Månad: april 2017

…

…tex tappa humöret

Igår tappade jag humöret på boulen.
Kastade i ilska bort klotet utanför spel.
”Big deal?” skulle några säga… och de har inte fel.
De har absolut inte fel !

Det är egentligen ingen ”big deal”, det är mänskligt.
Men jag och många med mig, har såna enorma perfektionskrav på oss själva.
Vissa mer än andra. Den omedelbara reaktionen efteråt var att komma med ursäkter för mitt beteende, tom tanken att ringa upp en av de närvarande som bevittnade mitt lilla utbrott och be om ursäkt för mitt humör. Jag skulle här i detta blogginlägg kunna nämna 4 faktorer som fick humöret att brista. Några externa (lägga orsaken i andras beteende) och några ursäktande utifrån min status, hälsa, ekonomi, trötthet etc. Men då skulle jag genom detta eg be om ursäkt för mig själv, för mitt existensberättigande, indirekt säga till mig själv att det är fel att bli arg, eller än värre, att det skulle vara ”fel att jag ska få bli arg” och till och med visa det, ist för att kväva det.

Ibland är det bra att tappa saker,
…tex tappa humöret

Eg hörs det ju på själva uttrycket ”tappa humöret” hur vi ser på ilska.
Normen och idealet tycks vara att bibehålla lugnet till varje pris, och eg är det då inte humöret vi tappar, utan masken vi använder för att trycka ner våra känslor.
Hade jag i mitt utbrott orättmätigt sagt osanna ofördelaktiga saker om de närvarande, ja DÅ hade det funnits anledning att be om ursäkt… men det gjorde jag ju inte, eftersom jag håller mig själv i så strama tyglar. Tom det, är mänskligt, och ursäkten finns alltid till hands för den som menar det.

Så i teorin verkar jag ju rätt bra på att analysera detta.
I praktiken är det bara att fortsätta praktisera och öva,
dvs fortsätta att leva och pröva.

Ibland är det bra att tappa saker,
tex kontrollen !

Och ibland är det bra att kasta saker,
tex boulekoltet

…
Osså avdelningen ogenomtänkta politiska, polisiära åtgärder:

Denna gång Storbritannien där polisen har fått order att skjuta skarpt för att döda föraren när tex lastbil används för att köra in i folkmassor.

Det jag funderar över, är 2 saker i synnerhet.

1 Vet de inte att Lastbilar inte stannar på fläcken bara för att föraren dör ?

2 Polisen skall alltså på nån sekund avgöra om det är ett terrordåd, eller en förare som mist kontrollen över sitt fordon. Och skjuta oavsett vilket som är fallet ?
Och sedan be om ursäkt för att de dödade oskyldig om det inte var en terrorist ?

Ibland blir det inte så bra när folk tänker för fort. I synnerhet när sanslöst arga människor tänker, eller när sanslöst rädda människor tänker för fort.

…
”Jag är inte rasist men….”

Så kan det låta men efter punkterna bisatsen efter ”men”, kommer allt som oftast en utförlig beskrivning som bevisar motsatsen.

Men hur börjar det då ? när börjar det, var börjar det hos oss själva ?
För det är nog hos oss själva vi får börja, med våra egna rädslor och fördomar. För rädslor och fördomar har vi alla, rasister, humanister, feminister, män, kvinnor, rika, fattiga ,… you name it. Men den omedelbara rädslan, och det snabbt därpå ofta efterföljande fördomen, behöver alls inte vara rasism, kapitalism eller annan trångsynthet (det finns positiva fördomar oxå)

I en artikel i DN ifrågasätter Helena Granström hur medier, politiker och kändisar nästan unisont går ut och uppmanar folk att inte vara rädda, för då har terrorn segrat. Och jag kan på den punkten hålla med henne om att ingen annan kan tala om för mig eller henne om vi ska vara rädda. Och jag kan tycka att hela den mediala cirkusen efteråt dådet har varit en enda exkluderande självisk, ignorant solidaritetssträvan. MEN … sedan tar Helena upp ett exempel, och säkert utan att förstå det har hennes resonemang tagit klivet in i fördomsfulletens gråzon, och där nästa steg mycket väl kan utvecklas till rasism.

