Månad: juli 2016

Empiri (av grekiska ἐμπειρία, erfarenhet) innebär erfarenhet och sinnesintryck som ligger till grund för en slutledning. Empiri är datainsamling genom vetenskapliga undersökningar av verkligheten, exempelvis experiment, samt observation och därav erhållna sinnesintryck och gjorda erfarenheter

Identitetspolitik är politiska ställningstaganden som grundar sig på egenintressen och individernas egna sociala intressegrupper. Därigenom kan människors politiska åskådning gestaltas utifrån den identitet de tar sig som medlemmar av löst sammanhållna samhällsgrupper. Exempel på sådana samhällsgrupper är sådana som baseras på ras, klass, religion, kön, könsidentitet, etnicitet, ideologi, nation, sexuell läggning och kultur. Samtliga medlemmar av sådana grupper ägnar sig inte nödvändigtvis åt identitetspolitik.

Maxim (av latin: propositio maxima, den högsta lärosatsen) avses i dagligt språkbruk ett visdomsord formulerat som en aforism.

En aforism är ett kort och kärnfullt uttryckt förhållningssätt.
”En aforism är en roman på en rad”

En cisperson är någon vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevda kön. Cisperson är motsatsen till en transperson.

Dogmatism En individ som är dogmatisk i sin världsåskådning kan inte tänka sig något annat än att dennes egen uppfattning är den korrekta.

… (förklarade ordet M-ordlistan i inlägget före)

Härom dagen blev jag delgiven en artikellänk till Aftonbladet debatt, där funderades kring Politisk korrekthet (PK) som debatt-mördare och fördummande.
Så om vi hänsyftar till kategorin jag väljer att placera detta inlägg i, ”M-ordlistan”, så är det Politisk korrekthet (PK) som behandlad i inlägget som följer:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article23208778.ab

http://story.aftonbladet.se/politisktkorrekt

Jag kan hålla med om en hel del, i både Mats Alvessons och Åsa Linderborgs artiklar, men givetvis inte allt.

Artiklarna är förvisso nyanserade, kanske väl nyanserade. Dvs lite fikonspråk används i framförallt Åsas artikel. Det är olycklig iom att den distanserar för många läsare från att orka hänga med i ordflödet. Men PK-debatten har mycket kommit att handla om att vissa grupper hävdar att de inte får tycka som de vill, och uttrycka sig fritt. Och allt som oftast har det rört sig om den ”stackars marginaliserade” gruppen som kallar sig invandrings-politiks-kritisk, men när de ”argumenterar” så slåss de för att få säga ”negerboll” fast ingen hindrar dem. Sen att ingen grupp tar så mycket plats i medier som dessa ”negerbollsförsvarare” är tydligen inget de vill kännas vid.

Till att börja med kan: ”PK innebär ett instämmande i åsikterna hos det för tillfället ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhälle” vara EN av många formuleringar av vad som menas med PK. Men i praktiken har ordet framför kommit att användas av ”Svenskvänliga” främlingsfientliga och rent rasistiska grupper och ”debattörer”. Och det har använts som återkommande debattdödare så fort någon över huvud taget har försökt syna fördomsfullt språkbruk, eller när nån försökt syna vinklade brottsstatistiksiffror. Så på det sättet är nog felanvändning och överdrivet brukande av ordet PK mer debattdödande än den påstådda politiskt korrekta åsiktskorridoren.

Det är väl det jag har mest att invända mot Alvessons analys. Han hävdar i större utsträckning att det är den politiska korrekthet utifrån ambitioner att verka tillhöra de goda, som hindrar från kritiserande av ”problemen” som flyktingpolitiken och invandringen skulle innebära. Han har rätt i att alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet nu vänt kappan efter vinden och talar om ”svenska värderingar” i vågsvallet efter den främlingsfientliga Tsunamivågen som kan kallas Sverigedemokraterna. Men det intressanta uppstår när man ska prata om ”problemen” och definiera de påstådda orsakerna till ”problemen” med invandring.

