Månad: maj 2017

…
Aldrig mer ska jag säga ”aldrig mer”….

Jag har sett på sista avsnittet av programmet ”30 liv i veckan”
Bara att jag kan se programmet, är bra. För bara ett tag sen har jag inte orkat med ett milligram av elände, inte en tesked romantisk komedi, och inte ens en centiliter konflikt eller ansvar.

Jag tyckte orden polisen i programmet sa var kloka och fina. Att fara på den typen av uppdrag var en av de vanligare. Han sa det var viktigare att lyssna än att prata, upprepa, tydliggöra det personen säger. Inte komma med tusen råd, men kanske med lite hopp om det går. Det verkade vara en bra människa och därför en bra polis.

Jag har vid nåt tillfälle i min ungdom varit stenhård, när någon bekant
eller vän slängt ur sig att de ”kanske skulle ta livet av sig”. Något
som grundade sig i att min mor vid upprepade tillfällen inför mig från
att jag var liten pojke hotade just med att ta livet av sig. Och lagt
ansvaret över sitt liv på mina små barnaxlar. Det ville jag aldrig mer
uppleva.

Jag har kunnat sagt att ”gör det då” (Det skulle jag aldrig säga idag)
”Om
du verkligen vill ta livet av dig kan jag ändå inte hindra dig, Det där
kommer du inte med till mig, jag kan lyssna på ditt gråt när du vill,
du får ringa när du vill, men för mig talar du inte om att du ska ta
livet av dig”
Jag skulle aldrig uttrycka mig så idag. Om jag
själv inte skulle orka lyssna, skulle jag hänvisa, eller upplysa någon
nära om hur det är…kanske.

Det är ett och ett halvt år sedan jag åkte rakt ner i mörkret nu.
Jag känner fortfarande av sviter av det. Kämpar fortfarande med vissa saker som gått lätt förut. Jag har iofs fortfarande svårt med tillit men…. Det här är en sån här sak som bekanta, anhöriga om man har några, och vänner vill höra att ”nu är det bra” …. ”åh va skönt, nu är det gamla vanliga Tomas igen” Det tycker jag inte om att höra. Jag var Tomas då, innan deppet, och jag är Tomas nu. Och jag hade hoppats att jag skulle vara lika omtyckt och eftertraktad då som nu. Kanske naivt ?
Och jag tycker inte om att höra det för att det förstärker bilden att jag måste vara glad för att vara omtyckt. några få vänner i synnerhet har varit stöd ofta, efter bästa förmåga, telefon, sms och telefon och mera sms. De har varit viktiga för mig. Och under perioden har jag varit livrädd att de skulle överge mig. LIVRÄDD.

Nu är kontakten med dessa få mer utspridd. De har oxå egna bekymmer och glädjeämnen som måste levas igenom. Men jag har uppriktigt sagt känt mig besviken på ganska många …och likt tilliten har väl det inte gått över än. Jag har känt mig besviken över det faktum att människor ”inte har tid” … när det egentligen handlar om att ta sig tid. Förväntningar gör dig besviken, men utan några som helst förväntningar är du inte mänsklig. Nu har jag slutat förvänta mig telefonsamtal av några stycken jag trodde var några som brydde sig om mig.
Det bryter bara ner mig annars. Men det är inte lätt att konstatera mitt i det svartaste. Då klarar du dig inte själv… inte helt själv.

Hur som helst, självmord är den vanligaste dödsorsaken bland män mellan 15-45 år. 70 % av alla självmord begås av män. Och när det presenteras så läggs det ofta på männens oförmåga att uttrycka sig, inte lika ofta på omgivningens förmåga att lyssna. Många som poängterar att det är viktigt att kunna prata om saker, är paradoxalt nog inte nödvändigtvis villiga att lyssna.

