Månad: juli 2017

…
Jag älskar kärleken
Men den älskar nog inte mig.
Gud gav mig ett trasigt hjärta,
och ett tvivlande sinne.

Jag kan inte sluta älska,
har nog aldrig någonsin riktigt älskats
Så varför finns jag
om det inte är meningen.

Varför vill jag inte dansa längre?
dansen kan inte andas utan kärlek,
inte utan passion, inte utan tro,
på kärleken….. inte utan hopp.

Livet rinner förbi mig,
som älven utanför mitt fönster
Kärleken är inte här
men en hägring.

En hägring, som jag ändå går mot
i ökensanden, där mitt hjärta torkar,
utan tro, utan hopp, utan liv
Utan dans, utan kyssar, utan kärlek

När jag skrattar och ler,
gråter jag och utan förtröstan.
När jag mår gott i stunden,
längtar jag utan hopp

Jag överlever, men lever jag ?
utan kärlek, utan tro, utan hopp,
utan dans utan musik ?
Tänk om … tänk om… tänk om…
…om jag vore älskad,
och jag trodde på det

…tänk om mitt hjärta ännu lever

Mitt hjärta kanske behöver bli reparerat

….
Det finns inget hopp för framtiden,
för människan. Människor förgör varandra,
och vi sitter på första parkett och tittar på
medan unga människor blöder, och drunknar.

Det finns inget hopp,
vi måste skapa hoppet,
vi måste vara hoppet !
Vi måste kliva ner från åskådarplatsen,
och stoppa blödningen på vår nästa.

Om vi tittar på när människor dör,
har vi ingen rätt att klandra mördare,
terrorister, soldater, eller despoter.
För vi tittar på medan de drunknar,
när vi dricker vårt lördags-vin,
och äter vår entrecote.

Det finns inget hopp,
det finns ingen kärlek,
vi måste ge av oss själva,
för att kärlek ska uppstå.

Den som vet bättre än att vissa
folkslag är mer värda än andra,
måste öppna sin mun, och sitt hjärta,
för hatet dödar hoppet.
Det finns inget hopp.

Det finns inget hopp,
det finns ingen frihet,
friheten måste vi ta, varje dag.
Aldrig någonsin kommer den ges till dig
eller till mig, För de håller krampaktigt
om sina miljoner. Det kan ingen 3-åring som flyter
i land i Medelhavet förändra. För vi bryr oss inte,
när vi sitter på parkett och låter det ske.

För vi ”har ju inte plats i Sverige”
”Vi har inte plats” för Alan Kurdis 3 år,
och ”vi har inte råd att ta emot fler”
Därför dog Alan på Medelhavet,
och vi ser på, från första parkett.
Vi var upprörda i en kafferast,
sedan röstade vi på de som inte
vill ta emot Alan Kurdis,
för vi har inte råd

Det finns inget hopp !
Moder Jord vi ärvde av våra förfäder,
borde vi har lånat av våra barn.
Men vi stal den istället skändade den,
förgiftade den, förplastade den,
tog hennes själva väsen,
och spydde ut det vi konsumerade från hennes jord,
från hennes barm, så spydde vi ner henne, med plaster,
med gifter, med olja, med koldioxid. För det är den ”lag”
”frihandelsavtalen” handlar om.
Så ger vi tillbaka till Moder Jord.
Fint va ?

Det finns inget hopp, vi måste skapa vårt hopp,
Kanske vi måste kliva ner från första parkett.
Kanske vi måste låta Alan Kurdis jämnåriga och
krigens offer, komma till vår famn

För som Felicia 5 år sade:

”Mamma, när man myser reparerar man varandra”

Kommer vi nånsin lära oss att älska ?
Kommer vi kliva ner från läktaren i krigets,
kapitalismens och miljöförstöringens grymma skådespel.

Alan Kurdis, kunde vart ditt barn,
Alan Kurdis kunde vart jag
Alan Kurdis kunde vart du min
från första parkett, beskådande svenska vän

….
Det finns inget hopp för framtiden,
för människan. Människor förgör varandra,
och vi sitter på första parkett och tittar på
medan unga människor blöder, och drunknar.

Det finns inget hopp,
vi måste skapa hoppet,
vi måste vara hoppet !
Vi måste kliva ner från åskådarplatsen,
och stoppa blödningen på vår nästa.

Om vi tittar på när människor dör,
har vi ingen rätt att klandra mördare,
terrorister, soldater, eller despoter.
För vi tittar på medan de drunknar,
när vi dricker vårt lördags-vin,
och äter vår entrecote.