Så här skriver han bla:

”PK omhuldas. Under lång tid förnekades eller bagatelliserades problem
med invandring. Ett problem är att länder där många flyktingar kommer
ifrån präglas av antingen brutala diktaturer, religiös fundamentalism
eller, vid demokrati-försök, totalt kaos. Detta färgar flyktingströmmar,
där en uppsjö av problem nu blivit så tydliga att de passerat
flertalets PK-filter: från trakasserier av kvinnor till hedersmord,
gängbildningar, förorter som präglas av kriminalitet och utanförskap,
utryckningsfordon som slås sönder, låg sysselsättning och högt
bidragsberoende, hård belastning på skola och socialvård och asylboenden
där bråk och förtryck av minoriteter håller polisen sysselsatt.
Förföljelser av judar och homosexuella är andra problem, liksom
terroristhot och att Sverige är storleverantör per capita till IS.”

Redan där har han enligt mig tagit helt fel utgångspunkt för den sk problembeskrivningen för en debatt som kan leda till något gott. Alla dessa problem han tar upp, har inte med karaktären på flyktingarna eller invandrarna att göra, vilket han faktiskt framställer det som. Den absolut största orsaken har att göra med det samhälle som bara värderar pengar och makt. Ett samhälle där människor som slås ut – För kapitalism och marknadsliberalism är en TÄVLING och i tävlingar finns vinnare och förlorare – och där samhällets resurser för att hjälpa de som förlorar och bryts ner minskas medvetet och drastiskt.

Om man inte tror på min analys av rådande situation. Ja då får man väl försöka förklara situationen från annan synvinkel. Men jag garanterar att då kommer du lätt hamna i den rännsten som Sverigedemokraterna huserar. Du kommer då börja luska i hur vissa nationaliteter är och beter sig, trots att det ät miljoner olika individer. Du kommer då mycket troligt börja leta orsaker i Religioner, trots att tex Islam omfattar ca 1 miljard individer med olika tankar, värdering och uppfattningar.
Och trots att de sk ”religiösa ledarna” inte är ett dugg religiösa, utan precis som i väst, är ute efter makt, pengar och naturtillgångar.

Problemet med artiklar som Alvessons, är för det första att han enkom lägger tonvikten på problem, när han pratar om invandring etc, trots att den absolut största delen av invandringen genererar både pengar, arbetskraft och ökande population. Och för det andra att de problem som då är orsakade av svenskar i Sverige inte ens tas upp i sammanhanget. Det lägger en god grund för encelliga hjärnor att piska upp främlingshat och rasism.

Det finns problem i invandringsprocessen, men dessa är politiska, och inte av karaktärsdrag hos nyanlända svenskar. Återigen tycks många glömma att det inte finns några svenskar, inte finns några flyktingar…. det finns bara människor !

Men med detta sagt riskerar jag väl sorteras till de som utövar ”Krampaktig godhet” Men tvärtom, jag diskuterar gärna problem med invandringspolitiken, inte problem med invandringen och invandrarna, eftersom jag anser det vore fördummande och ”krampaktig ondska” Men problemet är att under hittills 10 år av debatt i frågan har jag ännu inte mött någon invandrings-politiks-kritisk som velat debattera både de goda aspekterna med invandringen, samt problemen som uppstår vid felaktig snål segregationspolitik i ett svenskt samhälle som exkluderar sjuka, arbetslösa och gamla … ja och numer även flyktingar, om de inte förståss är rika när de kommer.

”PK innebär ett instämmande i åsikterna hos det för tillfället ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhälle”

….inleds artikel av professorn med. Men med den definitionen och främlingsfientlighetens partis framgångar, samt de 6 riksdagspartier som anpassat sig efter SDs retorik, skulle man kunna väl kunna hävda att det är PK att vara främlingsfientlig eller tom rasist ?

Jag har inom en kort tid lagt till 4 nya bloggkategorier, jag vill kort förklara.

”Att resa sig upp”: Handlar om den nobla arten att resa sig upp efter att ha fallit, så väl själslig som fysiskt. Och givetvis är det ofta min egen kamp i ämnet som relateras till

närvarolistan är väl en kategori som belyser olika ageranden, sysselsättningar som gör mig mer närvarande i nuet, flummigt ? , nej inte alls. precis tvärtom

Ord-förrådet Där kategorititeln är en liten ordlek, med ett fysiskt förråd, där man förvarar saker, så där jag förvarar ord. Här har jag för avsikt – om jag ids fortsätta med det – att dela med mig av ord som inte varit del av min högst personliga ordlista (ordförråd) … helt sonika är det förkovring för att förhindra egen ignorans, och jag delar med mig av det för andra vetgiriga och kunskapstörstande.

