…
”Måste bli tydligare” säger ofta politiker på riksnivå,
när deras partier går bakåt. För det är ju inte fel på deras politik, eller egen kunskap… men otydligare går det iofs inte gärna att bli, så man får väl ge dem rätt på ett vis då.
Men även om de absolut inte menar att de själva ska bli tydligare, när de säger detta, så finns det en liten lärdom, för oss som inte får betalt för att lova stort vart fjärde år, för att efter att ljugit om sina föresatser plocka ut pension från riksdagen, samtidigt sm de startar ett företag med miljoninkomster…
… men för oss som inte gör så, för dig och mig, bäste bror, och kära syster, så kan det vara bra att vara tydligare… ja eller åtminstone för mig, kära läsare…. ja eller ”kära” o ”kära” … jag vet ju inte vem som läser… .. apropå tydlighet 😉
Nej, men allvarligt, jag behöver tänka på det, att vara tydlig, med mig själv, vad jag vill, och vem jag vill vara. För först då kan jag vara tydlig mot andra som trampar in i min värld…ovetandes om vad jag vill, om vem jag är, och vad en sån som jag tolererar eller inte tolererar. Var det tydligt ?
Men jag har i min otydlighet, och osynlighet, ibland när jag väl försökt markera och vara tydlig, blivit övertydlig och överdramatisk. Det kränkta lilla barnet, som aldrig blivit hört, kan ta över och bli en tystlåten, iskall, ödesmättad dramaqueen.
”Jag ska minsann visa dom” ”Om jag slutar höra av mig till allihopa så ska dom få se”
”Jag försvinner härifrån, och kommer aldrig mer tillbaka”
Ett övergivet barns känslor, och tankar, när ingen hör.
Det är bara det att det fungerar inte alls, i vuxenvärlden.
Lika lite som det fungerade på en moder som ”couldn´t care less”
Det finns ingen som kommer och tycker synd om dig i vuxenvärlden,
…och i ärlighetens namn vill ingen egentligen bli tyckt synd om, bara tyckt om,
och det kan vara svårt att lita på om man inte vet hur det är.
Tove Janssons ”Det osynliga barnet”
….
handlar om en liten flicka som har så dåligt självförtroende att hon blivit helt osynlig. Muminmammans stora kärlek och omsorg får dock flickan att steg för steg bli mer synlig…. men inte förrän hon blir jättearg och visar det, så syns hon helt.
Vi är många som ”är” ”det osynliga barnet”… mer eller mindre. Inte minst jag då.
Mina konturer har suddats ut tills jag var nästan helt osynlig. Men nu ryter jag till ibland… och syns lite bättre. Men som i saga, behövs det även omtanke och kärlek, debet och kredit, för att man ska synas…. ja och Muminmammans synlighetsdryck så klart 
Fast jag mår mycket bättre nu än under tusen mörka dagar,
… så känner jag mig ändå lite tom inuti, än hur bara tajmat jag ryter när folk är dum mot mig, eller bara dum. Ignorera dumhet, kan man oxå göra.. när den ”campar” i ens tillvaro. Men jag kom väl inte till världen bara för att ryta heller, även om det är en högst nödvändig bit i min repertoar.
Jag vill ju vara lite omtyckt och efterlängtad oxå… efterfrågad,
tittad på med varma ögon…kärlek o sånt där tjafs … sånt där underbart tjafs..
….har jag hört…
Nä det är tydligt att man ska va tydlig … tror jag.
… inte som politiker då …asså typ helt säkert kanske !!!!