Det finns inget hopp,
det finns ingen kärlek,
vi måste ge av oss,
för att kärlek ska uppstå.

Den som vet bättre än att vissa
folkslag är mer värda än andra,
måste öppna sin mun, och sitt hjärta,
för hatet dödar hoppet.
Det finns inget hopp.

Det finns inget hopp,
det finns ingen frihet,
friheten måste vi ta, varje dag.
Aldrig någonsin kommer den ges till dig
eller till mig, För de håller krampaktigt
om sina miljoner. Det kan ingen 3-åring som flyter
i land i Medelhavet förändra. För vi bryr oss inte,
när vi sitter på parkett och låter det ske.

För vi ”har ju inte plats i Sverige”
”Vi har inte plats” för Alan Kurdis 3 år,
och ”vi har inte råd att ta emot fler”
Därför dog Alan på Medelhavet,
och vi ser på, från första parkett.
Vi var upprörda i en kafferast,
sedan röstade vi på de som inte
vill ta emot Alan Kurdis,
för vi har inte råd

Det finns inget hopp !
Moder Jord vi ärvde av våra förfäder,
borde vi har lånat av våra barn.
Men vi stal den istället skändade den,
förgiftade den, förplastade den,
tog hennes själva väsen,
och spydde ut det vi konsumerade från hennes jord,
från hennes barm, så spydde vi ner henne, med plaster,
med gifter, med olja, med koldioxid. För det är den ”lag”
”frihandelsavtalen” handlar om.
Så ger vi tillbaka till Moder Jord.
Fint va ?

Det finns inget hopp, vi måste skapa vårt hopp,
Kanske vi måste kliva ner från första parkett.
Kanske vi måste låta Alan Kurdis jämnåriga och
krigens offer, komma till vår famn

För som Felicia 5 år sade:

”Mamma, när man myser reparerar man varandra”

Kommer vi nånsin lära oss att älska ?
Kommer vi kliva ner från läktaren i krigets,
kapitalismens och miljöförstöringens grymma skådespel.

Alan Kurdis, kunde vart ditt barn,
Alan Kurdis kunde vart jag
Alan Kurdis kunde vart du min
från första parkett, beskådande svenska vän

…
Ja men nu är det ju som det ska vara,
ljust på dagarna, 17-20 gr varmt,
och halvmörkt åtminstone på nätterna.

Ju längre jag lever detta liv,
desto mer inser jag att det förvisso finns
godhjärtade fina människor.
Men även att rätt många, kanske de flesta
faktiskt skiter i andras behov, och struntar i
konsekvenser av sitt beteende, och framtiden
för våra barn mm.

Jag kanske inte klarar av att bli riktigt sååå cynisk,
men jag ställer ändå, för egen del in mig på mer ensamhet
och ”klara-dig-själv-gubbjäkel-attityd” …
De e väl bäst de så länge man kan.

Sen blir det väl som det blir när jag inte kan längre,
inget jag kan påverka nu genom att vara ängel till den
grad att jag inte når ålderdomen. Samtidigt får jag väl
kanske rannsaka det sättet att tänka en aning, och citera henne
som alla i släkten kallade för faster Ester, eller kort o gott ”Fastra”
När Mormor beklagade sig över att hon minsann inte fick en massa
hjälp fast hon hjälpte så mycket”

Då spände Fastra ögonen i mormor o sa:

– ”Vänta till den da’n du behöve nä”

Apropå att just klara sig själv. Jag har ju ingen bil,
av ekonomiska skäl men två ännu så länge
– peppar peppar ta I TRÄ – fungerande ben.
Så i början av Juni införskaffade jag cykelvagn för ev frakt
av större, skrymmande, ohanterliga ting.
Och nu blev jag ”förälskad i en av äldre modell,
men nytillverkad cykelkorg, för lätt frakt av handelsvaror mm.

Nu har jag tänt min vackra taklykta över köksbordet,
och ögonen säger gå o lägg de gubbe !

…
Inatt drömde jag om att jag och en till
med bil och släp skulle ner för ett trångt,
kurvigt passage, och att släpvagnen for
utanför vägen. En ung kvinna kom i kläm,
och gjorde sig väldigt illa.
Jag for ut ur passagerarsätet bilen som et skott,
och sprang fram till henne.
Hon sa att det gjorde onödigt ont.
Sedan att jag hade vackra bruna ögon.

Snart satt jag – i drömmen – på en buss,
och allt gick som vanligt fel,
jag kom inte fram dit jag skulle, var vilse.
Kommer aldrig hem.
– – – – – – – – – – – – –

Jag träffade J på stan igår.
Ni vet han som har tid för människor.
Och oftast svarar ”wunderschön”,
när man frågar hur det är.

