Månad: juni 2017

…
Sitter här med kvisttomater och en Staropramen, alkoholfri öl, och begrundar dagen som gått, och livet som det kan vara.

…. så mycket ord, så många tankar.
Ibland är det ett riktigt getingbo uppe i planeten.
Tankar o känslor …. som känns utom kontroll.
Men det bara känns så. Jag bara går vidare, gör det människor gör,
diskar, äter, fikar, musicerar, dans… nä just det,
det sistnämnda gör jag ju inte för närvarande… dansar.
För jag, den stora ”Dansguden” är rädd och osäker på mig själv.
Inte på min dansteknik… men väl osäker på mitt värde,
är jag värd kärlek ? Varför har jag hittills alltid bara mått dåligt av ”kärlek” som skulle vara det mest värdefulla i livet, livets mening tom enligt vissa ?
Jag är rädd, vågar jag mig ut på dansgolvet igen ?
Klarar jag av det, eller bryter jag ihop och blir sittande,
kommer jag möta situationer, människor jag inte orkar, vill möta ?

Jag är starkare än en oxe i hjärtat, svagare än en mus i tron,
Kommer igen på ett sätt som får maskrosor att avundas mig,
…men känner mig ibland mer ensam i hjärtat,
än den ryska hunden Lajka som skickades ut i rymden för att dö.

Trots att mitt självförtroende säger mig att jag inte alls tillhör hunk-släktet, inte alls är överdrivet snygg, så känner jag igen mig i känslan många kvinnor vittnar om, att bli gillad bara för det fysiska, för sex.. och inte för mig, den jag är i all sårbarhet, inre skönhet, styrka, värme, godhet och ilska. Det kanske inte alltid är så… men jag tror ofta det. De är iaf inte för pengarna nån eventuellt skulle välja att vara med mig. Så jag är allt som oftast övertygad om att det är min kropp. Nej …inte som manligt macho-självförtoende, utan som i att känna mig utnyttjad…. inte älskad.
Nä jag vet nog inte vad kärlek i förhållande innebär, Jag har aldrig upplevt
det tror jag, jag har aldrig vågat tro på den, jag har aldrig litat på
den, jag har inte litat på mig, inte litat på att nån kan tycka om
mig…. typ … och så lite.

Jag och G promenerade idag,på mitt initiativ, ut på Hågestaön, med ved,
liten yxa, 4 majskolvar. G gillar inte alls små j-a majskorn i sallader,
el på burk har han låtit meddela. Men här var vi ense om att det var
bland det bättre vi ätit på ett bra tag. Smör och svartpeppar på de
nygrillade majskolvarna

Elden fick vi kämpa lite för, och sedermera glöden, men det var värt det, 1 timme senare. Majskolvarna var perfekt tillredda, och bara smälte, knastrande i munnen.
Det var en ren njutning,. Första tuggan, på första majskolven, var naturligtvis den mest gudomliga….. precis som när man första gången blir kyss av en kvinna/tjej……… har jag hört.

Lite senare gick jag ytterligare en sväng på Hågestaön med kompis, kompis mamma, och hunden Molly. Och blev instruerade på utomhusgymmet av utbildad. långhårig, skäggig sjukgymnast. På kvällen, efterlängtat boulespel med många härliga människor.
J är tex en snubbe som jag respekterar för hans rakhet och sätt att bemöta människor. en rätt klipsk snubbe, om ni frågar mig.

Jag har egentligen mycket mera ord att spotta ur mig ikväll, om andra teman, men nu är jag trötter.

…
Tyypisk svensk sommar, osså lönen då !

Nu är det sommar igen, svensk underbar sommar, med hägg och syren, Aplarna står i blom, världen är grön av lövens prakt, och himlen är blå, och ibland svalkande grå. Solen värmer stundvis våra ljus-längtande sinnen och kroppar.
Småfåglar och glada sommarbarn turas om att leva om med somriga läten.
Kulglass och kaffe, sommarsallader, plusgrader, underbart regn, värmande sol och mygg-bort-drivande blåst. Vilket paradis hörrni… inga vulkaner, inga tropiska stormar och tsunamis, ingen öken utan vatten. Faktum är att vi badar och spolar toaletten med dricksvatten …. har ni hört så tokigt.
Men svensken är inte nöjd, absolut inte nöjd.För sommaren är bara regnig, svensken ser inte allt det jag beskrivit ovan. …. svensken har det dåligt ställt ekonomiskt ser ni … och det är ”orättvist” förstår ni att miljonärer får betala över 50 % i skatt…. det är tufft att vara svensk arbetande eller arbetsgivare… huvva.

