…
skriver inlägget och uppdaterar just nu
I varje stund,
kan jag vara här.
Världen är min,
min att leva i !
Jag kan och får ta för mig,
utan att ta av andra.
Ta plats, utan att kliva på andra
världen är min, att andas i !
I varje stund,
har jag chansen att le,
gråta och skratta.
Världen är min, varje stund,
varje minut, varje sekund.
* När jag ler – Ibland kan man bara le mot människor, och finna att ens egen oro …försvinner
* När jag skrattar – När jag skrattar högt, försvinner ibland ilska från magtrakten
* När jag gråter med hoppfulla tankar – lämnar jag det som gjort ont en aning, …frigör jag ibland hindrande sorg och …håglöshet
* När jag skriker argt – kan hända att jag syns bättre både för andra och i spegeln, …men ofta räcker det att bara ”stand your ground”, så syns jag.
* När jag fnyser lite lätt föraktfullt, om folk beter sig dumt – kan skriket ibland bli …överflödigt
* När jag springer – kan tankar hamna rätt, och frustration lätta
* När jag andas medvetet och djupt – är det lättare att vara i nuet, lättare att leva
* När jag stannar kvar vid klassiska flykttillfällen, blir ibland ”spökena” mindre och …bergen inte så höga
Den djupaste oro, är allt som oftast obefogad !
Den djupaste oro, är allt som oftast obefogad !
Samtidigt kan det göra ont, att inte lyssna på kroppens signaler.
Vare sig de månde vara fysiologiska, behov av vila, behov av motstånd(träning, behov av påfyllning (näring), eller om de månde vara av rent ”pisklologiska”/själslig karaktär, så som vila, motstånd(utmaningar), gränsdragning, närvaro, flykt, behov av påfyllning (kärlek, närhet, ro, harmoni)