Månad: april 2017

…
Läste artikel i Expressen om tiggeriet.
En artikel som förespråkade förbud av tiggeri.
Det är fascinerande hur fler och fler politiker och journalister i smyg, fast ändå öppet drar sig åt det hållet politiskt, och därmed även fler medborgare.
Hur liksom hela rättesnöret, de flesta normer, och moral sakta men säkert accepterar och tar till sig högerextrema värderingar och normaliserar dem.

Normalisering av olika tankesätt och visst agerande är något väldigt centralt när det kommer till hur avarter som fascism och rasism växer fram. Vi är mitt i den processen, det är inget som ”kan hända” Det händer nu. Några av oss driver på det, och några av oss tillåter det ske.

”Ett förbud löser inte problemet med fattigdomen i Rumänien, invänder
många i debatten. Nej, det är helt riktigt. Men det gör sannerligen inte
pappersmuggar på gator och torg i Sverige heller”

http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/dags-att-infora-ett-tiggeriforbud/

så avslutar Expressenskribenten Anna Dalberg sin ledare, i tron att hon fått till en klatschig slutkläm som övertygar alla om tiggeriförbudets förträfflighet.

Jag finner det vara frapperande, anmärkningsvärt och cyniskt uttalande. Men så låter det ofta från ”liberaler” och konservativa skribenter och politiker. I grund och botten, för att förstå borgerligheten inklusive deras obekväma högerpopulistiska, politiska avkomma, Sverigedemokraterna, så bör du veta att allt de är intresserade av är att försvara sina bekväma sociala och ekonomiska positioner. Det handlar faktiskt BARA om det, ingenting annat. Allt annat är en försköning och omskrivning av deras agenda. Och det görs via språkbruk. Därav språk och utbildning så viktigt för demokrati och jämställdhet.

Den slutklämmen från Anna Dalberg säger det mesta om människosynen och cynismen som dominerar svensk politik idag. Hon motiverar ett förbud av tiggeriet för att det är att ”cementera” fattigdomen. Det är ju fan ta mig häpnadsväckande hur naiva, hur cyniska hur människoförnedrande dessa högerskribenter och politiker är.
Hon erbjuder inte en lösning, men motiverar förbud av fattigdom med att tillåta att fattigdom syns, ”inte löser fattigdom”. När det i själva verket egentligen handlar om en enda sak. Dessa uppblåsta, självupphöjda överklasscyniker, anser att de inte ska behöva BEVITTNA fattigdomen. Det är precis ALLT vad motståndet till tiggeri handlar om, ingenting annat. Sociala klyftor som dessutom är en produkt av deras politiska gärning och ideologi. Vilket är jämförbart med dubbelmoralen i att fredliga Sverige exporterar vapen till diktaturer och krigförande länder, men beklagar sig över att behöva ta emot flyktingar från det krig vi livnär oss på.

Jag tycker själv det är obehagligt att människor måste tigga, jag mår dåligt när jag går förbi en tiggare. Men vem är jag att för min egen bekvämlighets skull föreslå lagar som förbjuder dem att vara fattiga och försöka överleva ? De flesta verkar inte längre ha några som helst moraliska betänkligheter kring detta, vilket får mig att oroa mig över hur mycket människa det finns kvar i människor i Sverige nu för tiden. Samtidigt försvarar de flesta fortfarande EU just pga den ”fria rörligheten”. Men den rörligheten ska ju då inte gälla fattiga så klart. den fria rörligheten inom EU ska j finnas för att Pernilla Wahlberg ska kunna ”shoppa i Europa” (som hon sa när hon yttrade sig kring EU-medlemskapet och Euron.

Så är fungerar kapitalism, globalisering och ”marknadsliberalism” ”Liberalism”. Liberala och konservativa pratar ofta om öppet samhälle och öppna gränser, men det gäller aldrig för fattiga utslagna, marginaliserade, det gäller för dom själva, när det pratar om ”frihet”
”Liberalt” folk vill inte se detta, för tänk om de får det någon hundradel sämre ekonomiskt, eller om vi tvingas se vilket elände vårt levnadssätt ställer till med.

”Men vore det inte trevligt om tiggeriet försvann från våra gator”

”Men vore det inte trevligt om ingen skulle behöva tigga ?”