Svensken håller på att bli ett av världens mest bortskämda folk.
Och då drar kanske hög, och medel-inkomsttagaren åt sig öronen och tänker
”Jaaa verkligen, de här jäkla sjuksimulanterna, och flyktingarna”
Men det är inte de sjuka som beklagar sig mest över inkomst ska ni tro…De sjuka har ingen ”röst”… iaf inte som hörs, iaf inte som någon lyssnar på.

För ett par år sedan, var det ett sjusärdeles liv på sjuksköterskorna som hade alldeles för dålig lön. Jag som sjukskriven, med månadsinkomst på 6.800, (9000, med bostadsbidrag) blev uppmanad att demonstrera för höjda löner för de som har 25.000 i ingångslön !

Nu är det polisen, med 25.000 som ingångslön, som har det så dåligt ställt med lön att de är ”tvungna att sluta”, för satt klara sig. Nä exakt så säger de faktiskt inte, men de pekar, som nästan hela övriga svenska folket på nån yrkesgrupp som får mer. Men man får leta med skallgång och strålkastare efter en svensk som är nöjd med sin lön, eller en svensk som är nöjd med vädret.

Lärarna är oxå en sån grupp som helt enkelt ”har så dåligt ställt” att de måste söka sig till bättre betalda yrken. Jag har suttit och ly8ssnat på bekanta, med två löner tillsammans 50.000, utan barn….beklaga sig för MIG över att det inte går ihop för dem ekonomiskt för de har så dåliga löner.

Det finns en grupp man sällan hör beklaga sig över sin ekonomiska lott,
det är vi som får mindre och mindre i förhållande till vad saker kostar.
Sjukskrivna, arbetslösa., flyktingar, och fattigpensionärer.
Och då ska vi komma ihåg att dessa yrkesgrupper, poliser, lärare och sjuksköterskor, ur ett svenskt
genomsnitt inte allsär höginkomsttagare…. för höginkomsttagarna gnäller ännu mer, har
starkast ”röst” Money talks !
Det finns tom politiska krafter till höger som vill ta bort bostadsbidraget för sjuka och pensionärer. En av de som var inne på det förslaget, vår fd moderate statsminister sitter nu och tar ut 156.000 i månaden, OVANPÅ den miljoninkomst som hans företag ger honom. 156.000 som skattebetalare får betala.

År 1900 kunde en daglön ligga på 2,50
Det är tufft att vara arbetare och kapitalist i Sverige idag !
”Osså den här jäkla dåliga sommaren dessutom”

Vi blir aldrig, aldrig nöjda !

…
Tagga ner Tomas, tagga ner
Ta ett djupt andetag och inse åter en gång att jag inte kan förändra världen,
Facebook, främlingsfientlighet eller ens grannen som stjäl din tvättstugetid.
Lugna dig en stund Tomas och se vad du har, och vad du kan påverka.
Jag andas, och gör mig själv en tjänst, genom att diska.
Så där ja … nu är den åtminstone ren. Och nu lite pressokaffe.
Nästa gång kanske jag ska skita i om det är fair trade och kravkaffe.
Och nu på morgonen har kassören ”Lacken” fixat ner en färgburk till golfen, så det blir lite ”terapi” Att måla är rogivande, bortsett från rygg och skrapning då.

Hjulen snurrar på, runt, runt, runt,
och världen ter sig ibland alldeles galen.
Men hur mycket jag än skriver om detta,
så snurrar den på i samma spår,
som en skenande buffelhjord mot en ravin,
och det är inte populärt att påpeka det för de som springer i hjorden,
och inte populärt att påpeka det för de som driver på hjorden.
Ensam kan man inte förändra någonting som helst, inte ens tvättstugekulturen i grannskapet, men om hjorden ville, kunde de springa över de som leder dem ner i ravinen, men hjorden vill nog inte.