Utdrag ur DN:

Jag åker ofta tåg. Föreställ dig att jag en dag ser
en man, låt oss säga att han har ett osvenskt utseende, som beter sig
märkligt: hukar, tittar sig omkring, fingrar på sin telefon, på en gång
jäktad och vaksam. Föreställ dig att jag därför tar mina barn och går
fyra vagnar bort – har jag då låtit terroristerna segra?

Naturligtvis
skulle detta beteende vara djupt orättvist mot honom vars flickvän hade
gjort slut, som var sen till jobbet, som inte lyckades lösa sudokut i
gratistidningen, som bara hade en dålig dag – men är det oförlåtligt,
eller obegripligt? Statistiskt sett har jag större skäl att vara orolig
om en 35-årig man med arabisk härkomst uppträder avvikande, än om en
tioårig flicka gör det – låt vara att min oro skalar upp samtliga
sannolikheter med en faktor tio miljoner. Detta är ingen utsaga om
arabiska män, utan en utsaga om att gränsen mellan rationell och
irrationell fruktan inte alltid är enkel att dra. (slut på utdraget)

Helena tror nog på det hon skriver, och hon skriver utifrån egen rädsla, Och rädsla kan vara rationell och irrationell. Så jag ifrågasätter inte att hon blir rädd. Jag ifrågasätter inte heller om rädslan efter en vansinnesattack i Stockholm, för tillfället är större om hon möter en 35-årig man med ”osvenskt utseende”.
Men HÄR just HÄR bör en skiljelinje mellan reaktion, och reflektion göras. Just här Bör man efter bästa förmåga åtminstone försöka föra en inre dialog med sig själv.
Tex … undvek Helena eller för den delen jag själv Norrmän efter det som faktiskt var ett terrorattentat i Norge AV en Norman1?. Pratade vi om ”unga vita män på tåget” efter det attentatet ? Nej givetvis gjorde vi inte det. Det är det ena. Det andra är att om man sätter saker i proportion till andra dödsbringande händelser, olyckor, mord, misshandel etc … så ter sig både storleken på rädsla och objektet för rädslan helt orimlig.
dvs i det här fallet med Helenas rädsla … rädslan för män med ”osvenskt utseende”. Och jag menar att detta är till stor del medias fel, och politikers fel, som beskriver en felaktig verklighet. Men jag menar oxå att det är mitt, ditt och Helenas ansvar att utmana sina fördomar och förstå att det inte finns större orsak att vara mer rädd för en man med ”osvenskt utseende” Om vi inte gör detta, så har vi satt ena foten i den gråa främlingsfientliga zonen, och då är det lätt hänt att den andra landar i den blå-bruna zonen. Och DET gynnar både högerextremism och Islamister.

Jag har oxå fördomar, många fördomar. Varje tanke bedömning jag gör utan att förstå hela bilden (vilket ju är i princip omöjligt att någonsin göra) så bildar man sig en uppfattning, baserat på gissningar eller rädslor. När jag fick gängdäng av tre modiga killar i Övik för herrans många år sedan, tog det mig ett år att övervinna rädslan för stora gäng med killar. Men jag förstod vad det berodde på. När det är människor jag inte känner eller litar på, så är min misstänksamhet större än om jag inte känner dem. Men den har faktiskt ingen grund i hudfärg eller religion.
Däremot har jag fördomar om olika kulturer, samhällsskikt etc etc.

Så var rädd Helena, det är mänskligt och tillåtet, och ingen kan fördöma dig för det. Men det är faktiskt tyvärr när man på pränt för ner åsikten att du är rädd för män med ”osvenskt utseende”, som grogrund för konfrontationer skapas, grogrund för rasism skapas och DET min vän, är långt värre än att vara rädd, eller att säga åt folk att inte vara rädd.

http://www.dn.se/kultur-noje/helena-granstrom-nar-ar-det-befogat-att-pa-grund-av-fruktan-forandra-sitt-satt-att-vara/

…
Det här blir kort inlägg.
Jag googlade på min tanke om att även inom fotbollen kunna utmana 2 domarbeslut per match… på så sätt som tennisen fungerar. Och till min förvåning ser jag att Sepp Blatter, en person jag knappast respekterar på någon punkt i övrigt, har föreslagit just detta. Men sedan helt tomt från träffar på Google.

