…
Ovan ser vi hur uppfattningen om olika företeelser sällan stämmer överens, med politikers och allmänhetens tro om hur det är. I detta fall olyckor. Att media inte rapporterar proportionellt i förhållande till antalet olyckor är givet en faktor.
Likadant är det med andra faror, såsom våld, mord, terror och dylikt. Det finns som jag tidigare skrivit om, gott om krafter som medvetet förvrider sanningen om detta, eller helt ogenerat ljuger om det. Och tydligen finns det gott om människor som VILL att det ska vara så som lögnerna sägs… och därför anammar dem och sprider dem som sanningar.
Nu iom terrorattentatet i Stockholm den 7/4 2017, har högerextrema individer och grupper tex hånat Henrik Schyffert för namnet på sin show; ”var inte rädd”. Det är ju givetvis inget att ta på allvar. För samma grupper var väldigt tysta om faran för samhället eller ordet terror, när Breivik dödade 69 ungdomar på Utöya i Norge.
Givetvis blev det taskig tajming på showen. Men faktum kvarstår. Om man ser det i ett större perspektiv, så är det inte terrordåd vi ska vara mest rädda för, eller lägga mest energi och pengar på via politiken. Det är förståss ett ”omöjligt” påstående så här nära attentatet, i ett land som är majoritet högermänniskor, och växande främlingsfientliga, rasistiska rörelser.
I förhållande till antalet förlorade liv, så pratas det ohyggligt lite om självmord-statistiken. ca 1500 om året tar sina liv i Sverige. Och 4 st dog i år i terrorattentat.
Men det pratas enkom om fler poliser, och väldigt lite om människors själsliga hälsa. Varför tror ni ?
Det är lika, samma vad gäller vargfrågan, där vargen framställs som ett oerhört farligt skadedjur med kapacitet att döda människor. Och visst har de kapacitet, men det har inte skett i vilt tillstånd de senaste hundra åren i Sverige iallafall. Där handlar det nästan uteslutande om jägarnas ekonomiska intressen samt deras oförsiktighet och brist på kunskap om naturens ekosystem. Och även för dem en icke förhandlingsbar livsstil.
Det finns otroligt många fler saker vi borde oroa oss mer för, om vi värnar om våra liv och vår hälsa, och våra barn, än terrordåd. Det betyder inte att vi ska lämna det hotet därhän. Men det betyder att just nu verkar det ofrånkomligt att det pga politisk populism bland alla riksdagspartier blir en stark snedvridning av ekonomiska resurser till just terroristjakt, jämfört med de saker som skördar liv i störst utsträckning. Och fler poliser förändrar inte i grunden orsaker till att våld uppstår. Det kan i bästa fall lindra symptomen i några få fall. Eller ordna hämndkänslan för oss ”rättfärdiga människor”.