Två NÄSTAN likadana frågeställningar. Men med milsvid skillnad i andemening.
Den översta är borgerlig och liberal kan jag avslöja.

Men tillbaka till normaliseringen av värderingar, som jag nyss var inne på, när jag benämnde normaliseringen av främlingsfientlighet som pågår NU.
En normalisering av avarter pågår ju ständigt, och har alltid gjort det, vilket har gjort att häxbränning kunnat ske, folkmord kunnat ske, koncentrationsläger kunnat ske, massvåldtäkter kunnat ske.

Normaliseringen pågår. Pornografi vore väl trevligt om det inte fanns ? eller ?
vad tycker ni. Detta är ju fortfarande ett av vår tids stora tabun att prata om.
Få svarar ”jag har suttit och runkat en stund till pornografi” när någon frågar vad de gjort. Men ändå porrsurfar enligt vad de själva medger 90 % av unga killar, och 70 % av unga tjejer. Är det då normalt, när de flesta gör det ? You tell me !
Men ändå tycker vi ju att det är äckligt och förnedrande med porr, ”onaturligt” etc etc. Jag har faktiskt aldrig hört någon ställa sig upp och försvarat dess existens. Ändå så ägnar sig 90 resp 70 % av svenskarna åt just detta. Så porren har vi gömt undan till internet. Sånt kan vi ju inte ha sänt hem i tv-apparaterna. Och det håller jag med om. Jag vore glad om den inte fanns överhuvud taget faktiskt. Jag skulle oxå vara glad om inte våldsdyrkan fanns heller faktiskt.
Samtidigt när jag hör det ensidiga fördömandet av porr, tänker på den äldre ensamma mannen som trots allt hysch hysch kring detta erkände att han kollade på porr, och på knacklig svenska (hade råkat ut för stroke) med tårarna i ögonen sa att han var ensam som motivering. Kanske allt inte är svart och vitt ändå ?
Hade en läkare på provision från multimiljardsindustrin/ läkemedelsindustri, skrivit ut lagligt knark, (antidepressiv medicin) mot hans ensamhet, hade det kanske vart mindre kontroversiellt och hysch hysch ?

Med detta sagt, så kan man då förundras över att hem till tv-apparaterna på bästa sändningstid visas det, utan att nån längre höjer på ögonbrynen över detta:
Människor som har sex med varann i Paradise hotel, Krim-serier där de visar obduktioner, lemlästning, blod, våld och tom glorifierar det. Vi visar på bästa sändningstid folk som förnedrar sig själva och andra i något vi kallar för ”underhållning. Vi visar och gottar oss i Leif GWs mordmysterier, vi tittar på när överviktiga människor slår ut varan och baktalar varann, förnedras i ”Biggest loser”. Vi låter små barn tävla i matlagning, och även där exploateras och slås ut. Och i varje reklampaus matas vi med sexuella, kroppsliga lockbeten, vi matas med hysteriskt mycket nät-kasino.Är inte detta oxå en form av prostitution och pornografi ? Osså förundras vi över avarterna ? ”Onaturligt” ?
Jag skulle väl drista mig till att påstå det, men får knappast massivt medhåll.

… normalisering.

Visst vore det trevligt om dessa avarter försvann från TV, från samhället.
Men fråga er själva hur de uppstod, och vilket politiskt system som ger näring åt beteendet och normaliseringen. Och fråga er om problemen försvinner genom osynliggörande av dem, eller genom människovärde, generositet och humanism.
Fråga er själva om tiggeriet är problemet eller det som orsakar fattigdom och utanförskap.

…
Solljuset når mitt fönster i norrläge, trots att det är kväll. och strålarna sipprar in mot gitarrerna på väggen, och förvandlar den nästan till en levande oljemålning,
Diskbänken är nästan fri från disk, bortsett från nåt tomt Oboy-glas och en tjockväggad espressokopp.

Trottoarerna är grusfria, men knopparna i träd och buskar väntar fortfarande på värmen, och gör jag. Det finns hopp, det finns alltid hopp, sa en lärare åt mig en gång, när det var som mörkast … tom när du inte ser det eller känner det, så finns det alltid hopp. Varje år, trots att vi i kalla norden får vänta länge och väl på att knopparna ska springa ut i lummiga, grönskande löv som förvandlar en karg och grå värld, till Edens lustgård, med färgsprakande skogar och himlar. Trots det så kommer den till slut, sommaren… varje år. Och trots att den kan kännas kort, så kommer den alltid åter, och den är underbar i sin generösa prakt och livfullhet. Med syrenbuskar, blåa himlar, svalkande sommar-skurar, surrande humlor och svenska medborgare lätta till sinne och själ.

