Månad: augusti 2017

…
Jo jag hade lite lingon-tar-slut-iskogen-panik,
troligtvis helt obefogad, eftersom det påstås
att vi svenskar endast tar rätt på 3-4 %
av varje års bär-skörd.
Men det var så bra väder, och det spratt i kroppen,
av bär-plockar-energi.

…och JA, det var i tidigaste laget att plocka lingon,
eftersom sommaren varit något svalare än andra somrar.
Så de var lite ljusröda, med spår av vitt.
Men absolut inte obrukbara.
Blandar upp dem med lite mörkröda lingon vid senare
plock-tillfälle, så blir det ypperligt gelékonsistens på den sylten.
12 kg socker redan inköpt. …Mycket ?
ja men vaddå ?? billigare knark än cigaretter

cykelbud-korgen,
är mig kär ännu, det visade sig vara ett mycket bra inköp,
FÖR MIG trots det höga priset 700 O-insättbara svenska kronor.

Det blir lite på bekostnad av bärplockar-enegin,
att jag med packning, cyklar till bärskogen,
1 mil dit, och lika långt tillbaka,
samt att om man bor vi älven i Ådalen så ligger alla bärställen,
bortom långa uppförsbackar. Här sista biten upp mot Österås.

…. men å andra sidan får jag gubb-motion,
och naturupplevelser. Min granne Gunnar,
och 99 procent av alla bärplockare tar bilen till skogen,
och kan plocka lite mer än mig då. Men det må va hänt.
Gunnar är ålderspensionär, har har inte fysiken att cykla så långt.

Men det är nog som Stina Oscarsson skrev …..länk här:

https://www.naturskyddsforeningen.se/sveriges-natur/2017-1/priset-att-plocka-bar (MYCKET bra artikel, som även innefattar vem som egentligen vinner på bärplockar-slaveriet))

….. att det mest är pensionärer av svenskarna som ännu
plockar bär. Så om ett tag kommer det bara vara jag och
de effektiva Thailändarna i skogarna. De plockar för att överleva…
det gör jag oxå. . … men de i större utsträckning.

Eller som en liberal ser det, i kronor och ören, och ”tillväxt”: (länk här)

”Sett i ett nationalekonomiskt perspektiv handlar det årligen om
förluster i miljardklassen där vi endast tar till vara ca 3-4% av den
årliga bärtillgången!? Ett svindlande slöseri med våra rika
naturresurser som genom industriell verksamhet och förädling skulle
kunna generera åtskilliga arbetstillfällen ochdärmed stärka statskassan!”

Nåja, när jag kommit upp för sista och den brantaste
Österås-backen, cyklar jag förbi 2 damer från köket på
Österåsens hälsohem, som på lunchrasten,
sitter på en trätrapp, och lapar i sig av det sista sommaren
har att erbjuda i solbränna. Jag drabbas tillfälligt av att vara social,
och surrar med dem en stund. Men den ena säger inte ett ord, och
den andra svarar mest typ på tilltal bara. Så det var ett döfött försök.

Det var tom så icke-konversationen med thailändaren i lingonskogen
för nåt år sedan, var mer givande.
Han som sa hej, och tittade ner i min lingonhink i 30 sek,
och kanske tänkte: ”varför plockar han omogna bär”?
eller : ”Undrar om jag kan ta hinken och springa,
han ser rätt trött ut gubben, han hinner aldrig ikapp mig”

Jag låser fast min cykel vid, ett väl förankrat vindskydd,
släpar med mig cykelkärran in i skogen på en rätt oländig
skogsstig med träd liggandes över stigen, rötter och stenar.
Lite bökigt, men vill inte lämna kärran utom synhåll,
och har lätt Ågren över att lämna cykeln. (stöld, vandalisering).
Men den sparsamt använda del av hjärnan som står för
sunt förnuft och rationellt tänkande, kopplas till slut in,
och ignorerar ”tänk-om-det-händer-hjärnan)

Och är det något ställe jag egentligen inte behöver känna
så stor oro över åtminstone vandalisering, så är det kring
Österåsen promenadstigar. För om sådana här spontana
naturkonstverk, får förbli orörda, då får det mesta förbli orört,
och oförstört:

…i hålet på en tallstam:
… en ängel i trädet
…utsmyckad bark, med majblommor

Jag tycker egentligen inte odelat om att plocka bär.
Insekter som bits, stå dubbelvikt bland buskar och ris.
Det är nästan lite monotont, och tråkigt.
Älskar inte heller att rensa dem…. Jag gillar det andra runt omkring,
och jag gillar att ha skörden av bär, och stoltheten över att plockat
dem själv, och vetskapen i att det är lokala bär, och därför inte
miljöovänliga genom global transport, och ej heller drivna och
besprutade för ekonomist avans.

