Stand by me


Hur ska man skriva något av essens ?
Hur ska jag kunna säga hur det är ?
Och för vem ska jag berätta det ?
Vem vill lyssna ?
Varför ska jag berätta något.
Jag har nästan slut på ord,
Och borde ha på snytpapper.

Utslagen av en förkylning, som många är så här års.
Och min är inte så jobbig än, bara feber orkeslöshet och snor än så länge.
Så länge jag slipper månadslång kräk-hosta, så går det an.
Förkylningen kom precis när jag var i mörkret,
och nästan fick en paus, tog ett steg tillbaks och behövde inte göra någonting annat än vila och kurera mig.

Det är som det är.
Världen ser ut som den gör,
otroligt vacker från solsidan,
mörk och inhuman från skuggsidan.
Människor runtomkring,
har sina liv, gör vad de orkar, kan och vill,
liksom jag gör vad jag orkar, kan och vill.
Man ska nog inte förvänta sig så mycket.
Jag vet egentligen ganska lite.
Alla vet vi egentligen ganska lie om omvärlden,
om vad andra människor tänker och känner.

Jag tänder värmeljus varje kväll i min fina tak-lykta.
Och dricker litervis med vatten och ingefärs-te.
Äter ganska bra mat, och så vidare, och så vidare
Jag har kommit lite längre med att djupandas bort oro.
Någon sa att:

”Det är i princip omöjligt att ha ångest medan man djupandas”
Jag tror på det.

Och jag intalar mig att det kommer bli bra igen.
Att jag är stark, och klok. Att jag klarat mig upp förut.

Stand by me, stand by me !