M-Ordlistan Här blev det tack vare det lilla bindestrecket en lustig knorr på kategoriseringen. Här handlar det om när man genom antingen små subtila medel, ofta inom politiken förändrar ords betydelser genom att använda dem som ”politiskt smink” för att dölja den faktiska agendan, oftast då rent cyniskt och beräknande. Men även när det av den stora pöbeln, utan en tanke bakom användandet av ordet i fråga, används i nedlåtande syfte för att svärta ner. 2 ex på sådana ord genom historien, är ordet ”neger” och ordet ”rasist”

Ordet ”neger” betydde ursprungligen svart, och härstammar från latinet, men har använts på ett sådant sätt genom århundraden, nedlåtande, förminskande, att det kommit att förlora sin ursprungliga betydelse, och är nu i praktiken, och därför realiteten enbart ett skällsord. Och ordet ”Rasist, menar jag på, missbrukas inte i första hand av antirasister, även om det oxå förekommer, men i första hand missbrukas det av rasisterna själva, eller de som vandrar i gränslandet, och rättfärdigar lite nedlåtande fördomsfulla ordval, i nån slags nationalromantisk villfarelse. Allt i syftet att ta udden av ordet ”rasist” I deras värd existerar inga rasister.

M-et i kategorititeln, kan gärna för mig få stå för ”Moderaterna” som under Reinfeldts tid som statsminister gick i bräschen för språkförvanskning och sminkat språk, även om det förekommer inom övrig politik oxå.

När man då sätter ihop M med ord, får man ”M-ORD” Och med det anspelar jag på mordet på språket, när man sminkar verkligheten, förvränger och i smyg förvandlar språket, inget annat !

Used to beg, Used to plead
Crawling on my two knees,
Asked promition, for my own breath,
Bowed to parasites, so close to death

Now I know, what I have done
where I used to point my gun
I take it back now, my shattered mind
Won’t stand helpless, nor left behind

Showed the vultures my throat
Can still hear them gloat
Now rise up from the mud
Hear the pulse of my own blood

Yes it is me, saying god bless
never never, need to impress
Yes it is me, saying goodbye
Forever free, I’ll live till I die

…
Vi är nog lite till mans, lite ”bättre än alla andra”.
På ett sätt är det väl naturligt att man utgår från sig själv.
Sen är det iofs stort att kunna ändra sig allt eftersom livet går.
Men det är inte många som kan.

Och vi försöker nog alla rättfärdiga vårt eget leverne så gott vi kan.
Antingen genom att kompensera med ”goda handlingar”, eller genom att trycka ner andra, och säga, ”vad hon/han gjorde var mycket värre än det jag gjorde”.
Och vi kan alla bli väldigt små människor, göra dumma saker, bli fega människor, beroende på situationen, och dagsformen.

Skulle vi inte alla vilja tro att vi är modiga i situationer när det behövs ?
Sen när situationen kommer, kanske det inte blir så.
Skulle vi inte vilja stoppa en pågående misshandel, där ett gäng misshandlar en försvarslös person ? Men skulle vi göra det om man bevittnade det ensam ?
Kanske, kanske inte. Men man kan vara lite hjälte i vardagen, utan att riskera liv och hälsa. Man kan stå upp för någon som blir mobbad eller nedtryckt. Man kan hjälpa en gammal man med matkassen upp för trapporna. Man kan le åt den som behöver ett leende, eller man kan plocka upp krossat glas, s barn och hundar inte skär sig på det.

Njä, livet är inte som en Amerikansk hjältefilm.
En ensam hjälte klarar inte av 10 ”skurkar” med automatvapen.

En västernfilm jag gillar just utifrån att det är en mycket mer trolig beskrivning av ”vilda västern”, en mer trovärdig berättelse om människors svagheter, styrkor, är ”Unforgiven” (De skoningslösa) Med regi av C.Eastwood. Skådespelare, C.Eastwood, Morgan Freeman, Gene Hackman, Anna Thompson, Francis Fisher.