Jag TYCKER verkligen det skulle underlätta rättvise-skipandet, och dessutom tillföra ett spännande ”schackmoment” för fotbollen. För man kan ju utmana vid fel tillfällen och då avslöjas ju att man har fel, och domaren hade rätt. Så det behöver inte alls undergräva domarnas integritet eller roll.

https://www.fotbollskanalen.se/andra-ligor/blatters-senaste-forslag—tennisregler/

Utdrag från art:

Ifab-medlemmen Stewart Regan, Skottland, säger att förslaget väcker frågor om hur fotbollen skulle förändras.
–
Det skulle bli en komplett förändring jämfört med i dag. Om matchen
stoppas för att man ska gå igenom en tv-repris försvinner det som våra
supportrar vill ha – en snabb och flytande fotboll, säger han.

Det där Regan säger är ju löja faktiskt. För som det fungerar nu, stannar ju fotbollen redan upp pga maskning och av protester mot domarna. Jag tror det finns en korruption inom fotbollen i dessa frågor. När Barcelona hämtade upp 0-4 mot PSG, var ju spelarnas beteende och domarinsatsen en ren fars. Och med 2 offsidemål igår när Real Madrid vann mot Bayern Munchen.

Med regeln om 2 utmaningar per match, så hade inte Real och Barcelona gått vidare i CL dessa ggr. Och kanske är det där skon klämmer. Lagen med de största ekonomierna måste få domarhjälp på planen, för att det finns starka ekonomiska intressen bakom att dessa går vidare. Ungefär som Brottningen när icke Ryska nationer blir bortdömda pga att ryska ledare går ner till mattan och ändrar domarbeslut.

Så i detta specifika fall sammanfaller mina åsikter med en korrupt herre, MOT andra korrupta herrar.

…
Jaha vad har hänt i världen ?
Några ö-viksbor testade ett nytt sätt att fiska, med dynamit.
Värmländska tjuvjägare har näst intill tömt Värmland på varg, trots att regeringen godkänt licensierad vargjakt vid behov.
Trump ”övertrumpar” sig själv gång på gång i dumhet,
Nu gratulerade han blivande diktatorn Erdogan över ”Erdoganisatan” (fd Turkiet) , till minskad demokrati. Kvinna i Akalla biten i ansiktet av tam-hund, men inget som jag misstänker att det upprör varghatarna. … Jo och Tomas Lundin har haft tvättstugan i Sollefteå. Och snoret rinner, och solen skiner.

…och då undrar man lite HUR de ska identifiera råttorna ?

…
Verkar som värsta delen av förkylningen är över.
Man förundras över hur mycket snor en människa kan producera under en och samma förkylning. 2st 10-pack snyt-servetter, och 3 toapappersrullar har gått åt.
Jag är ju inte riktigt så frisk att jag kan ta långpromenader eller springa än. Men jag dammsög och torkade golvet. Och jag förärade Adam på Lilla caféet med ett besök. Vi diskuterade mänsklighet, politik och vänskap.

Sen var energin slut. En dusch och en rakning, och sedan orkade jag steka 2 ägg.
Måste bättra på näringsintaget igen. Fuskat lite under förkylningen möjligtvis.
Det passade ju bra att bli förkyld under påsken, om jag nu nödvändigtvis skulle bli förkyld. Det blir ju en kaskad med filmer på TV under påsk, de flesta har man sett. Men något enstaka nytillskott blir det. Och medan de rättfärdiga människorna åker skidor i fjällen, behöver jag inte känna mig så ensam då.
Av någon anledning klarar jag leda bättre under förkylning. Accepterar stillheten bättre då, och ensamheten.

Nä … utåt sett är kanske mitt liv inte så där jätteintressant. Jag är inte en man med ”ambitioner”, har nästan inga pengar. Jag behöver inte självförverkliga mig själv för att visa upp det som en trofé hur självförverkligad jag är. Jag trängtar inte efter nån fånig titel, och inte efter någon kvinna att visa upp som trofé heller.
Visst vill jag känna kärlek, mer än något annat. Men det är inte samma sak som ovannämnda.

