…
Jag orkar inte alltid med allt elände som händer i världen,
i Sverige, jag försöker att sovra med nyheter. Tex så har jag inte P4 radio på,
För där kan eländet i världen upprepas varje halvtimme en hel dag.
Vem orkar med det ? Möjligtvis de som inte lyssnar, möjligtvis de som låter det rinna av sig som något som inte berör dem.
Och jag förstår verkligen att vi ibland måste distansera oss från hemskheter.
Och ju längre ifrån oss i världen det sker, desto lättare är det att distansera sig.
En del saker är bara för hemskt för att tänka på. Det är lättare att klaga på vädret och luddet i torktumlaren i tvättstugan. Och än jobbigare tänker jag att det blir om man själv har jobbigt med nedstämdhet.
Men samtidigt kan man inte alltid blunda och låtsas som om det regnar, när man läser om, och ser bilder som dessa, där en 13-årig tjej, återförenas med sin far, som trott att hon var död, i krigets Irak;
http://www.dn.se/nyheter/varlden/har-aterforenas-pappan-med-dottern-som-forsvann-i-krigets-mosul/
Det är för hemskt, det är för hemskt
Det är lättare att ta till sig den förvisso fantastiska filmen ”Boktjuven” Där det också rör sig om en söt 13-årig flicka, en vit flicka med blonda lockar och stora blå oskyldiga ögon. Lagom avstånd i historien. Vi behöver inget göra annat än att fördöma en av historiens värsta massmördare…. Nazismen, och Adolf Hitler.
Och det är lätt att göra. Det gör alla. Tänkte vi….
Ända tills Sverigedemokraterna flirtade med den människosyn som ledde till förintelsen, ända tills Donald Trump som vill bygga murar och förvisa folkgrupper blev världens mäktigaste man. Ända tills EU kallsinnigt står och ser på när barn Som Alan Kurdi drunknar, och samarbetar med den fullfjädrade diktatorn Erdogan i Turkiet för att slippa hantera en liten, liten del av flyktingströmmen. Och den segregerande främlingsfientliga/rasistiska rörelsen växer lavinartat igen.
Vi i väst står och tittar på när 13-åriga Shahad mister sin mor och sitt ena ben.
Och letar febrilt efter undanflykter och motiv för att slippa nagga i kanten på vår ”självklara” välfärd, vår enorma rikedom. Med andra ord, vi bryr oss helt enkelt inte om Shahad och Firas i Irak, och vi tycker det är hemskt, för hemskt att se 3-årige Alan Kurdi spolas upp på en strand. Så vi förfäras och skyndar oss att glömma, och stödjer den politik som innebär samarbete med diktaturer, som innebär att vi vänder dem ryggen som behöver vår hjälp.
Det är för hemskt, det är för hemskt…. ja det är det.
Inte heller på hemmaplan, tar vi oss tid eller ork för varandra, de som lider. Vi inte bara går förbi tiggaren utanför affären, vi fördömer honom oxå, och till och med i vissa fall attackerar. Hans brott = fattigdom
Inte ens våra nära och kära finns tid för… ofta inte.
Det finns viktigare saker som villan, bilen, jobbet, statusen, pengarna.
Det är för hemskt, det är fööör hemskt.
Kan vi då sitta här och säga att vi inte är intresserade av politik.
Inte intresserade av demokrati, inte intresserade av människor, inte intresserade av mänsklighet ?
Kan vi då låta oss bli lurade av SD, Jobbik i Ungern och Trump i USA om att vissa människor är sämre och mindre värda pga religion, hudfärg eller etnicitet ?
Kan vi bara vända dem ryggen med ursäkten att vi ”inte kan hjälpa alla” ?
Ett av de stora problemen, är att det ofta är de som har mest, som är minst villiga att dela med sig.
Därför är jag demokratisk socialist, dvs Vänsterpartist.
Tycker man inte som jag, finns gott om alternativ i riksdagen för segregerande politik och ökade klyftor, det är bara att välja och vraka.
Kan vi gå förbi en 80-årig svensk tant, som halkat och kanske brutit benet ?
… för att vi inte har tid ?
Och hur motiverar vi att vi inte kan gå förbi henne hjälpa henne, men med lätthet motivera stängda gränser, tiggeriförbud, utvisningar av ungdomar till krigsländer ?
Hur ?
Det är för hemskt, det är föör hemskt