Den kommer alltid åter, den svenska sommaren, och är vackrare och mer välkommen och efterlängtad än någon annanstans på jorden.

Kärleken då ?
Min far vägde inte alltid sina ord på våg innan han uttalade sig, och han var inte alltid mångfacetterad i sitt språk. Men när han träffade rätt, då träffade han rätt.
Han sa till mig:

”Det kommer flera” och syftade till kärleken, syftade till att fler skulle komma att tycka om mig. Så lång hade han rätt. Men jag har aldrig lyckats riktigt med kärlek, och det är som en giftpil i mitt hjärta. Och pilen ger mig kärleksförgiftning. På så vis att jag inte tror, inte hoppas lägre. Det känns dött för mig, och det får mig att känna mig död. Mitt hjärta känns igenmurat. Och muren stänger inne mig, låser mig inne och mindre levande. Jag har aldrig lyckats med det här som kallas kärlek, trots att jag har så stort varmt, hjärta, så har det bara blivit fel.

Jag betvivlar inte att det finns kvinnor där ute som är attraherad av mig, men jag betvivlar väl att någon kan älska mig som jag är. Jag har svårt att lita på det,
Men kanske, kanske, kanske… är det med kärleken som det är med sommaren.
kanske, kanske, kanske.

…
Det har slagit mig under krisperioder, att få människor faktiskt är villiga att ifrågasätta sina åsikter, värderingar eller förändra något i sitt eget beteende.
Faktum är att jag undrar om inte just personlig kris är enda gången vi blir tvungna att ompröva saker vi gör och tänker, utöver det är det ganska ovanligt att vi förändrar våra åsikter, vårt beteende mot andra människor.
Och våra åsikter är låsta i ett skyttegravskrig, vi är oftast aldrig villiga att verbalt överge dem, eller ifrågasätta varifrån vi fått dem, eller varför vi håller fast vid dem.

Kris är inte speciellt trevligt, varken personlig eller samhällelig kris. Så det är inget vi gärna söker upp, vi rotar inte gärna i det som gör ont. Och i dag matas vi tex på FB ständigt med ytliga uppmaningsskyltar om att ”fånga dagen”, ”tänk positivt” ”och ”gilla och kopiera om du älskar dina barn” etc etc …
För mig är den typen av pekfingret-i-ansiktet-skyltar först och främst inte helt med sanningen överensstämmande, de är en ”plåsterlösning” på ett brutet ben. Det är en ”om-jag-blundar-försvinner-detläskiga-lösning”. Sen att de kan uppfattas nästan hånfulla för människor som tappat allt, är också ett faktum.

Ibland kan undvikandet av det onda, leda till … tandlossning.
Ja det är faktiskt så. Jag har själv ibland problem med att det fastnar matrester mellan tänderna. Och jag använder väl tandtråd och mellanrumsborste ganska ofta. Men ibland uppstår tandköttsinflammation. Och i det läget finns ingen återvändo, när det börjat ömma. Då använder jag plasttandpetare med anti-inflamatorisk gel på, och det blir blodigt värre i käften, och är allt annat än mysigt, det gör riktigt ont. Men jag vet att det onda värker ut om jag gör det.
Där och då funkar det inte att tänka positivt, och undvika det som gör ont.
Och lite så är det med vårt inre oxå tänker jag, att när det gör otroligt ont ibland, så räcker det inte med att låtsas som det inte gör ont, utan du måste ner i skiten en stund, och sen upp igen. först då kan jag möjligtvis vara i nuet, ”fånga dagen”, ”tänka positivt, ”slippa tandvärken”

Jag tänker att för mig, som jag ser det, handlar det om att sträva efter balans mellan nuet, dået och framtiden. Och visst kan man på vissa områden fastna i det som varit, det är fullt möjligt, och inte så önskvärt alla gånger. Men lika illa är det som jag ser det att låtsas som det inte finns, blunda, hålla för öronen och munnen. Det beteendet kan bringa ner en människa på knä fortare än du hinner ”fånga dagen”
Jag behöver också ibland ”tänka positivt” eller höra en glad låt, ringa en vän som är lättsam och rolig…. men jag behöver nog inte tala om för andra att de måste göra det, och att det löser deras problem, löser världens problem om de ”tänker positivt”. För det är inte sant, inte helt sant iaf, och det kan skada mer än det hjälper när man kommer med enkla lösningar på det som faktiskt är livet.

