…
Var får vi våra ideal ifrån ?
Föräldrar ?, skola, vänner, samhälle, media, tv, politiker etc ?
Jo TV tex påverkar nog en hel del, om inte annat så speglar film och tv hur vi sätter våra normer.
’Social norm – ett sociologiskt begrepp för intersubjektiva, allmänt delade, men många gånger underförstådda, regler och förväntningar på beteende som gäller inom en mindre social gemenskap eller i samhället i stort’
Jag såg på ett, förvisso amerikanskt Tv-program, Greys anatomy, men eftersom vi i praktiken är USAs 51 delstat, är våra normer rätt lika. Där i en sen det handlade om att ett par kom in på sjukhuset, båda med blåtiror och blåmärken. De hade slagits, men framställningen är att han slagit henne, och att han är en ond man.
Nu framgick inte i detalj riktigt exakt vem som gjort vad, vem som sagt vad, kanske är det poängen. Vi vet ej alltid vad som hänt i andras liv, men ofta följer vi blint normer som varat i århundraden, kortare eller längre. Och är snabba att döma.
”she hit me, what should I have done?
säger den inlagda mannen…
”you should have taken it, or walked away”
Läkaren hotar även mannen som ligger på akuten.
I en senare scen när läkaren som hotat mannen, möter upp med kvinnan som slagit och blivit slagen, så framställs han återigen som en hjälte, när hon i samma veva som han säger att det var bra att hon slog honom , för annars hade han slagit ihjäl honom…. i samma veva kallar hon läkaren för en av the nice guys…
Alltså att mörda någon anses vara ridderligt enligt dessa normer, men att slå tillbaks mot en som slår en, anses vara jordens avskum… enligt dessa gamla förlegade, och felaktigt framställda romantiserade riddar-ideal.
Bortsett från när en jämnårig kille attackerade mig med nävarna när jag var 12 år, så har jag aldrig slagit nån i hela mitt liv. Det visar att jag både i värderingar och agerande står upp för antivåld. Men det innebär inte att någon enda människa, inte heller män, ska acceptera att bli slagna. Något som jag tycker dessa ideal med klartext predikar. Den absoluta delen av män, mig inkluderat, är bra människor. Den absoluta majoriteten av kvinnor är bra människor. Men en stor del av befolkningen lever fortfarande efter sagoideal, med kungar, riddare och prinsessor, vilket i själva verket var ett förtryckarsystem med absolut makt, och inte har någonting med medmänsklighet, manlighet, godhet att göra. Först när vi börjar värdera och mäta kvinnor och män som lika värda, lika känsliga, lika kunniga, lika sårbara… kan vi uppnå någon form av jämställdhet.
Men jag undrar om det är vad folk vill ha egentligen.
Så jag har inga synpunkter på vem som gjorde fel och rätt i denna dramatisering, av kvinnan och mannen, eftersom det inte framgår. I någon mening gjorde väl båda fel som slogs. Det jag opponerar mig mot är idealet att män ska ta emot slag för att vi är män.
Är jag starkare än en kvinna som slår mig, kan jag i bästa fall ta tag i armen och hindra henne från att slå, om hon inte har något tillhygge o slår med.
Jag tycker kort och gott att det är lika illa moraliskt när kvinnor slår, som när män slår. Sen är det ALDRIG försvarbart att slå en kvinna i mina ögon, men hör och häpna, jag tycker inte det är försvarbart att slå män heller. Lite så tänker jag.
Should I take it ?
Should I swallow the shame ?
Should I ignore the pain ?
Om man tror att män skall detta,
så undrar jag hur tror dessa människor
att våldsamma män skapas ?