Här börjar filmen med att beskriva vilken hemsk mördare huvudpersonen varit, och han skäms över det, och hävdar om och om igen att han inte längre är sån. En prostituerad blir knivskuren i ansiktet för att hon skrattar åt en cowboys lilla apparat.
De prostituerade, ”hororna” samlar ihop pengar för att mörda både den kofösare som skurit, men även, helt ologiskt hans kompis som inte gjort nåt. Det blir Clint och Freeman, och en ung grabb, som tar på sig uppgiften, för belöningens skull. Men de är långt ifrån hjältar, de är både fega och mänskliga. Filmen är fylld av sådana paradoxer, ingen är rakt igenom god, och ingen är rakt igenom ond. Alla blir på nåt sätt drabbade eller skyldiga till hemska handlingar.

Nej ingen är bättre än alla andra. Men man utgår ju från sig själv i sitt tycke och sina värderingar. Och det är nog lätt för många att döma andra, och på så sätt slippa undan sitt eget samvete. Alla gör vi fel, mer eller mindre. hela livet gör vi fel, för vi är människor. Sen gör vi nog mycket rätt oxå…

… iallafall jag

…

– Hej

….sa lite söt mörk jänta tre gånger inom en tidrymd av 15 minuter, medan jag sprang fram och åter mellan tvättstugan igår. Jag blev glad. I den åldern har man – som tur är – inte ännu lärt sig begränsande sociala regler som vi vuxna anpassar oss till. Om samma situation uppstår mellan två vuxna som bara är bekanta, så kan man hälsa glatt och verbalt första gången. andra gången får man på sin höjd nicka och le. Tredje gången är det totalt socialt tabu att yttra sig, knappt le, men möjligtvis möta blicken. Efter det är det bara ignorerande som gäller, om det är inom så kort tid. Om du bryter mot någon av dessa sociala normer, kan du komma att betraktas som en vettlös dåre som bör spärras in. Ja men tänk er själva att ni möter någon i den yttre bekantskapskretsen som hejar lika glatt 4 ggr inom 15 minuter ? !!

Det är nästan lika tokigt som att sitta ensam på en bänk i stan och inte ha nån att prata med. Idag ändras ju normer något. Om någon gick omkring och pratade högt för sig själv för 20 år sedan, hade denne omedelbart klassats som tokig. Eller satt sig bredvid ena passagerare på bussen, trots att ni är de enda två passagerarna. Men idag är det fullt normalt att prata för sig själv, så länge du har nån typ av snäcka i örat.

Det är fortfarande lite halv-tabu att prata med främmande människor i Sverige. Som tur är, så har vi ju nästan alla en liten självlysande telefon-kalender-bankärendemaskin-spelmodul-kamera-stereo-radio-väderrapport-väckarklockaficklampa- mail-tvtablå att dyka ner med blicken, så vi slipper vara social på riktigt. Ja menar, ”nån kan ju prata med en…. de e ju hemskt”

Trots detta lilla positiva inslag med glad jänta som bröt mot infantila vuxennormer, så vaknade jag upp nästa dag på dåligt humör, arg och lessen och oharmonisk.
Så jag ”fontänade” lite till musik när jag bloggade, spelade några sorgsna, sedan några glada melodier på pianot. Sedan bestämde jag mig helt sonika för att cykla iväg o plocka lite blåbär på Österås. Det var mycket stök med cykelväskor, vatten bärplockare etc innan jag kom i väg. När jag påbörjade backen efter rondellen vid ny-bron, funderade jag om det kanske var för jobbigt ändå. Men jag tjurades på.

Jag var framme förvånansvärt fort ändå, och började omgående plocka, innan jag kom på att jag behövde kaffe och makrill som energi. Bärplockning kan vara en 8a på en skala 1-10 på ”närvarolistan” Att rensa bär till P1s ”sommar” är en 9a. Hade det varit finsk melodiradio och finska nyheter, hade det varit en 10a

andra sysselsättningar som ger mig ro och närvarokänsla är att springa, en 9a.
Diska, en 6a.

