…
Rubriker som skriker
Jag var lite sugen att använda mig av journalistiska knepet att använda en provocerande rubrik till blogginlägget, i stil med ”Korkade kvinnor” för att med omvänd exemplifiering tydliggöra hur dumt, fördummande, kontraproduktivt debatten kring genusfrågor och jämställdhet ofta framställs i media idag.
Men jag avstod…. jag ska inte fö’ ”vildvittrorna”
Jo då, jag är fullt medveten. Media gör artiklar och rubriker utifrån att sälja och locka prenumeranter precis som allt annat i världen idag.
Så när media gör rubriker om våldtäkter och ofredanden under Bråvalla-festivalen, så borde jag lugna mitt sinne, och inte ta åt mig.
Men jag är människa, och jag är man.
Så när en enligt media, näst intill enig majoritet tydligen tycker att det främst, är vi män som ska ”ta ansvar”. Att vi män ska ”skämmas”, över vad några individer gör, vars enda uppenbara likhet med oss övriga män, förmodligen är att de oxå
har möjligheten att stå och pissa. Ja då reagerar jag faktiskt ! … kalla det manligt eller mänskligt, eller ”oansvarigt” om ni vill !
Så Jag vägrar skämmas över att vara man.
Kanske människor som försöker få andra människor att skämmas
över vad de har mellan benen, helt enkelt är de som borde skämmas.
Jag skäms ju inte heller över bekantas eller vänners beteende. Varför skulle jag göra det ? De är ju ansvariga över sitt beteende.
Och ”gör de bort sig” genom att tex tappa löständerna, eller tom kissa på sig,
så skäms jag inte heller för dem. Varför skulle jag göra det ? Jag är ju dennes vän !
Så jag vägrar även att skämmas över vad ofredande och våldtagande
människor gör, vars enda uppenbara likhet med mig är att jag inte behöver sitta
och pissa när jag vistas i det fria.
”Ansvar”
Det pratas alltså väldigt mycket om ”ansvar” Ordet ”ansvar” måste vara ett av det svenska språkets mest otydliga och svårtolkade ord. Och därmed finns stor
möjlighet till missbrukande av ordet. Att ”ha ett ansvar” känns något så när tydligt. Det kan visa, vem/vilka man tex i en styrelse utsett att utföra vissa uppgifter.
http://www.synonymer.se/sv-syn/ansvar
Men vad innebär det att ”ta ansvar” ? För mig betyder det i nutidens användning
ingenting när någon påstår sig ta ansvar för en händelse, ett missförhållande.
Det är bara ord, ett i praktiken meningslöst ord som inte förändrar någonting. Och det är ord som ofta används av makthavare av olika sort. Men det betyder ingenting.
Deras position påverkas inte av ”taget ansvar”.
Deras inkomst påverkas inte av ”taget ansvar”
Och det är mycket sällsynt att någon form av repressalier
drabbar, eller åläggs de ”ansvarstagande”
Att ”ta ett ansvar skulle då, som jag tolkar det, innebära att på något vis ”bestraffas” för att man inte uppfyllt ett ansvar som man tagit på sig, alt har betalt för. Men eftersom folk i maktposition oftast är de som säger sig få betalt för ett
ansvar som de till sist ändå inte blir ”straffade” för, om de inte uppfyller sina löften, så blir väl det bakvänt ?. Tex så händer det ju att chefer ibland får ”avsluta sina uppdrag” om de skitit i det blå skåpet och gjort bort sig. Men i deras fall blir det ofta en spark snett uppåt, med ny bättre lön, och fett avgångsvederlag samt pension. Ja då blir ju ordet ”ansvar ett rätt tomt obetydligt ord,
ett ord som inte har nåt värde i sig.
Mans-skuld
Och nu vill tydligen många journalister, feminister, och till och med artister, i efterdyningarna av Bråvallas tafs-och våldtäkts-problem, att vi män ska kollektivt
skämmas och ”ta ansvar” Jag måste säga att först blev jag förbannad. Men nu är jag bara förbluffad.
Om man nu utgår från den tolkning jag gjort med utgångspunkt av vad synonym-sajter säger, och det logiska resonemang jag fört utifrån det. Vad innebär det då när Journalister och feminister och artister tycker att vi män kollektivt ska ta ett ansvar för de våldtäkter och ofredanden som begås i Bråvalla ?
Och på vilket sätt tar dessa Journalister och feminister och artister det ansvar som de anser att män kollektivt ska ta ? Det framgår faktiskt inte i den generaliserande kritiken mot män. Att ta ansvar, är ju, om jag förstått det rätt, att låta sig bestraffas över att inte fullgjort plikter man åtagit sig, eller har betalt för. De som skriker efter ”ansvar” vilka av de tar ett ansvar , och hur ser det ut ?
Tydligen räcker det för kvinnor att vara kvinnor, så behöver de inte ”ta mer ”ansvar” sedan. Berätta för mig som man, som ni vill ska skämmas, hur ni gör ? ’Exakt VAD gör kvinnor som inte blir våldtagna bättre än män som inte våldtar ?
Och varför undantas kvinnor som inte blir utsatta från ansvar ? Finns ett föräldraansvar från början, i hur människors värderingar och hälsa blir ? Finns ett samhällsansvar för samma sak ? Ingår kvinnor i det samhället likt män ?
Och vi ska typ avgå som män på nåt vis ?
Ska vi män då med rådande praxis för ”att ta ansvar” kollektivt få avdrag på lön, pension, socialbidrag samt att männen som tigger, ska det plockas tillbaka några mynt från tiggar-muggen, eller tas ifrån sittunderlaget, och ges till tiggar-kvinnan vi affärs entrén nästgårds ? Eller ska vi män då med rådande praxis för ”att ta ansvar” kollektivt avgå som män …på nåt vis ?