Men jag tar fram min länk till civilisationen, Samsung S4,
och får lite arbetsmusik till plockandet, via min 1800 låtar
stora spotifylista: ”TOTALMIX”.
Och plötsligt går det bättre.

När jag, 10 liter senare finner att ryggen och orken
fått nog, vandrar jag tillbaks till vindskyddet, och finner att
”tänk-om-det-hände-hjärnan” hade fel, och ”sunt-förnuft-hjärnan”
givetvis hade rätt. Då sätter jag mig, att njuta av den här utsikten:
Spotify stänger jag av.
Och lyssnar till den relativa tystnaden.
Den här formen av natur-upplevelse, uppskattar jag som
fd Stockholmskt asfaltsbarn bäst. När jag har visuell och ljudlig
kontakt med spår av civilisationen,.
Men ändå befinner mig i en oas av natur.
Jag hör hundar skälla nere i dalen. En tupp gal som galen.
En vedkap går igång tillfälligt. Bruset från bilar kilometer ifrån
hörs mycket vagt. Lövprasslet från vinden och fågelkvitter
överröstar dessa ljud, när det vill.

Men jag har inte rensat bären ännu, bara ca 20 % av dem.
Men de står i kylen tills jag nästa dag sätter på P1s ”sommar”
eller finsk melodiradio, …
… så som sig bör för att komma i rensningsstämning.

…
Sitter o funderar på om kroppen är villig ?
… ja att cykla iväg nån mil att plocka lingon asså.

När jag tog min morgonkopp kaffe”snubblade” över uppdrag gransknings debatt:

Uppdrag gransknings Janne Josefsson, Karin Mattisson och Sofia Djiobaridis
talar maktförhållanden med medietränaren och krishanteraren Jeanette
Fors-Andreé och PR-konsulten Per Schlingmann, fd chefsstrateg för Moderaterna.
Vem har mest makt – journalisten eller PR-konsulten?

https://www.svt.se/nyheter/svtforum/ug-forlojligar-och-fornedrar-manniskor

En förvisso intressant diskussion,
men där man inser att utgångspunkten för bägge parter är jävig,
utifrån perspektivet att deras ståndpunkt är deras levebröd,
alternativt deras karriär att bli rik på, som i Schlingmanns fall,
när han var en av chefs-strategerna när ”Nya” Moderaterna
nyliberaliserade/kapitaliserade/sålde ut Sverige, ”Nya Moderaterna”
som inte var nya, men språket var nytt,
och verklighetsbeskrivningen.

…
Det känns som evigheter sedan,
det känns som en annan tid, som ett annat liv.
När jag blev satt på en buss från Stockholm
till Kramfors. Då morfar kom och hämtade mig
och bror i en ljusblå Volvo PV,
där skinnklädseln luktade starkt.

Något år senare hämtade han oss i en gul lite VW polo,
och sedan en SAAB 95.
Det har hänt så mycket se’n dess, så mycket förtvivlan,
så många skratt, så många gånger jag gått under,
och rest mig ur askan, som fågel Fenix.

Så många steg jag gått för att hitta hem, kanske upp mot
36 miljoner steg, om jag räknar satt jag tar 2000 steg om dagen
Mitt hjärta har slagit ca 1,8 miljarder hjärtslag
Och om jag skulle leva tills jag blir hundra,
så ska det slå 1,8 miljarder gånger till.

Men jag har inte hittat hem till dig,
och du har inte hört ett enda hjärtslag,
Och jag har inte sett ditt hår i vinden,
Och jag har inte kysst dina läppar.

