…
– Hej
….sa lite söt mörk jänta tre gånger inom en tidrymd av 15 minuter, medan jag sprang fram och åter mellan tvättstugan igår. Jag blev glad. I den åldern har man – som tur är – inte ännu lärt sig begränsande sociala regler som vi vuxna anpassar oss till. Om samma situation uppstår mellan två vuxna som bara är bekanta, så kan man hälsa glatt och verbalt första gången. andra gången får man på sin höjd nicka och le. Tredje gången är det totalt socialt tabu att yttra sig, knappt le, men möjligtvis möta blicken. Efter det är det bara ignorerande som gäller, om det är inom så kort tid. Om du bryter mot någon av dessa sociala normer, kan du komma att betraktas som en vettlös dåre som bör spärras in. Ja men tänk er själva att ni möter någon i den yttre bekantskapskretsen som hejar lika glatt 4 ggr inom 15 minuter ? !!
Det är nästan lika tokigt som att sitta ensam på en bänk i stan och inte ha nån att prata med. Idag ändras ju normer något. Om någon gick omkring och pratade högt för sig själv för 20 år sedan, hade denne omedelbart klassats som tokig. Eller satt sig bredvid ena passagerare på bussen, trots att ni är de enda två passagerarna. Men idag är det fullt normalt att prata för sig själv, så länge du har nån typ av snäcka i örat.
Det är fortfarande lite halv-tabu att prata med främmande människor i Sverige. Som tur är, så har vi ju nästan alla en liten självlysande telefon-kalender-bankärendemaskin-spelmodul-kamera-stereo-radio-väderrapport-väckarklockaficklampa- mail-tvtablå att dyka ner med blicken, så vi slipper vara social på riktigt. Ja menar, ”nån kan ju prata med en…. de e ju hemskt”
Trots detta lilla positiva inslag med glad jänta som bröt mot infantila vuxennormer, så vaknade jag upp nästa dag på dåligt humör, arg och lessen och oharmonisk.
Så jag ”fontänade” lite till musik när jag bloggade, spelade några sorgsna, sedan några glada melodier på pianot. Sedan bestämde jag mig helt sonika för att cykla iväg o plocka lite blåbär på Österås. Det var mycket stök med cykelväskor, vatten bärplockare etc innan jag kom i väg. När jag påbörjade backen efter rondellen vid ny-bron, funderade jag om det kanske var för jobbigt ändå. Men jag tjurades på.
Jag var framme förvånansvärt fort ändå, och började omgående plocka, innan jag kom på att jag behövde kaffe och makrill som energi. Bärplockning kan vara en 8a på en skala 1-10 på ”närvarolistan” Att rensa bär till P1s ”sommar” är en 9a. Hade det varit finsk melodiradio och finska nyheter, hade det varit en 10a 
andra sysselsättningar som ger mig ro och närvarokänsla är att springa, en 9a.
Diska, en 6a.
Men att efter att ha plockat färdigt bären, innan cykelfärden hem, ta sig en kopp kaffe och titta ut från utsikten på Österåsen, är en klar 10a. Närvarolistan, är eget påhitt av mig, besläktat med mindfulness. Dvs vara i nuet, ta in intryck med syn, lukt, hörsel. Men när det finns ett svenskt språk så…. varför inte ?
(För övrigt så sprintar det omkring ett par speedade myror på Österåsen nu ikväll, där jag hällde ut överblivet kaffe. De håller hela stacken vakna, stackarna)