Feministiskt initiativ som påstår sig sträva efter jämställdhet mellan könen har visst utelämnat det faktum att det är kraftigt överrepresenterat med självmord bland män. Ist fokuserar de att kvinnor får mer mediciner utskrivna och är oftare sjukskrivna. inte ett ord om att män mycket oftare tar självmord. Det kanske inte stämmer med den blid av ojämställdheten som de vill måla upp ? vad vet jag ?

Länk: feministisktinitiativ.se/politik/halsa-och-sjukvard/psykisk-hals

En person i programmet sa att om inte han hade haft familj som stöttat honom och funnits, så hade han fortfarande gått omkring som en apatisk heroinmissbrukare, med en tom stirrande blick. Det är intressant… för ingen klarar av att överhuvudtaget leva helt ensam, och än mindre sådana svarta livsperioder.
Jag är, och har varit noga med att inte hota med självmord, själv lägga det ultimata ansvaret för mitt liv på nån annan, för jag inte vill att någon ska känna som jag gjorde som barn. Och för att jag vet att det stöter bort människor. Det stöter bort människor bara att man är förtvivlad vid tillfälle.

Men där menar jag att förtvivlan kan vara viktigt att få uttrycka någonstans, och bara tas emot av den som lyssnar. Och i det läget inte komma med råd, i det läget inte komma med ”positivt tänkande” Utan bara tillåta förtvivlan en stund… sen kan man ta en kaffe, sen kan man kanske ingjuta hopp, sen kan man kanske skratta… men tillåt förtvivlan att få komma ut, annars kan den kväva människor, leda dem in i mörkret, och i vissa fall… 30 fall i veckan leda till nåt än värre, där de aldrig mer hittar ut ur mörkret.

…
I väntan på att Socialdemokratin ska rodna över sina blå-bruna frierier, rodna så att den ursprungliga röda själen kan anas nån stans i ett svekfullt blått hjärta.
I väntan på att Socialdemokratin ska vakna ur sin törnrosasömn, och dess trogna väljare vägrar överge dem, i tron på att de ska återvända till sina rötter.
Innevånarna i den vänstra flygeln i det Socialdemokratiska lyxslottet, som en gång var folkets byggnad, har förpassats till källaren. Och de sitter där nere och hoppas och tror att pengarna de arbetat in skall gå till ”personalen” och inte fasaden på den högra sidan av slottet som vetter mot Lidingö, Båstad och Vellinge.

Slottets herre, Greve Stefan von Lövfén , som en gång svetsade samman folk så väl som svenskt stål, har tagit sig an folkdräktsdemokratens, Jimmie Ormtungas retorik för att samla de vilsna själars röster. De själar som gått på illusionen om att det skulle vara de utsatta människorna på flykt som är skyldiga till allt ont i Sverige. Trots det otvetydiga faktum att utan invandring, skulle Sverige varit ett ekonomiskt U-land.
Greve Lövfén har gått vilse i sitt eget slott, och ser förvånat upp mot en journalist som frågar vägen till västra flygeln, där källaren sägs ska ligga. ”Vi ska inte ha någon som bor i källaren” säger Greve Lövfén myndigt, medan det fortfarande finns folk som tror menar det, när han korkar upp champagneflaskan och får sina skor putsade. Trots att högra flygeln i denna typ av slott alltid tycks vara störst till ytan och blankast i fasaden, så tycks det av någon anledning få plats enkom några stycken där. Och trots att källaren är mest trång, har minst ljus och är kallast, tycks alltid sjuka, arbetslösa och ”bostadssökande” (asylsökande… tvingas bo där.

