Månad: oktober 2017

…
Hur är det Tomas ?

Det är en bra fråga.
Men vem vill egentligen veta ?
Verkligen veta ?

Drottningens hjärta

Det är också därför hon, den unga kvinnan
berörde mitt hjärta så, trots skillnaden
i ålder och livsfas.
Hennes ögon såg rakt ini hjärtat,
som hon hade en 80-årig dams visdom.
Men också hade det renaste
och mest oskuldsfulla av hjärtan.

Hon red iväg på en vit häst med sin unga prins.
precis som jag önskade att hon skulle.
Men hjärtat längtar efter hur det blev betraktat,
av denna unga drottning full av visdom.

”Hur är det ?”

…frågat från hjärtat, med intensiva ögon,
och lyssnande öron, är något alla vill uppleva.
Att få berätta precis som du känner och tänker,
och ändå få vara omtyckt och älskad,
eller kanske just därför.

Och eftersom det inte är så vanligt att någon frågar,
så låtsas jag att någon vill veta,
och berättar i alla fall lite här o nu:

Innerst inne längtar jag efter kärlek och passion

Innerst inne längtar jag efter kärlek och passion,
men tror mig inte vara ämnad för det,
ens om jag skulle lyckas tro lite, lite grann,
att jag skulle vara värd det.

Men jag klappar mig även på axeln,
över att återigen tagit mig upp,
från en avgrund så djup, och så mörk,
där andra fastnat och gett upp.
Jag känner mig även lite tillfreds med att
jag lyckats i handling och gränser,
stå upp för mig själv i större mån.
Även om det inte landat i hjärtat helt.

Borta med vinden !

När man till slut står upp för sig själv,
efter ett halvt liv i lismande kärlekstörstande,
röv-slickning i hopp om att bli accepterad och älskad.
Ja då försvinner en del människor omkring en,
som åtnjutit fördelar av ens svaghet.
Borta med vinden !
Man blir mer ensam kan det tyckas.
Men sanningen är att man är mer ensam,
bland falska vänner och hänsynslösa fiender.
Trots detta finns det ett hål efteråt.

Drömmen om prinsessan dog.
Den drömmen om att bli älskad lever i respirator,
kan jag uppleva det som.

Kvar är resten av mitt liv

Kvar är resten av mitt liv,
Och jag har inga stora drömmar om
ekonomisk rikedom, snabba bilar,
eller ens utlandsresor, vilket tycks vara
var och ens standardkrav idag.

Nej jag längtar bara efter harmoni,
längtar efter att äta mig mätt,
Behålla hälsan och några vänner som
undrar hur jag har det…

…och att få drömma den till synes icke nåbara, naiva
drömmen om att bli älskad, och att få älska,
utan att falla ner i mörkret i sökandet.

…
Det finns så många historier,
så många kloka citat genom århundradena.
Men de tycks gå in genom ena örat,
och ut genom andra för människan.
De blir nån slags alibi för att fortsätta mot ravinen.

Likt Alan 3 år som sköljdes upp på en strand i Europa,
och Europa grät en vecka,
innan man snart därpå beslutade sig för att inte ta emot fler som Alan,
stänga gränserna för ”frihetsprojektet” EU.
Jag har aldrig varit för EU, eftersom det är ett elitprojekt,
för inbördes beundran,
Men nu… numera skäms jag rent utav över EU,
över Sverige, över människan.

Ett annat citat som grep mig,
nådde mig först härom dagen, trots att det är från 1884.

”No, he’s not heavy; he’s my brother”

En flicka som bar på sin lillebror,
och någon såg henne kämpa och slita,
och frågade om det inte var jobbigt, och fick svaret

”Han är inte tung, han är min bror”

Mig säger det mer än någon religion, mer än
någon politisk riktning, mer än någon karriärsmässig
prestation … mer än någon glittrig popstjärna.
…mer än obegränsade summor pengar.

…
Hej pappa … blir det höst i himlen ?
Här nere är det snart närmare vinter,
än sommaren som var.
Jag saknar dig pappa,
saknaden försvinner inte.
Men jag saknade dig även långa stunder
medan du var kvar på jorden,
men det vet du ju nu.

