Månad: september 2017

…
Få saker kan glädja oss surgubbar som barn kan,
dvs när de inte är griniga kopior av sina föräldrar.

Men idag blev jag liksom barn inuti igen för en stund,
när jag på våran gård fick se en liten tjej,
göra sin troligtvis första cykeltur,
eftersom pappan sprang efter och höll i sadeln, log o sa hej.
Flickans ansikte var lika koncentrerat som en 18-årings, som har
skylt på bilen med ”övningskörning”
Det finns för övrigt en anledning till att övningskörningsskylten
sitter baktill. Framifrån är det bara att titta på ansiktet på föraren

– Braaaavo !

…ropade jag glatt åt cykel-ekipaget,

Nåja ibland kan vuxna va roliga oxå.
Jag handlade på matvarubutik härom dagen,
och tänkte skoja med hen i kassan.
Så jag sa, när jag la upp mina varor,
med min bästa allvarlig-skojar-min,

– Har ni slut på ”se-på-fan.tabletter” ?

Och hen tittade ängsligt på hyllan vid kassan och sa:

– Finns de inte i hyllan då ?

Och Tompa-Tompa berättade om en dam som skulle köpa
vindrutetorkare, och då var han som säljare intresserad
av vad hon hade för bil. Varpå damen svarade:

– En blå bil så klart

…
En Staropramen, non alcoholic,
och en klase körsbärskvist-tomater,
är måndags-snackset hemma hoz.
Jag är trött som en gnu
under långvandring utan bete.
Utan att ha gjort så väldans mycket.

Det är främst smaklökarna på tungans bakre regioner
som njuter av ölet, …tror jag. Tomaterna mer söta,
en bra kombo säger gourmanden i mig.
Värmeljuset ger stämning i lyktan,
och på Spotify snurrar en fiktiv platta med spåret
”Kate’s theme” från filmen ”Absolute power”

haRrMMoni … kan jag knappt stava till,
men jag lyckas ibland med några förändringar
som underlättar för en något gladare Tomas.
För tillfället är jag i färd med att kassera ca 50 %
av innehållet i min garderob.
På så sätt kan jag använda fler plagg,
eftersom jag hittar dem.

Jag använder mig vid stress eller mini-depp-step,
då och då av några ”verktyg”
som jag introducerat till min ”verktygslåda”
de senaste 2 åren. Spikmatta är bra,
mat i magen är bra, vila är bra.
JAG vill är bra, Jag vill INTE är bra.
Skriva är bra… och tomater o Staropramen är helt OK

Men visst bubblar det under ”jordskorpan”
och behöver pysa ut då o då, för att det inte ska bli
nåra ”pyroklastiska jätteutbrott”, eller ”jordbävningar”
Jag kämpar på ett sätt varje dag med att finna balans
och harmoni nog att finna ett drägligt liv,
eller kanske till och med i horisonten ett hyfsat lyckligt liv.

Jag tillåter mig minnas en liten stund, den grå betongen,
i det gröna landskapet utanför Stockholm.
En tom lägenhet…tom på liv dvs, bortsett från mig.
Där jag drömde mig bort från ett kärlekslöst hem.
Ett telefonsamtal från mor, om att hon skulle köpa mat imorrn.
Men det vet jag ju att mat och cigaretter var det ju jag som
gick och konkade på. Kanske därför jag har så långa armar.

Sen övertala henne som ett av budorden säger åt mig att hedra,
att hon inte ska ta livet av sig.
Jag hade ångest om nätterna som inte går att beskriva med ord.
Då visste jag inte att det var ångest, det vet jag nu.

Men barn, likt hundar, lever i nuet.
Och om solen sken nästa dag, så tog man o cyklade
1 mil och badade. Notan kom när jag blev vuxen.
Och jag vet inte var jag fick kraft ifrån.
För notan betalas i tårar, utanförskap,
ångest, dålig tillit … och jag är ett mirakel, som fortsatt gå,
när andra slutat, även om jag haltar betänkligt ibland.