Alldeles till vänster om slottet finns en liten röd stuga med gröna knutar.
Dit brukar Greve Lövfén ibland gå för att få rödfärg på sin retorik.
Här byggs det ut på framsidan, för att fler ska få plats. Det är inget felfritt bygge, men grunden är solid och stabil, och alla som vill är välkomna. Så länge man respekterar sina medmänniskor oavsett kön, sexuell läggning religion, hälsotillstånd, eller nationalitet. Hit har Socialdemokratins själ sökt asyl, alldeles till vänster om Det nya, blå-brun-röd-gröna slottet med putsad fasad på högra flygeln.
Men socialdemokraternas medborgare i vänstra flygeln, tror fortfarande, hoppas fortfarande på en vändning. En vändning från greven som inte kommer förrän medborgarna flyttat till den lilla röda stugan. Tills dess bor de i den vänstra flygeln på skrytslottet, och rödfärgen flagnar dag för dag, vecka för vecka, år för år, ty skattepengarna som medborgarna jobbat in, går till högra flygeln, och till andra slott i nåt slags ”paradis” i Europa.

Lite längre bort, ligger ett tältläger, alldeles nedanför en blå-brun klippa, varifrån folk utan papper blivit nedknuffade. Den Allians som huserar uppe på klippan, har i samråd med Greve Lövfén och mannen som i politikens maskeradbal klätt sig i folkdräkt , för att dölja sina bruna underkläder…. börjat normalisera tanken på att det ska vara förbjudet att inte ha några papper, och förbjudet att ha lite pengar, förbjudet att arbeta deltid, förbjudet att fly från det krig som dessa herrar och damer säljer vapen till.

Här under klippan vill ingen bo. men det ska ändå bli olagligt att vistas där, dessa själar skall förpassas utanför Grevskapet, och en osynlig mur skall byggas med en kraftigt förstorad poliskår som vakter, som skall vakta Greven och den högra flygeln som vetter mot Lidingö.

Slottet var en gång i tiden en stuga dit alla var välkomna, men byggherrarna löpte amok och glömde underhålla grunden. Nu ruttnar den en gång röda grunden, medan Greven målar östra fasaden i blått och brunt. Om en dag den lilla stugan med röda nejlikor i trädgården växer för mycket på sin högra del, så som Socialdemokratins slott gjorde, så är det bara att bygga en ny stuga till vänster om den.
Slott kan inte byggas utan medborgarnas svett. Men vi kan sluta bygga dem åt de som tar av oss men vägrar ge tillbaka. Och vi behöver inte riva deras slott, varken de i Vellinge eller Lidingö, eller -greve Lövféns slott…. vi behöver bara sluta att underhålla deras byggen, och flytta till flera små röda stugor med gröna knutar. För de varken vill, orkar eller kan underhålla sina slott själva.

…
Nu ger jag mig ut på djupt vatten,
och hoppas nån kastar ut en livboj om det blir storm i vattenglaset.

Detta med sjal eller inte sjal, har ju blivit ett tillhygge i en befängd debatt om olika traditioners och kulturers förträfflighet respektive förkastlighet.
Och jag har läst och hört en hel del. Vad som är sant om traditioner, förtryck, kultur och religion är jättesvårt att veta som blekansikte i kalla Norrland.

En förklaring till bärande av huvudduk eller sjal, har jag hört ska vara att kvinnan inte skall inleda mannen i frestelse. Återigen, jag vet inte hur sant det är, och för vem. Men ponera att det skulle ligga nåt i det. Då finner jag sjalen oerhört ineffektiv, eftersom den i många fall tom kan förhöja skönheten hos kvinnan, som en vacker hatt, eller söt toppluva. Långt effektivare sätt för kvinnor att undslippa trånande blickar, om det är målet, vilket jag starkt betvivlar, vore nog att klä sig i säckiga mysbyxor, med hängiga knän och rumpa. Eller alternativt knänylonstrumpor i birkenstocksandaler lär vara effektivt. Eller ett ansikte så översminkat att det lockar mannen att gå till garaget och ta fram tinner och avfettning samt trycka igång högtryckstvätten och befria den stackars övermålade varelsens ansikte. Eller ett riktigt sur fördömande ansiktsuttryck.

Givetvis är det fel att det går omkring ”sedlighetspoliser” som styr över kvinnors rätt att själva välja vad de ska ha på sig, även om Stefan Löven t,bara tar upp den frågan för att fiska röster hos främlingsfientliga utan att faktiskt i sak säga något främlingsfientligt. Men däremot kasta bensin på en eld av fördomar.