Kanske behöver jag bli mer cynisk (rå, skamlös, fräck, hänsynslös, frän, hånfull, krass, känslokall, skamlös, kallhamrad; illusionslös, skeptisk, tvivlande, nihilistisk, nedvärderande *synonymer.se) …. och bara tänka som resten, att vi skiter i alltihop, och tar så mycket vi kan innan ravinen är framför våra fötter. Kanske jag behöver bli mer egoistisk, ta vad jag kan, medan jag kan det…
… kanske det är så jag måste bli.

…så får det bli…. jag springer med i hjorden

Mot ravinen, bröder och systrar !!!!!
”Akta dig, flytta på dig, jag ska fram här … ramlade du ? tuff shit, res på dig ! Va ? puttades en gammal oxe ner för stupet ? tuff shit, who cares” , flytta på dig jag ska fram !…Mitt i den skenande hjorden säger halva flocken: ”kolla en en bild på en kattunge, va gulligt !”

…. äh tagga ner Tomas, lugna dig ! Drick upp kaffet och cykla ner på golfen och måla rödfärg !… o sluta gnäll nu Tomas, solen skiner ju, och det är underbart att leva i paradiset !

…
Det finns inga mirakel sjöng Peter LeMarc,
och ändå kan ett barns leende väcka liv i de levande döda.
Det finns inga mirakel ?
och ändå ger de fattigaste mer av sig själv, än de rika.
Och ändå är de fattiga oändligt mycket rikare än de rika.
Det finns inga mirakel ?
Och ändå vaknar jag efter allt mörker, upp på morgonen,
och ser mirakulöst regn som ger liv, faller från himlen.
Och det finns inga mirakel ?
Det är inget dåligt väder mina vänner, det är ett mirakel.
…från himlen, givet dig och mig, vare sig det är moder natur,
eller en Gud,m kallad Jave eller Allah…

Vad kan vara viktigare än kärleken ?
Jag tänker hoppet om kärleken, hoppet kan vara viktigare.
Hoppet …
Hoppet… när du känner det som om släkt och vänner,
inte har tid för dig, i din allra sköraste mest förtvivlade stund.
Hoppet som väcks från ett barns oskyldiga uppriktiga leende,
utan baktankar, utan motprestation.
Hoppet som väcks när någon ser dig, en liten stund,
och gör dig synlig, en liten stund.

När du säger att du har tid för mig,
Då väcks hoppet …
När du förstår att jag ger dig av min tid,
ger dig av min kärlek,’
ger dig mitt hopp,
för att själv finna hoppet genom dig,
när du har tid, när du tar dig tid,
Det är kärlek, det är kärlek… min vän
Tid är kärlek, inte pengar.

…
”Måste bli tydligare” säger ofta politiker på riksnivå,
när deras partier går bakåt. För det är ju inte fel på deras politik, eller egen kunskap… men otydligare går det iofs inte gärna att bli, så man får väl ge dem rätt på ett vis då.

Men även om de absolut inte menar att de själva ska bli tydligare, när de säger detta, så finns det en liten lärdom, för oss som inte får betalt för att lova stort vart fjärde år, för att efter att ljugit om sina föresatser plocka ut pension från riksdagen, samtidigt sm de startar ett företag med miljoninkomster…

… men för oss som inte gör så, för dig och mig, bäste bror, och kära syster, så kan det vara bra att vara tydligare… ja eller åtminstone för mig, kära läsare…. ja eller ”kära” o ”kära” … jag vet ju inte vem som läser… .. apropå tydlighet 😉

Nej, men allvarligt, jag behöver tänka på det, att vara tydlig, med mig själv, vad jag vill, och vem jag vill vara. För först då kan jag vara tydlig mot andra som trampar in i min värld…ovetandes om vad jag vill, om vem jag är, och vad en sån som jag tolererar eller inte tolererar. Var det tydligt ?