J är ursprungligen från Hamburg, Tyskland,
och har tappat sin fru i sjukdom.
Själv har han drabbats av en stroke som tog
det mesta av hans tal, men lämnade några tyska ord kvar,
samt uttrycket: ”mycke bra” på svenska.

Kroppen är utsliten, och han röker sina ”Chesterfield”
till en kopp kaffe och beskådar omvärlden.
Jag gillar J, han har tid för mig,
Och jag tar mig tid för honom.
Hans blick är uppriktig och ärlig,
stänk av ogråtna tårar under det hurtiga leendet.

Med hjälp av ett anteckningsblock, siffror,
och att jag frågar och gissar samtalar vi,
om än något begränsat. Väder, ålder på honom, mig
hans barn, och barnbarn. Han gör ett tecken om att han är ledsen
när vi pratar om barn och barnbarn. Men språkbegränsningarna
hindrar oss från att utveckla det. Jag gissar att han inte har nån
kontakt med dem, och att det värker i hans hjärta.

När jag tar upp att jag tittade på fotbollen, Sverige-Tyskland
Damfotbolls-EM, lyser han upp, och skriker ”Myyyycke bra”,
så att den lilla pojken bredvid hoppar till och ser ut som han
funderar på att börja gråta, men ångrar sig. Fanns inget att
vinna på det, och återgick till sin tårtbit
Jag berättar att jag var imponerad av Tysklands högerback
Anna Blässe, att hon var tjusig och vältränad,
tuff och klockren i närkamperna. han håller med.

Sen ritar han en åtta, och ser med sökande blick på mig,
så jag får försöka luska i vad han menar. Sedan ritar han ett ”S”
Så där har jag ett S och en 8. Han ritar ”S – D”
Och då fattar jag, D står för Deutschland så klart !!!
Och då står S:et för Sverige. Och då menar han nr 8 i Sverige,
att hon var bra, Och det var Lotta Schelin som han gillade.

Så kan våra konversationer gå till.
Huvudsaken är ändå att jag sitter en stund med honom,
och han en stund med mig.
Det är mer än vad som tycks va möjligt med de flesta vänner.
Det så kallade ”Livspusslet” ni vet !?

Jag säger hejdå till J för den här gången,
och inser att det där med livspussel,
ähhh- det är nog vad man gör det till,
Ingen har egentligen tid, man tar sig nog tid.

Igår spelade jag boule med tanter o gubbar på Nipan.
Trots att jag spelade ibland näst intill felfritt,
så vann jag bara en av tre matcher. Men tre timmar for iväg,
med blåsten, som även kastade omkring sittunderlag, trasor,
och annat lösöre.

Kollade på vetenskapens värld om hur myror löser sina
”trafikproblem” smidigt, med målet att alla kommer ska
komma fram, och hur en forskare säger att det aldrig kommer
att fungera för människor, eftersom det alltid finns några
som ska fram först, ha mest, synas mest. Så hennes enda lösning var #trängselavgifter, dvs ”tvinga” folk att ta hänsyn.
I dagens Sverige kallas det myrorna gör för den stora massans
skull för ”kommunism”, när man försöker se till helheten och
allas behov ser ni, och är tom extrem politik, enligt de som
”värnar om individen”

Och vet ni jag tror hon har rätt, inte bara vad gäller trafik,
vi måste på demokratiskt vis ”tvinga” folk att ta hänsyn.
För de kommer alltid försöka tränga sig förbi,
de till höger.

välsignade äro de saktmodiga, ty de skyndar icke mot stupet

…
Ordvalen som ger de rika makten

Det är med dubbelbottnade ögon jag ser på
sophämtare-konflikten. Som vänsterorienterad förväntas
jag förmodligen enögt ta sophämtarnas parti.
Men jag kan mycket väl ta en *arbetsköparens ….

– *På borgerligt språk kallas densamma för arbets-”givare”
eftersom de vill ge illusionen av att det är de som skapar
jobb, generöst ”ger bort” jobbet” till den förhoppningsvis
”tacksamme” arbetaren, så att han inte ska förstå att han
faktiskt arbetar in pengar till arbetsköparen. Ett språkbruk
som sedan underlättar att ta åt sig mer av företagets förtjänst,
än man från företagsledningen, egentligen gjort rätt för*. –

….parti, om det enskilda fallet är som sådant att det är
berättigat. Speciellt då för vissa småföretagare vars vardag
är långt tuffare än för de flesta arbetssäljare (*Arbetstagare)

Men i allmänhet är den konflikten klassisk,
mellan arbetsköpare, och arbetssäljare.
Och gentemot storkapitalisterna och borgerligheten
råder det inget tvivel om på vilken sida jag står.