Att ta en kopp kaffe med Adam, och prata om livet. att spela boule med människor som blir glada att se mig. Att äta mig mätt varje dag är inte så illa det heller.
Jag spelar musik mest hemma just för tillfället. Kanske blir det mer spelningar senare, kanske inte. Kanske kommer dansglädjen tillbaka igen, kanske inte.
Dansen, som så mycket annat i mitt liv, kändes iom kraschen jobbig, ingen glädje kvar, ingen själ kvar i dansandet. När kärleken återigen inte visade sig vara min vän, dog även dansen för mig. För dans är passion, dans är sensualism, dans är lycka. Dans är kärlek, dans är längtan och dans är hopp. Annars är det inte dans.

Nu står våren för dörren, och precis som Karin Boye sa, så tvekar den.
Sedan är det sommar i Sollefteå. Det har varit en svår vinter, ett svårt ett och ett halvt år. Men med sommar kommer alltid sol, kommer alltid hopp, kommer alltid blommor och grönska och underbara sommar-skurar.

…
En vän till mig, som jag högaktar, kallar sig själv feminist.
Våra politiska åsikter sammanstrålar allt som oftast,
mer än med de flesta jag känner faktiskt. Och hen kastar aldrig ur sig destruktiv vokabulär så som alltför många andra. Hen skulle vara en ypperlig företrädare för feminismen, och med en sån ledare skulle jag byta position i frågan.

Men ändå brinner ilskan till i mig när de flesta feministiska artiklar publiceras, och även ibland pga hur vissa bekanta uttrycker sig. Det är inte ”bara” ord. Ordval är ganska avgörande för både möjligheten att uppnå det vi vill med våra liv, vårt samhälle, våra medmänniskor. För ord utnyttjas av politiker, religiösa ledare och marknaden även för att vilseleda folk. Så ordvalen för olika rörelser, och de som går i spetsen för dessa rörelser är viktiga. Vilket oxå gäller för mig.

Jag måste också väga orden på känslig våg för att inte motverka mina syften, för att inte kasta felaktig kritik omkring mig, eller förstora och förvanska de vars åsikter avviker från mina. Det är inte helt lätt, när den offentliga debatten både på den tredje statsmakten media, och i synnerhet den på sociala medier har kommit att bli oerhört polariserad och alltmer hänsynslöst aggressiv, både mot motdebattörer och mot sanningen. Jag försöker att göra med ord i debatter, som många kampsporter övar och praktiserar, dvs använda kraften och energin från motståndarens attack till försvar och motattack. Dvs som om motståndarens aggressivitet drabbar dem själva. Men det är lättare sagt än gjort. Många debatter med huvudlösa, samvetslösa anonyma ”debattörer” är helt fruktlösa, eftersom de just är anonyma, och kan därmed spela helt utan skrivna eller oskrivna regler. Och ibland är det svårt att vinna med logik, mot en som kastar bajs på dig utan att tycka sig behöva motivera sitt beteende med annat än mer bajs.

I synnerhet har den här konsten i bajskastning utövats av den fascistiska, främlingsfientliga pöbel-högern, men faktisk i min smak alltför ofta även av stora delar av den feministiska pöbeln. Jag har tex blivit avstängd från ett feministiskt forum första dagen för att jag bad en feministisk skribent sluta använda ordet ”mupp” om sina motståndare. Motiveringen till min avstängning för alltid från det forumet blev att JAG hade använt ordet mupp. Jag har sett feministiska företrädare håna en mansgrupp, som var helt av-maskuliniserade i velourkläder, och kram-attityd, med orden ” ja dom där skulle man ju inte vilja ligga med iaf” Jag har sett feministiska företrädare skriva dikter om att könsstympa män. Jag har sett feministisk artist hävda att hon hatar killar, och försvara det uttalandet efteråt. Jag kan faktiskt fortsätta länge med sådana exempel på feminismens ”förgrundsfigurer”

Och där, precis där finner vi förklaringen till varför jag inte vill sälla mig till feminismen. För att den bygger för ofta på hat, den bygger likt rasismen ofta gör sina teser på medveten generalisering och fördomar mot män. Dvs inte ett dugg bättre än det de påstår sig bekämpa.

