Månad: september 2016

…
Jag funderar…

Jag springer ibland, motionerar. När jag började med det var det enkom för det meditativa i att få igång puls och andning i en vacker miljö i form av skog, vatten och natur. Men så en gång kände jag att varken kropp och själ inte fann något meditativt i joggingen den gången. Så jag gick… tog det lugnt, sen pausade jag med löpning en vecka. Och nu springer jag ibland igen.

Jag tänker att när stressnivån är hög, och faktorerna till stress är många, så kan verktyget som nyss lugnat, bli stress… en flykt, som blir lite desperat, gjorde tillfälligt den verkan för mig. Men det handlar väl om att vara i nuet, vad man än åtar sig i syfte att meditera, fokusera, bli lugn, prestera… gissar jag. Och jag tänker att allt som går att vända åt ena hållet går att vända tillbaks …i rätt riktning.

Det finns nog inget ”universalverktyg” för alla situationer.
Men att hitta nya ”verktyg” är alltid bra. Sen är det kanske inte per automatik att man varken förstår NÄR man ska använda det nya verktyget, eller använder det rätt. Om man gör metaforen tydlig: En Hammare är ju bra att slå ned spik med, otvivelaktigt, definitivt bättre som verktyg för det ändamålet än en skruvmejsel. Men om man aldrig hamrat, krävs det nog lite övning innan man träffar spikhuvudet. Och än längre innan man flyttar bak handen långt bak på skaftet och får mer kraft i varje smäll.

Så tror jag det är med den själsliga ”verktygslådan” oxå.

Behövs således en välutrustad ”verktygslåda” och en del övning, för att bli en bra ”snickare”. Dvs krävs en del övning kring det känslomässiga också, och bra ”verktyg” innan man lär sig hantera rädslor och stress …tex.

Inte ens den fantastiska berättelsen jag nyligt berättade på bloggen om pojken med spökrädslan, och krokodilen som hjälpte mot hans rädsla, hjälper i alla lägen, men är bra mot just spöken. Tror jag går ut o springer lite nu faktiskt i skymningen …

Lite så tänker jag om det just nu

…
Jag har tänkt på det här med att vara sig själv närmast. Man kan nog lite till mans ha lite för litet av det i vissa fall. Det kan vara fördelaktigt att i grunden se om sig själv, innan man hjälper hela världen, grannarna, eller sin nästa.
Man kan i längden vara mer behjälplig också, om man tar hand om sig själv först. De basala behoven, mat, vila, sömn, motion, och kryddat med lite sund vardagsegoism. Dvs lyssna till vad man egentligen vill i nuet, i livet.

Sen finns det de som nog grundligt missuppfattat och gått över gränserna för vad som är hälsosamt för sig själv och sin omgivning, vad gäller ”vara sig själv närmast:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23621839.ab

Norrlands inlands näringsliv dör sakta av förd politik, och brist på förd politik.
Sjukhus som fungerar bra, och på vissa områden bäst i landet, läggs gradvis ned, pga regionala småpåve-fasoner och maktspel från de större städerna i regionen.
För någon snällare beskrivning av det som skett landstingsmässigt är svårt att göra.

Detta är borgerlig politiks kärna, och numer även Socialdemokratisk, att låta marknaden styra villkoren för hur samhället ska utforma sig. Dvs pengarna är enligt borgarna inte till för människor, utan människor är till för kapitalet. … eller rättare sagt de enstaka människor som äger mest.

Maud Olofsson, som artikellänken handlar om, råkar tillhöra en av de som äger mycket pengar. Hon har helt enkelt varit duktig på att se till att just hon snott åt sig vad hon kunnat. Men det är lite synd om Maud Olofsson och hennes gelikar ur ett humant perspektiv. Hon kommer aldrig få uppleva den glädje en mindre bemedlad medborgare gör när hen kan köpa en cykel som denne gått och sparat till. Den glädjen upplever aldrig de som kan köpa vad de vill, när de vill. Och hon kommer aldrig förstå vad det innebär att vara människa.

Så Maud tycker att TV är socialistisk, men kanske kanske kan man väl tycka att marknadens budskap kilar in i TV-programmen alldeles tillräckligt i form av reklam… jag tror tom vissa borgare, åtminstone medan de är TV-tittare håller med om det myckna reklambajseriet.