Jag ser dubbelt

Enligt SVT tjänar sophämtarna i snitt 34.000 i månaden.
Och det är här jag ”ser dubbelt”.
Om arbetsköparen vill sänka deras löner för egen vinnings skull,
dvs för att själva kunna expandera och ta ut mer lön,
fast de redan har överdrivet mycket, ja då köper jag inte
arbetsköparens ingång i konflikten.

Men sett till själva lönen, 34.000 kr i månaden,
så kan jag som sjukpensionär reagera över att dessa arbetare
nu söker stöd hos oss bröder och systrar som blivit lämnade
av både Borgerligheten Socialdemokratin som dessa arbetare
uppenbarligen i stort valde att rösta på,
eftersom det är storkapitalistens politik som regerar, vare sig S
eller M sitter i regering, eller för den delen SD, vilka är i precis
samma kapitalistiska båt,

*”fast det inte är de som ror,
som ror så att svetten lackar, och piskan som kittlar,
kittlar inte heller, deras feeeeta nackar”
(*Blå Tågets, Staten o kapitalet”)

Fast det kommer inte gå upp för SDs väljare
förrän SD suttit i regering några år, roffat åt
sig på sedvanligt vis, och skitit på sjuka och gamla.
”Huvudsaken invandringen upphör så blir allt bra”
…är DERAS naiva dröm.

Falska lojaliteter

Så i förlängningen övergav arbetarrörelsen de gamla och sjuka
genom mutor från Alliansen i form av ”det ska löna sig att arbeta”
Rut och rotavdraget, högre skatter för pensionärer än för ”arbetande”.
Utförsäkring av sjuka människor. allt detta blev ni mutade
till att acceptera och kanske till och med gilla, för det gav er en
tusenlapp mer i börsen när skatten var betald.
Och nu förväntas vi stödja er i kampen för att få 34.000 i månaden ?
När vi sjuka, gamla och i utanförskap blivit behandlade
som soporna ni bär på ?

Side ? I’m on nobody’s side

Nej jag ställer mig inte på borgarnas sida, ALDRIG !
men f-n vet om jag ställer mig på sopåkarnas ”sida” heller.
Som Enternas Lavskägge sa i sagan om ringen
när Pippin eller Merrin frågade vilken sida han stod på i kriget.

“Side? I am on nobody’s side, because nobody is on my side,
little orc.”


Överklassens drog, blev arbetarrörelsens drog

Arbetarrörelsen är enligt mig ”död”, uppköpt av överklassen,
mutad till att överge de som slitits ut, blivit improduktiva
i arbetsköparen ”marknad”
Arbetarrörelsens lierade, blev sålda av arbetarrörelsen
för ca 1000 kronor i månaden i en skattelättnad,
som kostar även dem i försämrade villkor vid sjukdom
och ålderdom
Arbetarrörelsen är enligt mig ”död”,
och det var mer eller mindre ett sorts självmord,
där de rika gav dem självmordsvapnet.
när delar av arbetarrörelsen började ta drogen/giftet ”Girighet”
och nu tagit en överdos av detsamma.

För varje steg på karriärstegen

Ju högre upp man klättrar på karriärstegen,
ju fler människor man trampar på under färden,
oavsett första trappsteget som för sopåkarna,
eller pyramidens topp som Wallenberg, Lööf, Reinfeldt,
desto starkare verkan på drogen girighet, giftet girighet.

Jag har bestämt mig,
för att respektera de som respekterar mig,
värna om de som värnar mig,
älska de som älskar mig,
hjälpa de som BEHÖVER min hjälp,
och de som hjälper mig.
och lämna falska lojaliteter för gott

… så länge jag blir behandlad
som soporna ni bär på er rygg !

