…
Så har jag vandrat ännu en dag på denna jord,
i det uppenbara paradiset,
och det dolda helvetet på jorden.
Frid vare med min själ.
Jag försöker gör allt i min makt,
allt jag kan, öppnar min famn,
sträcker ut min hand.
Men det räcker ändå aldrig till,
jag förblir olycklig i mitt hjärta.
Jag förblir ändå ensam i min själ.
I landet med särbos, insemination
självständighet och internetträffar.
Jag är nog helt lost
Jag vet helt enkelt inte hur man gör,
för att känna lycka, känna närhet,
leva ihop med någon i nutidens socialist-kapitalistiska
spiral, som ni arbetande, ”nyttiga” ofria
produktionsenheter snurrar omkring i.
Jag hamnade i vakuumet däremellan…. typ.
Vakuum är ju typ … inte ens luft
… och där är jag.
Mindre vakuum
Jag känner mig utanför på alla sätt och vis.
Jag känner mig ensam på alla sätt och vis.
Jag längtar dock inte till att vara där ni är, där jag var,
i livspusslets och kapitalbyggandets förlovade dimension.
Jag längtar bara efter att inte vara utanför.
Fast jag vet att ni troligtvis inte är ett dugg lyckligare,
bara mer upptagna… mindre vakuum,
…och mer prylar.
Kvinnan frigjorde sig från hemmet på 60-talet,
”Heureka vilken lycka” det förde till dagisbarnet,
skolbarnet Kai Tomas med nyckel om sin hals.
Sen såg man aldrig röken av morsan, utom när
hon söp till på lördag och grinade i min 9-åriga
taniga famn och sa att hon skulle ta livet av sig.
Den revolutionen, gjorde Sveriges arbetskraft
dubbelt så stor, och landet o kapitalisterna mångdubbelt rika.
Men familjen så oändligt mycket mindre,
… den försvann. Priset för självständighet,
blev ensamhet För barnet,
men även för kvinnan som blev ”fri”.
Det var bara en dröm, de går hand i hand
Olof Palmes ”självständiga individ”
plöjde mark åt kapitalismens rovdjur.
Socialismen var aldrig den som räddar oss från kapitalismen,
den var dess bror, och kusinerna feminism, och nationalism är
kanske må hända än mer fel ute än socialismen jag trodde på.
Nu regerar de giriga kapitalisterna och själlösa nationalisterna.
Bakom hörnet står feministerna och drömmer om den makt
kapitalisterna har. Och bredvid står jag och inser att
min dröm var en dröm
Kulturell chock
En syrisk kvinna med sjal,
ser ut som ett levande frågetecken,
under lektionen som ska lära dem nycklarna till att ”bli svensk”
När den Syriansk-svenska lärarinnan pratar först om att svenskar
inte måste vara gifta utan kan vara ”sambos”
Och när lärarinnan sedan pratar om särbos,
ser hon bara rädd ut stackarn.
Det finns mycket galet med kulturer ute i världen,
men vi är rätt vilse här med ibland.
Been there done that
Själv vet jag helt enkelt inte hur man gör,
för att känna lycka, känna närhet,
men jag tror inte det räcker med att bli en
tok-konsumerande produktionsenhet,
been there done that
PS. Jag kom att tänka på det:
Att jag som skolbarn ofta förlade,
tappade bort min nyckel…
… det är klart jag gjorde,
jag hoppades på att få öppna dörren hem,
tillsammans med mina föräldrar…..
mina ”fria” föräldrar.