…
Jul, jul strålande jul
… nja nä… ändå inte faktiskt.
It’s all about the money faktiskt.
Själv är jag lite mindre vilse i mig själv,
men världen blir allt mer hysterisk och galen.
En för klädseln, alldeles för ung tjej går förbi
i jeans med hål på knäna, så tight åtsittande att hon jett
ge huden syrgasmask när hon kommer hem.
Hon tittar ängsligt omkring sig och halvspringer
förbi… hon klär sig ”sexigt” för att synas, men gömmer sig
och springer när hon syns
Och jag fortsätter i avspänd takt mot Konsum
för att köpa mina grahamsskorpor till kaffet.
Jag trampar sedan vidare hemåt i den av novemberkylan,
knarriga snön. Förbi ”plomberade” gömslen vi kallar lägenheter,
förbi människor jag knappt känner, fast jag tycker det skulle vara
rätt trevligt med lite grannverksamhet.
Människor vars enda brinnande kall tycks vara att hålla koll på
torktumlefiltret och ljudnivån på grannarna,
speciellt om det är mörkhyade som är högljudda,
det är på nåt sätt mycket värre. Vettefan varför men…
Men under anonymitetens osynlighetsmantel på sociala medier,
låser många av dem ytterdörren och ger uttryck för sitt hat,
både blå-bruna skjortorna, och rosa koftorna.
Kan hända tom, utan att förstå det,
ibland även hat mot grannen intill,
som hjälpte hen att starta bilen igår.
Jag kliver över tröskeln till mitt lilla krypin,
och blir hälsad av skenet från den blå
fönsterlampan jag lämnat på för att inte
mötas av totalt mörker.
Jul, jul strålande jul… … nja nä… ändå inte faktiskt.
Det är inte Jesus vi firar…. det har det inte varit på länge.
Men så länge kulorna rullar så….
är allt gott i ”gamla nyliberala Svedala”,
tänker jag och önskar Karl-Bertil Jonsson fanns på riktigt.
Samt att hans skapare Tage Danielsson ännu levde ,
för att ge underfundiga verbala smockor till tillväxt-vansinnet.
Ur matkassen plockar jag även fram en glödlampa till den
andra blå fönsterlampan, nu när jag fått min beskärda del av kakan,
så att jag har råd till det. Det känns lysande faktiskt.
Jag öser upp bitarna till ett tusenbitars Stockholmspussel,
med Riddarholmen i skymning, med vy tagen från Mariaberget
och Bastugatan på söder i Stockholm.
Lägger några bitar innan jag genom datorn,
blir varse om att vi nu även i Sverige ämnar segregera
kvinnor från män, vilket både brunskjortor och rosa koftor
länge upprörts över när det gäller svenska badhus och
kvinnor från andra kulturer… men nu är det jämställt helt plötsligt,
att segregera män från kvinnor
… vettefan hur det gick till faktiskt ?
Jag somnar in relativt harmoniskt,
en bra bit efter midnatt,
men drömmer oroligt som vanligt,
jagad av orättvisan, övergiven och
misslyckande i drömmarna.
Men återställer harmonin när jag vaknar
med en kopp egenbryggd kaffe
och två lussebullar till frukost.
Och en ny dag gives mig ännu en gång.