…
Ja här sitter jag och pruttar, bland sniglar och krokodiler efter intagen god broccolisoppa.
…
Nej jag har inte rökt på, Krokodilen är symbol för att hantera och eliminera onödiga rädslor, som jag skrev om i ett nyligt blogginlägg. … snigeln är min måttstock och symbol för att ta det lugnt, och inte ha så bråttom, när man ”bygger hus” (bygger självkänsla)… eller egentligen öht i livet som sådant.
Apropå snigelfart
Apropå snigelfart. Jag skrev som sagt nyligt att det finns nånting bra med att det går sakta i återhämtning/rehabilitering/ Livet… för då hinner man med själv oxå.
Och jag kommer osökt att tänka på min käre far, som hade sina starka ljuspunkter. En av dem var hans inställning till trafiken, och då i synnerhet Stockholmstrafiken.
Nu var ju far iofs yrkeschaufför under större delen av sitt liv, vilket kan förklara en stor del av sin sunda inställning till fart och rättigheter i trafiken. Men en hel del förklaras av den person Lars Benny Lundin var.
Pappa tog det alltid med ro i trafiken, oavsett om de tutade och hytte med näven åt honom, när han körde exakt efter hastighetsbegränsningarna och betraktades av den stressade hyperaktiva Stockholmaren som bromsklots och irritationsmoment. Nä då om de tutade ilsket o hytte med näven, tutade pappa tillbaks, vinkade och skrattade ”he,he” och körde vidare i samma tempo.
Pruttig körning
Vid ett tillfälle på väg hem efter att ha varit på bio med min far och min kusin Jenny, så påpekade Jenny för Benny:
– ”Va pruttigt du kör Benny”
– Ja har vi bråttom då ?
– Nää iofs inte
– nä då så
”Rätt” vägval
Och när han körde buss, ja eller för den delen fanns det alltid ”experter” hade ”snabbare vägval” än far:
– Varför kör du den här vägen, den där vägen är ju mycket snabbare >!!!!
– ”Den vägen hittar jag” sa pappa, sen var det slut på den diskussionen.
”och det stod på gra…..”
Och ofta pratas det ju trafik, och nästan alltid tycks folk själva ha rätt, och de andra fel, i sitt trafikbeteende. Själv bytte jag en gång fil, till vänsterfil för en avfart till vänster i Flemingsberg. Och jag höll Benny-tempo på hastigheten, dvs enligt hastighetsbegränsningen. Nu hör ju till saken att vänsterfilen normalt också enl praxis är omkörningsfilen på flerfilig väg. Just då kom ung mörk tjej Stockholms-brat, pratandes i mobiltelefon och icke uppmärksam på övrig trafik. och skulle köra om mig eftersom jag körde enligt hastighetsbegränsningen.
Hon fick ju panikbromsa när jag i påbjuden hastighet tog vänster körfält för avfart, och blev tokförbannad och blängde och skrek i sin lilla bratsomobil.
Min nådig fars kommentar till alla som alltid vet bäst i trafiken var:
”Och det stod på gravstenen ”JAG HADE RÄTT”
Användningsområden
Och apropå fars snigelfart i trafiken, och rättighetssynpunkter, … att jag har möjlighet att överföra det tankesättet på livet i övrigt oxå. Bättre att köra sakta och komma fram, än fort och ner i diket. Gäller både bilkörning och livet.
Jag har tex en period irriterat mig nåt fruktansvärt på extremfeninister i blogginlägg efter blogginlägg. Extremfeminister som består av en promille av befolkningen, även om de får långt större medialt utrymme. Men jag kan sitta o skriva 1000 inlägg till om det ämnet, och det enda som händer är att jag får högt blodtryck, stress… ”Det stod på gra….”
Så jag lugnar mig med det ett tag. Skriver lite mindre om sånt som upprör mig, som jag inte kan påverka.
Ytterligare en metafor, med tempot i Stockholmstrafiken, och livet som sådant skulle kunna vara:
I Stockholmstrafiken ska man förvisso ha ett lugnt temp, så man hinner se medtrafikanter (inte mot-tarfikanter) … så man hinner välja vilken väg man vill ta, så man inte har så bråttom att man krockar el kör i diket. MEN … man bör även i Stockholmstrafiken vara ganska bestämd. man får inte tveka och fega för mycket, för då kan det beteendet lika väl skapa krock, som det aggressiva körsättet. Plus att man kan faktiskt bli stående där, och inte komma nån vart. Och ha dessutom ha en hel karavan högtrafik-ilskna Stockholms-karriärister tutandes i häcken på dig. Men då är det bara att låta dem tuta, säga ”he he”, tänka ”sklit på re” le och ta nya tag i trafiken. Lugnt men bestämt.
Jag funderar om det inte är lite så i livet oxå. Ta de så lugnt att jag hinner se valmöjligheter, göra val, undvika krockar. Men oxå så tydlig och bestämd att jag inte blir stillastående eller orsakar ”trafikkaos” genom tveksamt beteende
Uppdatering 2.1
Jag har varit på KBT idag. Det medför vissa insikter, plus att det fungerar som ett bekräftande bollplank över de geniala drag jag själv kommer på. Jag har bestämt mig för att se det (KBT) som en mjukvaru-uppdatering av Kai Tomas. Dvs samma braiga Kai Tomas, men med uppdaterade förbättrade mjukvarefunktioner (hjärna, själ, och känslor, och att rätt o slätt ha skoj)
KBT, mjukvara, uppdatering Kai tomas 2.1
Hårdvara ??.. hmm ja det är väl kroppen, gott, nyttigt käk, motion och vila
En mjukvaru-uppdatering skulle kunna vara att människor som ger mig ”the evil eye” eller snackar med för stora ord om mig, i det de vet alldeles för lite om…
… att jag helt enkelt tänker :
”Men vem fan e du då ??
(vem fan e du att döma mig)
Det må hända att de är överbetalda stjärnor med hysteriska, absurda löner, i ett ruttet orättvist globalt kapitalistiskt system….
…FANTASTISKT ….loving it. Jag blir rörd.
Jag försöker att använda ordval och språk när jag resonerar med mig själv, som ger mig utrymme, är förlåtande och ändå …eller kanske just därför är konstruktiva och kreativa. ”Nu har jag möjlighet att” ”Nu kan jag välja att göra”, ”Nu har jag nöjet att få….” . Väljer gärna nu och framöver, bort tankesätt/ord som ”måste” eller ”ska”