Du bor i min längtan, men hittar inte fram till mig,
Jag bor i hopplös tro, och hittar inte ut,

Under tiden intalar jag mig att jag har det bra ändå,
att jag kanske mår bäst som singel. Och kanske det är så,
men … men … men…
ändå … vem vill inte bli älskad en gång i sitt liv.
Att innan man lägger igen ögonlocken för sista gången,
kunna säga att jag var älskad en gång,
och jag älskade henne.
Vem vill inte det ?

Känslan av total kapitulation,
känslan av att älska en kvinna förbehållslöst
utan att veta varför, utan att förstå varför
utan att bry sig om varför…. har jag bara upplevt i en
kvinna någonsin, utan att känna henne, utan att ha
kysst henne, utan att veta vem hon är,
så vet jag vem hon är, jag vet precis vem hon är,
och hon såg på mig…poch hon såg mig, medan hon såg på mig,
som ingen annan gjort. Utan att älska mig,
så älskade hon mig.
Det fanns inga … det går inte att beskriva.

Men, men, vad är en bal på slottet,
den kan ju va fruktansvärt långtråkig, o
dötrist o tråkig o alldeles …. (suck)
alldeles underbar

Jag har tänt ett värmeljus nu,
och jag tittar på prinsessan
Dejah Thoris (Lynn Collins) i Disneyfilmen ”John Carter”
med den underbart vackra näsan 🙂
… och får nästan den sagokänsla
jag fick av henne som….. fast hon nog aldrig kan älska mig,

… vaddå fattar ni inte ?

Nä inte jag heller…
Jag tar mig en smörgås istället,
och stoppar undan kärleksdrömmeriet igen

…
Jag minns dig M****as, som en sprallig ung kille,
snabb och konditionsstark, en dag var du borta,
du hade tagit repet, och stolen föll åt sidan.
…en ung man… borta

Jag minns dig M***us, bror till en vän,
Bilintresserad, ung och stark grabb.
en överdos av för mig okänt preparat,
och du var borta… finns inte

Jag minns dig F******* som var så stor, stark och tuff,
…och hade jobb och familj,
som tyckte att jag var mjukis och mesig,
du som drack whiskey, jag som drack saft…
Du är borta nu,
du orkade inte längre

Och sen du
som gick ut en kväll på promenad,
och aldrig återvände hem,
du blev kvar på spåret

Och du som tycktes ha allt
med flera underbara barn,
vars ok blev för tungt till slut

Och du Th***s från Nyland som vid unga år
även du hittade ett rep,
och avslutade dina dagar.

Jag minns Hå***n,
min polares far, som lämnade ett brev,
och sedan gav upp.

Jag minns dig Herr E som på gamla dar,
inte längre ville leva längre sedan din fru gick bort,
du slutade leva … och avslutade allt,

Och jag minns honom, min kompis De***s vän,
som jag åkte taxi med i Stockholm,
när jag i Taxin skojade om ett självförtroende
jag absolut inte hade.
Några månader senare hade även han
avslutat sina dagar

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Alla jag känner som har tagit sitt liv,
har alla nio varit pojkar och män,
Och jag noterar att detta för samhället är en ickefråga.
…. för det handlar om män, pojkar.

Jag tänker samtidigt som jag är arg och förtvivlad
över dessa förlorade liv,
att jag på något vis troligtvis är urstark,
Konstigt att jag lever, att jag ännu står upp,
att jag andas och hjärtat slår, efter allt som varit,
konstigt att jag reser mig, gång på gång.

Jag vet inte hur gammal jag blir,
eller på vilket sätt jag kommer bli hämtad från Jorden,
precis som de allra flesta.
Ingen människa är odödlig,
alla människor kan knäckas.,
och det är gott att inte veta.

Ska vi ta detta på allvar kanske…
att män så ofta inte orkar att leva ?
Jag själv har en rätt tydlig teori om varför,
..men det är nog ingen populär analys i rådande politiska klimatet

FI tex, är mer bekymrade över att kvinnor oftare är sjukskrivna,
nämner inte denna överrepresentation med en stavelse.
Jag gissat att det stått i fet stil, om det varit tvärtom.

….