Men att efter att ha plockat färdigt bären, innan cykelfärden hem, ta sig en kopp kaffe och titta ut från utsikten på Österåsen, är en klar 10a. Närvarolistan, är eget påhitt av mig, besläktat med mindfulness. Dvs vara i nuet, ta in intryck med syn, lukt, hörsel. Men när det finns ett svenskt språk så…. varför inte ?

(För övrigt så sprintar det omkring ett par speedade myror på Österåsen nu ikväll, där jag hällde ut överblivet kaffe. De håller hela stacken vakna, stackarna)

…
Efter gårdagens sommarprat med Sara Mohammad, skrev jag blogginlägg om hennes styrka och kloka tankar. hennes oräddhet och mina tankar kring dessa värderingar. Jag brukar ha en förmåga att uttrycka mig väl kring tankar och känslor, värderingar. Jag blev tagen av hennes ord… men de var för hemska upplevelser för att kunna ta till sig.

Idag lyssnade jag på Johan Olssons sommarprat i repris på internet.
Jag lyssnade på hans ord om sportkarriären, det fantastiska 5-milsloppet, skador, målsättningar, mental träning….

Men till slut brast jag ut i gråt, när han pratade om sina föräldrar som skjutsade honom på träning, som stod färdig med middagen när han kom hem. Jag bölade när han pratade om kärleken till sina barn, och om kvinnan i hans liv. När han satt med sina barn och armen om kvinnan i sitt liv, hon som alltid skulle vara kvinnan i hans liv. Och jag grät, och jag grät….

Men precis som Johan gav sig hän och besvikelsen efter ett misslyckat lopp, ett tag och sedan gick tillbaks till vardagen, så gör jag oxå.

Säga vad man vill om mig, men jag är modig och jag är stark.
Det finns några som inte håller med, men va fan vet dom ?
Säga vad man vill om mig, men jag har kommit igen, om och om igen.

Och jag är en överlevare, jag är en humla,
som flyger trots att den inte borde kunna,
Jag flyger vingligt, jag kanske kraschar, men jag flyger,
Jag landar inte snyggt och smärtfritt,
men jag flyger…. och jag hittar nektar.

Jag har må ha svårt att låta mig älskas,
men jag vet vad kärlek är, …och jag flyger !

…
Sara Mohammad hade sommarpratet idag.
jag gillar öht sommarprat-konceptet,
men lyckas ändå rätt sällan pricka in o lyssna på det.
Lyssnar för sällan på radio.

Men nu råkade jag vara hos vänner som lyssnade på det programmet, det var väl nån mening med det, för jag kände att det var viktiga saker hon pratade om. Och hon hade mycket vettigt att säga kring det. Och jag slogs av hur oerhört tuff och stark denna kvinna tycks vara. Det är Malala-klass på hennes oräddhet.

Det handlar om ”hederskultur” under hennes sommarprat och alla dess offer. Jag kan fortfarande tycka att det är en felaktig benämning. Det har absolut inget med heder att göra. Det har att göra med små, sjuka människor som använder kultur och religion att gömma sig bakom för att utöva familjeterror, grov brottslighet, hot och förtryck. Jag menar på att man gör förövarna en tjänst genom att kalla det för ”Hederskultur”
Jag är även, om än något mindre starkt kritisk till den andra delen av ordet ”kultur” vilket jag också anser är att göra dessa människorätts-brottslingar en tjänst, och i samma ögonblick blåsa syre i lungorna på rasister och nationalisters svartvita verklighetsbeskrivning.

Men visst är det möjligt att använda suffixet ”kultur” i sammanhanget, utifrån att det är en nedärvd. generationsmässigt återkommande företeelse i vissa områden i världen. Jag vill bara inte ge syre åt nationalismens och rasismens värdegrunder genom att ge dem en förevändning att generalisera, och inkludera alla muslimer, alla kurder, alla mörkhyade till detta usla människoförakt som familjeterrorism är.