…
Walking in the rain

En promenad i sommarregnet med diverse samtalsämnen,
skratt och utbrotts-ventilation, med G.
G är lite som Wally i Crocidile Dundee för mig,
och jag är lite så för G, på våra prominader:

– – – – – – – – – – – –
Sue: Folk går till en psykiater för att prata om sina problem.
Hon behövde bara ventilera. Du vet, släppa ut dem i det öppna.
Mike: Har hon inte några kompisar?
Sue: Du har rätt. Jag antar att vi alla skulle må bra av fler kompisar.
Jag antar att du inte har några hjärnskrynklare på Walkabout Creek.
Mike: Nah – – där borta, om du har problem, berättar du för Wally.
Och han berättar för alla i stan
.. och sen är problemen borta
– – – – – – – – – – – –

Under Görans societets-paraply

Regn är oftast inget hinder för promenad
Idag hade G dessutom ett paraply med.
Inte för att han behövde det,
jag tror bara han ville se lite sofistikerad ut.
Och eftersom G är en deci kortare än mig,
fick jag konstant parera så jag inte fick
paraplyspetsarna i ögat.
Societeten bringar så många små vardagsproblem.

Dansanta frågetecken

Nu pågår ju dansbandsveckan i Malung, som jag allt dansande
till trots aldrig besökt… och nu vill jag definitivt inte dit.
Jag som med förflutet som erfaren Dansgud,
har ju en och annan fundering kring det evenemanget.
Och nu när är stort medialt fokus på våldtäkter
och ofredanden så uppstår för mig några frågetecken.

Malungs arrangörer hävdar tex att de har ”nolltolerans”

”Det innebär att om någonting händer får inte förövaren
komma tillbaka.
Oavsett vilken grad av misstanke det finns”
säger Lars Bälter.

Lycka till med det Malung, tänker jag,
ytterligare ett steg mot anarki.
”Misstanke” är alltså återigen det nya ordet för ”fälld” eller skyldig”
man gör således i vanlig ordning ingen distinktion/åtskillnad på
begreppen. Så blir ni nobbade tjejer, så har ni en kanon-möjlighet
här att få bort den mannen från dansveckan för gott,
eller om ni bara stör er på någon, det räcker nämligen
med misstanke, oavsett grad av misstanke.

Ökat underskott … eller framtida överrepresentation

Med tanke på att det nästan alltid varit underskott på dansanta
män, gissar jag att kvinnor framöver får slå sig fram ännu hårdare
för att få dansa med de män som ännu inte blivit portade.
Det kommer bli lika många män kvar där som anställda män
på dagis och förskolor.

Finns det några regler kring berusning? (Aftonbladets reporter)

–
Vi försöker uppmuntra folk att dricka varannan vatten.
Sedan är det så
att både vi och våra gäster vet att det
går inte att dansa om man är
full. Publiken som är här är
här för att dansa och roa sig och inte för
att dricka i
första hand, säger Lars Bälter.

Hoppsan !!
nu var det plötsligt slut på ”nolltoleransen”
Jag personligen är övertygad om att olika droger, och i
främsta rummet då alkohol är en starkt bidragande orsak
till både våld och sexuella brott och ”ofredanden”
Det krävs ingen Einstein för att räkna ut det.
Nolltolerans på alkohol på styrdans, kommer garanterat
förbättra eventuella sådana problem.

När kärleken blir granskad

Den dans där jag blev tillsammans med en kvinna för något
år sedan, hade definitivt kunnat kvalificera sig som ofredande.
Givet då från min sida sett… eftersom när kvinnor ”kelar” på dansgolvet,
så kan det aldrig klassificeras som ”ofredande” eller ”tafsande”,
även om hon var lika på som jag.

– ”Jo men då är det ju ”samtycke”

Ja givetvis, under dansen ja, men hur upplevs det efteråt
Och tänk om Kakan Hermansson/Zara Larsson blivit en av
kontrollanterna på Malungsveckan. ”oavsett misstankesgrad”
Då får vi hålla hårt om pungen grabbar, om vi inte ska bli
tvingade att sitta och kissa resten av livet


Kulturell massdöd om rådande integritets och alkohol-policy får råda

Samma bakvända kulturdödande resonemang förs från polis,
politiker och det ”rättfärdiga” folket kring det
sk ”läktarvåldet” och ”huliganism”.
Där man vill införa matcher utan publik vid ”högriskmatcher,
och lägger ansvaret och kostnaderna på den sportsliga
verksamheten när våld uppstår. Börja med nolltolerans på
alkohol där oxå, så ska vi märka revolutionerande goda
effekter. Man tycker det är Hammarby IFs fel att några
super sig fulla och slåss UTANFÖR stadion före och efter match.
samt att klubben ska stå för poliskostnader.
Däremot tycks det inte vara Pubars ekonomiska ansvar vad som
sker efter att fulla kvinnor och män går hem från den klubb där
de blivit dyngraka, där de stjälpt i sig alla droger/sprit.

