbeta, arbeta mer
och köpa mer.

Givetvis längtar den utstötta vandrings-myran tillbaka till
stacken, fast han ser att det är ett hektiskt, tråkigt,
självutplånande ohållbart liv. Men det är ju där alla de
andra myrorna är. Att vara fri, är att vara ensam.

…
Det är inte vi…

Det är inte vi som berättar om våra sorger,
som till slut kastar bort det liv som givits.
Det är inte heller vi som låter sorgen vara en del av vårt liv,
precis som glädjen, som kastar oss framför ett tåg.

Det är de som…

Det är de som tystas genom tystnad som förgås.
Det är de vars ord ingen lyssnar på, som går sönder.
Det är de som alltid ler och tvingas vara positiva,
när deras själar drunknar, som hoppar.
Det är de som bygger sina liv på förmögenheten,
som faller handlöst när fru fortuna överger dem.
Det är alla duktiga positiva, rättfärdiga människor.

Med stor förvåning

Efter det tragiska, meningslösa, oåterkalleliga skett
står släkt, bekanta och vänner förvånade över hur
*han kunde göra det.

”han som var så glad och positiv”
”varför sa han ingenting”

Medan jag frågar mig, varför ingen lyssnade,
varför ingen lät honom vara ledsen,
varför ingen trodde på honom ?

Med rufsig gul kalufs gråter jag mig stark

Nej, jag är inte en av dessa.
jag är en maskros som alltid sticker upp
min rufsiga gula kalufs så länge världen
inte dödar mina tunna men envisa och djupa rötter.
Nej jag är inte en av dessa,
men jag har sett ett dussin stora starka
positiva män lämna in och ge upp.
Ingen vill veta varför, de är ju män ?!
Ingen vill veta varför, när det är för sent.

Att fördöma de utsatta funkar nog inge bra hörrni !

Det rättfärdiga, positiva folket delar ibland ut
offerkoftor till de som inte ”tar sig i kragen” och
”går vidare” som de påstår sig själva ha gjort.
Så är oftast fallet, få sätter på sig offerkoftor,
men många får dem trädda över huvudet av positiva
människor som ”tagit sig i kragen”

Jag kan utifrån egen erfarenhet med bestämdhet
hävda att det inte hjälper den nedslagne.
Men å andra sidan, är det inte att hjälpa,
som är motivet med att sätta på folk ”offerkoftor”
Möjligtvis känner sig den som ”stickar offerkoftor” åt folk,
lite bättre på en annans bekostnad.
Och jag kan med stor sannolikhet påstå,
att fler har känt sig tvingade mot stupet
av pådyvlad positivitet. än av lyssnande öron,
och tillåtelse att få vara ledsen.
Jag vet inte mycket,
men detta vet jag !

Jag har själv fått många offerkoftor ”stickade” åt mig,
för att jag ”ältat” sorg.

Och det stod på gravstenen ….

Men … kära fördömande
”handarbetare” … det har ni inget för.
För precis som min far sa när han var näst intill
ensam om att hålla hastighetsbegränsningarna i sitt Stockholm,
och alla slogs om sina rättigheter i trafiken:

– ”Och det stod på gravstenen, JAG hade rätt”

Till alla män som tagit sina liv i ett hårt okänsligt samhälle,
ett icke förlåtande samhälle, i ett manshatande och jämställdshatande
samhälle… för er tänder jag ett ljus och Ni skall inte vara glömda,
Ni ska återfå er stolthet och bli hörda.

*(Jag skriver ’han’ i detta fall för att 7 av 10 är män)

…
Varning !

….detta inlägg kan innehålla tankar kring värderingar,
och saker som rör livet, och kan i värsta fall innehålla
ställningstaganden som man kan behöva ta ställning till,
inför sig själv och omvärlden !

Jo rå jag fattar !

Det är klart att jag fattar.
Att vara duktig och positiv på Facebook,
ger ju många kommentarer och tummar,
och det är ju samma som att vara omtyckt 2018

Men jag fortsätter envisas att skriva om det hjärtat
och förnuftet säger mig, även om ingen vågar
hålla med, eller säga emot. Eller ens orkar bry sig
om något annat än hur man får det bättre själv.
Och jag gör det oavsett vilken falang som blir
hemmablinda, fartblinda eller bara får skit i ögat.

Artikel i ETC

I artikeln som länken ovan leder till, beklagar sig ETCs
Johan Ehrenberg över att det inte går att diskutera
med ”borgarnas provokatörer” Och i en annan artikel,
här så påpekar helt sanningsenligt Kajsa Ekis Ekman,
att det historiskt sett i Sverige är Kommunister och
Vänsterfolk som blivit åsiktsregistrerade och demokratiskt
stigmatiserade i större utsträckning än tex rasister och
Nazister. Detta kan tyckas paradoxalt att detta varit
kontinuerligt i ett sk socialistiskt land som Sverige var på
1900-talet, men inte ens är i närheten av att vara 2018.
Men så är det och det har Kajsa rätt i.