…
Se ljuset, närma sig
Känn värmen omfamna dig,
Hör himmelens toner välkomna dig,
kampen är över nu…

Jag tänder ett ljus, för en själ,
En vacker själ, som nu är framme,
Framme vid vägs ände,
framme vid ljuset.

Du lever vidare i andras minnen,
du lever vidare …
Jag tänker på dig ikväll,
vars vingar inte längre bar,
den tunga osynliga bojan,
…du som gick vilse i mörkret

Men du ska ändå vara stolt,
över allt gott du gjort,
alla leenden du log,
De vackra liv du skapt,

Ta emot ljuset min vän.

…
”Hörrni sola skin, o de ä unnerbart o leva,
fånga da’n , och styrkekramar och ”snygging”
osså att ha bake o plocke bära.
Jo’rå säkra kort för mass-lajkning på Annsikts-boka.
ja o nann gulli’en katt-jävel
Va en gla skit utan åsikter !

Det är bara det att det är lite grann som att
radera ut sig själv i längden, åtminstone för mig.
Nu beror det på, hur man definierar vänskap,
men jag jag har nog inte så många vänner som jag trott,
hur än man definierar det. För grundbulten i en vänskap känns
ändå som att man visar att man vill ha kontakt, hör av sig
åtminstone en femtedel av gångerna, mellan två vänner
… eller åtminstone nån enda gång
…. och att man typ VILL höras av, umgås och kanske längtas lite.

…men jag kan ha fel ?

”Men sluta gnäll gubbjävel, gå ur Facebook då,
om de inte duger”

.. kanske nån tänker som lessnat
på att jag är så ”negativ”.

Absolut, det är en möjlighet, som jag då och då nyttjat,
men det förändrar inte så mycket, annat än att jag inte
längre genom Facebook-likes kan låtsas att jag inte
innerst inne känner mig ensam då och då.

I grund och botten…

Och det är egentligen inte FB som är det jag funderar kring,
FB är kanske bara ett symptom på vad det blivit av oss,
hur vi delvis avhumaniserats, avtrubbats, desillusionerats
till att inte bry oss om nånting…
inte ens vänner … i verkliga livet (IRL)

Jag är ändå något förvånad över,
något frustrerad över att så få har egna åsikter,
att så få tänker själva, eller går ut offentligt med att de tänker själva.
Att få människor håller med mig om värderingar är
väl iofs inte så konstigt,
det finns lika mycket åsikter som det finns människor, och lite till.

Åsiktslöshet

Men nästan ingen tycker nånting, och när vissa tycker något
och man tycker olika så slutar de tycka med motiveringen att de
inte får tycka som de vill… vilket är en märklig hållning.
Med tanke på att de faktiskt får tycka
…. fast andra tycker annorlunda.

En vän till mig sa att jag var lite ”negativ”
… detta, antar jag, baserat på antalet upprörda inlägg
på bloggen över saker jag vill bidra till att förändra,
eller åtminstone visa vem jag är, vart jag står.

Samma sak fast olika klang

En bekant till mig yttrade sig om en bekant till hen,
att hens bekanta, efter depression blivit något
personlighetsförändrad.

Intressant…. ”Personlighetsförändring” är långt ifrån någon
positiv utmärkelse,
ofta använd inom psykologin, för att påvisa ett sjukdomstillstånd.
Men om du döper om det till ”personlighetsutveckling”,
så blir det nästan företagslikt, och som ett förbättrat varumärke,
av arbetsenheten du säljer dig själv som,
och/eller marknadsvärdet på dig som potentiell kärlekspartner,
eller tom sängkamrat.
Men egentligen har du väl även då blivit ”personlighetsförändrad” ?

Men användandet av ordet det negativt klingande ordet
”Personlighetsförändring” kan faktiskt avslöja mer om den som
använder det, än personen de har som objekt.
Det kan helt enkelt vara så att personen ifråga inte längre är
den person som ANVÄNDAREN av ordet finner önskvärt.
Apropå vänskap o sånt.

Hämta fiskhåven

Men det kanske är bäst att visa upp en gla-skit,
och säga att allt är bra när nå’n frågar,
och inte ha nån åsikt om nåt annat än vädret.
…o inte ”va så negativ” så att man tex upprör sig över
rasism, förtryck, klassklyftor och andra, gentemot vädret,
lätt vägande problem.

