…
Jag sitter här i sensommarens underbara tid, lyssnar till änderna vid älven, och en grästrimmers frenetiska motorljud. Det är Torsdag, och regnet de lovat har inte kommit än, kanske till eftermiddan.
Jag snabbtittade nyss på slutet av veckans gäst, i TV4s nyhetsmorgon, Stina Wollter just när ett videoklipp där hon dansar i baddräkt, glatt och uppsluppet.
http://www.expressen.se/tv/nyheter/stina-wollter-bjuder-pa-harlig-dans/
Jag tycker om mycket av det hon sa var bra, en jordnära uppfattning om människan, livet, kroppen och marknadens inverkan på våra kroppsideal. Själv har jag nog alltid haft en ganska bra syn på min kropp. min vikt hela livet, trots att den delen av självbilden ofta lite nedlåtande, men med en uns av allvar, ifrågasatts i vardagen av kommentarer från bekanta och vänner. Jag har både blivit kallad för ben-get och tjock, det senare ett par gånger senast nu i sommar, trots att vikten har varit ganska konstant genom livet. Nå ja … när jag var barn var jag rät mager. Men i vuxen ålder i alla fall. Jag brukar väga mellan 80-86 kilo, och är 1.83 lång.
När Soraya Lavasani – för övrigt den programledare i TV4 som tyckte det vore bra med omvänd bevisbörda vid våldtäktsmål – skulle försöka förstå Stinas resonemang, kläckte Soraya ur sig, mindre genomtänkt, nåt om att ”älska sin kropp”
Så svarade Stina så genialt; ”njä… inte nödvändigtvis älska, bara få finnas som jag är, ska man älska sin kropp byggs utifrån, som sedan blir inre krav på att man ska älska sin kropp oxå”
Jag blir så glad av människor som Stina, som kan ha denna typ av tankar, sunda jordnära, med inslag av humanism, socialism, och feminism så som den borde vara, inkluderande, jämställd, naturlig, vacker. Raka rör, tydligt språk, inge ”känsloterrorism”, inget splittrande, inget segregerande. Tack Stina.
Jag tror att vi skulle må bättre både kvinnor och män, av att bara få vara som vi är. Rättframhet och tydlighet, behöver vi mer av. Det feministiska skyttegravskriget mellan könen, ger ingen markvinning varken för vanliga hyggliga män eller vanliga hyggliga kvinnor eller för den delen, skyttegravsfeminister. Det skapar bara offer bland kvinnor och män, könssegregerar, polariserar. Enda sättet att närma sig jämställdhet för kvinnor, är att inkludera männen, och ta tillbaka våra liv som stulits av nyliberalismens/kapitalismens, globaliseringens snikenhet. Under första världskriget uppstod i det meningslösa skyttegravskriget något som kallas för Julfreden, där soldaterna själva spontant upphörde skjuta på varann. Skulle vart mumma med ett totalt eldupphör.
*Känsloterrorism ~ eget ord för när man använder sina känslor för att styra andra människors agerande, manipulera med hjälp av känslor, ge andra dåligt samvete över saker som egentligen inte är deras ansvar etc.