Månad: oktober 2016

…
Ganska mycket i människans hjärna fungerar nog typ som en dator, hårddisk, mjukvara (program, och programmering, omprogrammering) Ettor och nollor, virus, virusprogram etc etc.
Fast det egentligen är tvärtom, det är faktiskt datorn som fungerar som en mänsklig hjärna… eftersom det är människor som uppfunnit och skapat datorn.
Men jag kan tänka mig att det har lite med naturlagar o sånt att göra oxå.
Men även om jag nu gör vissa liknelser som framstår som torrt, tekniska och känslokalla, så menar jag eg tvärtom att vårt känsloliv, vår integritet, vår självkänsla, självkärlek, kärlek TILL andra, kärlek FRÅN andra är de viktigaste bitarna i alltihopa.

Uttrycket att ”gå in i väggen” är något som länge officiellt varit förbehållet människor som ”jobbat ihjäl sig”. Haft familj och barn, och stress på jobbet.
Jag och många med mig, vet att det gäller ALLA människor, att man kan ”gå in i väggen” Gammal som ung, arbetslös som arbetstagare, eller företagare…
Det är i realiteten inte förbehållet någon att titulera sig ”utbränd”, som jag ser det.
Det handlar om känslor, tankar, ”felprogrammering” övertrasserad hjärna .. typ.

Började lite googla på ”defragmentera hjärnan” för att se om andra gjort samma liknelse. Och det fanns några. Men bestämde att göra en egen ofärgad tolkning själv först.
Men jag hann se en enklare tolkning, som jag kände var mer för den insnöade karriärs-människan, och den effektive familjemedlemmen. Dvs som jag ser det har fel syfte med analysen och ev ”defragmentering” … att få hjärna överfull på nytt i effektiviseringens likvid-jagande företagares och produktionsenheternas mall.

Jag tänker mig ”defragmentering” av en datorhårddisk som en slags sortering, skapande av utrymme… för smidigare och mindre tungrott användande av den samma. Så om man jämför med mänskliga hjärnan och bloggen jag läste, så tänker jag att man inte ska proppa de nyvunna utrymmena fulla igen.

Jag tänker att det behöver sorteras om, läras om, prioriteras för välmående och livet, inte för producerande och effektivitet. Jag tror nog att varje person kan hitta många olika egna sätt att ”defragmentera” hjärnan. Meditation är nog en form av detta. Mindfulness, en vanlig tupplur, något som över huvud taget får hjärnan i viloläge, eller harmoni. En av mina favoriter till att tömma skallen på trasiga, stressade tankar och känslor, är att massera mina fötter. Fötterna är ju huvudsaken var det nån som sa. Förmodligen en skoförsäljare.

KBT är ju faktiskt mer en sorts ”Antivirusprogram/omprogrammering av felinlärd mjukvara, så som negativa tankar, Plus-fokus etc…. mer än en defragmentering (viloläge, harmoni)
Tex en självbild man blivit inlärd och manipulerad till, av människor som skulle gett en en bra självbild, integritet. Inte helt fel att programmera om sånt inte !

Återigen:

…även om jag nu gör vissa liknelser som framstår som torrt, tekniska och
känslokalla, så menar jag eg tvärtom att vårt känsloliv, vår integritet,
vår självkänsla, självkärlek, kärlek TILL andra, kärlek FRÅN andra är
de viktigaste bitarna i alltihopa.

…
Lite lätt överslagsräkning på hur noga man tar rätt på innehållet i en tetra-pack yoghurt, och hur stort spillet blir.
Ponera att man äter 1 liter yoghurt på 3 dagar, dvs 3,3 dl per dag.
Och om man då är relativt noga och klämmer ur yoghurtförpackningen så gott det går, blir det ändå kvar 2 msk yoghurt i förpackningen. Och utslaget på ett år blir det 3 liter yoghurt om jag räknat rätt, och inte haft Sverigedemokrat-matematik.

Skulle jag dock inte vikt ihop och klämt ur så gott jag kunnat, hade svinnet på ett år tom blivit så mycket som:
Och då ska man ändå veta att det största svinnet för mig är ändå att få kasta dålig mat, för att jag inte tagit rätt på den i tid.

… bara lite så kan det vara typ..

…
Vicken berg-och-dal-bana livet är ibland.
Men jag föredrar ändå svängningar som sagt, mot för ett rakt streck.
Svängningar = liv… tänker jag.

Ibland får jag lust att skriva en bok om alla funderingar, insikter framsteg som jag gör nu. Livet tycks många gånger vara ett enda stort Try-and-error. Dvd försök och misslyckas, tills man lyckas. Men än så länge känner jag att det inte är läge för bok, om det nånsin blir läge för det Har inte harmonin än, drivkraften och tålamodet. Och jag aspirerar inte heller på att ha några heltäckande svar och lösningar.
Än så länge är det try-and-error, samt ”heurekas” som känns som ”aha-upplevelser”. Och jag är bra på att driva kortare resonemang i bloggformat. Det är bra nog det ! Eller hur ! ?