Och jag kan som blek, norrländsk man hålla med om att bleka vita svenska män, eller mustiga, bruna temperamentsfulla män, inte har att göra med vad kvinnor klär sig i, vare sig de väljer slöja eller icke slöja. Däremot, när svenska kvinnor hävdar att män inte ska diktera vad kvinnor ska klä sig i, kastar de milt uttryckt sten i glashus. Ty åtminstone vad gäller gifta och ogifta par, har kvinnorna alltid klätt mannen ”det där kan du ju inte ja på dig”, En randig slips till rutiga byxor”

Nä diskussionen om sjalen har blivit absurd, och ett verktyg för både de i sammanhanget få män som vill tvinga sina kvinnor att bära sjal, och de svenskar som använder diskussionen till att befästa fördomar och rasism. I den diskussionens skugga klär sig våra ungdomar obegripligt illa. Unga tjejer i 13-årsåldern går omkring i nylonstrumpor och högklackat på Lucia i 25 minusgrader och förfryser fötterna samt faktiskt utsätter sig för risker oavsett om vi tycker att det borde vara så eller inte. Och vi pratar om sjalens vara eller inte vara ?

Unga killar springer omkring i jeans som är tillverkade för att hänga nedanför rumpan, så att Björn Borgs kalsongmärke ska synas, och riskerar frostskador på pungen. Sen när det är sommar går de med vintermössa på i 30 graders värme. Och vi diskuterar sjalens vara eller inte vara ?

Sneakers för 100 kronor i sulor som gynnar framtida privata fotvårdare och kirurgers plånböcker, och vi diskuterar slöjans vara eller inte vara ?
I slutändan handlar det oftast ändå om vanliga fördomar och ovilja till förändring. Trots att historien säger oss att allt förändras hela tiden, men vi gör ändå om samma g´historiska misstag om och om igen.

Så bär era sjalar med stolthet, men inbilla er inte att ni blir mindre attraktiva, för det finns effektivare medel.

…
Efter morden i Stockholm, eller ”terrordådet” som det heter när Svenskar, Européer och Amerikaner blir mördade, gick Stockholmarna man ur huse i en kärleksmanifestation, ”de kan inte ta Stockholm i från oss” ”En attack mot Sverige”
var några av reaktionerna.

Och jag håller med, eller rättare sagt, jag hade mycket väl kunnat hålla med till 100 %. Men det gör jag inte. Eftersom den ”solidaritet” det pratades om tydligen inte gäller alla medborgare. Sverige stannade den 7e april, det direktsändes dygnet runt om ”terrordådet”, det gick inte att se nånting annat på tv nästan. Detta trots att det inte fanns nåt att rapportera om under 23 timmar av 24. Reportrarna ställde samma fråga till ”experter” om och om igen, och när det blev på tok för upprepande och intetsägande, bytte man ut det mot att haffa nån tårögd Stockholmare eller prinsessa för den delen och fråga hur det ”kändes” Dvs man nästan på nåt sjukligt vis från media gjorde det här till en terrorattack ist för brutalt mord.

Det är mest den nationella reaktionen som spelar högerextremisterna i
famnen som gör mig bedrövad. Det är den överdrivna, spelade sorgen, det
var hur man plötsligt älskade polisen, det var hur prinsessors gråt
blev viktig, när världen brinner varje dag och tusentals barn dör. Det
är då man inser att det inte är nån solidaritet. Det är då man inser att
solidariteten bara räcker till Tullarna i Sthlm, eller max till Europas
yttre gränser.

Den som vill, kan nu om den vill medvetet mycket lätt ”missförstå” vad jag skriver. Och det är mycket troligt till och med att man väljer att missförstå. Jag tycker att morden är fruktansvärda, jag tycker de är oförsvarbara, och hade jag känt offren hade jag känt mig förbannad och lessen och kanske tom hatisk mot gärningsmannen.