Och allt detta påverkar nog vilka åsikter vi står upp för, slåss för, och bergfast förankrar oss vid. Att gå emot gängse normer tycks också vara nåt vi drar oss för.
Att kalla sig kommunist idag tex, är inte möjligt. Men att kalla sig feminist, är betydligt mer accepterat. Ändå bygger bägge på samma solidariska grundprinciper. Och pga av vårt åsikts-skyttegravskrig, så kommer ingen kliva upp ur skyttegraven och lyssna på när man förklarar kommunismens idéer för dem, kontra hur diktaturer kallade sig kommunistiska, fast de faktisk varken följde Marx eller Engels kommunistiska manifest. Det är omöjligt att ta den diskussionen. Jag påstår inte ens att kommunismen som den var tänkt är möjlig, jag påstår bara att det inte ens är möjligt att diskutera den pga förutfattade meningar och historielöshet.
Och historielöshet är allvarligt, ty om vi inte läser historia och förstår den, är vi dömda att upprepa historien, gång på gång på gång på gång..

Och det är precis vad som sker nu i Europa och Amerika.

…
Jag blir bara mer och mer osäker på ”sanningar” och ”fakta”, ju längre jag lever.
Det är absolut inget nytt det här med vilseledning från makthavare. Det har förekommit sedan människan blev människa, och kanske tidigare än så. men verktygen har blivit fler, och spridningen okontrollerbar. Och ingen orkar, vill längre granska vad som finns nån sanning i eller så.
Och det finns en sundhet i den insikten att ju mer jag lär mig, i desto större utsträckning förstår jag att att jag ”inte vet nånting”.

Förhoppningsvis lär jag mig efterhand mer och mer om mig själv, men kommer helt säkert aldrig bli fullärd. Men det är i princip vad jag har att jobba med.

Att göra narr av Donald Trumps syn på demokrati, ”alternativa fakta” och hans förhållande till medier är rätt och nödvändigt. Han är trots allt, ve och fasa, en av världens mäktigaste män. Men att från den iofs riktiga utgångspunkten att Trump är en katastrof för demokratin genom sin ”faktaresistens” och brist på respekt för människors värde och pressen,. till att påstå att hans politiska motståndare, eller för den delen republikanska alternativ, skulle stå för demokrati, rättvis fördelning, smarta miljöval och korruptionsfrihet …. är helt enkelt värre än naivt. Det finns en maktkorruption även i det demokratiska lägret i USA, och en krigshetsare även i Hillary Clinton. Inte ens den som jag anser var den bästa Amerikanska presidenten i modern tid, Barack Obama har rena händer. Och delvis har detta banat väg för tokstollar som Trump. Det är lika samma i Sverige, när de etablerade två stora partierna inte bryr sig om utsatta människor, så finns utrymme för ”välkammade” främlingsfientliga att vinna folks röster. SD ser ner på, och har öppet nedvärderande åsikter om invandrare och invandring. S och M har öppet nedvärderande exkluderande åsikter om arbetslösa, sjuka och gamla.
Lite samma skit på ett vis faktiskt.

Vad gäller Iran och Nordkorea och deras kärnvapenprogram, så tycks västvärldens politiker och även medborgare vara eniga om att de inte skall ha några sådana. Och jag håller med. Men vem skall ha kärnvapen ? Att USA inte vill att NK ska ha det är förståeligt, men hur rimmar det moraliskt ? Västvärldens och våra argument för det är förmodligen, om vi rannsakar oss själva, att det är för att USA är ”the good guys”, världens polis, etc etc. Vi litar på nåt sätt på att USA ska vara den ”rättskipande” stormakten i världen. … mot de ”otäcka muslimska staterna” mot ”kommunisterna”
Men nu håller vi på att skita åt oss när Trump säger sig värna bara om Amerika militärt.

