…
Sitter här med kvisttomater och en Staropramen, alkoholfri öl, och begrundar dagen som gått, och livet som det kan vara.
…. så mycket ord, så många tankar.
Ibland är det ett riktigt getingbo uppe i planeten.
Tankar o känslor …. som känns utom kontroll.
Men det bara känns så. Jag bara går vidare, gör det människor gör,
diskar, äter, fikar, musicerar, dans… nä just det,
det sistnämnda gör jag ju inte för närvarande… dansar.
För jag, den stora ”Dansguden” är rädd och osäker på mig själv.
Inte på min dansteknik… men väl osäker på mitt värde,
är jag värd kärlek ? Varför har jag hittills alltid bara mått dåligt av ”kärlek” som skulle vara det mest värdefulla i livet, livets mening tom enligt vissa ?
Jag är rädd, vågar jag mig ut på dansgolvet igen ?
Klarar jag av det, eller bryter jag ihop och blir sittande,
kommer jag möta situationer, människor jag inte orkar, vill möta ?
Jag är starkare än en oxe i hjärtat, svagare än en mus i tron,
Kommer igen på ett sätt som får maskrosor att avundas mig,
…men känner mig ibland mer ensam i hjärtat,
än den ryska hunden Lajka som skickades ut i rymden för att dö.
Trots att mitt självförtroende säger mig att jag inte alls tillhör hunk-släktet, inte alls är överdrivet snygg, så känner jag igen mig i känslan många kvinnor vittnar om, att bli gillad bara för det fysiska, för sex.. och inte för mig, den jag är i all sårbarhet, inre skönhet, styrka, värme, godhet och ilska. Det kanske inte alltid är så… men jag tror ofta det. De är iaf inte för pengarna nån eventuellt skulle välja att vara med mig. Så jag är allt som oftast övertygad om att det är min kropp. Nej …inte som manligt macho-självförtoende, utan som i att känna mig utnyttjad…. inte älskad.
Nä jag vet nog inte vad kärlek i förhållande innebär, Jag har aldrig upplevt
det tror jag, jag har aldrig vågat tro på den, jag har aldrig litat på
den, jag har inte litat på mig, inte litat på att nån kan tycka om
mig…. typ … och så lite.
Jag och G promenerade idag,på mitt initiativ, ut på Hågestaön, med ved,
liten yxa, 4 majskolvar. G gillar inte alls små j-a majskorn i sallader,
el på burk har han låtit meddela. Men här var vi ense om att det var
bland det bättre vi ätit på ett bra tag. Smör och svartpeppar på de
nygrillade majskolvarna
Elden fick vi kämpa lite för, och sedermera glöden, men det var värt det, 1 timme senare. Majskolvarna var perfekt tillredda, och bara smälte, knastrande i munnen.
Det var en ren njutning,. Första tuggan, på första majskolven, var naturligtvis den mest gudomliga….. precis som när man första gången blir kyss av en kvinna/tjej……… har jag hört.
Lite senare gick jag ytterligare en sväng på Hågestaön med kompis, kompis mamma, och hunden Molly. Och blev instruerade på utomhusgymmet av utbildad. långhårig, skäggig sjukgymnast. På kvällen, efterlängtat boulespel med många härliga människor.
J är tex en snubbe som jag respekterar för hans rakhet och sätt att bemöta människor. en rätt klipsk snubbe, om ni frågar mig.
Jag har egentligen mycket mera ord att spotta ur mig ikväll, om andra teman, men nu är jag trötter.