Och ska vi då, enligt rådande praxis hos den ansvarstagande eliten, män som kvinnor, även vi få ett avgångsvederlag, en ”fallskärm” som vecklas ut. Och ska vi då kanske likt Centerpartiets Eskil Erlandsson, (vilken med många Alliansministrar, Beatrice Ask, m fl, faktiskt blev avsatt från jobbet av deras arbetsgivare Svenska folket)…. ska vi då likt han som 5 gånger på frågan om det inte var fel att han skulle uppbära en pension samtidigt som han har miljoninkomster…. ska vi då svara som han på frågan varför vi får pension och avgångsvederlag när vi blivit ”avskedade som män” ?
– ”Det är de förutsättningar som gäller för den tjänstebefattning som jag har haft”.
Va låter det helt befängt ?
Ja det är ju det som är hela min poäng. att utkräva ”ansvar” av hälften av Sveriges befolkning ÄR befängt ! Speciellt så som uttrycket ”ta ansvar praktiseras av de ”ansvarsfulla”
DN kontra Aftonbladet?
Det smärtar mig initialt att som vänsterorienterad i politiken, konstatera att det är den sk ”vänsterpressen”(läs här) som syndar värst när det kommer till missvisande krigsrubriker i något som borde tas på mer allvar. Nämligen när människor råkar ut
för någon form av övergrepp. Men sedan tröstar jag mitt ur-socialistiska hjärta med att det var länge sedan Aftonbladet var socialistiskt, lika länge sedan som Socialdemokraterna var ett parti för de utslagna, de gamla och de sjuka.
DN (läs här) … den liberala tidningen, visar prov på mest saklig
journalistik i denna fråga. När de skriver:
”Om vi ska kunna motverka sexövergrepp måste vi göra upp med våra egna vanföreställningar, och lägga skulden där den hör hemma. Inte hos kvinnorna. Inte hos invandrarna. Inte hos festivalerna. Utan hos de faktiska gärningsmännen”
Med det uttalandet av-generaliserar man, och undviker att beskylla grupper, på det sätt som rasism, och paradoxalt nog just kvinnoförtryck är uppbyggt. Även om även DN glömmer att avdemonisera män som grupp i det uttalandet
Och det är bra DN, men det räcker inte hela vägen fram, OM man på sikt vill göra något åt situationen, utöver att fortsätta fängsla brottslingar, och låta samhället producera nya brottslingar.
Att jag i detta fall berömmer DN före AB, indikerar inte på något enda vis att jag skulle dragit mig åt höger i politiken, vilket den imbecille lätt skulle kunna få för sig. Nej det betyder helt enkelt att DN ägnar sig betydligt mindre år sensationsjournalistik, eller rent skvaller.
Det yttersta ansvaret, kontra det allmänna långsiktiga ansvaret
Så det yttersta ansvaret är således alltid individens när det kommer till ens handlingar, självklart. Men om vi (mänskligheten) inte fortfarande ska sitta här om tusen år i varsin ringhörna och skuggboxas, lägga kollektiv skuld, skriva generaliserande genus-krigsrubriker, utan att nåt har hänt på den fronten.
Om vi inte känner att vi vill fortsätta könskriget och fullständigt kontraproduktivt skuldbelägga olika grupper, för enskilda individers handlingar. Vad gör vi då ?
Kanske en analys värd namnet, ur ett totalt samhällsperspektiv vore något ? En analys som tar med familjers olika möjligheter, förutsättningar att uppfostra trygga och empatiska pojkar och flickor, som senare blir trygga, empatiska likvärdiga män och kvinnor ? En analys som inkluderar vad socialt utanförskap och frustration riskerar göra med unga pojkar/män. Och vilken politik, vilka värderingar som är skyldig till denna destruktiva segregation ?
Jag tror mig veta svaret på den sista frågan… men vad tror ni ?
Jag tror att kapitalism i den oreglerade form som nu råder, är den enskilt största boven i dramat… i förlängningen oxå till att brottslighet av olika sort florerar….även våldtäkter och dålig kvinnosyn.
”Bara fem procent anmäler: ’Det är ingen idé”
Jo jag kände också så när jag blev gängmisshandlad, att det inte var nån idé att anmäla, men jag misstänkte nånstans att det varken var enkom kvinnors fel att jag blev misshandlad, ej heller enkom mäns fel. Och jag antog när min mor ofta hotade mig, med att ta livet av sig och rymma hemifrån, eller när en nära äldre kvinnlig släkting rörde mig på fel sätt, på fel ställe, att det inte var alla kvinnors fel. Och jag kände att det var nog ingen idé att anmäla.
Epilog – Barn som blir brottslingar
För länge sedan visades en ”reklam” ”info på tv mellan programmen, där de visade bilder på små små barn, och undertexten vad de blev, vad som hände med dem som vuxna. Typ:
*Olle 4 år, livstids fängelse för mord och grovt rån
*Lisa 5 år död vid 18 års ålder pga av heroinöverdos
*Karl 3 år Entreprenör och riskkapitalist och miljardär
Ove: 4 år, flyttad från barnhem till barnhem, tog sitt liv 33 år gammal
etc etc
Det är en viktig tankebana för att förstå att att det beror inte på hudfärg, kön, nationalitet, religion, eller som borgerligheten ibland vill få det till ”lättja” … vad du blir som vuxen, Det beror på trygghet, socialt inkluderande, samhällsklyftor, lika rättigheter i livets faser.
Således motsatsen till kapitalism och nyliberalism. DÄR kära journalister, feminister och artister har ni i grunden fienderna till en tryggt och säkert Bråvallla-festival
och …NEJ – jag skäms inte över att vara man.