… nu ska jag väl ut o fånga dagen eller nåt då,
…på nåt mystiskt vis, …
har fiskhåv på golfen jag kan låna.

…
Själv tänkte jag först att det vore bäst för oss
som gillar vänsterinriktad, humanistisk hållbar miljöpolitik,
om Batra satt kvar som ordförande för ”Nya” Moderaterna,
med tanke på hur Moderaterna sjunkit under hennes period…..
även om det inte är enkom Batra som är orsak till detta ras ,
men ändå högst huvudansvarig.

Men vid närmare eftertanke är det på ett ut,
eftersom besvikna M-väljare knappast går till Vänsterpartiet,
som är det enda vänsterinriktade partiet kvar i svensk politik.

https://www.etc.se/kronika/ar-sverige-redo-en-kvinna-som-statsministerkandidat

Läste i en artikel av Rebecka Bohlin, i ETC (länk ovan)
att Moderaternas kvinnliga partiledare tydligen blivit
”utsatt för ett mobbingdrev”, vilket får mig att fundera om
”mobbingdrev” är det samma som kritik över ledarskap,
över förd politik ? Något medialt drev har då inte jag sett
gentemot Kinberg Batra, vilket iofs kanske är naturligt då nästan
all media är ägd och styrd av kapitalister,
vilka fö nästan alltid röstar höger.

Huvudtesen i artikeln tycks vara att Batra egentligen
blivit ”bortplockad” från partiledarposten,
mest för att hon är kvinna, och att befolkningen enligt R.B
inte är tillräckligt mogen ”ännu”.

Och likt min blogginläggstitel antyder,
så finner jag det fascinerande att det tycks vara viktigare
för vissa att en statsminister är utan snopp,
än att hitta en statsministerkandidat som faktiskt förespråkar
kvinnors rättigheter. För vi pratar ändå om en partiledare/ett parti
som inte bryr sig ett skvatt om lika löner för lika arbete,
som inte bryr sig om de kvinnor som sliter ut sig i vården.
Fascinerande när folk likt R.B här överger sina värderingar
för att försvara sina värderingar… typ.
Eller har det aldrig varit jämställdhet som var målet ?

Både borgare och Sverigedemokrater är för övrigt,
faktiskt tvärtemot vad som sägs, apropå mediala drev,
oerhört toleranta väljare,
åtminstone toleranta gentemot hur mycket fel deras egna
ledare får göra, hur mycket lögner, brott och orättfärdig politik
de ertappas med,
och ändå förlåtas. Sen att de är intoleranta mot fattigdom, miljövård,
andra kulturer,. sjuka människor etc ….. är ju en helt annan sak

https://www.etc.se/ledare/anna-kinberg-batra-avgar-moderaternas-problem-ar-kvar

…den analysen över Batras avgång , känns bättre avvägd, signerad Göran greider

…
Drev, drev, drev….

Förr i tiden, riktigt långt tillbaka i tiden,
skvallrades det precis som idag.
Men det skvallret nådde på sin höjd grannbyn.
Och visst kunde det även då för livsförändrande
eller förödande konsekvenser,
tex för kloka kvinnor med ”helande krafter”

Idag kan i princip hela världen,
och i alla fall hela nationer vara del i en skvallerprocess
på bara en timme. Och alla vet allt i vanlig ordning,
utan att ha varken träffat vederbörande,
tagit del av bevismaterial eller varit närvarande vid det
som påståtts skett.

Någon skrev tex att det inte fanns några proportioner
mellan förseelse och straffet som utdelades.
Om det vet jag intet. Däremot vet jag att det mediala
straff Therese nu avtjänar, där asätande korpar, know-it-alls”,
”experter” och blodtörstiga journalister, och soff-skidåkare
glatt och ogenerat agerar Jury, utan varken egen tillgång till
bevis, förhör eller praxis-normer. … att det mediala straffet,
är HELT bortom alla proportioner.

Vad är det i människan som får så många att hoppa på drev,
och bete sig som svultna pirayor, när vi ”vädrar blod” ?