Och Johan har definitivt rätt i hur destruktivt och medvetet
lögnaktigt debatterna på internet varit från högerhåll,
med smutskastning, medvetna lögner, ”fyndiga” nedlåtande
öknamn, så som ”Ljugholt” (Håkan Juholt).
Allt för att lägga krutrök kring debatten för att i lugn och
ro genomföra en splittrande överklasspolitik med rasistiska
grundtoner.

Johan Ehrenberg skriver vid ett tillfälle i artikeln:

”Men nu är vi ett annat läge. Inom borgerligheten finns en ny
medial extremism som handlar om förtal, rykten och påståenden
utan logik. Det här inspireras från USA där man lärt av alt-högern
och
lobby/PR-byråer hur motståndare ska svärtas ner utan ansvar
från
avsändaren och hur enskilda ska mobbas för att vrida
diskussionen bort
från det viktiga.”

Ska vi stanna upp där en stund och reflektera lite över vad
”förtal, rykten och påståenden utan logik” innebär ?
Skulle det tex kunna innefatta att man tillåter och till och med
i media och politik, uppmuntrar till hörsägen, skvaller, anklagelser
utan bevisat belägg ? Förvränger fakta och siffror för den goda
sakens skull? Eller kanske till och med med gott samvete
indirekt avsätter folk från sina arbeten,
utifrån mycket allvarliga anklagelser och oprövade påståenden
om personer som har snopp ?

Hur hemmablind, hur fartblind har inte fragment av vänsterrörelsen
blivit när man inte längre bryr sig om rättsväsende, när man inte
ryggar för oskyldiga offer ?

Och ÄNNU har jag inte läst/hört någon tillstymmelse till
självreflektion från människor som eldat på offentliga
mediala avrättningar av människors heder och arbetsliv?

Det smärtar mig att delar av den vänsterrörelse som en gång
slogs för rättvisa inte förstår att de anammat denna extremhögers
tillvägagångssätt

Varför vågar inte ETC och Ehrenberg vara ärliga och stå upp för
vänsterns ursprungliga ideal ? Varför vågar de inte kritisera
tillvägagångssättet av Metoo, vilket dessutom med all säkerhet
skulle göra rörelsen trovärdig, och därmed kunna göra skillnad,
för de som verkligen blir utsatta ?
Varför ?

…
I prickig 50-talsklänning steppar hon sidledes
å tillbaka, ett professionellt dansbandsleende har
applicerats på ansiktet innan första upptakten till första
låten slår sina fyra slag med trumpinnarna.
Musiken är klanderfri, bra låtval som gör att jag rycks med i
musiken som får mina dansben och fötter att vilja dansa.
Det är Martinez på Bollsta Bruk, och sångerskan Sandra Estberg.
Första timmen, pratar de flera gånger bort massa tid i nån
slags presentation av nya låtar på repertoaren, det går flera minuter
mellan låtarna och jag tänker blygt men otåligt:

”De är väl inget j-a seminarium, spela för h-vete !”

Det är inte fullt så fullt som arrangörerna säkert hoppas på,
och till en början, vid en första anblick på dansgolvet
blir jag lite orolig att jag dragit en nitlott
i danslotteriet, när det kommer till att få dansa mycket
och få dansa med damor jag gillar att dansa med.

Men jag tar mitt sargade Gösta-Gigolo-hjärta ut på dansgolvet,
and then I do my magic, och dansälvorna trillar in en efter en,
det malplacerade mellansnacket upphör från Sandra,
och jag kan med liten blink, och glimt säga åt kvinnan
som för stunden är i mina armar och social-pratar för mycket:

”Shut up and dance!!!”

Det leende som kommer på mina läppar är dock
inget professionellt dansleende, utan går inte att stoppa,
när jag mitt i foxen drar runt i några Hambo-snurrar.
Och kvinnor runt om dansbanan som längtansfullt,
främst tittar på mina fötter. Och mina skor är inte sååå vackra,
utan billiga lättviktsskor för tvåhundra kronor på Lidl.
Då tillåter jag mig att må bra över den uppmärksamheten,
när man får vara ”kung för en dag”

Men även om jag fajtas med motstridiga känslor inuti,
inte vågar tänka minsta lilla attraktion, inte vågar
ge mitt hjärta hopp bland alla dansänglar…
så ser jag till att skjuta allt sådant ur huvudet, och ur hjärtat,
och dansar med passion till musiken, och med kroppen,
men hjärtat slår bara varannan slag under danskvällar.

Sista timmen, när halvsekelgamla Gösta-Gigolo-ben
är fullständigt urlakade på energi, och går på reservtanken,
eller ”ångorna” som man säger. Nä då har de jävlar i mig inte
nå mellansnack mellan låtarna när gubb-skrället behöver andas.

Och ökade tempot till näst intill o-dansbart på de två näst sista
låtarna gjorde de oxå. Men det är mina halvsekelgamla påkar som
protesterar över att inte fått sitta en enda dans.
Det utsvultna egot suger i sig så gott det kan av att ha hittat
en plats i livet där man är något så när eftertraktad,
om än det månne vara för min kropp… min danskropp.