Glöm Europaspel

Sverige är redan som det är näst intill chanslösa internationellt,
framförallt på klubbnivå. Mycket beroende på bristande ekonomiska
muskler. Och att vi är ett litet land. Ponera vad som händer med
klubbars ekonomi när imbecilla polischefer framhärdar i idén kring
publiklösa matcher.

De här j-a vattendrickarna på dansgolven

Inom dansvärlden har det sedan en tid uppstått en
diskussion bland både dansbandsmusiker, dansentusiasterna
och ”gå-ut-i fyllan-och-dansa-en-helg-om-året-dansarna”,
att det är dansentusiasternas som tar död på danskulturen.

Med det menar då kritikerna till oss som dricker vatten,
är duktig att dansa, far på många danser, att vi blir ett
exklusivt och exkluderande gäng, som bara dansar med
varandra, och att ”vanligt folk” som ”tar ’EN’ öl och ska ut
o ha lite trevligt, inte vågar bjuda upp, eller blir uppbjudna.

Nu har jag av personliga skäl inte dansat på 1½ år,
men tillhörde ju till slut de för dansen så ”destruktiva”
vattendrickarna. Så jag tror mig veta vad jag pratar om.

Jag ser att problemet med modet att bjuda upp existerar,
men är rätt övertygad om att problemet inte beror på att
vissa av oss är duktig att dansa, beror på satt vi dricker
vatten istället för öl/vin/sprit. Inte ens beror det på att vi
skulle vara för snobbiga och exkluderande.

Sprit ger intäkter, kan därför inte kritiseras

Själv upplever jag det som ett större problem att folk dricker
sprit när de går på dans, än att man dricker vatten.
Sprit framkallar nämligen ett milt sagt promiskuöst beteende hos
både kvinnor och män, som definitivt skull falla under ofredanden,
med nuvarande måttstockar och ”nolltolerans. Ja fast inte om det
är kvinnan som gnuggar sitt kön mot man, lägger handen på rumpan,
eller upp på halsen så man inte kan andas riktig,,…
utan givetvis tvärtom.

Så eftersom spriten i detta resonemang tycks vara bättre för
dansvärlden än vatten, så blir det nolltolerans på manlig närvaro vid dans.
Så lär er föra tjejer !

PS … var försiktig med kramar hörrni.
Här är polisens tolkning av kramar:

”Kan en kram vara brottslig?
Och vad bör man göra om en kompis blir tafsad på mot sin vilja?
–
Ja, eventuellt skulle en kram kunna vara brottslig.
Om det är så att
den är av sexuell karaktär och den utsatta
inte har samtyckt till
handlingen”.

Så skaffa er ett vittne nästa gång ni kramas,
eller filma, men det bryter väl mot nån slags integritet
så … stanna hemma och sup istället, det verkar tillåtet,
och bevakar kapitalisters intressen

…
Det blev en frivillig golfdag idag.
Fast jag spelade ingenting. Gratis musik till ideella arbetet,
Med sällskap av Johnny H mestadels, och Göran o Lisbeth
någon timme.
Jag blev erbjuden biljett av en god vän,
men eftersom den var enskild, så jag suttit bland folk
jag inte känner, tackade jag vänligt nej.
Men oerhört vänligt av Maria.
Jag, Göran o Lisbeth satt o dinglade med benen på räcket
till verandan på bangolfen istället, och hörde musiken och
digg-ade-digg-i-loo.
En spontan energiberöring, massage ”drabbades” jag av
mitt i alltihop, och då var Kai Tomas Lycklig.

En jättegod vegetarisk pizza på Kinarestaurangen,
i en somrig norrländsk sommarstad, spisade jag allena,
men förnöjt. Träffade Mörka vackra Maria från Kramfors,
det var många år sedan sist.
Lite lådsortering-pyssel-o-påt-göra
Nu blinkar ”saftblandarna” (ljusen till lastbilar under arbete)
på Risön. Diggiloo-råddarna håller på att riva, och ska
till nästa ställe imorgon redan.
Till Umeå… de två enda Norrländska ställena på Turnén
Sommarnatten lägger sig över min stad,

… och Kai Tomas somnar snart in nöjd med en
vacker sommardag, då solen faktiskt sken hela dagen.
Imorrn ska de äntligen bli lite regn igen

…
Några är kvar där…

Det är full fart på sommaren,
Diggiloo gästar Nipornas by,
och vi har det ganska bra,
många av oss här i Sollefteås,
gröna sommarstad.

Några i vår sommarglada stad,
mår säkerligen som jag gjort,
från hösten 2015, tills för bara några
månader sedan.
Jag ber änglarna beskydda dem,
för jag måste leva lite nu ett tag,
och jag är bara Tomas, varken mer eller mindre.
Och jag behöver leva lite grann
Det verkar väl rimligt ?

