…
Igen, igen, igen och om igen….
https://www.etc.se/ledare/ifragasatt-inte-lat-mig-fa-hata-manssamhallet
Jag letar faktiskt fortfarande med ljus och lykta efter en
feministisk artikel som är inkluderande och handlar
om jämställdhet, och inte hat och generaliseringar.
Men det dyker upp såna här artiklar ist, om och
om och om igen.
Denna gång uttrycker skribenten förvisso inte att hon hatar män,
som det så ofta görs, och det hedrar henne iofs en aning.
Men hon ”hatar manssamhället” istället.
Men det är så mycket fel ur både realitetsgranskning och
beskrivning av samhället, samt synen på yttrandefrihet
och ifrågasättande, så även Åsa Petersen snubblar in på
Sverigedemokraternas argumentationssätt,
och syn på yttrandefrihet.
Bara rubriken: ”Ifrågasätt inte ! Låt mig få hata manssamhället”
är så likt SDs sätt att resonera. För det första, i likhet med SD
så är det inte förbjudet att hata män/manssamhället,
bara dumt och kontraproduktivt. Det sitter inga feminister i fängelse
i Sverige idag dör att de uttrycker sitt generaliserande hat mot män,
ingen hindrar dem att uttrycka det i media.
Inga som får så mycket utrymme
Snarare är det så att förhållande till hur många de är finns
det ingen grupp som tar så mycket plats i media idag.
Och att inte ifrågasätta saker, det är oxå en favorit hos
Sverigevänner, Trumpfans, och högerextrema,
och för mig helt motsatt vad ett öppet demokratiskt
samhälle ska uppmana till. Så att en rörelse som kallar sig för
solidarisk, humanistisk, vänsterpolitisk uppmanar till det
samma som extremhögern,
är alarmerande
utdrag ur Åsa art:
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Har för andra gången på två veckor blivit förföljd till t-banan och
skakat av mig random snubbe. Det är alltså 250 meter från min bostad
till stationen, ändå hinner de. Tackar högre makt för mina ögon i
nacken. Hatar manssamhället.”
Det här är en Facebookstatus. Den skrev jag på tunnelbanan för en tid
sedan, illa berörd av en obehaglig man som jag precis hade kommit
undan. Visst skrev jag i affekt. Men det finns inte ett enda ord i
statusen som jag ångrar. (slut på utdrag ur Åsa art)
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Det här också en skrämmande utveckling.
Att det givetvis har sin grund i att det förekommer
våldtäkter och ofredanden förstår jag.
Men här baseras ett hat till en gruppering/manssamhället
på hur hon ”upplever” saker på väg från tunnelbanan”,
inte på vad som bevisligen har hänt.
Jag vill på intet sätt förringa själva känslan Åsa beskriver,
att vara rädd och ängslig som ensam kvinna i mörkret,
är väl inte alls så konstigt. Men när man förväxlar känsla med
realitet, och dessutom använder den som slagträ i en infekterad
debatt, då vill jag påstå att Åsa inyte bara i förlängningen
motarbetar jämställdhet, utan även är orättvis och inte längre
trovärdig i sitt ord.
Jo rå … jag oxå
Jag har själv blivit gängmisshandlad för 20 år sedan av tre killar,
som började med en spark i bakhuvudet, och jag föll ner till golvet,
och skyddade huvudet med armar och händer, och skrek högt
för att killarna skulle bli orolig att nån hörde.
Och jag gick kroken för större ansamlingar av män på sena kvällar,
när sprit-timmens början slagit. Men inte anklagade jag 4 miljoner
män för vad dessa tre killar gjort mig.
Och jag har som man även känt av den reaktion från kvinnor
Åsa här berättar om, vilket fått mig att känna mig så obekväm
att jag gått en annan väg för att slippa känna mig iakttagen
och misstänkliggjord.
Men inte ger jag 4 miljoner kvinnor skulden för min
ängslighet där heller.
Med känslan som tillhygge
Jag har oerhört svårt för när människor använder sig av en diffus
känsla som sanningsargument, eller alibi för sina handlingar.
Vare sig det är Sverigevänner som säger att det räcker med hur de upplever saker och ting, även om det inte finns källor till det påstådda, för att hata invandrare och agera utifrån det. Om det är män som ursäktar sin otrohet med ”ja men jag var ju full”
Eller om det är feminister som grundar sitt hat på en misstanke en otrygg känsla om någon som skulle kunnat vara ett hot,( ”random snubbe, obehaglig man jag just kommit undan) Eller om det är kvinnor som motiverar sin otrohet med ”Man kan ju inte rå för hur man känner” el ” Ja men jag har ju länge försökt prata, så det är ju hans fel”
Nej man kan inte rå för hur man känner,
men man kan rå för hur man agerar !
Och du Åsa .,… fortsätt hata du, om du tror det är lösningen.
du är inte förbjuden som du antyder.
Men ännu finns inget dokumenterat exempel i mänsklighetens
historia på när hat skapat kärlek och rättvisa.