…
Hejsan pappa !
Ågren är ingen favoritpolare direkt.
Ja du kände ju honom du oxå förmodar jag,
Dig fick han ju ibland att ”smaka” och bli bedövad av rusdrycker,
det var så du hanterade Ågren, och jag klandrar dig inte för det.
Hade jag på något sätt kunna lindra Ågren och Dysterqvist med rusdrycker,
så vette tusan om jag inte oxå hade fallit till föga för det.
Jag kan nästan ibland känna avund mot de som har en fobi mot något speciellt,
på så vis att de vet vad de ”slåss mot” och kan styra något bättre,
inbillar jag mig iaf.
Men jag undrar om det inte alltid är så när livet känns mer eller mindre svårhanterligt, att man i tanken är redo att tro att någon annan sorts svårighet vore lättare än det jag går igenom nu. Man blir lätt desperat och vill fly till nästan varje tänkbart pris.
Tex till rusdrycker far. Jag har oxå mina sätt att fly på, och jag vet inte om de är bättre, eller ger mildare ”baksmällor” Man kan fly på tusen sätt.
Idag kom han på besök, Ågren, under några timmar, objuden som alltid. Och jag kände för att lägga benen på ryggen och kuta. Men det var bara det att det inte finns nånstans att kuta, ingenstans att ta vägen, så jag väntade ut, och intalade mig efter bästa förmåga att den objudna Ågren, till slut får ge sig av. Han hindrade mig iaf inte från att göra det jag tänkt, och det är ju en sorts seger.
Och nu på sena kvällen är Ågren inte lika närvarande,
men Dysterqvist har inte dragit än.
Hoppas på en god sömn, och fast och fin avföring innan läggningsdags,
det sägs ska vara den bästa huvudkudden.
Du pappa, hälsa chiefen från mig,
och änglarna.