När hösten kommer blir mörkret
myskvällar inomhus för många,
tända ljus, höstsoppor, och nå’n
god efterrätt i vardagsrumssoffan….

…om du har ljuset och värmen inomhus,
om du har ljuset och värmen inuti.

Annars tränger mörkret in i själen,
likt vinterkylan i oisolerade kåkar.
Och likt kåkar på våren, när värmen äntligen kommer,
så pressar den in kylan i huset,
innan det blir varmt igen.

Jag är trött och seg pappa !
jag hjälpte Martin att bära sängar och piano idag
nu blir det pussel och tv
resten av kvällen.

…
33 år av mitt liv som siffermässigt vuxen,
och vissa saker har tagit så lång, så lång tid.
För verktygslådan var tom där i Stockholm
när jag fyllde 18 år,… och stora hål i den.
Så stora hål i självkänslan, självförtroendet,
så vilsen då.

Allt det mitt hårt prövade hjärta och psyke
förstod redan för 30 år sedan, allt det visste jag,
men fick inte till det. Allt det här med ordning och reda,
städat i hemmet, ordnad ekonomi, att det är bra för en.
Idag har jag tex omstrukturerat i köket,
och under en längre tid i hela lägenheten.

Men utan det inre betyder dessa saker ingenting,
utan självkänslan, utan en känsla av att vilja sitt eget bästa,
en känsla av att åtminstone ha varit älskad,
ha varit efterlängtad.

Det är omöjligt att bygga hus, utan grund,
Det är omöjligt att låta sig bli älskad,
när man inte tror på det.

Skadliga mönster tar man sig inte ut ur,
genom att säga till sig själv att man kan ta sig ur dem.
Man tar sig bara ur dem när man verkligen VILL.
För det finns ”belöningar” i varje beroende, i varje sorts missbruk.
Och det finns en trygghet i varje enskilt helvete.

Jag tycker mig ha tagit några steg i rätt riktning på sistone,
som har förbättrat mitt liv, min självbild något.
Och det är en kamp delvis, varje dag, varje år.
Det kommer inte gratis…
…men vissa framsteg och förverkligande
av insikter jag burit på.

Och delvis fick jag en Gökboet-deja-vu-känsla,
när en vän valde att sluta sina dagar.
Då kände jag att jag tänker leva mina dagar,
lite som Indianhövdingen i Gökboet,
som krossade murarna
och sprang ut i friheten,
för sin väns skull.

…
Det mesta var avslaget ikväll.
Jag kompenserade att jag kom sent
med att gå ifrån lite tidigare.

Några gick av outgrundliga skäl ,
inte ifrån fikaborden, lite finare folk, kan jag tänka.
De förväntade sig kanske bli uppbjudna där uppe,
eller ville inte dansa.
Några duktiga danserskor var på plats,
några isprinsessor, en danssugen Sjödin.
Vi var några fler på dansgolvet,
än de var på scenen.

Snart är nog dansen i Sollefteå ett minne blott
skulle jag tro, precis som de affärslokaler som ratas
för Birsta och internet.
Jag vet inte…. jag känner inte längre för att åka 15-20 mil,
och komma hem mellan 03.00 – 04.00 på natten,
så länge det finns dans 5 minuter hemifrån.
Och när de nära danserna försvinner,
då hittar jag på nåt annat roligt att göra.
Varför åka över ån efter vatten ?

Den eminente dansarrangören Lejonsson,
tillika godhjärtade mannen Lars-Erik Jonsson,
har uttryckt full förståelse för när vi dansare
är lokalt lojala. Det hedrar honom.

Det enda som inte var i närheten av avslaget,
var Erika, sångerskan i Drifters.
Jag börjar bli mer och mer säker på att hon har ett
laddningsuttag nånstans på kroppen, och att orkestern
sätter henne på laddning på en stol, drar ur sladden och
sen är det 110% urladdning på scenen,
oavsett mängden inlösta.
hur professionellt är inte det då ?!
Duracell got nothing on her !