Däremot kan jag förstå henne hållning kring slöjan, niqab, burka och hijab, som symbol för förtrycket. Och jag måste ju erkänna efter att ha lyssnat på Sara att min egen förståelse kring detta har varit bristfällig, och att jag nu fått tillfälle att uppdatera min kunskap och hållning till dessa huvudbonader och dess syfte. Och trots att jag är en hängiven vänsterpartist, så uppskattade jag kritiken mot Gudrun Schyman och Jonas Sjöstedt i frågan om religionsfrihet. Sara menar på att vänstern idag indirekt försvarar människor som kommer till Sverige och menar på att de ska i religionsfrihetens namn ha undantag från svensk lagstiftning. Sara menar , liksom jag, att när religionsfrihet används för att förtrycka kvinnors och flickors rättigheter, så är det inte rätt.

Egentligen är det rätt enkelt när det kommer till frågor om integration, assimilering, immigration och rättigheter. I Sverige är det inte svensk kultur som gäller för invandrare, det är svensk lagstiftning, punkt slut. Inga undantag inför lagen pga kultur och religion, och inget tvång på kulturella svenska normer. Svensk lagstiftning är det som gäller !!!

Sara Mohammad förefaller för mig vara en högintellektuell kvinna, men med ett mod utöver det vanliga. Hon berättar om könsstympning så håret i nacken reser sig på varenda människa som har sin själ i behåll. Hon berättar hur hennes far ville att hon skulle få utbilda sig till det hon ville, men att modern, som i sin fruktan för Gud och helvetet, tillsammans med Saras bror och hans Kalasjnikov på ryggen, tvinga henne till underkastelse och bortgifte. Han skulle skjuta henne i huvudet om hon inte gick med på giftermålet, så vägrade hon 2 ggr…. men gick med på det den 3e gången. Och det var oerhört klokt, att svälja stoltheten då, för att rymma och överleva, och hämnas genom att leva i frihet.

Och tänka sig, en kvinna som Sara Mohammad, som upplevt allt detta förtryck mot henne som flicka och kvinna, lyckades trots detta skilja på äpplen och päron genom att inte skuldbelägga alla män, och inte skuldbelägga religionen. Något att lära och ta efter av vissa svenska feminister som tycks ”kämpa för” fler kvinnor i företagsstyrelser i första hand.

Sara Mohammad är en del av lösningen, inte en del av uppdelning, kollektiv skuldbeläggning och lyxfeminism.

…
Ibland skriver jag OM artiklar, ibland tar jag ut speciellt viktiga stycken, men denna gång kan jag inte på någon punkt uttrycka det bättre än artikelförfattarna vilket gör att jag ”klipper ut texten och länkar till ursprunget:

http://www.etc.se/debatt/omforhandla-medlemskapet-i-eu-eller-rosta-om-swexit

Omförhandla medlemskapet i EU – eller rösta om Swexit

Brexit-kampanjen drevs till stor del av främlingsfientliga krafter, men det får inte avskräcka från en saklig kritik av EU. Dags att omförhandla medlemskapet eller folkomrösta om Swexit. Det skriver företrädare för Vänsterpartiet Helsingborg.

Den svenska debatten om vårt medlemskap i EU har varit förvånansvärt tyst efter att britterna röstade för att lämna unionen. Om det beror på att vi är väldigt EU-positiva, eller att vi är för dåligt insatta i vad vårt medlemskap kontra ett eventuellt utträde ur unionen innebär, är svårt att bedöma.

Det finns många infallsvinklar i denna fråga, och det finns också många bottnar – ekonomiskt och ideologiskt. Kritikerna mot Brexit lyfter att den brittiska kampanjen till stor del drevs av främlingsfientliga krafter och partier som vill bygga upp en ny stark nationalism. Detta får inte avskräcka saklig kritik mot EU.

Folket motsätter sig maktkoncentrationen i EU samt bristen på transparens kring vad EU innebär för oss medborgare. Det som är uppenbart är att EU inte tar hänsyn till redan utsatta grupper. Istället kräver EU en åtstramningspolitik som ökar sociala och ekonomiska skillnader. Det är inte konstigt att de nynationalistiska strömningarna har fått så stor genomslagskraft i Europa. Ojämlikheten och brist på framtidstro bäddar för enkla svartvita lösningar.