Och det är det här som är problemet med att svart-vitt utnämna de goda och de onda. För ingen demokrati förblir demokrati per automatik, när demokratin en gång införts. Det kommer alltid finnas de som vill begränsa densamma, få mer makt själva, tills demokratin är ett minne blott. Turkiet är väl ett tydligt exempel i dagsläge.
Det finns nog gott om människor i väst som hoppas att USA ska bomba Kim Jong Un. Och jämna Nordkorea med marken, och hux flux skulle det vara ett problem mindre i världen. Men så fungerar inte världen, USa eller annan makt som skulle genomföra detta skulle då mörda miljoner oskyldiga, och skaffa sig än fler fiender, och skapa än mer våld. Det finns hur många e som helst på detta.

Så är vi alldeles säkra på det här med sympatier och maktfördelning, värderingar och åtgärder ? Jag är det inte … JAG har inga lätta lösningar. Många av de som ”har det” är kanske de som skapar konflikterna.

…
Så idag är det fredag och vad har jag att glädjas åt ?
Jodå… det är mycket, om man jämför med hur det varit, och om jag jämför materiellt med hur en majoritet av världens befolkning har det.
Jag har gjort oerhört gott kaffe i min presso-kanna, med skummad mjölk ovan, pudrat med kakao och bokstavligen en nypa socker. Jag diskat undan, skurat toan, ätit frukost, betalat räkningar och duschat. Det få¨r räknas som en god start på dagen.

…
00.03 ..en ny dag, innan jag lagt mig… som vanligt.
Och inte har jag löst världens problem idag heller,
och det var faktiskt rätt väntat. Jag har hör och häpna inte heller löst alla mina egna problem. Hur kul vore det ? Då vore jag färdig här på jorden.
Nä … bekymmer är lika nödvändigt för människans psyke, som kroppsarbete/motion är för människans kropp. Jag får bättre motion av att pressa kroppen, promenera, lyfta, springa. Under förutsättning att jag ger den näring och energi.
Problemet uppstår när backen är längre och brantare än energi-intaget och den behövliga vilan. Så och med psyket… det behöver utmaningar, men får inte bli oöverstigliga… framförallt inte verka oöverstigliga, så att man åtminstone nån stans tror att det är möjligt.

Mina åsikter och värderingar är grundade på mitt liv och mina upplevelser, och är därför det sannaste jag för tillfället vet om. Så min utgångspunkt är just dessa… men jag försöker öppna sinnet för andras utgångspunkter och åsikter, inte alltid helt lätt förvisso. Men när man ställs inför att bemöta människor som alltid ”har rätt” oavsett vilket ämne det gäller… till och med ämnet ”Tomas Lundin”, då har min gräns för tillmötesgående nåtts… och jag bemöter eg inte längre påståenden, utan avleder om en konflikt inte leder till nåt annat än destruktivt för mig och den andre.
Två gånger nu har jag på kort tid blivit bemött med att jag gjort en ”Trump” för att jag inte blint godtagit den ”sanning” som presenterats för mig som den enda godtagbara ”sanningen” Och då har den ”sanningen” ”bevisats” genom en länk på internet. Det är för övrigt väldigt likt just Trump och Sverigedemokrater att göra så, leta rätt på den länk på nätet som stämmer överens med de åsikter man vill bevisa, och sedan mena på att det är fakta. Lite roligt det ändå…

Det är aningen debattdödande att bemöta kritik med att man ”Trumpar”
Det är lite som att kalla solidariska åsikter för kommunism… sen är den debatten död.
Vad jag säger, är att ingen sitter på all sanning… då är man riktigt snett ute, om man tror det. Och mycket borde nyanseras som åsikter, eller flersidiga sanningar, snarare än en allenarådande sanning. DET är INTE samma sak som Donald Trump som kategoriskt säger att allt om honom negativt är lögn, samt att han rakt ur luften hittar på saker, som tex ang Sverige som han inte visste något om.

När det gäller produkter och tjänster som tjänas miljarder på, när det kommer till politik som ger miljoner i pengar och makt, så föredrar jag att ta ”forskning” som de presenterar med en nypa salt, el möjligtvis två nypor salt. Eftersom pengar är makt, makt är pengar, och de används för att köpa för deras produkt, för deras politik, skräddarsydda forskningsresultat. Vem tror ni betalar forskarnas löner ?
Det finns inte mycket neutral forskning och vetenskap … den mesta är köpt, av globala företagsjättar.