Tog cykeln ner till minigolfen, ”min sommarstuga”
Och mellanlandade på Lilla caféet på gågatan.
Magen ville ha varm macka och kaffe,
men plånboken ville att magen bara skulle ha kaffe.
Plånboken vann viljetvisten.
Det är verkligen som en sommarstuga,
mycket att göra för att hålla fint,
veranda till en stuga utan rinnande vatten,
och utan toa och avlopp. Jag är någon där,
Jag gillar att påta, klippa laga och måla,
Jag blir glad av det, även utan ersättning.
Jag är stolt.

Sommar i P1

Mellan målning, lagning av hinder, sättning av blommor,
lutar jag mig en stund på kökssoffan som vi köpt begagnad
på Öhmans Antikhandel. Jag fipplar med vissa besvär igång
mobiltelefonens radio-app och lyssnar på Sommar i P1.
Lennart Käll spelar bra musik, och berättar om när han blev
rånad och hotad, och hur han upplever att någon tog sig rätten
att för evigt förändra hans liv.

Lennart och jag är från olika världar på nästan varje
tänkbart vis. Han berättar om tryggheten från sin mor
rakt igenom uppväxten. Berättar om hur han var den
stökige rastlöse i skolan, som lärarna trodde skulle bli
ingenting. L berättar om revanschlusten som drivit
honom till de chefspositioner han uppnått.
han ser sig själv som self-made, vilket de flesta
av hans yrkesgrupp, och politisk härkomst gör.

Tillfälligt avbrott på ”Sommar”
– – – – – – – – – – – –
Jag trycker på paus på mobilen/sommarpratet,
och är trevlig och skämtsam med kunder.
Conny Wallin, som byggde våra banor,
med en hel del hjälp utav bla mig, är ju hos änglarna nu
sedan några år, och nu stod utanför fönsterluckan
två gamla grannar till Conny, vi pratar varmt om honom,
de är glada att få spela på våran fina anläggning.
– – – – – – – – – – – –

Förutsägbar Hollywoodfilm

Trycker på play på mobilen igen. L berättar om hur en
man hotar honom med pistol, och vill att L ska betala
2,9 miljoner kronor till mannen. Vilket är det belopp hans far
spelat bort på det bolag/Svenska Spel, som L nu är chef för.
Jag känner igen mig när han berättar hur livet
totalförändras för alltid, utifrån en annan person
som tar sig rättigheter den inte har. Trots att både våra
förutsättningar i livet, samt de traumatiska livsförändrande
skeende är så olika de kan bli.

Likt i en förutsägbar Hollywoodfilm, med amerikanska hjältar,
och ryska, kinesiska och Arabiska skurkar, är upplägget
på sommarpratet uppenbart. De goda och de onda,
försvarstalet för spelindustrin vilken han givetvis inte anser
kan hållas ansvarig för att människor blir spelmissbrukare,
och att nå’n enstaka som i detta fall blir brottslingar som en
direkt följd av det.

Norskt inslag
– – – – – – – – – – – – – – – – – –
– Jeg lurer på hvor mye det koster o spille minnigolf,
för to unger o’n voksen.

En söt norsk jänte, avbryter min P1-Sommar, för en stund.
Så är det ofta på golfen. Jag gissar längd på klubborna åt dem

– har du noen viskelær
säger hon och drar handen fram och tillbaka ovan protokollet
Och jag ser ut som en fågelholk i nian. Ett suddgummi, ville hon ha,
kom jag senare fram till.
– – – – – – – – – – – – – – – –

Bredare tänk

Tillbaka till P1-sommar.
Jag kan utifrån andra erfarenheter förstå och empatisera
med traumat L har upplevt vid rånet. Men jag kan ändå inte
låta bli att tänka bredare än så. Bredare än att ”Amerikanerna
är hjältar, och ryssar och Araber och muslimer är de onda”
Bredare än att rika människor med välavlönade jobb näst intill
alltid rättfärdigar sitt eget beteende oavsett vad det leder till
i ett större perspektiv. Och JO det finns rätt många förmildrande
omständigheter för L som VD. L som ”tagit ett större Socialt ansvar”
över svenska spels vanebildande verksamhet. Men det är ändå en
blodsugande verksamhet, och reklamen är frenetisk och mördande
och lögnaktig, och borde fälts i alla möjliga och omöjliga domstolar.

