Månad: september 2016

…
To let go

släppa · släppa taget · fälla · släppa lös · slå bort · släppa fri · låta gå · låta fara · släppa ifrån sig

Ibland kan vi svenskar, influerade som vi är av engelska språket och kulturen via musik, film och TV ….hitta bättre uttryck för något på engelska än på svenska. Och det behöver inte vara fel. Jag tänker att varför inte använda båda, då det ena inte räcker till fullt ut.

Jag är tillbaka på en av de mest tydliga paradoxerna i livet, att bästa sättet att ”känna kontroll” är att släppa på just kontroll. Men när jag sökte sätta ord på det, dök även de engelska orden, ”To let go” upp, och fick då mycket bra svenska synonymer till det jag tror är bra….

I synnerhet ”släppa fri” och ”låta gå” kändes befriande att använda mig av.

Och så är det med kärlek oxå. Och då tänker jag på kärlek som kraft, som energi.
Den går inte att fånga, den går inte att stänga in, den går inte att kontrollera.
Man måste släppa den fri.

Det man inte kan påverka, kan man helt enkelt bara betrakta och konstatera.
Och då kan man lämna det för stunden, och då blir man fri, för stunden….
Så tänker jag om det….. för tillfället

…
Man hoppas på stordåd, när det gäller ett bättre och gladare, mer harmoniskt liv.
Men skutten framåt är många, idoga och små. Medan fallen nedåt kan vara branta ibland.

Det handlar för mig om ”plustänkande”, det handlar om att ignorera det opåverkbara. Det handlar om självrespekt. Det handlar om att ”stand your ground.” Det handlar om balans, men att ändå luta sig lätt framåt när man ”går”, det handlar om att försöka på nytt igen om man slinter eller halkar bakåt. Det handlar om att sätta gränser utåt och inåt, för sitt eget bästa, det handlar om att vara förlåtande, i synnerhet mot sig själv. Det handlar om att lära sig i möten med andra människor, speciellt de man irriterar sig på, eftersom jag då kan lära mig varför jag irriterar mig på den, vad hos mig triggar igång min reaktion. Det handlar om att erkänna, stå kvar handfast för att kunna lämna mer av det förflutna bakom sig. Men det handlar oxå om att leva medan man gör allt detta. För målet är ingenting, vägen är allt.

Men plustänkande är inte det samma som att ”tänka positivt” för mig. Plustänkande är den klassiska att inte använda inte, i sina föresatser. Utan fokusera på målet ist för det man försöker undvika, eftersom hjärnan inte klarar av ickeinformation. Plustänkande är att tänka hur man ska slå bollen i minigolf, ist för att fokusera på vad man inte ska hamna. Plustänkande är att titta på vägen vid bilmöte med helljus i mörker, ist för att reta sig på helljuset när man tittar rätt in i det. Lätt ? Det är bara att göra plus eller minus.
(plustänkande)
Och ”stand your ground” innebär inte nödvändigtvis konflikt med andra för att hålla sin ground. Bara att ta sin plats helt enkelt, varken mer eller mindre. Sen försöker jag att inte tänka ”måste” utan hellre ”jag strävar åt att” … detta för att ta bort onödig press.

Men sen ska man få ihop alla dessa tåtar till en enhet oxå
… jäklar va man kommer snubbla o skrapa sig, och få stötar i trådkopplandet.
Men ack så ”spännande.” Att ”tänka positivt” däremot, utan att ta hänsyn till egna jobbiga känslor, tror jag kan vara, och ÄR nog ofta förödande, och leder inte framåt. Att däremot bejaka och acceptera sitt förflutna, kan vara porten in i nuet och framtiden.

Att uppmana andra till att ”tänka positivt” som nån slags ”lösning” på nedstämdhet. depression, eller andra saker, ”är som att måla direkt på rost” (det kommer att lossna fort)

Sluta vara rädd hela tiden…är en strävan

…
”Sometimes you gotta look great, to recognize that you are great!”

Det är sant, för alla.
Visst är det så att ibland klär man sig lite mindre uppseendeväckande, när man helst inte vill väcka uppmärksamhet. Jag undrar om det handlar om att man inte vill få uppmärksamhet för ”ytliga” ting som kläder eller utseende, när allt man egentligen vill är att bli sedd för den man är, eller om man känner sig vissen.

….när man vill bli erkänd för ens godhet, ens styrkor, ens storhet, och förlåten och älskad för ens brister och litenhet.