Men nu riktas inte hatet mot gärningsmannen. Nu riktas hatet mot människor som tror på samma gud, som kommer från hans trakter av världen. Nu riktas politiska förslag och inskränkningar mot papperslösa flyktingar, vars enda brott är att ha blivit utsatt för brott och krig i sina hemländer. Krig som ofta utövas med svenska vapen som bidrar till vår ekonomiska sär-position. Och politiker från MP och S till L, C, M, KD och SD tävlar i hur hårda åtgärder de kan sätta in mot brottsligheten och terrorn. Och man ger SD rätt när man tar deras förslag, och samtidigt fortfarande tycker sig ha rätt att benämna sig som mindre främlingsfientliga och rasistiska än SD. Man ta omvägar, rider på främlingsfientligheten och rädslan, man rider från S MP, och M på rädslan hos folk, som är helt utom proportioner jämfört med andra faror i samhället, och det är främlingar som media och de etablerade partierna till höger om V säger vi ska vara rädda för.

Men med ökad övervakning, hårdare regler, fler poliser, mer avlyssning, etc etc blir det precis likadant som när Alliansen pratade om det ”utbredda fusket” i sjukförsäkringarna (som låg på 0,04 %) Majoriteten som drabbas av det blir oskyldiga människor vars rättigheter redan är minimala. Men det bryr sig varken journalister, politiker eller de rättfärdiga delen av befolkningen om i nuläge. De tror att de blir säkra från dylika dåd i framtiden, men det blir de med allra största säkerhet inte. Däremot blir vi steg för steg av med vår frihet, med vår integritet, med vårt privatliv, ….och sakta men säkert blir vi av med vår demokrati, kanske tom med vår medmänsklighet och än värre vår själ.

Och DÅ/NU har högerextremister och Islamister lyckats. De ler nu i sina lägenhetsbunkrar bland Nordiska motståndsrörelsen i Falun, och de ler stort bland IS mördare både i Sverige och i Irak, och Syrien. De vinner mark för varje extra miljon vi satsar på polis, för varje gång pressen basunerar ut ”vi mot dom” för varje solidaritetshandling som exkluderar och segregerar inom Sverige, inom EU. Och det är VI som ger dem segern… inte mördaren på Drottninggatan.

Stefan Löven emfaserar i sitt maj-tal att det ska vara förbjudet att tvinga på kvinnor slöjor. Och det är politiskt kortsiktigt väldigt smart, för det attraherar den vilsna mobb som tror på det den svenska kulturens förträfflighet, och ändå i smyg tycker att de inte ”är riktigt kloka de där muslimerna” Och han gör det genom att antyda … bara antyda att det är så muslimer gör, tvingar på sina kvinnor slöjor. Och hux flux har både de män som faktiskt gör så vunnit mark, de högerextremister som vill få oss att tro att det är muslims sed, vinner oxå mark, och IS vinner mark. De som förlorar stort är demokratin, sanningen och 90% av Sveriges muslimer och flyktingar… och därmed i slutändan förlorar Sverige och du och jag.

De som demonstrerar mot rasisterna i Falun i dag på 1:a maj, går de flesta sedan till valurnorna 2018 och röstar på nåt av av MP, S, C, M, KD, L… som i politiska förslag och retorik gör samma som SD…
Och vi går i samma fälla som USA 9/11 om än i mycket mindre cskala. Det är så här extremisterna lyckas skada oss, genom att få ett dyrt övervakningssamhälle, genom att tumma på demokratin och frihet för medborgarna. Usama Bin Ladin fick USA på knä, genom den enormt dyra och ineffektiva satsning i underrättelse och militär. Där har ni största orsaken till USA brutna ekonomi… och Usama ler tyvärr i sin terroristhimmel, även om han blev blåst på de 72 oskulder han blev lovad.

Vilka har mest kluven tunga ?