Tillbaks till nuet…
Theme from Onedinlinjen tonar upp i högtalarna.
Några cl alkoholfritt öl kvar,
lite så där pissljummet utan kolsyra ni vet.
Funderar på att textillimma ett par trasiga jeans.
Äh det kan vänta till imorrn.
Diskbänken är ren, och det ger mig ro för tillfället.
Det grusar i ögonen, och det är dags att kolla nån
DVD att somna till. Det går oftast fort ca 10-20 minuter.
Så jag kan hålla på nån vecka med varje film.

Imorn har jag två saker att se fram emot,
men det får vi se vad det blir av.

Natt Natt

…

Utdrag från artikel i ETC:

”Om och om igen får man förklara för folk att det inte är brottsligt
att ta bilder på sig själv. Det skadar ingen och så länge det sker med
alla involverades samtycke finns det inget omoraliskt i det. Att så
många av er tycker vi ska skuldbelägga detta beteende istället för det
beteende som faktiskt är brottsligt och som definitivt skadar andra –
alltså förövarens – är bedrövligt.

”Det vet man ju hur killar är”, har istället varit en vanlig
kommentar. ”Hur dum får man vara som tar nakenbilder och ger till sin
pojkvän? Enda sättet att komma åt problemet är ju att lära tjejer att
aldrig ta nakenbilder på sig själva om de inte vill att de ska spridas
på nätet”, har varit andra kommentarer.

Jag kan bara anta att denna typ av argument beror på den gamla
vanliga misogyna idén om att skuldbelägga tjejer för våldtäkt genom att
påstå att deras beteende ”provocerat” förövarna.

Ironiskt nog kommer kommentarerna ofta från människor som i nästa
andetag ondgör sig över ”feministernas manshat”. Som om idén att det
ligger i killars natur att begå grova sexuella övergrepp, och att vi
därför måste lära tjejer att sluta med fullt naturliga beteenden, inte
är det grövsta manshatet av alla.” (slut på utdraget)

”Fullt naturliga beteenden” ?
Det verkar ibland som om många har svårt
att skilja på hur det är, hur det borde vara
och hur man ska agera utifrån det.

Jag tycker det är perfekt med propositionen från regeringen
om att förändra lagen
så att det blir olagligt att sprida sexuella
bilder och filmer på någon
utan personens samtycke.
Det är för mig en självklarhet

Däremot har jag svårt att förstå Hannas hållning på en punkt,
hon säger att en tjej, (och jag antar att hon även menar killar)
har rätt att ta nakenbilder på sig själva, att det inte är ett brott,

SJÄLVKLART är det inget brott.
Men jag kan tycka det är oförståndigt ändå,
UTAN att för den skull skuldbelägga offren i sk hämndporr,
vilken tydligen ska gå ut på att sprida sexuella bilder på tex
fd flickvän på nätet som hämnd
… på nåt märkligt och för mig obegripligt vis.

Likaså brukar en del människor hävda sin rätt att
klä sig utmanande utan att för den skull behöva
bli utsatt för våldtäkt. Och visst håller jag med om det,
att DET BORDE vara så.
Men om jag hade haft en dotter, som klätt sig utmanande,
så hade jag inte spelat roulett med hennes liv och hälsa
bara för att DET BORDE vart så. Sen vad den fiktiva dottern
gjort som vuxen, skulle jag ju bara haft rätt att ha åsikter om.

Liknande diskussion blev det kring Muhammed
och rondellhundarna. Många hävdade att kristna var mer
toleranta mot humor riktat MOT kristendomen och Jesus,
och använde ”Life of Brian” som exempel.
Nu finns det gott om exempel på intolerans bland den kristna
världen, om man nu inte blundar alltför hårt,
vilket jag gärna skulle kunna återkomma till om så önskas.

Men jag förstår ändå inte ingångspunkten att det ska vara
en rättighet att förolämpa andra människor, om de känner sig
kränkta över att man kränkt deras profet.
bara för att vi KAN det i nån slags framochbakvänd
yttrandefrihetssträvan, innebär inte att vi BÖR göra det.
Det är fö inte allt för sällan folk som har svårt med begreppet
”chokladboll”, som hävdar sin rätt att förnedra och driva med folk.

