…
Som jämställd-älskande anti-feminist är det inte lätt. Speciellt inte i
ett politiskt klimat där folk inte bryr sig om huruvida det hon/han hör
är sant eller inte. En del är tex så naiva att de tror att karriärism,
kapitalism går att förena med en feminism. Jo det går om feminism
innebär några enstaka kvinnors makt, men inte om man vill minska
klyftor, vilket jag ändå en gång trodde att feminism handlade om.
Jo
jag vet, jag kommer förmodligen inte omvända en enda rasist, inte en
enda moderat, centerpartist eller feminist med mina inlägg på en blogg
som inte har någon kändis-genomslagskraft. Jag menar jag har ju nästan
ingen utseendefixering och trach talk i bloggen. Men jag vill ändå
skriva lite om mig själv och omvärlden.
Jag såg på Sverige – Holland Algarve cup härom dagen, damfotboll.
Och blev snudd på förbannad över hur dåligt det var. Det var stundvis som att se kvartersfotboll för barn upp till 12 år, bortsett från att det här var riktigt bra positionsspel, markering och kämpaglöd. Samt att målvakten inte satte sig och kissade under matchen som kan ske på kvartersfotboll.
Det som förvånar mig med damfotboll, som snabbt fick jättemycket unga spelare och utvecklade sporten, är att den tekniska kvaliteten är så långt från herrarnas fotboll. Stundtals är det bra närkampsspel i damfotbollen, dock inte av Svenskorna denna match, då de nästa verkade rädda, inte bara för anstormande Holländskor, utan även för bollen. När det blev en närkamp såg de ut som de var från Stureplans-centern, och var räddas om nagellacken. Nilla Fischer däremot var enda svenska som vågade, hon var outstanding i närkamper och brytningar. Att snabbheten i löpningar inte går lika fort som herrfotboll är förklarligt. Men jag tycker att den tekniska förmågan, bollmottagning, finter, etc borde kunna vara minst lika bra som herrarnas. Men den är mil i från. Det var som att se Trelleborgs herrlag som döptes om till Tjongaborg, för att de alltid tjongade upp bollen på motståndarsidan, och hoppades att motståndarna skulle göra självmål.
Sport kan vara en alldeles ypperlig distraktion när man behöver skingra bekymmer. Givetvis dominerar kapitalismen villkoren även här. Hur många HV-71-spelare är födda i Jönköping ? Hur många Real-Madridspelare är födda i Madrid ? Toppspelarna tjänar mer på en vecka än de flesta jord-bor gör i sitt liv.
Elitfotbollen för damer, lever i en annan ekonomisk verklighet, av flera olika anledningar. Några kanske skulle säga att det beror enbart på ett patriarkalt samhälle, och att damfotbollen är lika bra, eller skulle vara lika bra som herrfotbollen om de gavs lika resurser. Eller alt att det skulle vara lika löner för Damfotbollsspelare som för herr, alldeles oavsett underhållningsvärde och kvalitet på utförandet. Damfotbollens läktare ekar tomma, och inga publikintäkter, inga sponsor av den anledningen, det finns inget intresse. Beror det på att män hatar kvinnor ? Nej givetvis inte. Det har att göra med hundraårig tradition och läktarkultur. Har att göra med att damfotbollsspelare spelar på fullstor plan fast de inte pga ren biologi springer lika snabbt. Vilket gör att det är segare att titta på. Ingen vid sina fulla sinnes bruk skulle sätta 10-åringar (vars fysik skiljer sig från vuxna), på en fullstor plan. Det finns gott om sporter där damidrott är precis lika underhållande som herridrott, ibland tom mer underhållande. Tennis är en sådan, för herrtennisen avgörs för mycket med hård serv. Roligare bolldueller i damtennis.
Badminton, handboll, friidrott, innebandy, skidor, alpint, etc etc. Alla är lika intressanta att titta på oavsett herr el dam. Men inte fotboll och Hockey… alltså beror det inte på hur kvinnor värderas, utan att man inte inom idrotterna ser till att regelverken, upplägget blir mer fart, mer intressant. Som fullskaliga tacklingar inom damhockeyn skulle göra damhockeyn en tjänst, mindre fotbollsplaner inom damfotbollen. Men jag tror aldrig det kommer ske, eftersom det kan räknas som förtryck mot kvinnlig idrott.
Men det är en utopi att skapa sådan rättvisa i en värld där inte bara kapitalisterna dikterar alla villkor, utan en värld där det åtminstone i väst råder stark konsensus hos folk om att kapitalismen är rätt sätt. Annars skulle inte kapitalismen kunna köpa demokratins makt som nu görs.
Åter och åter igen, Inte förrän vänstern/humanismen enar sig, kan ett jämlikare samhälle uppstå.