En sak är säker. Att nu förstår jag, efter Mauds Maccarthyistiska infall att det programmet ”Resten av Sverige” är ett program värt att se på.Och med stor sannolikhet tycka om. Tack för det Maud !

…
Tänk så enkelt det kan vara.

Jag har kommit långt, men har fortfarande rädslor,
som jag tillåter styra mitt liv. Jag säger inte detta,
i nedlåtande syfte mot mig själv,
som det vore ett misslyckande,
utan ser det som en möjlighet.

När jag mådde som sämst i vintras,
kunde jag knappt öppna ögonen,
höra musik, gå ut eller ens ligga still heller,
utan att känna rädsla, intryck som blev jobbiga.
Fanns nästan inga program på TV, eller radio,
jag klarade av att lyssna på, se på.
Bara instrumental musik funkade.

Jag har kommit långt sedan dess,
gjort många saker rätt. Jag har aldrig gett upp,
trots att jag föll tillbaka om och om igen.
Fortsatt gå, utan att eg känna hoppet och tron.

Jag har kommit långt sedan dess, och dramatiskt vidgat
min frihet att komma ut i livet, och våga vara ensam.
Men fortfarande finns vissa rädslor, vilka jag inte nämner här,
av integritetssjäl. Men mitt mål är att inom tid övervinna ALLA rädslor,
eller åtminstone hitta sätt att hantera dem så de inte hindrar mig.

Och allt jag egentligen saknade var en krokodil under sängen

Jo förstår ni, det är en vän till mig
som berättade om sin son när sonen var liten.
Och han var jätterädd för eventuella spöken under sängen.

Till slut kom sonen själv på hur han skulle lösa problemet
Han lade en leksakskrokodil under sängen,
eftersom spöken är rädda för krokodiler
(Detta är ju allmänt vedertaget och basal kunskap)

Och dessutom fick det ju inte plats några spöken under sängen,
eftersom platsen redan var upptagen av en krokodil.
Problem solved !

Nu kan vi alla le lite överseende åt barns enkla sätt att se på saker.
Men faktum är att det är vi som i detta fall borde lära av barnen, barnet.
Det handlar om att synliggöra rädslan, och avdramatisera den.

Så i morgon när jag vaknat ska jag gå och köpa mig en krokodil,
så inte mina ”spöken” får plats, där kommer det ju då vara en krokodil.

…
Jag åker på en lyxbåt genom livet.
Jag har bär i frysen, färska giftfria grönsaker i kylen.
Jag har kläder för alla tänkbara väder.
Jag har musikinstrument och musikalitet.
Jag har ord att beskriva mina känslor.
Jag kan baka mitt eget bröd.
Jag har vänner.

Och ändå tillhör jag de som har det sämst ställt ekonomiskt,
på lyxkryssaren Sverige

Och ändå har jag under vintern,
mått så dåligt att det knappt gått att genomlida.
Ändå har jag inte funnit någon egentlig mening,
med att kliva upp på morgonen.
Ändå har jag gråtit fler tårar än decimaler i talet PI,
Allt detta på lyxkryssaren Sverige.

För det var en sak jag saknade,
och det var jag, det var mig,
det var att tycka om mig för den jag är.
För det var en sak jag gick miste om,
och det var självrespekt och en egen vilja.

Nu ger jag mig själv detta efter bästa kunskap och förmåga,
Jag ger mig detta genom att säga nej, till sånt jag inte vill,
Genom att säga ja till det jag vill, och för första gången,
börja förstå skillnaden. Genom att behandla mig själv med respekt,
i mina ageranden. Genom att behandla mig själv med respekt,
då jag inte längre tillåter andra att behandla mig respektlöst.
…. på nedre däck i lyxkryssarens Sverige.

…
Löv som faller till marken,
efter att de färglagt hela hösten
En dimma över älven på morgonen,
lovar en soligt, frisk, höstdag.

Annars är löftena få, men hoppet levande.
Långt ini mitt bröst glöder kärlek,
Där törstar en längtan,
där reser sig den kuvade upp,
med knuten näve.

Visst faller regn, annars skulle inget leva..
Visst faller tårar, annars skulle ingen växa.
Och nog snubblar jag, men blir bättre att landa
visst är vägen krokig, men jag går framåt.

