…
Jag har tänkt på det här med att vara sig själv närmast. Man kan nog lite till mans ha lite för litet av det i vissa fall. Det kan vara fördelaktigt att i grunden se om sig själv, innan man hjälper hela världen, grannarna, eller sin nästa.
Man kan i längden vara mer behjälplig också, om man tar hand om sig själv först. De basala behoven, mat, vila, sömn, motion, och kryddat med lite sund vardagsegoism. Dvs lyssna till vad man egentligen vill i nuet, i livet.
Sen finns det de som nog grundligt missuppfattat och gått över gränserna för vad som är hälsosamt för sig själv och sin omgivning, vad gäller ”vara sig själv närmast:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23621839.ab
Norrlands inlands näringsliv dör sakta av förd politik, och brist på förd politik.
Sjukhus som fungerar bra, och på vissa områden bäst i landet, läggs gradvis ned, pga regionala småpåve-fasoner och maktspel från de större städerna i regionen.
För någon snällare beskrivning av det som skett landstingsmässigt är svårt att göra.
Detta är borgerlig politiks kärna, och numer även Socialdemokratisk, att låta marknaden styra villkoren för hur samhället ska utforma sig. Dvs pengarna är enligt borgarna inte till för människor, utan människor är till för kapitalet. … eller rättare sagt de enstaka människor som äger mest.
Maud Olofsson, som artikellänken handlar om, råkar tillhöra en av de som äger mycket pengar. Hon har helt enkelt varit duktig på att se till att just hon snott åt sig vad hon kunnat. Men det är lite synd om Maud Olofsson och hennes gelikar ur ett humant perspektiv. Hon kommer aldrig få uppleva den glädje en mindre bemedlad medborgare gör när hen kan köpa en cykel som denne gått och sparat till. Den glädjen upplever aldrig de som kan köpa vad de vill, när de vill. Och hon kommer aldrig förstå vad det innebär att vara människa.
Så Maud tycker att TV är socialistisk, men kanske kanske kan man väl tycka att marknadens budskap kilar in i TV-programmen alldeles tillräckligt i form av reklam… jag tror tom vissa borgare, åtminstone medan de är TV-tittare håller med om det myckna reklambajseriet.
En sak är säker. Att nu förstår jag, efter Mauds Maccarthyistiska infall att det programmet ”Resten av Sverige” är ett program värt att se på.Och med stor sannolikhet tycka om. Tack för det Maud !