Men ibland kan det vara bra, nån gång ibland, att klä sig så snyggt som man förtjänar, och visa sig själv hur fantastisk jag är, kanske speciellt när man inte känner sig speciellt fantastisk.
Det gäller nog alla.

…
Ser du solen som hägrar i sena natten ?
Nej inte med dina ögon, men med ditt hopp?
Ser du den nu då ?

Du har tänt ett stearinljus i mörkret,
Och du väntar tålmodigt på gryningen.
Du tittar på stearinljuset länge, länge.

Du söker i ditt inre efter bilden av en gryning.
Ska du våga tro och hoppas igen?
Du tänker att en ängel leder dig genom mörkret.
Du känner dess vingslag av hopp i mörkret

Sen ser du dig i spegeln, i ögonen.
Och hälsar på i ditt inre. Och även om sorgen får finnas
där i din blick, så ler du ett erkännande leende,
som ett accepterande, som det vore kärlek.

Snart kommer gryningen… snart, håll ut !

…
Nä de e f-n inte lätt alla gånger att ”resa sig upp”.
Man får försöka se till att falla på gräs, eller annat mjukt underlag, och från lite lägre höjd om möjligt.
Men ibland gör fallen väldigt ont ändå.
Och de kommer varje dag på ett vis.

Men jag fortsätter väl flyga som en dyngrak humla, som inte borde kunna flyga, men gör det ändå. Det blir inte graciöst som en glada, men flyger gör jag likt förbaskat, och störtar, och flyger igen osv

En god vän och granne gav mig en mycket genomtänkt och omtänksam present idag. Han fyller själv lika mycket som jag fast 3 dagar tidigare. En mycket godhjärtad man denne granne.

…
Försöker andas bort spänningarna i magen,
Det är inte så lätt alla gånger.
Men bara att fortsätta öva på andas,
vara i nuet,

Gammal beprövad, men ack så viktig.
Jag måste helt enkelt skita i alla belackare och förståsigpåare.
Jag lyssnar gärna på ödmjuka människor om deras berättelser,
tar till mig det som kan tänkas passa mig.
Men slutar lyssna på de som tror sig veta vads som är bäst för mig.

Jag behöver inte alls bry mig om vilken, vilka som misstycker pratar skit, eller tom ljuger. De betyder ingenting … de kan faktiskt dra dit pepparn växer.
Jag har inte tid med dem längre.

…
Jag drömde en omöjlig dröm
Drömmen dog, och hoppet försvann
Jag längtade efter något jag aldrig kan återfå
Jag dansade bort från ångest och ånger
Jag var lyckligt medan jag flydde,
om än flyktigt, ändå lycklig, i min dans.

Men hur eldigt man än dansar,
blir dansen flyktig

Men hoppet kom åter, och väckte liv i min dröm
Ljuset återvände, gång på gång
Och längtan blev åter väckt
Den låga som är mitt liv,
brinner åter

Jag drömmer en omöjlig dröm
Att hoppas, håller mig vid liv
Att drömma, får lågan att flamma
Jag vänder mig om,
Jag stannar upp,
och drömmer en omöjlig dröm
Och så länge man drömmer
lever man

…
”Det finns redan där,
det är bara för dig att se det,
och du är på väg dit nu”

… sa en person till mig när jag sa att jag vill känna mig lyckad.
Jag är redan en lyckad person, jag behöver bara hjälp och tid att inse det.
Jag behöver inte jobba för att bli lyckad, det finns redan där,
Jag behöver bara lära mig se det.

Just nu känner jag mig väldigt ensam, utan min födelsefamilj,
bröder, far eller mor. Det är en svår bit att inte ha känt mig älskad av dem.
Mitt mål är att snart se mig i spegeln, och andas lugnt,
och se att jag är en vacker fin man,
som är värd att älskas,
vars kärlek är värdefull.

”Det finns redan där,
det är bara för dig att se det,
och du är på väg dit nu”

…
Den hittade hem till mitt bord ändå.
Fantastiskt vacker att titta på, vågar nog inte äta mat med den på bordet nu.
Va mager jag ska bli.

Tack, Karl och Åsa, Anneli, Martin !

Och Jea gav mig idag en ansikts-zonterapi, som släppte många spänningar, och verkligen var terapi. Det vore nåt för den själsliga vården det, både i landsting och privat. Kropp och själ hör ihop, och inga mediciner förbättrar/botar själens vedermödor… människor gör, beröring gör, samtal gör, respekt gör, ge av sin tid.