Nu är skymningen ivrigare,
Vi skyndar att lapa i oss dagsljus
Kaffe och kakor, till brinnande ljus.
Handskar och halsduk, värmer.

Ändå är det inte så långt kvar,
tills det vänder igen.
Ändå är ljuset bak hörnet,
välkommen när du återvänder.

…
En dag skall du dansa igen
Luften ska nå ner till dina sorger
och liv skall nå ditt hjärta

En dag skall du se dig själv,
för den underbara människa du är
så som några redan vet

En dag skall du sjunga igen,
och dina toner blommar
och du kommer förstå… en dag

Jag ser dina steg, din kamp
för jag finns med dig hela tiden,
Du är på väg, du har det på känn

Du gör det redan så bra,
Du är redan så stark,
du har redan kommit så långt
Så fortsätt bara, fortsätt.

Det kommer du förstå….
Inga tårar kommer ha varit förgäves,
De kommer ha sköljt vägen till kärleken till dig själv,
och då, kommer du förstå, det andra redan sett
att du är älskad

….. en dag

…
Om man graderar stress från att känna lite lätt bråttom, utan egentliga fysiska eller psykiska symptom, till att få fysiskt ont i magen och panikångest, samt då rymma detta inom en skala 0-10, där Noll är total koll och lugn, och 10 är panikångest.

Ja, jag är ju aldrig på 0 nu senaste året, och sällan under 5. Men jag är inte så ofta på 10 heller längre. Däremot kan jag i vissa situationer plötsligt rusa upp till 9 i stresskalan, när jag känner krav, eller utsatthet.

Idag hände det.
Men jag åtgärdade roten till stressen, dvs ett krav som låg under överskådlig framtid med kontinuitet … jag sade helt enkelt ifrån mig det. Då var roten till stressen borta, men i kroppen fanns det kvar i magen. Skrev till en vän, och ringde kort till en annan o pratade av mig. Sprang en runda, fixade god broccolisoppa… och det mesta av stressen hade lagt sig.

Det behövs inte så mycket nät väl tryckkokaren har kokat över en gång. Tills dess att man får mer balans igen. Och det går inte tokfort de inte. Nä rå !

Men bra är att hitta sätt, verktyg att hantera, medan man bygger upp självkänsla (inte nödv självförtroende) och något så när inre harmoni. Och det har jag blivit något bättre på. Att sedan skita i vad andra tycker o tänker om en i sådana situationer, är iofs oxå på väg, men … svårare.

Broccolisoppa, hemgjord på Hildas Trädgårds uuuunderbara broccoli är i sig lugnande och goooott !!!! Att äta den i nyköpt vacker soppskål är oxå på pluskontot.

Naturen är gudomligt vacker så här års. Detta bara utanför mitt hus.

… som sagt var

…

Idag, på förmiddagen, fick jag till en i det närmaste 10-poängare när jag gjorde pressokaffe på Arvid Nordqvist Pressiado-blandning, och en after eight mintkaka. Till det – Jag hade nog så här i efterhand gjort kaffet efteråt, för att kunna njuta i lugn och ro – så hade jag väldigt god havregröt med russin i, och hemkokt lingonsylt.

Men detta var inte en prestation jag skryter med,
utan en upplevelse jag är glad för.
Om det inte blir lika bra nästa gång, ”är det bara att försöka med ett nytt snöre”

Fast då nytt kaffe i detta fall. Han är så klok den lilla björnen. Trots att han själv påstår att han har en mycket liten hjärna. Min hjärna känns som en bi-kupa ibland,. vilket skulle kunna vara något jag delar med Puh-björn., surrar konstant med tankenötter och diverse onödigt. Men detta är väl bara en ren ”bi-sak”

Apropå mitt morgonkaffe. tror jag vi människor ibland glömmer själva livet, i det system, och den strävan efter pengar och saker. Mig inkluderat. Lyssnade som hastigast på en paneldebatt på SVT forum nu på förmiddagen. Och ämnet: ”språket och politisk korrekthet” var iofs inspirerande. Jag är ju själv en ord-nörd. Dvs ständigt på jakt efter ordförståelse, berikning av språket, och dessvärre något av en språkpolis som jag försöker hålla tillbaks lite. Men jag anser ändå att språket är viktigt, eftersom ett för fattigt språk, genererar exkludering av människor, samt segregering av människor hos de som inte behärskar fikonspråk samt korrekt grammatik, för att få fram det som behövs sägas på ett korrekt sätt.. Och således kan då sk fikonspråk från den sk ”eliten” användas för att undanhålla viktig information från folk, som berör deras liv och välmående.