Jag har väl oxå svårt att se det som en ”rättighet”,
att ta nakenbilder på sig själv. Mer en möjlighet., ett val.
Ett val med oerhörda risker i dagens värld.
Och det är vuxenvärldens uppgift att informera om dessa risker,
likaväl som att stifta lagar för att förhindra otyg som ”hämdporr”.
För även om lagen isig är självklar,
kommer den förmodligen inte rädda unga tjejer och kanske
tom killar från att bli utsatta för sån här skit.
Möjligtvis kan ansvarsfullt vuxet beteende,
och lite jävla sans och vett förhindra det i större utsträckning.

Ibland skulle man kanske bromsa lite i att hela tiden prata
om rättigheter,
lite som i trafiken… hörrni !
Det blir färre krockar då !!

…
Hej pappa …
…har du tid en stund ?

Djurgå’rn vann borta mot IFK G igår,
med 3-1 … lie kul. Jag känner mig lite lessen pappa,
lite ensam … lite osynlig stress …å så.

Det är sunt att känna sig lessen ibland, tror jag.
Det är de som aldrig tillåter det,
som går under, inte de som gråter, inte de som pratar,
inte de som skriver som går under i första hand.

Pappa … jag saknar dig… än idag.
Jag saknar Stordegersjön och fiske.
Jag hör inte hemma hos någon… ingen älskar mig.
Jag tror du var den ende som älskat mig pappa,
fast du inte sa orden.

Jag har klippt gräset på minigolfen pappa, skurat i mitt badrum,
ätit omelett, och fikat hos Adam på Lilla Caféet.
När det är stökigt och rastlöst i huvvet,
finner jag gott i att göra mindre stökigt omkring,
att liksom ändå fortsätta gnugga på i vardagen.

Men även känslorna behöver kläs i ord,
och även tårar måste få finnas pappa.
Du vet det nu gissar jag,
nu när du kommit hem till himlen.

Såg ett ungt par på caféet, kramas och pussas…
vackra, oförstörda…. kanske.
Det gör ont pappa, det gör ont…
….att se på. …

Just nu känns det något visset pappa,
Kan du glidflyga ner med änglavingarna och
hålla om mig en stund,
jag behöver bli omhållen en stund pappa…

….känna att någon enda människa bryr sig om mig,
saknar mig, längtar efter mig.

…det räcker inte med disk och gräsklippning
och positivt tänkande …pappa.

…
Segrande segregering

För ett kort tag sedan,
lämnade en man i Sollefteå in igen
orkade inte leva.
Omvärlden stod i vanlig ordning chockad,
förvånad…. och fortsätter göra så.

Jag är inte förvånad
över att så många tar livet av sig.
Ej heller förvånar det mig att en majoritet är män,

Vi lever i ett segregerat samhälle,
för att det är så vi vill ha det.
Det är nämligen det, vi med våra röstsedlar sagt till politikerna,
alternativt, vad vi låtit politikerna få oss att tro

Rosa Parks behövs igen

Vi skiljer oss inte så väldigt mycket från det segregerade
USA där svarta var hänvisade till en del av bussen.

Skillnaden är att vi låter segregationen vinna genom
ekonomiska klyftor, genom könskrig,
och genom maskerad och öppen rasism.
Genom olika rättigheter för män och kvinnor,
där bägge parter kommer till korta fast på olika sätt.

Vi låter segregationen vinna genom
att vi förlorat vår mänsklighet i Sverige och
skickar ungdomar till döden efter att,
förnedrande ha kallat dem ”skäggbarn”.

”Barnfattigdom”

Jag kommer ihåg hur Håkan Juholt försökte införa ”barnfattigdom”
på agendan, och hur sågad, hånad och mobbad han blev.
Främst av högerflygeln i sitt eget socialistiska parti.
Samt för oförskämdheten att välja att ha en buskig mustasch

Och jag tror det var ett misstag att ha med ordet ”fattigdom”,
när vi vet att borgerligheten är snabba på att utnyttja
chansen att försämra för de som har det dåligt med motiveringen
att det finns andra som har det sämre.
Och på så sätt i kölvattnet av detta förskansa sig än mer makt
i form av mer pengar åt sig själva.
Bilden ovan tex, från muslimer som flyr Burma
för att inte bli mördade pga sin tro,
får ordet ”barnfattigdom att förlora sin betydelse, eller denna bild:

Barn-segregering

Barnsegregering hade varit ett bättre beskrivande ord för
vad som sker i Sverige idag, när barn blir exkluderade från
umgänge med kamrater pga att deras föräldrar inte har råd
med de dyra aktiviteter en majoritet av barnen kan göra.

