…
……bra, då fungerar du fortfarande något så när okej,
och har inte helt gett upp mänsklighet, överlevnad,en framtid.
Är du inte förvirrad, är det förmodligen för att du gett upp allt detta
för länge sedan. Och kanske tänker att ”det som sker, det sker, o jag skiter i det, kan ändå inte förändra något själv”. Och ju fler som är uppgivna, ju fortare går highway to hell med överljudsfart för mänskligheten… men ”det skiter jag i… kan ändå inte göra nåt åt det”
Själv vacklar jag mellan uppgivenhet och upprördhet över det jag inte kan göra något åt, och det jag kan göra något åt. Det enda jag faktiskt gör för de stora problemen, är att jag försöker så gott det går handla klimatsmart och näringsrikt, vilket inte är helt lätt med ett utarmande storjordbruk som pressar ner priser på näringsfattig och icke miljöhållbar mat, och priserna för näring och hållbart går upp. Och min ekonomi är något begränsad.
Jo och sen engagerar jag mig lite och läser och sovrar bland en djungel av information, där lögner lönar sig mer och mer politiskt och marknadsmässigt.
Och skriver om det jag uppfattar och tänker kring livet.
Det är allt jag kan göra… för tillfället. Måste överleva själv oxå.
Måste LEVA oxå. Jag vill se blommorna och det gröna gräset medan jag kan se det. Jag vill höra fåglarnas kvitter medan tid är.
Den pessimistiske Kai-Tomas inser att den penninggirige homo sapiens kommer ta kol på sig själv, frågan är bara hur fort. Elefanter är på väg att utrotas, för att det finns en marknad för att sälja deras elfenben, och för att det finns svältande som behöver jaktpengarna för att leva… och vi blir lavinartat fler på jorden, oavsett Hans Roslings ”upplyftande” forskning om att det blir bättre, och hans något naiva tolkning att det skulle vara just ekonomisk utveckling som gör världen bättre. Överpopulation av människor, och överkonsumtion från västerländska människor i kapitalismens vagga, tron på marknaden istället för människan och naturen gör att det finns väldigt lite hopp.
Den optimistiske Kai-Tomas smalar av synfältet för en stund, går ut bland fågelkvittret i den gröna naturen. Tar mig en kopp kaffe på ett café, förundras över hur vackert det är att leva ibland.
….men jag ÄR förvirrad, och den som inte är det i dagens värld,
är inte riktigt klok.