…
Jag minns med glädje hur jag satt i fören
på Morfars egenhändigt gjorda roddbåt,
med aktersnurra. Jag var inlindad i en grå-grön anorak,
som luktade blandat skog och sjö.
Vågorna slog mot fören, medan morfar log tryggt
med högerhanden på handtaget till utombordaren.
Om solen sken, vinden blåste eller himlen öppnade
sig med regn ute på Stordegersjön, spelade ingen roll.
För Morfar log med hela själen när han var på sjön.
Än idag finns inget mer lugnande ljud än vågor som skvalpar,
regn som snattrar på plåttak, och lukten av bensin.
Morfar hade alltid nån reklamkepa på huvudet,
En mycket sliten skinnjacka, och gummistövlar,
när vi var på sjön.