Klockan 24, mitt i dansbandsrefrängen,
började jag därför tänka på refrängen.

Jag vill passa på att tacka min polare Martin för
Buffé på Hallstaberget, efter musicerande,
och burit möbler åt dotra hanses. ”Söstra mi”

….
Ja vet inte…
egentligen är det ju ingen mening.
Folk skiter i det mesta nu för tiden.
Det finns ingen hjärtlighet,
Det finns ingen tid för nåt, för någon.

Varenda cell i samhället, varenda människa
är inriktade på pengar, pengar och mer pengar.
Och utifrån hur mycket de har skapar de sina
”värderingar”

Det känns som vi ganska fort glider in i mörkret,
mörkret av okänslighet. Och vi ska rusa allt snabbare,
för vi ”måste ha tillväxt”

Varför måste vi det ?
Varför måste vi ligga etta på rikedomslistor ?
Vem har bestämt det ?
Ni skulle inte tro det om jag sa det.
Men det har faktiskt indirekt VI gjort.

Och vart för det oss ?
Pengar är orsaken till att masskjutningen i
Las Vegas är möjlig. Pengar är orsaken till att
man medvetet först avvecklar, skär ner på
och till sist lägger ner ett tidigare fullt fungerande sjukhus.
Pengar är orsaken till att FK kräver ett intyg från en
cancerpatient, på när denne ska dö.
Pengar, pengar till Sveriges och andra länders vapenindustri,
är den primära orsaken till att vi har krig i Mellanöstern
och Syrien.Och pengar hörrni…pengar är orsaken till att vi vill
förbjuda fattiga människor att vistas på våra gator,
hur involverade än vi må vara i deras fattigdom.

En efter en faller vi in i egoismens förlorade land.
En efter en blir vi snart en majoritet som ljuger för att
slippa hjälpa en människa i nöd.
För att vi vill ha så dyr bil som möjligt,
För att vi vill ha en ny mobil ….till !
För att vi vill ha sommarstuga,
för att vi helst vill slippa se fattigdom. för nära oss..

Armod och elände prisas och hyllas,
om det är i litteratur, och på teater.
Då är det fint på nåt vis,
Lars Norén och Ingemar Bergman.
Men på gatan utanför Konsum och Ica, får det inte synas.
får de inte finnas de förvandlas i folkmun till brottslingar,
och allt fler blir det som likt Mattias Karlsson i SD,
sedan i bästa fall ursäktar sina villfarelser med ett:

– ”Jag gjorde ett antagande”

Nä det är nog ingen mening längre,
folk bryr sig inte.
Vi kommer allt längre ifrån varandra,
vi människor i väst.

För i vägen står pengar,
i vägen står fördomar och rasism,
i vägen står feminism och liberalism,
i vägen står marknaden, och i vägen står
….alla våra prylar

”Räck upp handen”
alla ni som planerat i ett års tid att få ett möte med en vän!

”Räck upp handen” alla vi som under personlig
kris behandlas som spetälska

”Räck upp handen” alla som har merdelen av sitt umgänge
reducerat till gilla-knappen på Facebook.

”Räck upp handen” alla ni som sitter och runkar i ensamhet,
i uppgivenhet inför tvåsamhet

”Räck upp handen” alla ni som arbetar ihjäl er för att få
en fin gravsten

”Räck upp handen” alla ni som tröstäter er till övervikt
och fetma, alla ni som fnyser åt A-lagarna i parken,
går och köper 2 kartor öl, och skyller otroheten på spriten,
eller för att ni inte kan rå för hur ni känner.

Rika ???… njä tror inte det !

http://www.news55.se/kronikor/iskylan-sprider-sig-i-landet-jag-varit-sa-stolt-over/?utm_source=news55&utm_medium=Facebook&utm_campaign=kronikor%2Fiskylan-sprider-sig-i-landet-jag-varit-sa-stolt-over%2F

…
I kölvattnet av att en vän under svåra plågor,
efter mycket om och men, visat sig ha prostatacancer,
Med kateter, smärta, mediciner etc.
Så fick jag den tydligen befängda tanken att jag vill kolla upp
både ett födelsemärke som kliar
och ligger alldeles intill det stora ärr där jag tog bort
Malignt melanom. Som jag fick övertala läkaren om att det var,
samt det faktum att jag får gå upp o kissa på natten.