EU-förespråkarna vill lyfta upp EU som ett fredsprojekt, men när man nu inte tar ansvar för att hjälpa de individer som tvingas fly från krigszonen i Syrien faller dessa argument platt. Här har man helt lämnat över till de olika medlemsstaterna att hantera frågan på egen hand i stället för att ta ett övergripande solidariskt ansvar.

Detta har bland annat inneburit att vissa länder har byggt inhumana flyktingläger samt stängt sina gränser – allt annat än en medmänsklig flyktingpolitik. Trots att det bara 10 procent av alla syriska flyktingar som kommer till Europa.

Lösningen enligt EU är att unionen ska betala 30 miljarder till Turkiet som inte ens är ett medlemsland, en skendemokrati där regimen förföljer samhällskritiker, för att ta emot flyktingar. Ett land som skjuter syriska barnfamiljer när de försöker fly från Syrien för att komma i säkerhet.

Många flyktingar söker sig till Grekland, men grekerna får inga extra pengar av EU för detta trots att landet är en medlemsstat. Istället brandskattar EU grekerna via lån med höga räntor – när unionen till exempel hade kunnat avskriva en del av lånen som stöd till flyktinghjälpen.

Sverige betalar i år 31,8 miljarder till EU och får 12,7 miljarder tillbaka. Vi betalar de näst högsta medlemsavgifterna i Europa. Redan där borde vi börja fundera på varför vi är med i unionen. EU är en överstatlig skendemokratisk koloss som kostar enorma belopp av skattemedel.

Dessutom har EU ingått en bankunion vilket innebär att kapitalkoncentrationen till bankerna blir allt kraftigare. Europaparlamentet är starkt påverkat av storföretagens lobbyism, där de som har mycket pengar har en möjlighet att påverka folkvalda representanter. Något som direkt skadar ett demokratiskt system.

Nu planeras ett handelsavtal, TTIP, mellan EU och USA. Det innebär bland annat att amerikanska multinationella företag kan åtala enskilda stater i Europa om deras marknadsandelar hotas här. Förhandlingarna har till största del varit hemligstämplade. Varför ska den amerikanska storkapitalismen reglera vår handel?

Vänsterpartiet har hela tiden varit kritiska till Sveriges medlemskap i EU. Vi inser att det behövs internationellt samarbete i Europa och i världen kring frågor som fred, bistånd, miljö etcetera, men det kan byggas upp bättre av andra samarbetsorgan än ett skendemokratiskt EU-parlament som koncentrerar makt och ekonomi till sig självt.

Antingen måste vi få omförhandla medlemskapet i EU eller folkomrösta om Swexit!

Claudia Velasquez, Mats Fuchs, Birgitta Möller
Vänsterpartiet Helsingborg

…
Varje dag letar jag, söker nån slags essens.
Jag vet inte vad jag söker, bara att jag måste finna det.
Hitta tillbaks till mig själv ? ..
jag vet inte, den jag var tog inte
hand om mig själv.

Men jag söker varje dag.
Jag hoppas kunna behålla allt det fina,
och ändå hitta nya sätt, ny glädje, nytt liv, ny framtid.
Men jag har ingen kompass som visar vägen.
Jag vet bara varifrån jag kom, inte vart jag ska.

Mörkret finns alltid med oss, med oss alla.
Det finns ilska i mig ännu, som blossar vid minsta press.
Jag blir inte mer älskad för att jag vänder ut och in på mig själv,
i min strävan att hjälpa alla andra före mig själv.
Ingen älskar en för det, ingen blir någonsin tackad för det,
ingen blir någonsin kompenserad för det…. ingen, ingen.

Jag gick ifrån varje danstillfälle med dåligt samvete.
Jag kände inte att jag räckte till. Tomas försvann i danskvällen.
I mitt inre skrapade de urgamla mönstren,
som trodde att jag var där enkom för att glädja andra.
Jag levde på bekräftelsen, men den var inte det jag behövde.
Jag behövde bli sedd, jag behövde se mig själv.

Aldrig mer ska jag överge mig, mitt hjärta.
Det kommer en ny dag i morgon, likadan som alla andra,
men ändå helt unik. Varje ögonblick är mitt.
Varje andetag är syre till mina lungor,
och gryningen ett löfte om något bättre.