Själv är jag mer förbryllad och förvånad och upprörd över
Norges och skidvärldens hållning till tillåtandet av astmamediciner
som vidgar luftrören ..än jag är av den salva Therese helt
uppenbart och bevisligen har använt.
Här tycks hela norska eliten och skidförbundet stå helt oförstående
inför det faktum att folk reagerar på att världens bästa landslag
använder kemiska preparat på friska elitidrottsmänniskor,
som är till för sjuka människor. Och de har mage att påstå att
det inte har någon effekt på skidåkningen, när du genom vidgade luftrör,
givetvis får ut mer syre i blodet.

Det är kanske inte enbart är Therese som borde stå inför rätta.
Kanske borde hon ha sällskap av det norska skidförbundet
och tränarna ?
Kanske tom det internationella skidförbundets representanter ?

…
I helgen som gick,
så spelade Kai Tomas Lundin seriespel i boule,
högt upp i norra Sverige, Skellefteå,
tillsammans med 11 andra entusiaster
från Nipstadens bouleklubb.
Det var en prestation för mig på många vis.
Det var inte alls länge sedan jag nästan inte fixade att
gå på ett föreningsmöte,
handla mjölk, och definitivt inte fara och övernatta nån
annanstans eller tex åka på dans, som jag gjorde
2 ggr i augusti, vilket oxå var att kasta sig ut utan fallskärm.

Medan många välvilliga medmänniskor ofta uttrycker sig:

”Nu är gamla glada Tomas tillbaka igen” eller
”Bra att du mår bra nu, gå inte ner dig igen”

Så ser jag det lite annorlunda.
Den ”gamla Tomas” har aldrig lämnat,
och den glada Tomas, var inte glad..
…inte alltid.

Sorgen, mörkret, den dåliga självbilden fanns där
varenda dag, varenda timme, bakom leendet och skämten.
Och den glada, vackra Tomas, den underbara människan
Tomas fanns och finns hela tiden, även under de 2 senaste
åren då omgivningen i mångt och mycket skingrades

Så det var inte helt lätt, nu heller, när jag åker
utomstads för att spela boule och övernatta på hotell.
Jag utmanade mig själv.
Och det var kostsamt för hjärnan,
och för hjärtat. Det var energidränerande.
Det var stundvis kaos i ”planeten”
Och det var roligt, det var gemenskap,
det var spänningen att tävla,
och glädjen att tävla i ett lag.

På boulebanan, kopplar jag i lagtävling på ett grymt fokus,
in i bubblan, förberedelser, koppla bort omgivningen,
läs banan, tro på mig själv. Utför kastet, och pep-talka
mig själv HÖGT efter att ha lyckats. Samt göra high fives med
medspelarna både när jag och de gör någon bra prestation.
Men även stötta varann i mindre lyckade utföranden.
Kliva in och ”rädda varann”
… vara ett lag, i med och i motgång.

Kai Tomas, Jonas och Fredrik
samt Malin, Kaj, och Markus
har spelat till sig en kvalplats till div 2

När jag kom hem var måndagens (dagens) Kai-Tomas
tacksam mot Kaii-Tomas från i fredags,
för att han hade diskat, eftersom jag brottades
nästan hela Måndagen med Pann-knack from hell.
För då blev det lättare för mig att göra denna,
utan att behöva diska först:

…
Har ni inga hjärtan kvar ?
Vem stal din empati ?

Hur blev du sån att du kan sända människor i döden,
samtidigt som du slåss för mer pengar åt människor,
som tjänar över 100.000, kronor i månaden ?

Hur kan ni säga att vi inte har plats för fler,
när större delen av landet är obebott ?

Hur kan ni påstå att vi inte har råd,
när vi aldrig någonsin haft det så bra ?

Och hur kommer det sig att det nästan alltid är ni rika,
som gastar högst över att inte ha råd ?

Dessa människor vill LEVA,
… det är allt de vill, de vill LEVA !!!!!

De bryr sig inte om din pool och din miljon-husvagn,
de vill leva … bara leva, hur kan du förneka dem liv ?

Har du inget hjärta kvar … Ann Heberlein ?
Är du inte längre människa ?

Svt play opinion live