…
Breath in breath out
Ganska basic faktiskt,
men när saker blir jobbiga,
kan man behöva fokusera på det.
Aningen ljusare ute,
och aningen ljusare inuti.
Men sov du lilla vide ung
än så är det vinter
Ett steg i taget är det enda sättet man kan gå på.
Och det gäller ju så väl i en promenad, som i livet.
Eller som Doris i ”Rädda Nemo” skulle sagt
”fortsätt simma, fortsätt simma”
Genvägar är sällan tillförlitliga, tar ofta längre tid.
Igår var igår, idag är idag, imorrn är imorrn.
En sådan genväg kan vara DNA … nä skoja bara,
Det finns en göteborgare i oss alla. GÖTE-LA-BORG
Nä men det jag skulle skriva var att medicin i många format
kan vara en sån genväg, men botar medicin ?
Nej till över 90 % gör den ju inte det, den lindrar tillfälligt i bästa fall, och sällan eller
aldrig utan biverkningar. Ibland är biverkningarna större än nyttan.
Utan att djupdyka allt för mycket i marknadsekonomins avans, och samhällets och medmänniskors avståndstagande till medmänsklig värme och omtanke, som orsak till att 10 % av svenskarna tex äter antidepressivt, så vill jag bara säga att det finns alternativ till kemiska profitgödslade preparat… kallas tex en kram, en klapp på axeln, ge medmänniskor av sin tid, ge ett leende, vara förstående, inte dömande, inkludera inse att ingen förstår allt. Detta som medmänniska och samhälle.
Sen för egen del är det ju väldigt ”individellt” som min far skulle uttryckt det. Men för min del tänker jag lite basic där oxå. Vad kan jag göra, vad kan jag inte påverka.
Går inte in på detalj där…inte idag.
Men idag skiner fåglarna och solen kvittrar
Så jag öppnar vädringsfönstret och släpper in lite av det
Och släpper ut mig själv en stund
See ya !