Jag Tomas 51 år, som ibland är vis som en 80-åring,
”trygg” som en övergiven 7-åring, känner ofta av vad den
ekonomiska segregeringen kan göra med ens faktiska möjlighet
att umgås med vänner som alla har råd att göra saker
som jag inte har råd till. Vilket leder till umgänges-ensamhet,
vilket leder till socialt utanförskap.
Där i ligger problemet med ekonomisk segregering,
inte i att man längtar efter att få lyxiga saker och
utlandsresor som mänsklig rättighet.

Som ett av 100-tals potentiella exempel på denna
typ av segregation, kan jag nämna företags, statens,
och kommunernas subventionerade av tex gym-och-bad-kort
för sina anställda.
Ur den gynnades perspektiv,
finns inget konstigt med denna subvention, det brukar sällan
göra det från de gynnades perspektiv, nästan oavsett vem det
är som gynnas..
Att andra sämre bemedlade, och socialt marginaliserade INTE
har dessa förmåner är helt i sin ordning.

För staten som arbetsgivare,
kommunen som arbetsgivare el ur företagarens synvinkel,
är detta en slags förebyggande åtgärd för minskad
sjukfrånvaro, på sina anställda, och således i slutändan en
sorts investering. Och den är baserad, som alltid nu för
tiden på effektivisering och ekonomisk avans och ”tillväxt”
En tillväxt pensionärer, sjuka och arbetslösa naturligtvis
inte ser röken utav.

Ur mitt perspektiv som sjukpensionär,
så ser jag det inte marknadsekonomi, kapitalister,
stat och kommun förmår se…
att sjuka, och arbetslösa har MINST lika sort behov till motion
och rehab, om inte mer för att vara sanningsenliga,
men har betyyyydligt mindre inkomst att skaffa sig gym och badkort,
för många är det snudd på en omöjlig ekvation.

…..(bilden är afv symbolvärde för vart den nya ”arbetarklassen” blickar)

Vid ett antal tillfällen har jag påpekat för vänner inom den
sk ”arbetarklassen” det enligt mig något orimliga i att de
som har råd till gymkort med egen lön får det subventionerat,
medan vi som inte har råd och är i stort behov måste betala
vårt själva, vilket vi inte har råd till. Och reaktionen har dessa
gånger blivit starkt, på snudd till ovänskap ifrågasättande.
De har argt ifrågasatt varför jag tycker att de inte ska
ha den förmånen. Vilket jag inte gjort, men det örat var dövt då.
Jag ifrågasatte varför jag INTE ska få den, medan de får den.
Då sa de arbetande arbetarklass-vännerna:

– Ja men då vill du ju inte att vi ska ha den förmånen?!

Där och då insåg jag att det går dåligt att tala för döva öron,
som inte kan läsa läppar eller kan teckenspråk (bildligt talat)

Så grundfrågan till den natiionella ojämlikheten, och den globala ojämlikheten förblir nog:

Vad är du villig att avvara för att förbättra situationen ?

Svaret på den frågan, är svaret på varför klyftor ökar,
på varför inhumanitet ökar, svaret på den frågan är
nämligen allt som oftast:

– ”Ingenting”

Och det blir mer sant, ju högre upp du klättrar i samhällsstegen,
men det är numera väldigt sant redan på arbetarnivån.

…
Jag tänder mina två blå fönsterlampor, och jag
tänder ett värmeljus i min vackra rustika svarta lykta,
trots att jag hört från en vän nyligt att man
får cancer av stearinljus.