Här är en sådan artikel som jag först kände att jag kunde hålla med om en hel del saker, tills författaren var tvungen att nedvärdera maskulinitet, och jämföra det med auktoritarism och nationalism. Plötsligt föll alla tidigare i artikeln förnuftsmässiga resonemang och all strävan efter enighet och lösningar. Och plötsligt var det i paritet med extremhögern polarisering, nedvärderingar, och generaliseringar som gällde. Alltså… återigen svek feminismen som helande kraft, som en kraft för jämställdhet.

http://www.etc.se/kronika/en-feminism-med-formen-av-ogras-men-doften-av-var

Själv läser jag som vänsterpartist gärna nättidningar från både liberala värderingar, konservativa värderingar, feministiska värderingar, läser public servicenyheter mm mm, för att inte fastna i att läsa bara sidor där alla håller med mig. ETC är en feministiskt influerad tidning, men även en vänsterinfluerad tidning. DN, läser jag gärna, då den trots sin liberala/konservativa grund ändå avhåller sig från slaskjournalistik/sensationsjournalistik i större utsträckning än tex Aftonbladet. När det gäller Aftonbladet brukar jag läsa sporten och ledare.

När feminismen började använda sig av fascismens metoder, är det åtminstone inte längre för mig ett sunt alternativ.

…
Utan att vara insatt i detalj, så förstår jag tillräckligt för att dra slutsatser.
För jag har läst historia i skolan, för jag följer med i den fria journalistiken,
för att jag tänker själv.

Det finns något som heter demokrati-index, som utmätts av Brittiska ”The Ekonomist”
Där man helt enkelt gör ett försök att ”mäta” halten demokrati bland jordens stater.
Det är enligt mig ingen exakt vetenskap, eftersom man tex inte tar hänsyn till faktorer som dödsstraff, vapenhandel, militär aggressivitet etc. Men det är väl en hint om hur det står till. Indexet som finns att tillgå på wikipedia, är nu 7 år gammalt, och en del har hänt på världskartan sedan dess. En ranking från 2015 finns pdf-format att tillgå.
Skulle vi som jag önskar, ta med vapenexport till diktaturer i beräkningen, skulle Sverige rasa ganska betänkligt från sin nuvarande 3:e-plats.

Nu mäts demokratin utifrån:

– valprocess och pluralism
– medborgerliga rättigheter
– regeringens funktionalitet
– politiskt deltagande
– politisk kultur

Och de är väl viktiga komponenter, men inte allt.
Och att Sverige tappat i poäng på slutet, är lite paradoxalt för att det kommit in högerextrema krafter i riksdagen. Men det skulle väl knappast öka vår demokratifaktor om vi förbjöd partiet SD ?
Vidare anser jag att demokratihalten i Sverige är skuffad i kanten av de extremt olika ekonomiska förutsättningarna vid val, liksom i de allra flesta västerländska demokratier.

USAs placering på sista plats bland ”fullvärdiga demokratier” är för deras del något för vänlig placering. Men det är min personliga åsikt. Och den baserar jag på allt elände i världen de ställer till med obalans i länder genom ockupation, och sedan lämnar kaos efter sig. Jag baserar det på att man fortfarande torterar fångar på Guantanamo utan att ens ge dem en rättegång. Jag baserar det på att det i praktiken finns att välja mellan väldigt mycket höger, och extremt mycket höger i valen.

Men tydligast avdemokratiserings-process i världen, utifrån den infor6mation som är oss tillgänglig måste ju ändå, utöver den solklara ettan Syrien med Assad i spetsen, vara Erdogan i Turkiet och Putin i Ryssland.
När man sett dokumentärer om hur han i begynnelsen betytt mycket för delar av befolkningen, men hur han gradvis förändrats som person, så ser man många likheter med den mustasch-beprydde lille komplexfyllda Tyska Führern på 30-talet. De hätska anklagelserna mot alla omkring sig, mot demokratier, de arga, oproportionerliga talen. När man ser hur Erdogan tar över fler och fler medier, håller befolkningen i mörker på information, när man ser hur han kuvar och jagar kurder.

Då begriper man att när sjukdomen ”makt” gått för långt, är den obotlig. Och då kan den ha smittat av sig på alla demokratiska institutioner, den kan ha kuvat modet hos folk att resa sig. Den kan ha förgiftat nationen och den mark på vilken de politiska frispråkiga gräsrötterna växer på… så till den grad att det förblir öken för en lång lång tid framöver.