Jo rå satt …
Jag blev uppringd av en läkare med samma ”dialekt”
som han som för några år sedan la ner mer tid på att
övertala mig att inte ta bort födelsemärket som hade
alla tecken på malignt melanom …
och dessutom var malign melanom.

Och jag fick nu fick veta att PSA-provet såg bra ut,

Det tycker jag var fantastiskt,
med tanke på att jag inte gjort provet än,
eftersom jag väntade på telefonsamtal/grönt ljus
att få ta provet.

Han ringde alltså upp mig och meddelade mig att
PSA-prov jag tog för flera år sedan såg bra ut,
vilket de faktiskt meddelade mig för flera år sedan.
vänligt av honom would’nt you say ?

Sen ägnade han 10 minuter åt att tala om för mig,
att man inte tog PSA-prov längre, bara på män som
har det i släkten. Och att det var socialstyrelsens direktiv.

Jag får faktiskt känslan av att om du inte har bröst,
att ha cancer i, eller fullt utvecklad och därmed mer
svårbehandlad prostatacancer,
så uppmanas du att inte söka hjälp.
Och ändå har jag faktiskt hört att ju tidigare den upptäcks,
desto lättare är den att bota.

…så tokigt av mig hörrni.

Sedan slår jag på tv:n och uppmanas via reklam att stödja
bröstcancerforskningen med pengar :O

…o hörrni …. prostatacancer är vanligare än bröstcancer,
det måste vara därför inte samhället och vården tar så
allvarligt på den.

Nu får vi se hur det går för dem att avfärda mitt födelsemärke,
önska dem lycka till vettja !

…
– Jaha du lapar i dig solen du o ?

…sa jag glatt till en mötande kvinna,
när jag kom med kameran i högsta hugg,
för att ta höstbilder när regnet pausat några timmar

– Nu skulle du haft kameran , en neger kom med en jätte-lax där borta !

…. svarade hon.

Men vad ska man säga ?
Jag blir bara så j-a trött på den här idiotin.
Man blir alldeles paff och svarslös,
det finns liksom ingenting att säga som skulle bita
på denna ignorans …trött, trött, trött på skiten.
Ibland orkar man inte bemöta folks inaktiva hjärnor !

…
En kopp varm kamomillte med honung,
passar bra efter nattpromenad i oktober.
Jag var rastlös i kropp och själ,
och höstregnet smattrade enträget på,
mot gator och torg, i min sovande och
av urbaniseringen och landstingspolitiker
hårt utsatta lilla hemstad.

Det är inte höstens fel, de toner i mitt bröst,
som spelar melankoliskt, och utan takt.
Det är i dagsläget ingens fel.
Det är bara en del av livet.
Jämförandes, är det ändå som ett paradis
mot för förra och förrförra hösten.
Jämförandes, så är jag nästan trygg när jag
går i mörkret, inte jagad av rädslor lika mycket,
inte uppäten av ilska, lika mycket.

Men jag tar inga stora avvikande krumsprång,
uti det äventyrliga, och jag undviker till största möjliga
mån att ”fånga dagen”, ty den låter sig inte fångas,
bättre att typ ordna en trivsam vardag kan jag tycka.

Jag behöver inte konsumera,
inte resa eller gå nån sjangdobel utbildning,
eller ha nån stroppig arbetstitel för att må bra.
Jag behöver inte LCHF eller 5 – 2 metoden, eller
reklamens alla möjliga och omöjliga träningsredskap.

Jag behöver bara lite hyfsat krubb, lagom promenader,
lite musikalisk meditation, lite vänner…
lite vila och sömn, lite drömmar, lite hjälp, lite kärlek,
OCH en kopp kaffe om da’n…

… i princip tyyp