Sockerindustrin till ex har lagt ner miljarder på att betala forskare som ger motstridig information om hur skadligt sockret är och hur sjuka vi blir av det.
Vetenskap och forskning…. inte alltid fakta.

Professorn Hans Rosling tex, har ju på ett oerhört charmigt och ”lättförståeligt” sätt presenterat statistik , och blivit något av en ”rockstjärna” Och även om han haft poänger, och lyft fram saker som höljts i dunkel, lyft medvetandenivån i en del saker, så är inte allt han sa någon allenarådande sanning…. som många blivit lockade att tro… för att hans presentation andas optimism.
Kanske enl min åsikt något naiv optimism.

Man ska inte tro allt man hör. Man gör nog klokt i att ifrågasätta och tvivla i ganska stor utsträckning. Vare sig det är grannens overifierade skvaller, eller en av tusentals av storföretagen rikligt betalda ”forskare” som hävdar något utan att presentera motvikten eller objektiva källor. Vem som helst kan hitta någon forskning, någon psykiatriker, någon filosof, någon åsiktsmånglare på nätet som stämmer överens med den världsbild man vill presentera, som passar ens egen agenda i livet. Men det innebär inte att det är någon allenarådande sanning.
Och man ”Trumpar” inte för att man insett detta. Man snarare gör en Tage Danielsson”

”Den som inte tvivlar, är inte riktigt klok”

…
Just nu njuter jag av ny-sopade trottoarer att gå på, och cykla på.
Det är sådana små saker man lägger märke till såna här gånger,
såna här tider. Lukten av lingonsylten jag kokade. Bra tryck i pink-manicken glädjer oxå. .
Man får glädjas åt sådant när man inte är dansgud längre, och när drömmar och illusioner brister och imploderar. Man får glädjas åt att bli lite ompysslad när man går och klipper sig hos frisör. Snart kommer det kanske tider då vi sjukskrivna, arbetslösa, pensionärer inte kommer ha råd med det.

”Utvecklingen” går åt det hållet. Bostäder som är nödvändigt för alla har blivit en köp och säljmarknad, där kapitalister köper upp, rustar ner, höjer hyrorna och säljer. Folk tvingas på olika sätt betala mer hela tiden, och vår ekonomiska samhällsskikt, får mindre att röra sig med hela tiden. Och moderater står samtidigt öppet och grinar över orättvisan att de får betala mer än 50 % i skatt…. DET är den ”orättvisan” som bekymrar Ulf Kristersson mest iaf.

I vårt bostadsområde byttes med nya hyresvärden det gamla bredbandet ut mot nytt hos Telia… frid och fröjd, trodde vi. Men nu skickar Telia ut uppgift om att det avtal vi tecknade med dem om 10 gig och den summan det innebär, kommer upphöra existera, så vi blir tvungen att betala mycket mer, och vi har inget annat bredbandsalternativ där vi bor. Och hyrorna vill de chockhöja, och tycker det är rimligt att ha samma hyror här i en avfolkningsbygd, fast här mest bor kvar fattigpensionärer, arbetslösa och sjukskrivna. Sedan sälja fastigheterna med vinst och klättra vidare på kapitalist-berget och trampa ner folk på vägen upp.

Men än så länge har de inte lyckats kapitalisera luften jag andas, än så länge har vi allemansrätten, än så länge är jag pank och fågelfri. Och en tröst är att de mest gnidna riskkapitalister tror att lyckan sitter i kapital, och kommer aldrig mer få uppleva glädjen av att kunna unna sig nånting efter att ha längtat. Och de mest giriga skit-huvvena i toppen av penningstegen kommer aldrig få uppleva glädjen i att ge till en som behöver, trots att man har lite att ge av.

…och när livet tar slut kan ni inte ta med er era världsliga rikedomar.
Och jag har hört nåt om nåt nålsöga när den dagen kommer… vi får se.
Men ”rikast vinner” är knappast vad som sker.