Det är helt sjukt, som ungdomen av idag skulle säga om nåt bra hände dem.
Fast jag tycker nog det passar bättre här.

…
Visst är det gulligt med all Facebook-solidaritet efter dådet ?
”Styrkekramar” och hjärtan, och svenska flaggor i profilbilden för att visa solidaritet med oss själva ? Visst är det väl fint att västerländska tidningar sätter förstoringsglas på all den kärlek som visas ?

Och visst är det väl fint att media och politiker häller bensin på rasisternas förhatliga eld, genom att prata om fotbojor för människor som inte begått brott. Och visst är det väl fint att vi nu tycks enas om att lösningen för samhällets och världens problem är fler poliser ? Är det inte gulligt att vi nu tycks tycka det som SD tycker, men vi tycker inte att vi är som dem ? Visst är det väl fint att tiotusentals människor manifesterar för Stockholm, och mot våld hörrni ? Visst är det fint ? Visst är det väl fint med blommor på polisbilarna. Det tycker kanske blomsterhandlarna.

Men finns nån egentlig solidaritet, efter Stockholms-dådet? Finns det verkligen gemenskap mellan alla samhällsklasser, mellan fattig och rik, mellan stad och landsbygd, eller mellan i-Land och U-land ?
Manifestationen är kanske ingen gemensam manifestation för ickevåld för alla människor. Den handlar kanske inte om solidaritet med alla människor. Den handlar kanske om solidaritet mellan privilegierade människor. Och den ”solidariteten” kan ha överseende med hudfärg och nationalitet, men inte med religion eller klass.
Den solidariteten, handlar kanske mer om pengar, status och exkludering.

En sorts exkluderande solidaritet.
Och kanske exkluderande solidaritet inte skapar fred, kärlek och ljus framtid ?

Man manifesterar kanske för att man är rädda, precis tvärtemot vad man vill påstå med manifestationen. Det sätt på vilket man lever, med ändlös lyxshopping, med fina bilar, båtar, miljon-lägenheter, på en trygg bakgård i Europa ….är hotat. Det handlar kanske inte om solidaritet. Det är kanske särställningen som den rika svenska medelklassen har, på trygga Svenska bakgården som är hotad. Men så uppfattar inte svensken sig själv. Det känns som ett större problem om någon skulle ha 40.000 i månadslön, medan min yrkeskategori ”bara har” 39.500. ”Och hur ska man klara sig på det ?” Var och en har ju det svårt att få ekonomin att gå ihop här på Europas trygga bakgård.

För om det vore samhörighet, solidaritet, avstånd från våldet och hatet, hade inte folk då varit ute och demonstrerat i 10.000-tals året om i vetskapen om att vi Svenskar delvis bygger vårt välstånd och trygga bakgård på blodspengar från vapenindustrin ?
Hade då inte folk varit ute i 10.000-tals och demonstrerat över att vår svenska trygga bakgård, är skrivit på EU-kontraktet med en diktatur som dödar sina människor, ett kontrakt som säger att vi slipper ta många flyktingar. Hade vi inte då demonstrerat i 10.000-tals för de som drunknar i Medelhavet, fängslas i Diktaturen vi skrivit på avtalet med ?

Vart skulle du flytt, om bakgården Stockholm blev sönderbombat som Aleppo och Homs ? Vem skulle ta emot dig då ? Avtalsparten Erdogan ? Murbyggaren Trump ?

Om det är för mänsklighet och antivåld, för de goda mänskliga värdena 10.000-tals människor demonstrerade i Stockholm. Varför har ingen Etiopiens flagga på facebook-profil-bilden, när tusentals dör i svält ? Varför går inte 10.000-tals och manifesterar mot det ? Varför protesterar inte 10.000tals mot att en majoritet av svenskarna vill förbjuda människors rätt att finnas för att de är fattiga .. dvs tiggarna ..
varför ?

För att det inte rör oss ?
Inte vårt problem, förrän de knackar på dörren till bakgården Sverige ?
Inte vår sak att de människor som flyr hit, flyr från de vapen vi exporterar för krig i deras länder ?
Inte vårt problem förrän vi är de som måste knacka på nån annans dörr, när vår bakgård försvunnit ?

inte vår sak ?