Men jag har i min otydlighet, och osynlighet, ibland när jag väl försökt markera och vara tydlig, blivit övertydlig och överdramatisk. Det kränkta lilla barnet, som aldrig blivit hört, kan ta över och bli en tystlåten, iskall, ödesmättad dramaqueen.
”Jag ska minsann visa dom” ”Om jag slutar höra av mig till allihopa så ska dom få se”
”Jag försvinner härifrån, och kommer aldrig mer tillbaka”
Ett övergivet barns känslor, och tankar, när ingen hör.

Det är bara det att det fungerar inte alls, i vuxenvärlden.
Lika lite som det fungerade på en moder som ”couldn´t care less”
Det finns ingen som kommer och tycker synd om dig i vuxenvärlden,
…och i ärlighetens namn vill ingen egentligen bli tyckt synd om, bara tyckt om,
och det kan vara svårt att lita på om man inte vet hur det är.

Tove Janssons ”Det osynliga barnet”

….
handlar om en liten flicka som har så dåligt självförtroende att hon blivit helt osynlig. Muminmammans stora kärlek och omsorg får dock flickan att steg för steg bli mer synlig…. men inte förrän hon blir jättearg och visar det, så syns hon helt.

Vi är många som ”är” ”det osynliga barnet”… mer eller mindre. Inte minst jag då.
Mina konturer har suddats ut tills jag var nästan helt osynlig. Men nu ryter jag till ibland… och syns lite bättre. Men som i saga, behövs det även omtanke och kärlek, debet och kredit, för att man ska synas…. ja och Muminmammans synlighetsdryck så klart

Fast jag mår mycket bättre nu än under tusen mörka dagar,
… så känner jag mig ändå lite tom inuti, än hur bara tajmat jag ryter när folk är dum mot mig, eller bara dum. Ignorera dumhet, kan man oxå göra.. när den ”campar” i ens tillvaro. Men jag kom väl inte till världen bara för att ryta heller, även om det är en högst nödvändig bit i min repertoar.
Jag vill ju vara lite omtyckt och efterlängtad oxå… efterfrågad,
tittad på med varma ögon…kärlek o sånt där tjafs … sånt där underbart tjafs..
….har jag hört…

Nä det är tydligt att man ska va tydlig … tror jag.
… inte som politiker då …asså typ helt säkert kanske !!!!

…

Jag tittar ut genom mitt fönster, och min nästan sagolika utsikt, när himlen ger mig ett färgsprakande skådespel. Från en i övrigt rätt trist och grå, ålderdomlig lägenhet, på Sollefteås södra strand. Utsikten är allt, man kan titta på öppet vatten, och bli smått hypnotiserad av dess enkla, men storslagna färd mot havet. Storskraken gör bromsspår, när de går ned för landning, på Ångermanälvens nästan helt spegelblanka yta. Lite längre bort slår en fisk i vattenbrynet. Jag har gjort mig en sallad nu på kvällen, och sedan en kopp kaffe med mandelkubb och mörk choklad till.

Tidigare idag har jag tillsammans med violinisten Åsa spelat en stund, Denna gång blev det verk av Benny Andersson och Björn Ulveus, samt norsk visa med Tomas texttolkning och två folkmusikvisor. Musiken har aldrig övergivit mig, och jag har aldrig övergivit musiken, än hur glatt eller sorgset livet må ha varit. När inga ord längre talar till dig, när ingen längre förmår lyss till dina ord. Så berättar min musik, så kan musik nå in i de mest stängda ensamhetsceller.

Den stora världen utanför, tränger in genom nyhetssändningar, reklam, och genom ansiktsboken. Men ibland, som nu vill jag bara vara i den här lilla världen. Och ikväll är jag det. Och idag var jag det. Efter fiolstunden med Åsa, boule med mycket trivsamma vänner.
När jag utövar någon form av bollsport, är fokus så total, att inga bekymrande tankar får plats, speciellt om man trivs med sällskapet. Så här bra läggning blev det under en av omgångarna:

Just den omgången tappade mitt lag två poäng, men matchen rodde vi hem.
Under eftermiddagen medan jag och Åsa musicerade, så hade april glömt att det är Juni som regerar, men Juni tog fort tillbaka taktpinnen.

Och nu väntar evig sommar, om vi bara hittar barnasinnet i oss.