…
Det har slagit mig under krisperioder, att få människor faktiskt är villiga att ifrågasätta sina åsikter, värderingar eller förändra något i sitt eget beteende.
Faktum är att jag undrar om inte just personlig kris är enda gången vi blir tvungna att ompröva saker vi gör och tänker, utöver det är det ganska ovanligt att vi förändrar våra åsikter, vårt beteende mot andra människor.
Och våra åsikter är låsta i ett skyttegravskrig, vi är oftast aldrig villiga att verbalt överge dem, eller ifrågasätta varifrån vi fått dem, eller varför vi håller fast vid dem.
Kris är inte speciellt trevligt, varken personlig eller samhällelig kris. Så det är inget vi gärna söker upp, vi rotar inte gärna i det som gör ont. Och i dag matas vi tex på FB ständigt med ytliga uppmaningsskyltar om att ”fånga dagen”, ”tänk positivt” ”och ”gilla och kopiera om du älskar dina barn” etc etc …
För mig är den typen av pekfingret-i-ansiktet-skyltar först och främst inte helt med sanningen överensstämmande, de är en ”plåsterlösning” på ett brutet ben. Det är en ”om-jag-blundar-försvinner-detläskiga-lösning”. Sen att de kan uppfattas nästan hånfulla för människor som tappat allt, är också ett faktum.
Ibland kan undvikandet av det onda, leda till … tandlossning. 
Ja det är faktiskt så. Jag har själv ibland problem med att det fastnar matrester mellan tänderna. Och jag använder väl tandtråd och mellanrumsborste ganska ofta. Men ibland uppstår tandköttsinflammation. Och i det läget finns ingen återvändo, när det börjat ömma. Då använder jag plasttandpetare med anti-inflamatorisk gel på, och det blir blodigt värre i käften, och är allt annat än mysigt, det gör riktigt ont. Men jag vet att det onda värker ut om jag gör det.
Där och då funkar det inte att tänka positivt, och undvika det som gör ont.
Och lite så är det med vårt inre oxå tänker jag, att när det gör otroligt ont ibland, så räcker det inte med att låtsas som det inte gör ont, utan du måste ner i skiten en stund, och sen upp igen. först då kan jag möjligtvis vara i nuet, ”fånga dagen”, ”tänka positivt, ”slippa tandvärken”
Jag tänker att för mig, som jag ser det, handlar det om att sträva efter balans mellan nuet, dået och framtiden. Och visst kan man på vissa områden fastna i det som varit, det är fullt möjligt, och inte så önskvärt alla gånger. Men lika illa är det som jag ser det att låtsas som det inte finns, blunda, hålla för öronen och munnen. Det beteendet kan bringa ner en människa på knä fortare än du hinner ”fånga dagen”
Jag behöver också ibland ”tänka positivt” eller höra en glad låt, ringa en vän som är lättsam och rolig…. men jag behöver nog inte tala om för andra att de måste göra det, och att det löser deras problem, löser världens problem om de ”tänker positivt”. För det är inte sant, inte helt sant iaf, och det kan skada mer än det hjälper när man kommer med enkla lösningar på det som faktiskt är livet.
Och allt detta påverkar nog vilka åsikter vi står upp för, slåss för, och bergfast förankrar oss vid. Att gå emot gängse normer tycks också vara nåt vi drar oss för.
Att kalla sig kommunist idag tex, är inte möjligt. Men att kalla sig feminist, är betydligt mer accepterat. Ändå bygger bägge på samma solidariska grundprinciper. Och pga av vårt åsikts-skyttegravskrig, så kommer ingen kliva upp ur skyttegraven och lyssna på när man förklarar kommunismens idéer för dem, kontra hur diktaturer kallade sig kommunistiska, fast de faktisk varken följde Marx eller Engels kommunistiska manifest. Det är omöjligt att ta den diskussionen. Jag påstår inte ens att kommunismen som den var tänkt är möjlig, jag påstår bara att det inte ens är möjligt att diskutera den pga förutfattade meningar och historielöshet.
Och historielöshet är allvarligt, ty om vi inte läser historia och förstår den, är vi dömda att upprepa historien, gång på gång på gång på gång..
Och det är precis vad som sker nu i Europa och Amerika.