Och sedan följde en paneldebatt ang den sk nya ”protektionismen” Att debatten var initierad av marknadskrafter och dess partners stod tidigt ganska klart. Och redan där har nog 97 % av svenska tv-zappare redan zappat över till ”Paradise hotel” Inte för att de avskyr kapitalism i dess rena form som jag gör, utan för att de inte tycker att detta berör dem på något enda vis, känns rätt o slätt tråkigt mao. Inte är insatta, inte vill bli insatta, inte kan påverka. Själv blev jag bara irriterad på att panelen och publiken bara bestod av människor insnöade i den värd som ser kapitalism, och sk frihandel som målet, och inte som verktyg för att människor ska få det bättre. Och då menar jag ALLA människor, inte bara de i det rummet, på storbolagen, EUs korridorer, vita huset Kreml och Riksdagen. Ett sådant ”forum” utan meningsmotståndare, utan debatt, skulle rätt och slätt kunna kallas ”propaganda”. Om det inte varit för att 97 % redan bytt kanal till ”Paradise hotel” För övr ska jag inte gå in på vad jag tycker om det programmet med ”TV-prostitution”.

(sticker emellan med rätt fokus bara) 🙂

En kort förklaring av ordet bara:

Protektionism går ut på att på olika sätt
skydda varor och tjänster som produceras i det egna landet från
konkurrens från andra länder. För att skydda sig kan landet använda en
hel rad åtgärder, så kallade handelshinder, som importavgifter, tullar,
registreringsavgifter, importkvoter med mera.

Och nu mer anklagas den främlingsfientliga eller som ett bättre ny-ord: ”Främlingsrädda rörelsen för just protektionism, med en underförstådd negativt användande av ordet. Och det må vara hänt så. Men från högerhåll menar man på att även vänsterns kritik till sk ”frihandelsavtal” som anser att dessa sk kallade frihandelsavtal inte alls har något med frihet att göra, utan snarare maktkoncentration och kapital diktatur, och att den fråntar makt från folket.

Åtminstone som det var menat, dem demokratiskt tillsatta regeringen i valfritt land att själva besluta om tex sin miljöpolitik, eftersom de nya sk ”frihandelsavtalen” ger företag rätt att stämma stater i domstol om de får utebliven vinst på icke sålda varor. Sen om varorna förgiftar miljö, dödar djurarter, växter och hela ekologiska system, tar inte frihandeln hänsyn till. Nu kan man givetvis diskutera med rätta och fog, demokratihalten det politiska system vi nu lever i och med. Efter som de ofta går hand i hand med just dessa storbolag med 90 % av jordens tillgångar. De blir alltför ofta köpta helt enkelt politikerna. Nu anser ju jag att makteliten i form av politiker och miljardbolag redan använder sig av en form av protektionism., så till vida att allt de gör går ut på att ”skydda”/”protect” sina rikedomar, sin makt, sin egen materialistiska låtsasvärld.

Men jag har börjat komma fram till att jag inte kan påverka detta förfarande speciellt mycket. Vad jag tycker, hur än klok det än må vara, har nog lika mycket påverkan på världen som en fis i rymden. Så jag söker att ändra fokus, och fokusera mer på det jag kan förändra, och det som betyder något … i verkligheten.
Den verklighet jag lever i här. Jag kan fortfarande fundera kring större frågor och världspolitik ibland. Men inse att min påverkan är ”försumbar” (Som Tage Danielsson sa i den underbara monologen ’Om sannolikhet’)

”Den är försumbar, heter det då, med det menas att den finns inte, fast bara lite”

Numera spelar jag boule ganska ofta, och trivs i sammanhanget, samt att jag alltid tyckt om bollsporter. Bla pga att jag kan fokusera på nåt eg ganska trivialt och neutralt och glömma allt runt om mig då. Det krävs inget av mig, jag kan komma om jag vill, men måste inte.