Det här med att L blir arg och känner det orättvist att han som
var offer för det rån, med fruktansvärda hot, blev per definition
inlåst medan förövarna gick fria fram till det att en rättegång
kunde hållas. jag kan återigen relatera till den känslan, men återigen
utifrån andra händelser. Och nu slinter L för första gången rejält i sitt
resonemang, kanske för att förstärka sitt case. Han säger att det är
dåligt att dömda brottslingar går fria, medan han i sitt liv blir närmast
fängslad pga rädslor för utlagda hot. Allt det där stämmer UTOM att det
handlar om DÖMDA brottslingar, vilket för den uppmärksamme borde
vara självklart när ingen rättegång ännu hållits. Det ter sig kanske oviktigt
i detta ”självklara fall” men om man börjar ta rättsfall för ”självklara”
så är vi illa ute som människor.

Blåögd aningslöshet

Den blåögda aningslöshet över konsekvenserna som ofta
ventileras från människor i karriären, rika människor,
på det sätt vilket de blivit rika har ingen betydelse för många av dem.

Och aldrig hör du talas om de som inte tycker de förtjänar sina
miljoner och miljarder och rättfärdigar tillvägagångssättet,
införskaffat av dem tills de dör. Spelar ingen roll om människor
blir sjuka på den verksamhet de bedriver och blir rika på, spelar
ingen roll om konsumenter dör av produkterna, eller dör som en
följd av dess verksamhet.

Sen står de där, när samhällets sociala och ekonomiska bottenskikt
som en långsiktig följd av det system som bygger deras rikedom, slår
tillbaka på DEM, står de aningslösa, och pratar om ”vanligt hederligt folk”
(dvs de själva) …och om lata, ansvarslösa och onda dvs
de som inte lyckas, de som faller offer för bla den hänsynslösa
spelreklamen, de som blir fast i gäng i förorten, de som blir
livstidssjukskrivna pga att ha haft orimliga arbetsförhållanden
etc etc etc etc etc

”Systemet som gjort dem rika måste försvaras, hur än många
människooffer det blir på kuppen”

– – – – – – – – – – – – – –
Fler hustomtar

Nu tittar den andra ”hustomten” , utöver mig ner på golfen
och vi diskuterar lagning av hinder, samtidigt som jag får avlösning
på klubbuthyrningen. Jag tittar nöjt ut över anläggningen,
och känner mig stolt över vad jag till rätt stor del bidragit med.
Det är en av Sveriges vackraste bangolf-anläggningar.
Och jag kan räcka över målarpenseln till han som kom efter mig,
ta cykeln hem, utan fallskärmsavtal, bonusar, utan lön, utan
karriärstege med andra människor som trappsteg,
och plita ner dessa ord.

…
Tjosan hoppsan, livet ä underbart !!
… nänu tog jag i så böxern sprack ….

Däremot har vädret i Juni, Juli varit riktigt fint tycker jag
Mellan 15-25 grader, både sol, regn, och blåst,
inte en knott på min kropp tack vare vinden,
nästan ingen gräspollen-attack,
och regn som får det gröna att spira.
Lite orolig för bärens tillkomst dock.

Fast just idag, just nu är det 13,6gr C,
och varenda en av de graderna är ovan noll-strecket.
Och jag LOVAR solen kommer tillbaka.. snart.

Inkomsterna för bangolfen har givetvis påverkats negativt,
eftersom resten av Svenska och Norska folket inte har samma
uppfattning som mig vad gäller sommarväder… de verkar vilja ha
22-35 grader sommaren rakt igenom.
DÅ blir det försäljning av bangolf-varv.

Men en granne till Bangolfen, har blivit betydligt hårdare drabbat,
av Tomas-vädret, Risö-badet ! Där har det sett tomt ut i sommar.

Ser ju fortfarande annonsering för styrdans på FB,
och det är bra, det lyser till lite i ögat, men det slocknar
ganska fort och blir melankoli, när jag tänker på dans,
som borde vara en av mina livselixir.
Som har varit en av mina stora livselixir

Men livet går vidare, och de som lämnat mig går vidare,
Och de jag har lämnat, går vidare. När några finns kvar,
och några kommer till. Och jag går vidare
Så är det nog för alla…. nog.

Och nu medan jag skrivit, har termometern ökat
på 0,3 plusgrader till 13,9. Snart är det Hawaii-skjorta på,
Och kulglass i stora Mynningen i nyllet.
Då kan man skrapa bort fjunen på kinden,
som ändå gör en mer tonårig än manlig,
och dra in den Svenska sommaren genom näsborrarna,
och nysa tills man står dubbelvikt.