Jag skrev nyligt skämtsamt om att ha kommit ut som Hemmets Journal-lösare, dvs korsord, och att jag köpte tidningen helt öppet nu, trots att den har tant-stämpel. Och jag jämförde med tonårs-skammen över att köpa tex Lektyr.
Men ibland blir det ringar på vattnet, och det ena leder till det andra.
När jag ögnade igenom delar av det som inte var korsord, så hittade jag en reklam om en ”hälsoprodukt” som hette Melissa. Tanten som tog detta preparat blev ju naturligtvis på alla sätt och vis en lyckligare person, och all var frid och fröjd, så som det är i barnsagor och reklam.

Nu är ju jag sunt skeptisk till ALLA produkter som görs reklam för, där någon står bakom och tjänar pengar på människor. Speciellt om produkten riktar sig till människor i nöd av något slag så som denna gör, eller om reklamen riktar in sig på våran empati och medmänskliga hjärtan, och sitter och tjänar miljoner på lågt bemedlade människors empatiska känslor.

Men nu såg jag att Citronmeliss skulle vara lugnande vid tex sömnsvårigheter. Och ja … som te, enbart örten, är jag villig att prova. Inte produkten som reklamers för.
Om det nu inte funkar som allenarådande problemlösning för en individ, så kan den eventuellt innehålla några vitaminer och mineraler som i sig är på pluskontot. Dvs citronmeliss asså… inte Melissa.

Men medan jag googlade på detta, fann jag info om hur man kan massera sig själv i nacken, öronsnibbar, och käkar. Och samtidigt tillåta sig Gäspa !!
Kommer det inte av sig själv, är det lätt att gäspa när man ser nån annan gäspa.
(under förutsättning att man har behovet då kanske)
På så sätt fick jag den djupandning som kan vara så svår när man är spänd. Och syre till, lungorna kroppen, blodet, och sen till hjärnan… inte helt oviktigt.

Gäsp-bilds-länk

Igår var jag , till synes utan anledning vresig, och grinig, när jag var o spelade boule. Men …inge mer me de. Man får vara det… har jag kommit på.
Och vem kan göra nåt åt det ? Är man det , så är man det

Gäsp på er hörrni

…

Ska lära mig detta …

…
Klicka på bilden nedan för hela artikeln
… eller inte, om det står saker som kan verka stötande för de som faktiskt tycker att män är dumma, och/eller tycker sig ha en obestridbar rätt att kontinuerligt och ogenerat, göra ner ca hälften av jordens befolkning.

…
Haddocks bästa kraftuttryck !
Kan till ex vara till gagn för att kunna uttrycka sig efter bankbesök i dagens Sverige

…
Om man gör liknelsen med känslor på detta vis:

Om man har en vattendamm, kraftverksdamm, där man sparat ihop för mycket under för lång tid, så måste man släppa ut mycket när det väl släpps, för att fördämningen inte må brista.
Och när man väl öppnat flödet, kommer alltid stora svallvågor efteråt.
Det tar ett tag innan det blivit lugnt vatten, och ytterligare tid innan det som blivit indränkt blir torrt. Och om ”fördämningen” brister, dvs alla ens murar och försvar, så måste man även få hjälp att stänga av den starka strömmen av överflödigt vatten. Dvs få bort källorna som oroar, tar energi av en, krav och måsten. Styra förbi alla de bäckar små som blir en vild oregerlig, förödande vårflod. Tills man kan bygga upp sig och tåla trycket bättre igen.

Ofta får man rådet att ignorera det, som om inte vattnet på ovansidan fanns. Dvs inte släppa igenom nåt vatten (tårar) ”Var glad, tänk positivt” Det är inget bra råd.
Det bästa är ju att det inte kommer så mycket nederbörd (sorger och bedrövelser, problem) ovan kraftverket att det blir övertryck. Men när det gör det så kan man inte låtsas som om problemet inte fanns. Man måste nog släppa igenom vattnet, och i större mängd än de som har en liten kvarn i en bäck.
Folk misstar ofta tårar för sorg. Tårar är tvärtom ventilen för sorg, inte själva sorgen. Alltså om man stänger ventilen kan det bli tryckkokare, och ”explosion”
Det värsta är alltså inte tårar, för den ledsne, utan att ha massor av o-uttryckta känslor som inte får komma ut och finnas. Nä jag gillar inte att vara gråta, men föredrar det framför att vara ledsen.gömd och glömd.

Livet är ett flöde, och det kommer olika mycket nederbörd.
Bäst är ett någorlunda jämnt flöde, men så är inte alltid livet,
inte för alla. Man kan ju iofs oxå vidga den liknelsen så till vida att om det är torka i ens liv, så mycket torka att marken spricker, och när då regnet (i det fallet efterlängtad och livgivande) så om det kommer för kraftigt regn, hinner inte vattnet sippra ned i marken, utan rinner bara på yran och försvinner bortöver.