Jag är rätt säker på att om jag googlat lite,
så hittar jag en forskarrapport som påstår
att det är ofarligt, och inte helt otroligt att den forskarrapporten
är betald av stora företag som tillverkar stearinljus.
Jag är mer än lovligt trött på allt mediabrus,
all kapitalistisk girighet, och politiska lögner

Så jag tänder mitt ljus i alla fall,
om man lyssnar till allt man kan dö av,
hindras man kanske från att leva… kan jag tänka.
Sätter mig till ro i min nystädade lägenhet.
Lagt på löparen (duken) ”dikesflora”,
på mitt egentillverkade furu-köksbord.
Köpte ny jord till, och planterade om min
vandrande jude… och vatten på det.

En seglivad huvudvärk har bott i mitt huvud hela måndagen,
precis som förra gången jag for utomstads över en helg,
att sova på hotell, vara social med lätt främmande människor,
samt helt främmande människor.
Jag fick tips om att man kan kalla det för ”social baksmälla”
Och det kan vara en del av sanningen.
Jag vet bara att för några år sedan,
blev jag för visso trött av sådana resor,
….men inte fullständigt psykiskt utmattad.
Får se hur det blir med sån’t nästa sommar.

Det regnar ute nu, och det är högvatten i älven.
Regnet passar mig bra just idag.
Det blev soppa ikväll, av potatis,
purjo, gul lök, o lite palsternacka.
… det blev 10 måltider, en hamnade i maggen.

Ja längtar ofta till det jag aldrig haft,
och aldrig kommer få…
..familj, och en inre känsla av att höra hemma.
Inre trygghet kan jag ju jobba på, men aldrig nå.

Saknar pappa som ändå var den släkting,
som ville ha kontakt med mig sen jag blev vuxen.
Som valde att vara med mig, prata med mig,
och tog sig tid, sen jag blev vuxen.

Känner mig ibland som en främling i den här
materiella världen, som en man utan tillgångar förmåner
och utan familj… utan….
.. vad var dset nu igen kvinnor i kontaktannonserna kallade det..
Jo ”ambitioner” .. var det visst…

Tids nog gör vi dock alla den resa Hans Alfredsson nu gjort.
Gonatt o sov gott moder jord och alla stjärnorna i skyn

…
Jag tänker på livet…på kärleken.
jag känner inte för positivt tänkande,
livspussel eller blekta tänder.
Jag vill känna någonting riktigt,
….jag vill tro på någonting riktigt.

Jag vill att mina ord ska vara från hjärtat,
inte för vad som förväntas av mig
Tårar, kan vara det ord inte förmår att säga.

Vill att mitt hem ska vara inuti mig,
Vill vara nära jorden,
Vill känna närhet till någon enda människa,
Jag vill vara hoppet… tillsammans

Jag vill inte jaga längre,
vill inte känna mig jagad…längre.

På nå’t vis är det så mycket som är paradoxalt i livet,
som är tveeggat, som är två sidor av samma mynt.
Man kan inte känna kontroll, förrän man lyckas
att i någon mån släppa på kontrollen… tex

Jag har ibland stört mig på det ”duktiga””rättfärdiga folket”,
som ”gör allting rätt”, som har jobb, som har familj,
som sitter och dömer och bedömer oss som egentligen
inte var födda enkom för att arbeta in andras rikedom,
eller att själv bli en sån …

Jag stör mig ibland på alla Facebook-optimister, som
förmanande och generaliserande hävdar att det bara att
se allt positivt, så löser sig allt.
På de förledda människor som anammat de språkliga begrepp
som normaliserar att vissa människor blir miljardärer för
att andra ska bli tiggare, sjuka eller knegare.

jag tänker att jag är, att vi är så mycket mer än arbetare,
så mycket mer… så mycket mer

Men just nu känner jag mig sårbar,
känner mig trött och liten..

…
Dags att titta in i mig själv.
Känner mig lite stressad,
lite lessen inombords,
kanske för att jag inte hunnit
titta in i mig själv på ett tag.

Det är så lätt att återupprepa gamla synder igen.
Man märker nästan inte när det sker,
de lätt självutplånande beteendena,
att finnas mer för andra än sig själv.

Det är ingen som tackar en för det,
det om något upptäckte jag under de senaste två åren,
av tårar, ensamhet avgrunds-depp.