Nu ska jag njuta av att lägga mig och somna i en liten 1:a på 35, som jag med nuvarande hyresutveckling, om 10 år inte kommer ha råd att bo kvar i. Frågan är vart jag bor då. Kanske Kristersson har infört fattighuset i Sverige igen, bara han slipper betala skatt på sin förmögenhet
… för det vore ju ”orättvist” Ulf Kristersson ?

…
Av alla varelser Gud har skapat, eller evolutionen har har frambringat,
så är människan den briljantaste och skapande, men också den dummaste och mest destruktive.

Människan ärt oxå troligtvis den av jordens innevånare som kan skapa mest lycka, eufori och välmående för sig själv, men lika väl den som skapar mest lidande och förödelse.

På en punkt är övriga djur, och övrig natur oss överlägsna,
det är att skapa balans och harmoni, att leva här och nu,
att vara.

…
Vänskap…. kärlek… lycka, hat…

Bara i mina drömmar har jag funnit passionerad kärlek.
I mina drömmar drömde jag en gång om en egen familj,
med en kvinna vars kärlek jag litade på.
Bara i mina drömmar fanns egna barn.

Jag har ramlat för hårt för många gånger nu,
varje gång jag försökt älska.
Så jag tvivlar … jag tvivlar..

Kärleksfulla handlingar tror jag fortfarande på,
vänskap tror jag fortfarande på.
Jag kan bli så avundsjuk när jag ser passion i min omgivning.
När folk går hand i hand, kvinna man.
Jag blir nästan arg, för det aldrig funkat för mig,
så trasig och vilse i kärleken.

Jag känner mig så desillusionerad i mitt hjärta,
i min tro. Så desillusionerad att jag inte nämns dansa,
inte nämns hoppas eller ens längta efter passionerad kärlek.
Jag skulle hellre hoppa över all passion, hoppa över sensualitet och sex,
Kärleksspel, svartsjuka, svek och otro….

Vänskap… är inte heller helt lätt,
och kan betyda så många olika saker.
Och vänskap behöver oxå vårdas.
Förlorade vänner gör oxå ont, väldigt ont,
men på något vis är kärleken så mycket känsligare,
man är så mycket mer sårbar, så bräcklig.

Ett och ett halvt år av att plocka ihop delarna som var Tomas.
Och det snurrar fortfarande i själ och huvud, med tankar och tårar.
Jag är fortfarande otrygg och rädd,…. ett öppet sår.
Tvekar fortfarande inför kärleksfilmer, avskyr sexuell reklam,
Dvs de flesta reklamklipp.
Hur jag än gör, så har jag arslet bak.
Hur jag än gör …. har jag aldrig lyckats i kärlek.

Jag tror tyvärr inte längre på kärleken,
om den inte portioneras ut i goda handlingar och gester.
Det är lite med kärlek som religion. Jag önskar att jag hade tron,
de ser ju ut att vara så lyckliga.

Förut har jag alltid glatt mig åt andras kärlek,
när de hittat partners, uppriktigt.
Nu är det oerhört svårt… jag har slut på ”ge bort”
slut på tålamod, slut på finna mig i att titta på … och le.
Svartsjuka, missunnsamhet, … till slut fick hoppet nog.
Vill inte tänka på kärlek… och det är tomt
det är trist, det är dött.

Vem i hela världen, kan man lita på ?

…
Clownen som alla älskar,
har för stora skor.
publiken gapskrattar
åt en näsa röd och stor

Flickan dansar på en smal liten tråd
med säkerhetslina på sin rygg
publiken häpnar över detta mod
med lina på ryggen är hon trygg

Hästar springer runt åt samma håll
förtjusta applåderar ramlar ner
trampoliner, skyddsnät, och akrobatik,
av illusioner publiken vill se mer

Skratten värmer trötta hjärtan,
när clownen ramlar för vår skull
men vem tröstar väl clownen sen
i denna publikens lyckostund

Kanske flickan som dansar så nätt
på en slak och ostadig lina
en kyss på hans kinds glada mask
som säger ”dina tårar är mina”.

Nu är föreställningen för kvällen slut
cirkusdirektören tycks bada i ära
med lättat hjärta publiken går ut
en man med stora skor vill va dig nära.

Glöm inte att de mest sorgsna alltid ler
när de alltid vill få dig att skratta
var rädd om de som helar ditt hjärta
när cirkusmanegen krattas