Att ta ett steg tillbaka i vredesmod och sårbarhet

En annan sak jag ofta använder mig av vid olika typer av upprördhet.
Den typ av upprördhet som får en att vilja skriva argt sms, mail el dylikt. Är att alltid låta det ligga ett tag innan man skickar iväg det. För när det är skickat, ja då ÄR det skickat.

Jag har ofta tänkt på om det kommer få den effekt jag önskar, eller om det inte blir bättre för mig av att skicka det, om det inte blir nån förändring, ja kanske till och med sämre.

Så i arga eller känslostarka skrivna budskap kollar jag språket,
hur det är formulerat. Är det detta jag vill ha sagt, och vad vill jag få ut av det. Är det troligt att det kommer nåt gott ut av detta jag skriver. Kollar om det är partier som inte alls behöver vara med för det jag vill ha sagt. Tex bör man inte ”visa strupen” i potentiell konflikt, för ”rovdjuren” KOMMER bita på visad strupe !
Inte skriva överdrifter som inte går att styrka i en eventuellt fortsatt diskussion. Eftersom då kan fokus läggas på mina obevisbara ”halvsanningar” el förstärkningar istället för det som tex varit taskigt orättmätigt beteende från vederbörande, det som skriften var tänkt att handla om.

Det är ganska duktigt av mig att kunna ta det steget tillbaka i sån situation.

Ibland, när man har slut på ord,
När det som nu känns tröstlöst och hopplöst
kan andras ord ge lite tröst
Är less,less, less

Chiquitita, tell me what’s wrong
You’re enchained by your own sorrow
In your eyes there is no hope for tomorrow
How I hate to see you like this
There is no way you can deny it
I can see that you’re oh so sad, so quiet

Chiquitita, tell me the truth
I’m a shoulder you can cry on
Your best friend, I’m the one you must rely on
You were always sure of yourself
Now I see you’ve broken a feather
I hope we can patch it up together

Chiquitita, you and I know
How the heartaches come and they go and the scars they’re leaving
You’ll be dancing once again and the pain will end
You will have no time for grieving
Chiquitita, you and I cry
But the sun is still in the sky and shining above you
Let me hear you sing once more like you did before
Sing a new song, Chiquitita
Try once more like you did before
Sing a new song, Chiquitita

So the walls came tumbling down
And your love’s a blown out candle
All is gone and it seems too hard to handle
Chiquitita, tell me the truth
There is no way you can deny it
I see that you’re oh so sad, so quiet

Här finns ett hopp jag längtar efter

…
De e inte så gott att veta vad som är vad ibland.
Kropp och själ hör ju ihop, och påverkar varandra.
Idag mådde jag helt plötslig fysiskt tjyvens när jag gått upp till ICA kvantum, och blev nödgad att uppsöka butikens facilitet för exkrementer (WC).
Sedan på väg hem, kändes det som blodsockerfall, som om jag skulle falla ihop precis över tröskeln på väg in i lägenheten.

Jag intog lite yoghurt o flingor m banan. La mig på sängen och somnade till.
Nu när jag vaknat upp är det bättre, men fortfarande lite halv-vek i kroppen.

Det är som sagt svårt att veta vad som är vad. Jag har ju fortfarande, även om jag inte skriver om det varje dag på bloggen, stress och oro emellanåt och i större eller mindre grad. Det enda jag är säker på att det inte var som orsak, är för dåligt fysisk kondition. annars kan det ha varit allt från stress, oro, bakterier i nån föda, virus etc etc … el kombo av några av dem.

I förmiddags släppte jag lite på undanstoppade känslor, som måste få ta plats ibland. Jag tror att det är lika viktigt att låta det som känns få kännas ibland, som det är att släppa och lämna det ibland.

Jag tänker ändå att om jag bara oförtrutet fortsätter göra de saker jag gör för att förändra till det bättre, så kommer oxå resultaten komma eftersom.
Och snart… mycket snart kommer jag vakna upp, och allt oftare hitta glädje och trygghet och känna kärlek och gemenskap.
Det känns ensamt ibland dock, och tufft.
Lite som att lära sig matematik och historia i skolan (även om det var betydligt roligare och mer givande för stunden) Man förstod inte alltid varför man skulle lära sig det där…. Men nu har jag nytta av det.

Jag blev lite rörd idag, när jag berättade för 2 av mina vänner om hur jag mådde fysiskt, så sa en att hen var borta, men hens sambo var hemma i fall jag kände mig sämre. Jag blir lite glädjefyllt tårögd. För när man bor ensam, så har man ju inte någon som ser om man faller ihop och kan ringa efter hjälp. Men att veta att det finns någon som finns till hands …även för mig.

…
Jag tror inte på ”måsten”
Speciellt inte för de som haft för många sådana redan.
Måsten funkar inte på mig, de stjälper mer än de hjälper.

Jag tror mer på ”Tror på” och ”det kommer bli bättre”
”möjligheten finns” och ”du är bättre än du hittills förstått”

…typ