Men jag tog förnuftet till fånga idag, när jag i lätt utmattat
tillstånd, lätt desillusionerat tillstånd, var på väg att göra en sak,
som skulle ta hela dagen i anspråk,
och som varken kropp eller själ egentligen orkar med,
och dessutom för andras skull…. men jag sa till mig själv:

– Nä … jag måste inte det, du kommer inte bli mer omtyckt för det,
inte mindre ensam, då ensamheten även bor i hjärtat.

– – – – – – – – – –

Men nu tar jag istället en kopp kaffe,
gjord med min presso-kanna, där jag hettar upp koppen
med kokande vatten,. medan den väntar på att få kaffe i sig.
Till det en bit mörk choklad.

Osså lutar jag mig på nybäddad säng,
stressar av min bikupe-hjärna,
och får se vad dagen har att erbjuda.

…
Den här sylten har sitt ursprung från Österås.
Dvs själva bären asså. jag plockade dem
Det blev några kilo, och ändå är jag sugen på mer.
…
I går, hade jag turen att mina vänner (Åsa och Karl) som inte hinner/orkar
ta rätt på alla bär de har växandes på sin gård,
låt andra ta rätt på överblivet på ett gentilt generöst vis.
Så då blev det lite, lite krusbär,
och MASSA, MASSA vinbär, båd svart och röd.

Omkring på tomten sprang och studsade de 2 små änglarna,
Valdemar och Evelina, medan Karl gjorde mig sällskap
bland buskar och bär.

Idag, Måndag, blev jag inbjuden av Pontus Franzén och Tove, på,
typ en ”flytta-ifrån-kojan-fest”, vilket jag tackade ja till.
Västra Spannsjön hade jag dock aldrig varit vid.
Och visste iofs att det var uppför dit, men INTE hur mycket uppför,
…. eller hur länge det var uppför. Det var uppför i 7 kilometer.
Det tog 46 minuter dit, per cykel, och 15 minuter hem.

När jag väl kommit i närheten av det ställe där Pontus bott i ett
vindskydd sedan Maj, så fanns ingen täckning för mobil för honom,
just då. Så jag ringde närmsta bofasta granne Inger,
som var mycket vänlig och tillmötesgående som talade
om vart jag skulle nånstans.

Denna lilla bro, hade De gjort dagen till ära.

Jag var första gäst. jag hade tänkt plocka lite lingon oxå, innan.
Men det blev inte av. Jag fick äran att fjutta igång lägerelden,
medan Pontus och Tove tände lyktor i skogen för att leda resten
av gästerna rätt.

Gillade skarpt bordet med kluvna stockar, vilandes på pinnar.
Här har Pontus gjort typ en damm,
så bäcken blir tillräckligt djup att bada i.

Värmländska jägaren Kjell i keps, tittar på medan Pontus steker pannkakor åt gästerna över öppen eld. Blandade smeten i en avklippt cocacola-flaska.
Och Tove ”vispade grädde genom att ska den i liten flaska.

Pontus i skogsköket

Värdinnan Tove kollar styrkan på kaffet, som jag mätte upp,
hon trodde det blev för starkt först. Men det blev helt perfekt.
Det brukar bli det i skogen,… oavsett.
Ja om man inte lyckas göra te av det då… (svagt)

Veronica från bowling-cafétnjuter av brasvärmen

Sen var det utför hem, som sagt 7km på 15 minuter.
Det borde bli snitt på 28 km/h

Väl hemma, kokade jag färdigt rödvinbärssaften
av bären jag plockat hos Karl och Åsa.

Tusen tack till Åsa och Karl, samt Pontus och Tove

http://www.expressen.se/leva-och-bo/pontus-27-trottnade-pa-overflodet-flyttade-till-en-koja-i-skogen-/

…
Nej jag är inte bättre än alla andra … el ..nja hmm… nä
skojar bara, jag ÄR inte bättre än alla andra.
Men viktigt är oxå att jag är faktiskt inte heller sämre
än alla andra, inte mindre värd än andra.

Jag är, och många är som ett par slitna jeans,
liksom bäst på nåt vis, när jag är som mest sliten.
Massor av hål, och fransar,
Men sitter bra på kroppen typ.