Idrott, bollsporter och lagidrott ger ofta bra metaforer (liknelser till verkliga livet)Jag har ju redan vid tidigare inlägg nämnt exemplet när man i bangolf tänker ”slå inte vänster” och hur du då tänkt en ”inte-tanke” … men hjärnan har bara registretat ordet vänster, vilket gör det högst troligt att du kommer slå vänster …och in i hindret.Och jag har nämnt det med bilmötet i mörkret när mätande bil glömmer slå av helljuset och du blir bländad. Men olycksrisken blir större om du irriterar dig på ljuset och tittar rätt in i det, än om du fokuserar på det du faktiskt ser, samt drar ner på farten iom den försämrade sikten.

Och härom dagen, bekräftades åter igen plus-fokusering kontra minus-fokusering som klart avgörande för tävlingsresultat… men även, ännu viktigare i upplevelse, glädje och livskvalitet. Ett av exemplen var när en i mitt lag drabbades av att en spelare från en annan match vid ett flertal tillfällen korsade vår spelplan mitt under match, och precis när min lagkamrat skulle till att kasta. Jag blev imponerad av det återupprepade lugn han då visade upp, när han gång på gång tog om koncentrations-proceduren och fokuserade på sitt kast istället för personen som omedvetet el medvetet störde.

Ett annat ex var när jag själv kom till boulen, och inte hade ätit riktig mat på hela dagen, och kloten studsade fel, lillen for till motståndarnas fördel så fort den flyttades osv osv. Jag svor och blev irriterad, skyllde inför mig själv iaf på dåligt underlag, på klot som inte landade utan att påverkas av underlaget, på motståndares tur, på min otur. Att jag nu inte ätit bra, påverkar givetvis varken graden av tur eller yttre faktorer. Däremot påverkar det definitivt min egen koncentration, min förmåga att ta tillfälliga motgångar…och ger en känsla av ”maktlöshet” inför min påverkan på spelet.

Nästa gång kom jag mätt i magen och hade mer energi. Jag fick även denna gång motgångar under de 2 första matchernas begynnelse. Men nu hade jag bättre koncentration, och fokuserade på vad JAG kunde påverka. Och att till slut vänder det. Och framför allt om jag jag koncentrerar mig på min uppgift ist för det som inte går att påverka. Jag till och med fick tillfälle att förmedla denna visdom till min medspelare som denna match gjorde det jag gjorde förra gången, dvs fokuserade på yttre saker.

Men den viktigaste insikten, även om det är kul att tävla, och ett mål att försöka vinna, var nog ändå det runt omkring. Det är ändå bara ett spel, vi fikar gott i paus, pratar och skrattar har roligt alldeles oavsett resultat. Och inte att förglömma, man kan ju alltid göra gott pressokaffe med mintkaka till för lite livskvalitet. Eller varför inte blåbärspaj

Trots att jag ofta är klok som en Puh, så kommer jag helt säkert glömma fokus ibland, och falla. Men då är det ju bara att ta ett nytt snöre och försöka igen… eller hur ?

…
Ingen luft är så klar och fri,
som när regnet fallit
efter kvav tung luft och värme.
Ingen luft går bättre att andas.

Ingen känsla är så fri
som för den som bett förlåtelse,
som den som fått förlåtelse,
för den som gett förlåtelse.

Andas den fria luften igen,
Känna solen igen, känna vinden
Känna livet komma åter.

…
Ut ur skalet formas en man,
som funnits där hela tiden.
Nu syns ljuset i din själ.
Nu kan du inte längre dölja
din briljans, ditt ljus, din storhet

Igenom skalet lyser kärleken
till livet, till nuet, till framtiden
Det mörka du trodde var du,
var på utsidan. Det ljusa du jagade,
fanns där hela tiden, inuti.
Du behövde bara hitta dit.

En efter en blir rädslorna till ånga,
som försvinner av värmen,
värmen från inuti.
En efter en ersätts de av änglastoff.

Sekund för sekund, meter för meter
Dag för dag, skratt för skratt
hittar jag hem till mig,
där jag funnits hela tiden,
Jag behövde bara se det,
se vem jag är,
en varm, god, fin man,
som nu omfamnar pojken
som inte såg sin storhet

Det kommer aldrig bli som förr, det kommer bara bli bättre (Laleh)